All posts by DagL

retired university professor lives at Umeå northern Sweden

Skogliga fröplantager är räddningen mot klimatförsämringen

Fröplantager mot global warming!

Fröplantager motverkar global warming!

Fröplantager för skogsbrukets utsäde är ett verkningsfullt motmedel mot klimathotet!

I fröplantagerna skapas framtidens skogar.

Dessa skogar skyddar mot erosion; jämnar ut effekterna av nederbörden i vattensystemen; pumpar bort vatten ur vad som annars skulle vara försumpat och minskar risken att landskapet degraderas. Skogen tillverkar det syre biosfären behöver. Bättre träd är ett bättre utnyttjande av solenergin. Luft och vatten, som de också använder för sin växt, kan återbördas till ekosystemet efter användningen. Affärsidén med skog är att omvandla vatten och luft till vad vi behöver och därefter cykla det. Vad kan vara basalt miljövänligare än det?

Skördat trä kan lagra upptagen koldioxid lång tid i t ex. konstruktioner. Tekniken för att få bort koldioxid kan utvecklas det närmaste seklet (sänka i djuphavet; berget eller kanske våtmarker), så temporär lagring drygt ett sekel kanske räcker för att koldioxidproblemet skall få en permanent lösning och problemet förvärras ju inte långsiktigt av att man skördar och förnyar.

Träd skapar möjligheter för framtida generationer på ett uthålligt och förnybart sätt. Träden är en del av vägen till ett uthålligt samhälle, som förbrukar mindre fossila råvaror, och utgör en mindre belastning på miljön. Trä eller biomassa från träd kan ersätta betong, aluminium eller fossila bränslen. Fröplantager ger bättre träd och hjälper skogsbruket att fylla sina funktioner bättre. Träd konkurrererar inte med jordbruk om de bästa och intensivast använda markerna, utan växer på marker jordbruket ratar, och som det inte finns någon lämplig alternativ användning till.

De friska, vitala och lättetablerade odlingsmaterialen från fröplantagerna skapar skogar som är fenotypiskt tåliga och klarar av en uppvärmning med flera grader och andra miljöändringar, som ökad nederbörd under senare delen av omloppstiden, utan större problem och bättre än frö från ”naturskogar”.

Fröplantagerna ger ett robust skogsodlingsmaterial, som är mer motståndskraftigt mot miljöförändringar än ”naturfrö”. Klimatförändringar och annan människopåverkan gör framtiden oförutsägbarare än i det förflutna och det är därför viktigare än förr att ha ett robust skogsodlingsmaterial, som klarar olika förhållanden. Fröplantager rekryterar föräldrar över ett vitt geografiskt område, och föräldrarna är utvalda på grundval av släktingar, som vuxit och testats vid olika tidpunkter i olika miljöer. Det naturliga urvalet och evolutionen känner bara här och nu. Nya fröplantager är smartare än så. Skogarna klarar sig i ett vidare spann av förhållanden.

Urvalet till moderna fröplantager har till stor del skett på grundval av resultat i unga planteringar, dvs en ungdomsmiljö som liknar mer den som skogsbruket använder, än den miljö det naturliga urvalet i naturliga skogar har utvecklats under. Fröplantagematerial är bättre anpassat till skogsodling.

Plantor från en fröplantage är genetiskt mer olika varandra än träden i en ”naturskog” eller deras avkomma. Huvuddelen av de stora gamla träden i ett bestånd utgör bara en mindre del av de planterade. En kombination av naturlig urval och skötsel har tagit bort huvuddelen av träden för slutavverkning. En större variation gör det troligare att den del av träden som klarar sig bäst i en okänd framtid blir bättre anpassade till den faktiska miljön, än om ett genetiskt snävare skogsodlingsmaterial från ett ”naturbestånd” hade använts.

Fröplantager är ett – jämfört med beståndsfrö – välkänt, förutsägbart, lämplighet för användning i viss miljö och för visst ändamål karaktäriserat och tillgängligt material. Ändras skogsodlingsmiljöerna med tiden kan avsättningsområdet ändras. Fröplantagematerial kommer förmodligen att användas längre norrut och vid högra altituder, än de kalkyler som gjordes vid dimensioneringen av fröplantagen.

Det går att styra fröskörd till vissa kloner i en fröplantage. Det finns alltså en viss handlingsfrihet bara några år före användning.

Det är möjligt att delar av civilisationen kollapsar som en konsekvens av global miljöförstöring, uppvärmning, och råvarubrist. Det gäller kanske att kunna klara sig på lokala resurser när det globala samhället knakar i fogarna. Då förbättrar en bra skog (alltså från fröplantager) lokalsamhällets och regionens möjligheter att klara sig på lokala resurser, dvs. skogen i närheten. Skogen kan ge byggnadsmaterial och bränsle och annat som skogen gjort under tusentals år, utan att vara beroende av långa transporter eller storskaligt fungerande infrastruktur eller stora tillsatts-resurser. För samhällets del kan alltså kostnader för fröplantager delvis motiveras som en försäkringsavgift inför en osäker framtid.

