Dag Lindgren 250616

Uddevalla kommun har beställt en utredning huruvida Ljungskile kan vara en lämplig plats för en liten kärnreaktor. Eftersom jag bor i Ljungskile, Uddevalla kommun, där intresse för frågan är aktuell, och har forskarexamen i strålningsbiologi vilket jag torde vara ensam om i Ljungskile skriver jag lite här.

LRF Uddevalla anordnade ett informationsmöte omkring kärnkraft i Ljungskile 250414 som jag deltog i. Syftet enligt utannonseringen var Folkbildning och dialog och en nyanserad faktabaserad diskussion.

Det var något 20-tal lyssnare, jag var förvånad att det inte var dubbelt så många med hänsyn till de negativa reaktioner till kommunens kärnkraftsintresse som märkts. Jag konstaterar att det inte var särskilt många lyssnare och knappast någon högljudd kärnkraftsmotståndare. Det skulle nog varit fler och högljuddare närvarande om det varit en vindkraftpark som planerades i Ljungskile.

Små modulära reaktorer (SMR) är en ny trend inom kärnkraft som syftar till att skapa billiga, serietillverkade reaktorer. Dessa reaktorer är mindre och mer flexibla än traditionella kärnkraftverk och kan byggas i fabrik och transporteras till sin slutdestination. Det är en sådan reaktorplacering som skall utredas om Ljungskile är en lämpligt lokalisering. Men det finns knappast någon färdig sådan reaktor i drift i västvärlden.

Det är bra för Sveriges framtid att det för några få kommuner och lokaliseringar genomförs sådana här utredningar även om chansen till byggstart inom den förutsägbara framtiden är försvinnande låg. Det är bra om hindren på vägen i Sverige kartläggs närmare, inte minst de psykologiska. Man skall inte säga kategoriskt nej till något andra tror på. Folkomröstningar om kärnkraft har inte fungerat så bra. Svenska folket har för knappt ett halvsekel sedan bestämt att kärnkraften skulle avvecklas, men det har den inte gjort, och de legala hindren som fanns för 30 år sedan har rensats bort.

Elförsörjningen blir säkrare ju fler metoder som används. Det är inte bra om vi helt lämnar atomåldern. Det behövs mer el när elektrifieringen fortskrider. Dagens kraftvärmeverk släpper ut ganska mycket koldioxid. Ytterligare reaktorer kommer att stängas av för att de blir alltför föråldrade, det kan vara lämpligt att ny kärnkraft sätts igång före flera befintliga kärnkraftverk avvecklats, man kan se det som att kärnkraften bevaras men om omfattningen skall öka eller minska bestäms inte än. Byggs ett nytt kärnkraftverk kan det ses som en garanti att kärnkraften inte helt försvinner det närmaste halvseklet. Överstora kärnkraftverk ger svårhanterligt stora kraftbortfall när de oförberett slutar fungera vilket inte är helt ovanligt, så de första nya kärnkraftverken bör knappast vara större än de som finns. Det finns många små reaktorer, t ex i fartyg, och de har inte trasslat i sådan grad att det är ett argument emot små reaktorer. Huvuddelen av energin i ett kärnkraftverk blir varmvatten så de bör kopplas till fjärrvärmenät och det är lättare om de är stadsnära. Men framtiden för kärnkraften har tett sig så osäker att det inte investerats i en sådan koppling förut men byggs det en ny reaktor så borde det ses som tillräckligt säkert att göra investeringen. Det finns också nu mer fjärrvärme än förr och den som kommer från reaktorer blir fossilfriare vilket är viktigare nu än förr. Men jag tycker inte det behöver diskuteras intensivt nu eftersom det inte finns någon färdig sådan här reaktor än och tar tid innan det kommer att finnas. Ambitionen för Sverige bör inte vara att ligga först med kärnkrafts innovationer. Sverige har mycket vattenkraft per innevånare och är ganska glesbefolkat vilket underlättar vindkraft. Sverige producerar väldigt lite el idag med fossila bränslen. Behoven är större söder om Sverige där elproduktionen inkluderar mycket fossilt och import behovet större, så de första små reaktorerna borde ligga längre söderut än Ljungskile, där behoven är större. Skall nya reaktorer byggas är det bäst att starta med att utnyttja de platser där det redan finns kärnkraftverk med mark och infrastruktur samtidigt som gamla kärnkraftverk avvecklas på platsen. Diskussionen om nya lokaliseringar kan vänta tills en ny reaktor färdigställts på de befintliga lokaliseringarna.

