Tystnadskultur om ”överbefolkning”
Dag Lindgren 251102
Överbefolkning talas tyst om i Sverige Både uppifrån och nedifrån mörkas jordens överbefolkning! – Tidningen Global . Hur ofta nämner olika aktörer överbefolkning? – Överbefolkning Att stora grupper av tongivande aktörer överhuvudtaget inte ger några träffar på ”överbefolkning” och att de som ger träffar ger en storleksordning färre träffar än ”invasiva arter” (människan är den i särklass mest invasiva arten) är uppenbara symptom på vad som här betecknas som tystnadskultur rörande ordet och begreppet överbefolkning. Tystnadskulturen är ett internationellt fenomen. Men här fokuseras på Sverige och svenska! Det är svårt nog att utreda den svenska tystnadskulturen! Tystnadskulturen förefaller emotionellt och inte logiskt grundad även om den kan te sig logisk för enstaka aktörers intressen! Ur jordens befolknings långsiktiga perspektiv ter sig tystnadskulturen starkt subjektiv och knappast övervägande objektiv. Det finns starka skäl att analysera vad tystnadskuluren kan tänkas bero på, jag har listat ett antal möjliga bidragande orsaker.
Det är inte så lätt som man kanske tror att räkna träffar, en del aktörer har inte täckande sökfunktioner, och träffar kan av aktören konstrueras på olika sätt. Det kan också finnas filter. Även träffar och deras tolkning kan påverkas av djupgående instinkter dvs tystnadskulturen.
Tystnadskulturen är olika i olika kategorier av aktörer. För myndigheter, kommuner och ideell naturvård förefaller tystnaden nästan total, för tidskrifter och dagstidningar kan man knappast tala om tystnadskultur, men en liten del av uppmärksamheten uttrycker oro för jordens överbefolkning, den snarare förringas. Oron verkar större för konsekvenserna av befolkningsminskning. I den meningen är det en mindre utpräglad tystnadskultur. Universiteten verkar inta en mellanställning. Tystnadskulturen smittar dvs att det råder en tystnadskultur i de politiskt styrda organen torde smitta av sig på andra.
Det blir för långt och grötigt att anföra alla motargument till skälen att begreppet överbefolkning mörkas, men försök att lista möjliga orsaker och ibland nämna motargument är en komponent. Självfallet diskuteras befolkningsfrågan hos en del aktörer ibland utan att det resulterar i träffar på överbefolkning, men det resulterar vanligen i en diskussion utan en entydig slutsats, och visar litet intresse och lågt engagemang för frågan.
Möjliga skäl till att jordens nuvarande nästan säkra tillstånd av överbefolkning inte får den uppmärksamhet den förtjänar:
I en del fall kommenteras det möjliga skälet med ett ”-” före och kursiv
#1 Viktigast! Sedan det av genetisk kod styrda livet uppstod för fyra miljarder år sedan har gener som var bäst på att förmera sig i den miljö de upplevt förts vidare. Samtliga dina anfäder hade gener som gynnade deras spridning! De ger nu upphov till en instinktiv motvilja att begränsa genernas spridning genom att reducera antalet bärare. Den djupast rotade instinkten av alla! Men instinktens förunderliga irrvägar är de nuvarande bärarna knappast medvetna om! – Att generna gynnas kan vara genom att förmodade släktingar gynnas på egen bekostnad eller andra mycket komplicerade och svårförstådda mekanismer. Detta innebär inte att generna har en positiv verkan i dagens miljö, ”miljön” för våra liv förändras snabbare och radikalare de sista generationerna än i det förflutna!
#2 ”Överbefolkning” andas ett partiskt ställningstagande av dystopiaktivister. Så det är nog inte så allvarligt… – Överbefolkning är ett subjektivt ställningstagande! Användaren väljer kriterier. Används ofta för ställningstagandet att överbefolkning inte är något stort problem globalt och att förringa de som anser överbefolkning råder. Dvs ställningstagandet lägger oftast gränsen för överbefolkning högt.