Det finns naturvårdskäl, miljöskäl och sociala skäl att ”bevara” en del skogar. Idag kommer bara ungefär hälften av alla ”nya” träd (eller ny ”skogsproduktion”) från fröplantager, och fröplantagerna ersätter väsentligen en stor del av de slutavverkade skogarna. Fröplantager är inte den väsentliga olägenheten för dessa ”naturvärden” utan ”olägenheterna” är knutna till kalhyggen och skogskultur. Bättre fröplantager ökar skogsproduktionen och ger därmed ökade möjligheter att avstå från avverkning av särskilt skyddsvärd skog. När den för avverkningen tillgängliga skogen ökar, så blir motståndet mot att öka arealen skyddad skog mindre än om den möjliga avverkningen var under avtagande.

Det kan diskuteras huruvida skogsbruket i Sverige utarmar naturen Skogarna erbjuder en livsmiljö för fler djur än vad som funnits någonsin förut. Biodiversiteten avtar enligt nägra bedömmare mycket långsammare nu i Sverige än för ett sekel sedan och mindre än i många andra länder.

Fröplantager är vaggan för det kommande seklets träd och påverkar framtiden på mycket lång sikt. Träd som valdes för att användas som föräldrar i en fröplantage 2010 och planterades 2015 kommer att växa och producera frö 2025-2055. Sista plantan från plantagen planteras 2060. Träd från plantagen kommer att leva fortfarande 2200, även om det är troligt att de flesta avverkats 2120. Anläggningen av en fröplantage idag bidrar till en säkrare framtid med mindre koldioxid i luften om ett sekel.

Valet av föräldrar är ett av de allra viktigasta besluten. Skogsträden förbättras kontinuerligt i ett permanent program för långsiktig förädling. Gränsytan mellan den långsiktiga förädlingen och Skogsbruket är fröplantager, där den långsiktiga förädlingen skummas på det allra bästa när fröplantagen anläggs. Men just nu upplever vi ett språng med nya IT tekniker som inte kan utnyttjas mycket bättre. Vinsten att ersätta gamla plantager med nya är alltså ovanligt stor det närmaste decenniet.

Läs mer: http://daglindgren.upsc.se/IUFRO10/SeedOrchardWarmingSeoul.pptx  (föredrag vid IUFROs världskongress i Söul 2010)

http://www.skogsstyrelsen.se/Aga-och-bruka/Skogsbruk/Skogseko/Artikelregister/SkogsEko-22010/Sa-klarar-plantorna-ett-nytt-klimat/  (Skogforsk i Skogseko om fröplantager och global warming)

Skogforsk rapport http://www.skogforsk.se/PageFiles/73303/Resultat9-2010_Lowres.pdf

Kontakt: Dag Lindgren, Dag.Lindgren@slu.se, 090 193860

För att civilisationen skall överleva

Åtgärder (kanske skriver mer så småningom)

För många människor
När jag föddes för 70 år sedan fanns det knappt tre miljarder människor. Om tex utsläpp per capita vore samma idag så skulle totala utsläppet nu vara knappt hälften och prognosen för efter 2050 när populationen stabiliserat sig knappt en tredjedel.  Nu skulle vi inte ha vidtagit lika hårda åtgärder, så utsläppen och allvaret i situationen skulle snarare vara drygt hälften av dagens.  Vetenskapens tillväxt och teknikutvecklingen skulle bara satsats 70% av idag, men jag är säker på att dubbelt så många sysselsatta inte ger dubbelt så snabba framsteg. Säg 90% av framstegen, dvs 7 år. Vi vore tekniskt och vetenskapligt på nivån 2007.

Om istället fertiliteten för 70 år sedan stabiliserats mot konstant befolkningsantal (drygt två barn per kvinnna) så skulle världsbefolkningen nu stabiliserat sig på 4.5 miljarder per år

Ju färre människor det finns om hundra år ju mindre belastning blir det för miljö inklusive atmosfär. Och få av de människor som kommer att leva om hundra år är redan födda så det är tid att förhindra att en del av resten föds.

Det är mycket långsamma förlopp att vända på befolkningstillväxt med rimliga styrmedel och reaktioner.

Kortsiktigt kan sociala fördelar vinnas om insatser görs där nativiteten är hög och fattigdomen stor och utbredd. Som i exempelvis Haiti, Kongo och Afganistan.  Där är det bra både kortsiktig och mycket långsiktigt. Så biståndsbudgeter kan satsa så mycket som kan tas emot på ett meningsfullt sätt.

Man tror att befolkningstillväxten kommer att stanna av sig själv, fertiliteteten är redan lägre än som räcker för att långsiktigt bibehålla befolkningen i många länder. Men det finns ett mycket starkt evolutionärt argument emot detta!  Egenskapen att – under de aktuella omständigheterna – få många barn går i arv. Naturens gång (“evolutionen”) kommer att tendera att öka fruktsamheten. Man kan kalla det “survival of the fittest” även om inslaget av konkurrens för tillvaron inte är så påtagligt.

Konsumtion och produktion för stor

Slutanvändaren i fokus

Bättre skog

Ny kärnkraft

Tona ned biodiversitetskravet

Tala samma språk

Blir klimatet varmare med mer koldioxid?

Att det blivit mer koldioxid i atmosfären de sista hundra åren, att människan ändrar mycket nog för att de skall få påtagliga effekter, och att det blivit varmare de sista hundra åren är fakta. Jag tycker åtgärder för att minska klimatgasutsläppen är väl motiverade. Men framtidsscenariorna för klimatet till 2030, 2050 eller 2100 är ändå belastade med betydande osäkerhet, större än vad de flesta tror. De som tvivlar på prognoserna i högre grad än vad som framgår av rapporternas summeringar jämställs med de som tror att jorden är platt. Man talar om att 97% av forskarna är eniga. Detta visar att problemets komplexitet och osäkerheten i förutsägelserna inte inses.