Jag bor i Ljungskile och har forskarutbildning i strålningsbiologi och publicerat en beräkning av hur många som dör till följd av reaktorkatastrofen i Tjernobyl, men många har nog inte dött än. Nedfallet från Tjernobyl finns kvar och försvinner något långsammare från biosfären än jag gissade. Det finns fortfarande svamp och älg i Sverige som har för hög radioaktivitet för att säljas som föda och områden som inte kan användas av rennäringen eftersom de är för kontaminerade. Jag var expert en månad i Belarus i en aktivitet att hjälpa Belarus med en del, bla de biologiska effekterna av den närliggande Tjernobylreaktorn, huvuddelen av nedfallet efter katastrofen hamnade i Belarus.

Jag frågade om risker med slutförvarat plutonium. Jag tror chansen människor får i sig det är liten och vi borde ju veta ganska mycket eftersom vi (med kärnvapenprov) pudrat världen med plutonium. Svaret var att på tusen års sikt är det många andra isotoper som är värre än plutonium. Jag tolkar det så att hotet från långlivade plutoniumisotoper i slutförvar är överdrivet. Jag tror det är mycket liten risk att framtidens människor kommer att exponeras av slutförvarens plutonium även om det inte skulle stanna kvar i slutförvaren, och chansen att det inte stannar i slutförvaren är mycket låg.

Jag frågade om kärnkraftkontakter med Ryssland och fick till svar att Sverige inte är inblandat i det och sköter sin upparbetning etc själv. Det var mot bakgrund av artiklar som “10 november 2024 10:00 Det finns kärnkraftverk i nästan hälften av EU:s länder. Nästan alla försöker avveckla importen av ryskt kärnbränsle och anrikat uran – men trots alla intentioner och sanktionspaket fördubblades importen från Ryssland till EU förra året.” Även om inte Sverige är berört och även om det gäller mycket annat än kärnkraft, så bidrar kärnkraft till beroende av andra länder. Det går ju inte att lita på andra länder – som USA – heller. Jag förespråkar en “nedglobalisering” och kärnkraft passar inte väl in i det.

Sedan ser jag ett problem att samtidigt som Sverige på allvar börjat ta i ny kärnenergi så väcks tanken om att Sveriges trygghet ökar om vi har svenska kärnvapen. Jag tycker tvärtom att det skall vara glasklart att det inte skall finnas svenska kärnvapen och att Sverige skall ratificera ett befintligt avtal om kärnvapenförbud, där ratificeringsprocessen avbröts när vi gick med i NATO.

Jag frågade hur många som dog pga Tjernobyl och fick inget kvantitativt svar. Även om jag förstår att det är en nästan omöjlig fråga, så bör man ända kunna ge någon form av bästa skattning. Som jag gjort.

Men nu tittade jag på hur det såg ut på Wikipedia   https://sv.wikipedia.org/wiki/Tjernobylolyckan. och tycker det är en bättre och djupare källa än mitt dåliga minne om vad jag kommit fram till för den som vill tränga in i frågan. Fortfarande ger olika källor väldigt olika skattningar så det är onödigt att dra på sig kritik genom att här nämna min beräkning. Framförallt är det en fråga om den ackumulerade effekterna av mycket låga doser, som ger mycket små dödsrisk ändringar jämfört med dödsrisken av andra orsaker. Kom ihåg att mycket av denna informations-sammanställning inte fanns när jag gjorde min beräkning. Den av en ryss missvisande skattningen på någon miljon döda erhållen med en helt felaktig metod spreds dock. Jag ansåg då det fanns ett behov av bättre beräkningar för hela världen och Sverige, men spred det bara via lokalpressen och bloggartikel (som jag uppmärksammade en del relevanta personer på). En detalj är att jag tog hänsyn till de värnpliktiga som byggde den första sarkofagen över den havererade reaktorn. De var många, men de exponerades inte mer än högsta acceptabla dos. Jag anmärkte att IAEA inte var trovärdigaste utredare eftersom de har ansvar för att utveckla kärnkraftens fredliga utveckling finns en motvilja mot osäkra skattningar med höga dödstal. Men moderna Wikipedia nämner inte IAEA. så tydligen har man skärpt den problematiken sedan jag gjorde beräkningen. Jag betonar också att visserligen är antalet döda stort men en försvinnande liten del av alla som dör el- eller energi relaterat under några decennier eller de miljarder som dött totalt. Vi tenderar att överskatta risken att dö i en stor katastrof. T ex är det mycket säkrare att flyga än att åka bil även om de dödliga flygkatastroferna kan orsaka många fler omkomna vid samma tillfälle.