#3 Antalet människor kan bara ändras långsamt och därför kan man bortse från det och fokuserar på andra ändringar, som i konsumtion. I decennieperspektiv får andra ändringar än i antal människor relativt större betydelse för människans framtid. Detta är inte ett logiskt skäl att inte sträva efter minskad befolkning! – Man accepterar inte ”både och” istället för ”antingen eller”. Det är bråttom och därför fokuseras enbart på det som går snabbt och inte det långsiktiga. Men viktigare; Man glömmer att överbefolkningen minskar om belastningen på jorden per människa minskar.
#4 – Man glömmer de historiska rötterna till tystnadskulturen och fokuserar på att finna de möjliga skälen idag, som inte behöver vara rationella.
#5 Överbefolkning beskriver ett tillstånd men kan inte ges en exakt kvantitativ definition, det beror på omständigheterna och delvis subjektiv viktning av olika komponenter. – Så man accepterar inte subjektiviteten i vad som är ”för många”.
#6 Det blir många ”educated guesses”, ”bästa gissningar” om överbefolkningens framtida utveckling. – Men detta gäller alla de viktigaste långsiktiga framtidsbedömningarna beträffande konsekvenser för människosläktet. Misstänksamheten är av instinktiva skäl större just för överbefolkning!
#7 Associationer till nazismens folkförbättringsmetoder som folkmord, abort, tvångssterilisering… – När det gäller Hitler-nazismen så var acceptansen för ordet överbefolkning större 1960 än nu, och tiden är nu så långt borta att den knappast är ett argument
#8 Positiva tankar och framtidstro ger mer positiv feed-back än dystopier.
# 9 Livet har blivit bättre sen jag föddes trots att befolkningen ökade snabbare tidigare och politikerna som vi väljer säger ju att det blir ännu bättre och jag är lojal och sopsorterar…
#10 Överbefolkning riktar sig i första hand mot Afrika och är därför politiskt inkorrekt av samma skäl som ”negerbollar” numera är poliskt inkorrekt.
# 11 Individer skall inte utsättas för påtryckningar utan själva få fatta sina beslut.
# 12 Marknadsekonomi gynnas inte av minskande befolknings krympande marknader.
# 13 Nationen gynnas inte av krympande nationell befolkning. – men världens befolkning gynnas!
# 14 Alla tidigare dystopier om överbefolkning har slagit fel! – Det har blivit mycket fler människor som konsumerar mer och annorlunda sedan de mest uppmärksammade dystopierna presenterades, dagens situation är så annorlunda och så den inte kan avfärdas för att tidigare felbedömningar gjorts! Det har funnits många civilisationer de senaste 5000 åren och alla har gått under, i en del fall har överbefolkning varit ett viktigt skäl, med undantag av vår globala som klarat överlevt de första århundradena men inte stabiliserats. Har inte inslag av mänsklighetens utveckling sista decenniet likheter med färdriktningen som befarats i en del uppmärksammade dystopier.
#15 Minskande befolkning ger mindre resurser till äldre – Minskad total resursåtgång till barn och unga ger mer resurser per människa, såväl barn som äldre.
# 16 Ökad jämlikhet mellan människor och grupper av människor är en viktigare väg till minskat resursutnyttjande… – Det totala globala resursutnyttjandet/miljöbelastningen beror inte på hur den är fördelad.
# 17 Tillväxt behövs för olika satsningar – Även utan tillväxt kan satsningar göras och förändringar initieras. Resurserna för nysatsningar ökar när inte lika mycket behövs för att underhålla gamla satsningar.
#18 Fattiga länder (som Indien) söker en rimlig ”modern” levnadsstandard och associerar det med tillväxt så det blir motvilja även mot nedväxt i antal. – Strävan efter ett bättre liv, inklusive för de som föds nu, gynnas av färre barn några decennier framåt, eftersom nya människor tär mer än de när under barn och ungdomsåren.