Jordens klimat varierar i olika tidskalor. I ett istidsperspektiv verkar variationer på 10 grader förekomma, Vi lever i en relativt kort interglacial då temparaturen gått upp till ungefär dagens nivåer och sedan fallit.  Men i ett sekelperspektiv verkar inte  “slumpmässiga” variationerna varit så stora så att den stora temperaturuppgången det sista seklet blivit så stor och den nuvarande globala temperaturen så hög, om inte människan på ett eller annat sätt hjälpt till. Men detta bevisar ju inte att huvudorsaken är just koldioxidökningen, och även om klimatgaser bidragit kanske bidraget överskattas. Det är ett skäl det inte är säkert att temperaturen kommer att stiga så högt som befaras.  Mer orande scenarior finns också. Den långvariga effekten av koldioxid kanske underskattats. Eller det är något annat som driver uppvärmningen så den fortsätter trots att utsläppen reduceras. Det är mycket mycket svårare än man tror eftersom problemet är så komplext och svårt att reda ut och förstå. Jag försöker ge lite synpunkter nedan.

Det har funnits epoker i jordens historia som var varmare, och då det fanns mer koldioxid. Men om den globala temperaturen är högre så blir haven varmare och det minskar havens förmåga att hålla koldioxid, så koldioxid behöver inte vara orsak, det kan lika gärna vara en konsekvens.

Att mer koldioxid inverkar på det framtida klimatet är troligt utgående från koldioxidens egenskaper. Det råder koncensus om att jordens medeltemperatur skulle vara avsevärt lägre idag utan atmosfär med växthusgaser bla koldioxid, det talas om -16 grader. Men sambandet mellan klimatgaser och temperatur är inte linjärt, även om frånvaro av klimatgaser skulle göra det 30 grader kallare så finns det ingen som föreslår att en fördubbling skulle göra klimatet 30 grader varmare.

En enkel modell utgår från svartkroppstrålning som jordytan och atmosfären utbyter. Koldioxid gör att atmosfären blir mer ogenomskinlig för “värmestrålning”.  Men det finns bara snäva absorbtionsband så effekten beror inte linjärt på koncentrationen. Stora delar av koldioxidens effekter är redan nästan mättade och påverkas lite av att det blir mer. Atmosfärens strålning som når jordytan ökar med koldioxid och härrör också från i genomsnitt lägre höjd och blir därmed varmare. Den svenska forskaren Svante Arrhenius gjorde redan 1896 beräkningar som indikerade att 1900 talets temperaturökning har den ökande koldioxidhalten som viktigaste förklaring. Men att det finns en gammal beräkning är ju inte bevis, och atmosfärfysiken har utvecklats.

De effekter som har relevans för klimatpåverkan av koldioxid rör sig om nivån någon eller några W/m2, vilket inte är så stor del i procent.

FN rapporterna är inte lättlästa. Det uttrycker utsläppen som GtCO2e (Gigaton CO2 ekvivalenter). Och detta översätts till temperaturökning, inte procent av koldioxid i atmosfären. Det är oklart vilken “växelkurs” som använts, och om denna växelkurs ändrats över tiden och hur en gång utsläppt koldioxiden antages avtaga med tiden i atmosfären. Kanske står, men det är svårt att förstå. Jag får inte klart för mig hur beroendena ser ut, men det framgår kanske om jag läste noggrannare.

Tidigare klimatmodeller har inte lyckats förutsäga det förflutna på ett bra sätt, jag är osäker om hur bra de nuvarande är.  1980 föreföll det vara lika många som var oroade för en snabbt annalkande istid, som för nära förestående global uppvärmning, och de hade argument.

Kanske det “huvudscenario” som borde beräknas är att utsläppen nu är 50  GtCO2e.  Och går att stabilisera på ungefär denna nivå  GtCO2e.  Och sedan inte överskrids. Eftersom nu uppvärmningen har stannat kunde man nöja sig med det tills uppvärmingen verkar komma igen, då reduktionskravet ökade. Redan detta troligen för låga mål fordrar stora insatser och ytterligare sänkningar i Sverige eftersom rättvisan fordrar att en stor del av världen får en större del av utsläppen.

Den viktigaste “växthusgasen” och viktigast för klimatets utveckling de kommande åren är vatten. I atmosfären finns 3% vatten, men bara 400 ppm koldioxid. Koldioxidens viktigaste effekt är i växelverkan med vatten. Redan samspelet mellan vatten och koldioxid är mycket komplext och det finns utrymme för olika tolkningar och beroende av osäkra antaganden.

Mängden och luftfuktigheten på den vattenånga som återstrålar ökar inte lika snabbt som koldioxiden, vilket är ett skäl att tro att koldioxideffekten överskattas vid framskrivning. Största delen av koldioxiden är löst i haven. Varmt vatten kan lösa mindre koldioxid än kallt så det kan frigöras koldioxid om det blir varmare. I en varmare värld avdunstar mer vatten och bidrar till (förstärker) växthuseffekten. Växthusgaskoncentrationen blir ganska “mättad” av vatten och ytterligare tillskott av koldioxid kanske har ganska begränsad effekt.