För Fukushima grovgissar jag på några tusen döda så småningom, dvs det var “bara” en mindre del av den skada tsunamin gjorde. Det fanns elanslutningar där man hade kunnat koppla in mobil reservkraft för kylning, men även dessa kontakter låg för lågt för att klara tsunamin. Detta är säkert åtgärdat på alla reaktorer nu. Jag frågade Ringhals hur stor vatten-nivåhöjning de skulle klara och fick svaret 3m, vilket jag tycker verkar rimligt idag. Men den pågående allt snabbare höjningen av havsytan motiverar högre säkerhetsnivå i nya kärnkraftverk.

Till den här artikeln kom ett påpekande om en beräkning av dödstalen som inte stod i Wikipedia och gör mycket låga skattningar av den av joniserande strålningen orsakade dödstalen https://ourworldindata.org/safest-sources-of-energy?

Jag noterade att hade kommunen tagit del av informationen om avsaknaden av färdigställda reaktorer av den här typen skulle de insett att det var för tidigt att börja planera i Ljungskile. Jag hört kommunstyrelsens ordförande förklara hur de tänker.

För att börja från början i min kärnkraft erfarenhet. Tills jag blev 8 hade jag en kompis, men han flyttade så vi förlorade kontakten. Men vi återsågs vid ca 25 vid en kärnreaktor. Jag var där för att som forskarstuderande undersöka biologiska effekter av Sr90 och då behövs ett högrisklaboratorium som fanns i anslutning till reaktorn. Han var där som en del av hans och andras djupare skolning i kärnfysik. Han guidade mig och vi tittade tillsammans ner i härden genom en vattenbassäng, glömmer aldrig det tjusiga blå skenet omkring. Sedan tog det ett halvsekel innan vi träffades igen och det var över en lunch på Folkhögskolan i Ljungskile, där informationsmötet ägde rum.

Skälet att vi träffades var gemensamt intresse för jordens överbefolkning. Detta ledde till att han har fixat att vi tillsammans ordnat en session om överbefolkningen vid en vetenskapsfestival i juni 2025. Detta är ett mycket viktigare framtidsproblem än kärnkraftens vara eller icke vara.

Han utvecklades till en mycket aktiv kärnkraftsmotståndare. Han var en av organisatörerna i en stor demonstration mot kärnkraft i Stockholm dan före informationsmötet. Medan jag inte tycker vi skall backa ur atomåldern. En video från demonstrationen (som var på riksnyheterna) på Manifestationen 13 april 2025, Stockholm, Nej till finansiering av ny karnkraft. där min kompis har ett 10 minuters anförande med start 50 minuter in på videon. Videon antyder att engagemanget mot kärnkraft inte är särskilt stort, under 200 visningar och fyra tummen upp när jag tittade juni 2025.

En lustig grej är att han som kärnfysiker är emot kärnkraft medan jag som biolog är försiktigt för. Brukar vara tvärtom. En mycket positiv grej är att vi båda samarbetar om att jordens befolkning är större än uthålligt, också i Sverige. Ett exempel som manar till efterföljd på fruktbärande samarbete även om man inte alltid kommer till samma slutsatser. Min kärnfysikerkompis sade att han gärna håller föredrag i Ljungskile om kärnkraft.