# 19 Ett parti får sannolikt färre röster om det antyder intresse för överbefolkning och därför undviker folkets valda representanter ordet överbefolkning.
# 20 En grundläggande orsak till den internationella tystnadskuluren kan vara den globala effekten av dokument som Bruntlandsrapporten och liknande på internationell nivå.
#21 Oro att väcka anstöt genom beteckning ”överbefolkning” – de psykologiska effekterna bör inte förhindra vad många väl insatta anser vara en rättvisande beskrivning av nutidsläget.
#22 Minskning via åtgärder leder bara till otrevligheter.
#23 Antyder åtgärder mot att det är ett privat beslut att sätta barn till världen. – Det bör vara ett privat beslut, men samhället påverkar ändå det oundvikligen med sina beslut incitamenten för privata beslut.
#24 – Det finns kopplingar som medför en begränsning i alla arters numerär. Genom predatorer, brist på föda, utrymme, skydd, gifter, sjukdomar, översvämningar, vulkanutbrott…- Men i människans population undviks och motverkas detta genom diverse vanligen resurskrävande åtgärder, vilket ofta förstorar senare problemen med tilltagande överbefolkning.
# 25 Rimliga åtgärder att minska befolkningen, som minskat födande, tar lång tid, för att minska trycket från de många människorna bör man minska trycket från bl a konsumtion som ger snabbare effekt – det är många åtgärder som har potential att minska överbefolkningen, men färre människor är ett av dem!
# 26 De rika och inflytelserika blir inte lika rika om tillväxten och befolkningen minskar.
# 27 Underhuggare är beroende av överheten och vill inte stöta sig med den.
# 28 Människor bidrar mycket olika till jordens och sina länders överbefolkning. Människor i Niger bidrar mindre än människor i Sverige.
# 29 Födandet i en del länder minskas med tillgång till preventivmedel och annan familjeplanering – detta förstärker kvinnors ställning och självbestämmande, främjar flickors skolgång, minskar fattigdom etc.
#30 Befolkningsfrågan berör frågor om global rättvisa, fattigdomsbekämpning och kvinnors rättigheter. – detta kan väl vara argument för lägre befolkning?
#31 Det är ”dom andra” som är för många (de fattiga, de okunniga, de långt borta, de med en annan religion, de med annan hudfärg etc). –
#32 i globala och nationella diskussioner, inte bara kopplat till nazismen utan även i samband med till exempel barnbegränsning i Kina och Indien.
#33 ”Gud” ville att vi skulle uppfylla jorden – Det kan hävdas att uppfyllandet av världen nu verkställts med råge, så att Guds bud har följts även med viss minskning av nuvarande befolkning
#34 Jag lever nu och vill ha ett bra liv och jag struntar i vad som händer efter jag dött.
Överbefolkning innebär i den mening jag vill använda att antalet människor på jorden nuöverskrider jordens kapacitet (resurser) att försörja dem på ett hållbart sätt. Bärförmågan och uthålligheten överskrids. Fotavtrycken är för stora. Jordens överbefolkning bidrar till lidande, svält, konflikter, försämrade ekosystem, klimatförändringar, besvärligare utnyttjande av kvarstående resurserna, sämre framtid för de barn som faktiskt föds och utrotning av arter. Än värre konsekvenser kan tänkas. Människor och aktörer är olika. De påverkas av de drivkrafter jag listar olika.
En träff på överbefolkning rör vanligen inte jordens nuvarande befolkning och om träffen rör jordens befolkning rör den oftast inte om att jorden anses vara överbefolkad. Men frånvaron av träffar indikerar ”ointresse” för ämnet och därmed förstärkning av överbefolkningen.