Att koldioxiden får så stor effekt i “vanliga” klimatmodeller beror på att man räknar med “återkopplingseffekter” som förstärker effekten av strålningsbalansen, och detta gör resonemangen mindre övertygande än om det var direkta strålningsanalyser.

Moln är mycket viktiga för utstrålningen. Molntäcket kanske strålar ut 100 Watt/kvadratmeter från molnens översida. Den direkta strålningen från marken och havsytan i molnfria områden är mycket större – kanske 300 Watt/kvadratmeter. Molnen absorberar och strålar över hela våglängdsområdet. Detta ska jämföras med den förstärkta växthuseffekt man diskuterar för koldioxiden – kanske 1-2 Watt/kvadratmeter. Notera också molnens dominerande inverkan på graden av återreflektering av solstrålning till världsrymden. Någon eller några procent ändring av molnigheten kan ha lika stor effekt som en fördubbling av koldioxidhalten.

Prognoser för vädret några dagar framåt bygger på modeller som ger mycket osäkra (+-2 grader) prognoser redan för vädret i övermorgon. Detta är en indikation av osäkerheten när man kalkylerar med effekter i lufthavet. Hur mycket säkrare är modellerna för klimatet om hundra år? Eller ens förändringar i koldioxidens bidrag?

I en blogg anges koldioxidens bidrag till atmosfärens växthuseffekt till 9 eller 25%, beroende på hur man räknar. Samma blogg kommer fram till att koldioxidökningen är en väsentlig del av en antropogen klimatändring. Siffrorna 9 eller 25% beror på om man räknar på vad som hände om man tog bort koldioxiden, men lämnade resten, eller tog bort resten och lämnade koldioxiden. Detta belyser hur viktig interaktionen mellan olika komponenter är.

En avgörande fråga är hur mycket en fortsatt ökande koldioxidhalt kan förstärka växthuseffekten. Redan nu tar koldioxid upp en stor del av den totala energin i de våglängdsområden där koldioxid absorberar. Mättnadseffekter gör alltså att inte så mycket mer värme kan upptas. Växthuseffekten fungerar så att värmestrålningen på sin väg ut mot rymden upptas och avges i flera steg i atmosfären av främst vatten i olika former. I atmosfärens nedre del samspelar koldioxid med vatten vid upptaget av värme som där sker över breda våglängdsintervall. Den yttre värmeutstrålningen mot rymden går genom stratosfären där vattenhalten är låg. Då absorberar koldioxid endast i sina smala specifika våglängdsband. Även om huvudbanden är nästan mättade kan sidoband svara för viss ökad absorption. Den globala temperaturhöjningen via koldioxidens växthuseffekt bedöms enligt principer som Beers lag minska logaritmiskt med ökande koldioxidhalt. Detta innebär att en haltökning med 100 ppm från dagens nivå ger mycket lägre temperaturhöjning än den ökning från ca 280 till 380 ppm som hittills antas ha skett.  Fotosyntesens årliga upptag av koldioxid från atmosfären är ca 15 gånger större än de antropogena utsläppen från fossila bränslen. Flödena av koldioxid till och från haven är ca 10 gånger större.

Den är drygt 30 grader varmare än den skulle ha varit utan växthuseffekt. Den globala medeltemperaturen vid jordytan, som i dag uppgår till +14°, skulle utan växthuseffekten ha legat kring -19°.

På egen hand skulle en fördubbling av luftens koldioxidhalt bara kunna värma upp jorden med drygt en grad, men med återkopplingarnas hjälp uppskattas uppvärmningen i själva verket kunna bli omkring 3 grader.

Koldioxiden fånger inte upp all strålning av de våglängder där den absorberar. Det finns våglängder där koldioxiden bara fångar upp en del av värmestrålningen från jordytan och där ett tillskott av ämnet alltså leder till att mer strålning absorberas. Dessutom försvinner värmestrålningen inte för gott ens om koldioxiden fångar upp den helt och hållet. Strålningen sänds ut på nytt och letar sig förr eller senare ut i rymden, men en ökning av koldioxidhalten gör strålningens väg ut i rymden ännu krångligare. Också detta medverkar till att en haltökning faktiskt förstärker växthuseffekten.

En ökning av temperaturen med en grad av någon orsak borde resultera i att mer av klimatgasen vattenånga tillförs atmosfären. Dels blir vatten varmare och kan hålla mindre löst koldioxid. Dels blir luften varmare och kan hålla mer vattenånga innan den kondenseras. Dels ökar avdunstningen. Denna tillförda vattenånga skulle förstärka växthuseffekten kraftigt. En sådan höjning av mängden vattenångan på hög höjd (3-9 km) motsägs av observationer som gör det tveksamt om ökad temperatur verkligen ger ett genomslag i mer vattenånga. En ökning av mängden vattenånga borde åtföljas av högre molnighet som i sin tur borde ha en nedkylande effekt, men detta har inte observerats, snarare verka mer direkt solljus komma ner till jordytan. Dessa två invändningar verkar inte bemötts tillfredställande. Antingen är den grundläggande fysiken och återkopplingsmodellen fel, eller så finns det motverkande oberoende händelser som maskerar effekten. Dessa motverkande effekter kan då antingen vara naturliga eller antropogena. Det kan vara fel att säga att huvudmodellen är fel som en spådom, utan orsaken till att vattenånga och moln inte beter sig som förväntat kan vara något oberoende som inte behöver påverka de framtida effekterna.