En annan kompis som är redaktör för en tidning jag nyligen skrivit om klimatet skriver i samma tidning om kärnkraft. där han skriver att det inte finns en enda prototyp till små serietillverkade reaktorer som skulle vara lämplig i Uddevalla https://www.dropbox.com/scl/fi/gtiu5oo02absabnnql3bf/Karnkraft.pdf?rlkey=ghrua74tlvvqu0y72f3lavibv&dl=0

Huvudskälen jag inte tycker vi skall sluta använda kärnkraft är att vi måste minska fossilt och att kärnkraft-teknologi – som annat – utvecklas. Livet skulle inte funnits utan “kärnkraft”, det mest naturliga energislaget av alla (solen), om än något svårtämjt.

Jag har lågmält och försiktigt sista decennierna framfört för vad som nu blivit huvudspåret, en nybyggd ersättningsreaktor i Ringhals, gärna inkopplad till fjärrvärmenätet i Göteborgsområdet. I Ringhals finns uppbyggd infrastruktur och nedlagda reaktorer, utrymme för nya och lämpligt för fortsatt kärnenergiverksamhet. Ett skäl är att den kompetens vi nu har i Sverige rör stora reaktorer och jag fattar det inte som viktigt att vi snabbt utvecklar kompetensen för små reaktorer.

Innan Sverige fortsätter med bindande kontrakt för nästa reaktor tycker jag man skall vänta på byggstart för den första nya svenska reaktorn i detta millenium, då har man klarare för sig trösklar på vägen i Sverige. Min framtidsvision nu är att lika mycket el som nu och mer varmvatten kommer från kärnreaktorer fram till 2100. Eftersom jag hyllar nedväxt och lågt födande tycker jag det räcker, och det nuvarande låga födandet och restriktiva immigrationspolitiken gör troligt att Sveriges befolkning faktiskt blir lägre än nu när den första nya reaktorn tas i drift.

Vem jag är? Huvuddelen av mitt verksamma liv har jag varit professor i skogsgenetik vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå 1977-2009. Tycker jag lyckats ganska bra att förbättra människans framtid med den plattformen via skogsträdsförädling. Men jag gick en ovanlig väg in i det jobbet; universitetsutbildning i fysik, började lite lätt med kärnfysik efter grundutbildning men gick över till strålningsbiologi. https://daglindgren.blogspot.com/p/me.html Mina två viktigaste mentorer in i vetenskapen var strålningsbiologer, den första så länge han levde, den andra gick över till skogsgenetik och jag följde honom i spåren. Detta är ett exempel på hur slumpen styr våra liv och vad individer håller på med och hur deras gärning påverkar världens framtid lika mycket som andra krafter. Detta bidrar till att göra framtiden oförutsägbar. Men det är väl uppenbart för många att enstaka händelser och individuella ageranden är superviktiga för framtiden. Nu blev en konsekvens av konflikten för mig som den något enkelriktade diskussionen på informationsmötet skapade att jag tänkte över mitt tidiga liv som strålningsbiolog mer än jag gjort på ett decennium.

Jag höll kontakten med aktiviteter i Umeå till i augusti 2024, då jag flyttade till Ljungskile med avsikt att spänna av att engagera mig i de stora framtidsfrågorna. Men det blev inte så. Provokationer i stil med denna men långt värre gjorde mig övertygad att jag skulle fortsätta att förbättra förutsättningarna för de människor som lever vid sekelskiftet och jag inbillar mig jag kan göra det. Men egentligen inte via synpunkter på kärnkraft, det var allt för länge sedan jag tänkte på sånt och har inga personliga kontakter längre. Men eftersom kärnkraften valt att fokusera på mig där jag bor på ett lite tråkigt sätt, så kanske jag borde intressera mig för den igen.

Jag snubblade över mina gamla bloggar om kärnkraftens faror när jag skrev detta, mycket är fortfarande aktuellt. En del av mina länkar funkar inte längre andra gör det.

The accidents at Chernobyl (Tjernobyl) and Fukushima: Är kärnkraftverk säker? Brrr – hjälp

The accidents at Chernobyl (Tjernobyl) and Fukushima: Döda efter Chernobyl har underskattats av FN

The accidents at Chernobyl (Tjernobyl) and Fukushima: Underestimation of tsunami risk at Fukushima

The accidents at Chernobyl (Tjernobyl) and Fukushima: Cancer i Sverige efter Tjernobyl. Avhandling