De argument som framförs mot att jorden är överbefolkad kommenteras t ex här: Myths about population – The Overpopulation Project
Överbefolkning minskar om resurserna ökar och miljöbelastningen minskar genom ”teknikutveckling” även om befolkningsantalet inte ändras. Förhoppningsvis kommer detta att få större vikt allteftersom befolkningsökningen avtar och framåt sekelskiftet upphör. Men det blir troligen för sent för att det inte skall bli sämre vid sekelskiftet och för de närmaste decennierna verkar inte summan av ”överbefolkningsrelaterade” problem för jorden avta. Hur det går sedan är osäkert, man kan bara göra mer eller mindre välgrundade gissningar, men att det går bättre om jordens befolkning minskar verkar uppenbart.
Efter att grundligare satt mig in i ”skälen” och diskuterat dem ”inofficiellt” har jag kommit till en övertygelse om att tystnadskulturen omkring ”överbefolkning” med hög sannolikhet leder till allvarligare överbefolkning och sämre miljö/resurstillgång till men för de som lever om 40-100 år.
Detta orsakas av de aktörer som ser till de kortsiktiga fördelarna med mindre restriktioner närmaste decenniet. Som försvar av marknadsekonomins huvudsakliga effekter. Det är för mig oetiskt och omoraliskt att leva bättre än de som kommer efter oss sannolikt kommer att tvingas göra. Dvs politiken borde se positivt på bl a att födslar minskar och inte motverka det, som tendensen är idag.
Överbefolkning minskar om resurserna ökar och miljöbelastningen minskar förmodligen genom ”teknikutveckling” även om befolkningsantalet inte ändras. Förhoppningsvis kommer detta att få större vikt allteftersom befolkningsökningen avtar och framåt sekelskiftet upphör. Men det blir troligen för sent för att det inte skall bli sämre vid sekelskiftet och för de närmaste decennierna verkar inte summan av ”överbefolkningsrelaterade” problem för jorden avta. Hur det går sedan är osäkert, man kan bara göra mer eller mindre välgrundade gissningar, men att det går bättre om jordens befolkning minskar verkar uppenbart.
Criticism
See also: Population ethics and Economic consequences of population decline
The concept of human overpopulation, and its attribution as a cause of environmental issues, are controversial.[68][36][242][70][130]
Some critics, including Nicholas Eberstadt, Fred Pearce, Dominic Lawson and Betsy Hartmann, refer to overpopulation as a myth.[71][62][243][244][23] Predicted exponential population growth or any “population explosion” did not materialise; instead, population growth slowed.[119][37] Critics suggest that enough resources are available to support projected population growth, and that human impacts on the environment are not attributable to overpopulation.[178][130][244]
According to libertarian think tank the Fraser Institute, both the idea of overpopulation and the alleged depletion of resources are myths; most resources are now more abundant than a few decades ago, thanks to technological progress.[245] The institute also questions the sincerity of advocates of population control in poor countries.[245][246]
Nicholas Eberstadt, a political economist, has criticised the idea of overpopulation, saying that “overpopulation is not really overpopulation. It is a question of poverty“.[62]
A 2020 study in The Lancet concluded that “continued trends in female educational attainment and access to contraception will hasten declines in fertility and slow population growth”, with projections suggesting world population would peak at 9.73 billion in 2064 and fall by 2100.[247] Media commentary interpreted this as suggesting overconsumption represents a greater environmental threat as an overpopulation scenario may never occur.[68][248]
Some human population planning strategies advocated by proponents of overpopulation are controversial for ethical reasons. Those concerned with overpopulation, including Paul Ehrlich, have been accused of influencing human rights abuses including forced sterilisation policies in India and under China’s one-child policy, as well as mandatory or coercive birth control measures taken in other countries.[3][249][37][250]
Surveys of members of the American Economic Association have found that general agreement among professional economists in the United States with the statement that “The economic benefits of an expanding world population outweigh the economic costs” has grown from 36 percent in 2000,[251] to 50 percent in 2011,[252] and to 58 percent in 2021.[253]
Women’s rights
See also: Feminization of poverty, Sex-selective abortion, and Birth control