In the humid equatorial regions, where there is so much water vapor in the air that the greenhouse effect is very large, adding a small additional amount of CO2 or water vapor has only a small direct impact on downward infrared radiation. However, in the cold, dry polar regions, the effect of a small increase in COor water vapor is much greater. The same is true for the cold, dry upper atmosphere where a small increase in water vapor has a greater influence on the greenhouse effect than the same change in water vapor would have near the surface.

The global temperature change is expected to be proportional to the change in the logarithm of CO2 concentrations.  This is where most such graphs, including all the examples above, fall flat.  They plot CO2 on a linear scale, as though CO2 concentration and temperature ought to be related linearly.  Instead, radiative transfer theory tells us that they ought to be related logarithmically.

Furthermore, mainstream climate science has an estimate for how big an effect a logarithmic CO2 increase ought to have on global temperatures.  Most estimates for equilibrium climate sensitivity are somewhere around 3 C for a doubling of CO2 concentrations, give or take a degree or so.

Jämvikt med oceaner och andra källor tar tid
Enskilda CO2 molekyler har en uppehållstid i atmosfären av storleksordningen ett sekel.  Ökningen av CO2 halten i atmosfären är bara hälften av vad som tillförts antropogent. Den viktigaste faktorn kan vara jämvikt med ytvattnet, Det verkar troligt att en engångsdos av CO2 injicerad i atmosfären har en halveringstid på cirka 50 år eller möjligen 100. Detta borde innebära att koldioxidhalten skulle sjunka till hälften av överskottet mot det förindustriella värdet till 2070 om utsläppen slutade nu.

Vilka krav skall ställas? Jag tycker det verkar rimligt att sätta som krav att i rimliga framtidsscenarior som används till dagens beslut skall det skall  klart förefalla under 50% chans att till 2100 koldioxidhalten växer över 540 (=2*280) samt att den antropogena nettouppvärmingen stiger över 2 grader pga växthusgaser, samt en del andra villkor, som jag inte räknar upp här.

Man måste anpassa sig också till verkliga observationer och pausen i global uppvärmning sedan 1998 bör medföra en modifiering nedåt i framtidsscenariorna om klimatet.

800 ppm klimatgasekvivalenter (tredubbling) skulle knappast ensamt leda till civilisationens  undergång. Men dramatiska förändringar kan ske som ökar chansen för undergång när annat också inträffar (t ex befolkningsökning).

Att läsa:

Här listas några klimatorienterade länkar:

http://uppsalainitiativet.blogspot.com/

http://www.planetseed.com/relatedarticle/temperature-change-history

http://www.klimatupplysningen.se/

http://andaslugnt.blogspot.se/

http://arxiv.org/ftp/arxiv/papers/0809/0809.3762.pdf om hur “vetenskapen” utvecklas av intresset för den.
http://www.skepticalscience.com/

http://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4xthuseffekten

http://uppsalainitiativet.blogspot.se/2010/04/koldioxid-och-procentsiffror.html

Jag som försöker diskutera är 70 nu, men i den grundläggande universitetsutbildningen var fysik huvudämne och det ingick en halvårskurs i meteorologi. I yrkeslivet har jag haft en viss användning för mina kunskaper i meteorologi. Jag har hela tiden mer eller mindre tagit för givet att koldioxid är en betydelsefull klimatgas. Men eftersom så många tycks förneka den stora betydelsen utgående från fysik så går jag igenom argumenten igen.

Fyra eller två grader

Det går inte att förutsäga med någon grad av exakthet vad klimatet blir i framtiden eller hur stor roll människan har. Men människans roll är stor.

Att det är osäkert om det blir en, två eller fyra grader varmare bör ses som ett sätt att pedagogiskt uttrycka hur stor påverkan människan har globalt.

Människan ändrar på atmosfären så att en viktig komponent (koldioxid) med viktiga funktioner snart än dubbelt så vanlig! Detta är för stor ändring som medför för stora risker om det inte är bortom rimligt tvivel att riskerna och konsekvenserna är små!

Olägenheten kostnadsbeläggs

Det verkar så enkelt. Gör så att olägenheten får betala. Lägg en skatt eller eller avgift.
Det underlättar för stater att motivera en inkomstkälla. Stater vill gärna ha skatteobjekt och inkomstobjekt. Är det något de är ålagda av internationella organ eller genom internationella fördrag är det ett starkt motiv. Miljövänlighet kan i sig vara ett starkt motiv.
Hur man än utformar skatten så hamnar kostnaden så småningom på slutanvändaren. Det blir dyrare för slutanvändaren att använda produkter där miljökostnaden är stor (som gör att det går åt mycket koldioxid). Ofta används produkterna för samhällets tjänster och subventioner, men dessa blir då dyrare så att det blir mindre attraktivt att välja vägar som är negativa för miljön.