Influential advocates such as Betsy Hartmann consider the “myth of overpopulation” to be destructive as it “prevents constructive thinking and action on reproductive rights,” which acutely affects women and communities of women in poverty.[243] The 1994 International Conference on Population and Development (ICPD) defines reproductive rights as “the basic right of all couples and individuals to decide freely and responsibly the number, spacing, and timing of their children and to have the information to do so.”[254] This oversimplification of human overpopulation leads individuals to believe there are simple solutions and the creation of population policies that limit reproductive rights.[citation needed]
In response, philosopher Tim Meijers asks the question: “To what extent is it fair to require people to refrain from procreating as part of a strategy to make the world more sustainable?”[255] Meijers rejects the idea that the right to reproduce can be unlimited, since this would not be universalizable: “in a world in which everybody had many children, extreme scarcity would arise and stable institutions could prove unsustainable. This would lead to violation of (rather uncontroversial) rights such as the right to life and to health and subsistence.”[255] In the actual world today, excessive procreation could also undermine our descendants’ right to have children, since people are likely to refrain (and perhaps should refrain) from bringing children into an insecure and dangerous world. Meijers, Sarah Conly, Diana Coole, and other ethicists conclude that people have a right to found a family, but not to unlimited numbers of children.[255][256][38][257]
Coercive population control policies
See also: Compulsory sterilization, One-child policy, Two-child policy, and Three-child policy
Ehrlich advocated in The Population Bomb that “various forms of coercion”, such as removing tax benefits for having additional children, be used in cases when voluntary population planning policies fail.[119] Some nations, like China, have used strict or coercive measures such as the one-child policy to reduce birth rates.[258] Compulsory or semi-compulsory sterilization, such as for token material compensation or easing of penalties,[259] has also been implemented in many countries as a form of population control.[260][3]
Another choice-based approach is financial compensation or other benefits by the state offered to people who voluntarily undergo sterilization. Such policies have been introduced by the government of India.[261][249][37]
The Indian government of Narendra Modi introduced population policies in 2019, including offering incentives for sterilization by citing the risks of a “population explosion” although demographers have criticized that basis, with India thought to be undergoing demographic transition and its fertility rate falling. The policies have also received criticism from human and women’s rights groups.[37][262]
Racism
See also: Ecofascism
The concept of human overpopulation has been criticized by some scholars and environmentalists as being racist and having roots in colonialism and white supremacy, since control and reduction of human population is often focused on the global south, instead of on overconsumption and the global north, where it occurs.[242][263][70][178][264] Paul Ehrlich‘s Population Bomb begins with him describing first knowing the “feel of overpopulation” from a visit to Delhi, which some critics have accused of having racial undertones.[265] George Monbiot has said “when affluent white people wrongly transfer the blame for their environmental impacts on to the birthrate of much poorer brown and black people, their finger-pointing reinforces [Great Replacement and white genocide conspiracy] narratives. It is inherently racist.”[24] Overpopulation is a common component of ecofascist ideology.[263][130][266]
Scholar Heather Alberro rejects the overpopulation argument, stating that the human population growth is rapidly slowing down, the underlying problem is not the number of people, but how resources are distributed and that the idea of overpopulation could fuel a racist backlash against the population of poor countries.[178]
In response, population activists argue that overpopulation is a problem in both rich and poor countries, and arguably a worse problem in rich countries, where residents’ higher per capita consumption ratchets up the impacts of their excessive numbers.[213] Feminist scholar Donna Haraway notes that a commitment to enlarging the moral community to include nonhuman beings logically entails people’s willingness to limit their numbers and make room for them.[267] Ecological economists like Herman Daly and Joshua Farley believe that reducing populations will make it easier to achieve steady-state economies that decrease total consumption and pollution to manageable levels.[268] Finally, as Karin Kuhlemann observes, “that a population’s size is stable in no way entails sustainability. It may be sustainable, or it may be far too large.”[269]
According to the writer and journalist Krithika Varagur, myths and misinformation about overpopulation of Rohingya people in Myanmar is thought to have driven their genocide in the 2010s.[270]