Vision 1901 av det kommande århundradet

Jan Guillou lät i sin bok ”brobyggarna” rektorn för en teknisk högskola i ett tal göra en vision för det kommande seklet till år 2000 vid 1900 talets början. Jag tycker talet verkar trovärdigt och säger mycket om svårigheterna och möjligheterna att förutsäga framtiden ett århundrade framåt så jag återger ett redigerat utdrag:
  • Då är inte längre utmaningen att resa jorden runt på 80 dagar som Jules Verne skrev om. Då kommer vi att resa jorden runt på – åtta dagar!! …
  • Vi kommer att få uppleva lufttrafik inte bara mellan olika länder – utan också mellan olika kontinenter!!!…
  • Vi kommer att kunna se i mörkret,
  • tala med varandra på 1000 mils avstånd,
  • färdas på järnväg i över 200 km i timmen,
  • skapa byggnader hundratals meter höga. Våra räkneapparater kommer att bli hundra – kanske tusen – gånger snabbare än dagens.
  • Vetenskapsmän kommer att stå på månen.
  • Vi kommer att skapa jämlikhet mellan olika folk!
  • Krig som metod att lösa politiska problem kommer inte längre att kunna tillämpas! Krig är primitiva, därför är högteknologiska krig en självmotsägelse!  

Min kommentar:
Det teknikorienterade talet var optimistiskt och ändå har verkligheten ofta överträffat dikten. Men problemen nu förutsågs knappast. Tillväxtens gränser, förorening, resursbrist nämns inte.
 Väpnande våldsamma konflikter är nu ett stort problem och militärutgifter är fortfarande stora, men de stora krigen mellan länder var bara förödande under spådomens första halva, fast de två världskrigen blev globalare och totalare än något annat.

Döda efter Tjernobyl

Radioaktivitet är farligt och detta påverkar världen 2100 på olika sätt. Det finns en oro att vi lämnar kärnkraftavfall efter oss och att radioaktiva utsläpp från kärnkraft som ackumuleras skall förgifta världen. Därför är det bl a viktigt att bedömma hur farlig den radioaktivitet som kom ut vid olyckan i Tjernobyl är för människor. Här diskuteras omkring detta och en egen bedömning jag gjort. Det visar sig att skattningarna varierar mycket och att FN organet som har huvudansvaret (IAEA) utrycker sig på ett sätt, så att risken förefaller liten och att det inte förs vidare via citeringar av IAEAs skattningar att det kan vara en kraftig underskattning. Olika skattningar av dödstalet varierar mycket, mer än en faktor mer än 10 000, där IAEA bidrar till den lägsta skattningen. Det känns ganska oroande för vår förmåga att göra riskbedömningar, joniserande strålning är lätt att mäta jämfört med nästan alla andra risker. Delvis är det en genuin osäkerhet om verkan av låga doser. De psykologiska följderna av de låga doserna är mycket stora, eftersom de bidragit till en mycket begränsad användning av kärnkraft och troligen omotiverat höga kostnader för att reducera riskerna av joniserande strålning. Det verkar som vi är på väg att lämna atomåldern.

De första uppsatser jag fick publicerade för 40 år sedan (med min fru Katarina Lindgren och under ledning av vår mentor Gösta Eriksson) behandlade bla huruvida även mycket låga doser radioaktiv strålning orsakar genetiska skador. Genom egen forskning och genom lic i strålningsbiologi har jag haft erfarenhet om faran för människor.
När jag pensionerades nalkades 25 års minnet av Tjernobyl och samtidigt aktualiserade härdsmältan i Fukushima riskproblematiken. Nya dosuppskattningar frånTjernobyl kom 2011, så jag kunde göra lite ”originalarbete” publicerat på SLUs forskarblog. Därutöver har jag en egen blogg.
Jag har en kärnkraftblogg där jag skrivit mer i detalj om det här: http://daglindgren.blogspot.se/  Man kan också läsa vad som står om Tjernobyl på Wikopedia

 

Det går knappast att direkt observera effekterna av lågadoser i epidemiologiska studier. Man får använda vedertagna relationer mellan dos och döda, som strålskyddsnormerna bygger på.
IAEA har ansvarat för, den i särklass mest auktoritativa (FN) och mest citerade standardrapporten anger 4000. Vad som inte märks är att det bara inkluderar döda för de mest exponerade områdena (storleksordning 5 millioner människor), inte globalt, och bara inkluderar de första 20 årens exponering. Projektioner därutöver ansågs för osäkra.



WHO anger 9000 för hela fdSovjetunionen. Strålskyddet kom till 300 för Sverige (ej inkluderat i tidigare nämnda skattningar).
Jag kom till 22000 globalt och för ”all framtid” (”publicerat” på SLUsforskarblogg ). Det är ”original”, utnyttjande senare dosuppskattningar än andra studier. Mina beräkningar är igod överenstämmelse med huvuddelen av ”mainstream” skattningarna, strider inte heller mot IAEA eller WHO, men kompletterar med vad som inte beaktats för det betraktades som för osäkert. Liknande tidigare försök avfärdades som för spekulativa utan att möjlig storleksordning diskuterats.
Många, inklusive otvivelaktigt välrenommerade forskare, tvivlar på att låga doser har negativa effekter, de kanske till på köpet är nyttiga! Dessa tvivel fanns också för 40 år sedan, men vuxit sig starkare. Detta leder till förmodanden att dödstalet av Tjernobyl inte ligger mycket över 50. Men eftersom detta har inte påverkat strålskyddsnormerna så bör det inte påverka beräkningarna!
Det finns en bok med till synes välrenommerade personer bakom och en välrenommeradutgivare, som framför dödstal av storleksordningen en million.
Det finns en svensk doktorsavhandling, som tycks stödja att dödstalet i Sverige är i storleksordningen tusen, byggd på epidemiologiska observationer. Det svenska vetenskapssamhället skyllde på avhandlingen, men jag tycker inte den var dålig. Försökte ta upp frågan om orsakerna till att en OK avhandling kan ge ganska uppenbart fel resultat på den sk. professorsklubben, men tystades ned. Orsakerna har generellt intresse för kvalitèn av beslutsunderlag.
Det av världen auktoriserade organet, IAEA, ljuger inte direkt och motiverar “finstilt” varför FN organen gör som de gör. Men inte desto mindre förmedlas ett budskap, som underskattar kärnkraftens risker. Det framgår inte av citeringar att det kan vara långt fler än 4000döda, men däremot citeras det att det bara var säkert 50 döda och därutöver mycket osäkert om det är några. De “säkert döda har nu stigit till 67.
Uppskattningar av antal döda framförda på allvar av formellt kvalificerade personer med ”stöd av forskningsresultat” och ofta IAEA skiljer sig våldsamt, mellan 50 och en million, en faktor 20000! Forskningen verkar varit till häpnadsväckande liten hjälp när det gäller att omsätta resultat till samsyn om en praktisk fråga relaterad till kärnkraftens farlighet.
 
 
Det var en Newsmill artikel om skadorna efter Fukushima
 där jag presenterade mina Tjernobyl-beräkningar.
 
Mina http://www.newsmill.se/node/43729#comment-344540 , beräkningarna kommenterades:
“@Dag Lindgren
Idag finns ny forskning som istället visar på liten eller ingen ökad risk vid låga stråldoser. Bland annat så har man i lab kunnat visa på att lagningsmekanismer för en cells DNA fungerar mycket bättre vid enkla skador snarare än vid fler än en skada, det senare som kan tänkas uppkomma vid höga stråldoser.
När det gäller Tjernobyl så tyder forskningen på relativt få dödsfall pga strålningen. Merparten av de över 6000 fall av sköldkörtelcancer som upptäckts sedan olyckan tros bero på Tjernobyl i kombination med jodbrist och dåliga kontroller för att se till att stoppa mat innehållande radioaktivt jod. Prognosen för de drabbade av sköldkörtelcancer är dock i god och enbart enstaka dösfall har inträffat. Det finns också resultat som tyder på någon ökad risk för leukemi bland de arbetare som utsattes för de högsta doserna (med ett snitt över 100 mSv), samt eventuellt någon ökad risk för bröstcancer.
Dessutom är det rimligt att vi idag redan sett den största ökningen av antalet cancerfall pga olyckan. Trots detta så har ökningarna varit knappt eller inte mätbara, med undantag av ökningen i sköldkörtelcancer.”
 
” Dag Lindgren: Men alla dessa beräkningar av möjliga dödsoffer måste ju sättas i relation till vad det handlar om. De 22’000 dödsoffren du räknat fram är ju inte 22’000 individer utan det handlar om en sannolikhetskalkyl för vissa radioaktivitetsinducerade sjukdomar, cancer t ex. Det här betyder ju dels att de 22’000 döda kommer att drunkna i bruset av normala cancerfall som säkert är flera miljoner under samma tidsintervall, dels att det aldrig kommer att gå att peka på en viss person och säga att han/hon dog p g a Fukushima med möjligen ett par undantag. Risken med att publicera siffror som de 22’000 är att journalister aldrig kommer att förstå hur man kan använda dem. Om de mot förmodan skulle förstå skulle de aldrig tveka att missbruka dem. En trolig löpsedel blir istället “Fukushimakatastrofen kostar 22’000 liv!”. “

Länken med det förflutna utraderas snabbt!

Spåren till det förflutna utplånas snabbt

År 1989 uppfanns URL, “Uniform Resource Locator”. Härigenom kan en viss fil definieras och hittas. Detta skapar möjligheten att “för alltid” göra dokument elektroniskt tillgängliga över hela världen. Man blir inte längre beroende av bibliotek och “enklare” dokument blir tillgängliga (om “rättsinnehavaren” så önskar). En mycket stor och växande del av världen befolkning utnyttjar detta system. Lagringskapaciteten ökar snabbt och tekniken utvecklas och sätter knappast en gräns för hur länge “normala” dokument kan hållas tillgängliga med sin URL. I ett samhälle som eftersträvade att vara uthålligt och behålla länken till historik och information skulle man nu ha börjat tillämpa detta system för identifikation på lång sikt. Men detta görs inte, länkar till viktiga dokument och informationskällor har ofta kort halveringstid (bara några år).
Vad har jag råkat ut för de sista året (åren): Doktorsavhandlingar som lagras på SLU-bibliotekets webb har bytt URL senaste året, så mina länkar till dem fungerar inte längre. Det gäller också en konferensvolym jag var redaktör för, biblioteket svarade inte när jag påpekade det. Naturvårdsverket har reformerat sitt länksystem och bytt sina gamla URL-system sista året. Jag uppmärksammade Naturvårdsverket sommaren 2012 på det genom att påpeka att regeringens länkar till Naturvårdsverkets dokument inte fungerade, och då bad de att få reda på vilka! Naturvårdsverket sade att det berodde på omläggning av systemet, men denna “omläggning av systemet” förklarade också att URL upplagda i slutet av 2012 inte funkade längre våren 2013 Min närmaste samarbetspartsorganisation är Skogforsk. Deras URL har inte hållit sig konstant, en utredning jag deltog i som publicerades 2011 verkar inte ligga kvar på samma ställe. Skogsstyrelsen ändrade sina URL för något år sedan så de legala dokument jag hänvisat till i en utredning tillställd regeringen för två år sedan fungerar inte. Man får inte ens ett felmeddelande att URL ändrats utan bara att länken inte finns (vilket kan bero på ett tillfälligt fel)! Detta är svenska stora statliga eller halvstatliga organisationer, som hanterar långsiktigt viktig information! Det är inte bättre i utlandet, det viktigaste internationella vargdokumentet rörande riktlinjer för att beräkna nödvändigt vargantal enligt EUs direktiv bytte URL och blev mycket svårfunnet i början av 2013. Min egen privata hemsida som sköts av en samfällighet för 72 hus har släcktes ned vid byte av leverantör av nättjänsten efter diverse tjafs och tog ett år att återupprätta med annan adress. En privat leverantör som vår institution köpte en nättjänst av ersatte de vetenskaplig URLen med en porrwebb, när projektet gått ut och därmed betalningen upphört. Länkar till Holmens tidskrift ändrades. SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) håller mig med en web men adressen till den ändrades för ett antal år sedan av någon IT kille så att ett “.” byttes ut mot ett “-“.  De som sparat URL till tidigare eller Googlar får bara besked om att länken inte finns. Nu verkar SLU vilja ändra igen.
Jag noterade redan för ett decennium sedan att URL hade kort livstid, men hade då något större förståelse för att det hände eftersom URL fortfarande var något ganska nytt. Men halveringstiden för URL verkar inte öka och hänvisningen när den ändras har inte blivit bättre. Trots att tekniken att behålla den gamla URLen samtidigt som man ger en kanske funktionellare ny har utvecklats liksom nivån på IT-utbildning.

Slutsatsen är att långsiktighet inte är högt prioriterad och detta är ett bidragande skäl att jag inte tror civilisationen kommer att bli bättre och uthålligare.

Skogen kan vara räddningen!

Det förekommer oro för vad som händer med den svenska skogen såväl i press som i kommentarer på den här bloggen. Denna i mitt tycke överdrivna oro för skogen som produktionsapparat och risken för överdrivna ändringar är en av orsakerna att jag tror vi går nedåt till 2100.

Skog som tar över antik stad i Turkiet

Skogen är en av de faktorer som kan rädda framtiden. De träd vi planterar de närmaste decennierna kommer att skördas 2100. Blir det mer snabbväxande och friskare och bättre träd så underlättar det för det ökande antal människor som 2100 lever i en värld fattigare på fossila resurser.

Skog gör vad vi behöver av vatten, luft och solsken, och när vi använt det vi behöver, blir det vatten och luft igen. Skogens växt skapar syre och renar luften. Skogen jämnar ut hydrologin och minskar erosion. Skogsprodukter kan substituera energikrävande produkter som aluminium och betong. Skogen platsar i ett uthålligt samhälle.

Men utarmar inte skogen arterna? Andra mänskliga aktiviteter gör det i högre grad. Bränderna i “den orörda skogen” var väl så drastiska som dagens kalhyggen. Skogen innehåller mer vilt nu än någonsin förut. Vi har successivt lärt oss tekniker som bevarar biodiversitet bättre än för några decennier sedan och dessa tekniker förfinas successivt. Ett vinstdrivande skogsbruk skapar resurser som delvis används till andra ändamål än att öka vinsten. Många hundratusen skogsägare har egna ideér, detta ger mångfald.

Dagens skogsbruk skapar inte generellt dominerande inslag av likåldriga monokulturer även om det förekommer. Omfattande “kalhyggen” förekom förut omkring metallbruken men har nu blivit fin gammal skog. Det finns mycket skog och träd som stått i över hundra år.

De skogar som uppstår efter kalhyggen blir inte genomgående planterade monokulturer. I en plantering kommer i genomsnitt en tredjedel av huvudstammarna (de träd som bildar framtidens skogar) från icke planterade plantor. Medveten självföryngring är inte ovanligt. Så hälften av all “anlagd” ny skog är inte planterade träd. Sedan finns det mycket skog som aldrig “anläggs”.
Artikel i VK 12-06-12 om kalhyggesfritt skogsbruk

Att (ur produktionssynpunkt) förbättra skogen har gått bra det senaste seklet. Det finns nu mer stående levande skog än någonsin förut och den tillväxer snabbare än någonsin förut. Huvudskälet är förbättrad skogsskötsel, men andra faktorer spelar också in (ökad areal genom beskogning av tidigare jordbruksmark eller impediment, ökande nedfall, minskat skogsbete).

Att anlägga en bra skog är en av de få investeringar vi gör för framtiden, för de människor som kommer att leva 2100. Struntar vi i att skapa resurser för framtidens människor så minskar chansen att de får det bra! Det är vettigt att väga in andra synpunkter än produktion, det är inte ens säkert produktionen behövs, och skogen är också en del av den framtida livsmiljön. Men knappast så att man nu avstår från en viss produktionsökning och därmed ett av Sveriges säkraste kort att kompensera andra problem.

Det är oroande att skogen inte verkar fått mycket uppmärksamhet i Rio +20 http://www.cifor.org/rio20

Ingen ny era

Atomåldern
När jag var liten gick mänskligheten in i atomåldern, en ny era, vi skulle få mycket och billig energi (el och fjärrvärme). Men nu minskar energiproduktionen från kärnkraften, Japan använder för första gången på fyra decennier inte kärnkraft alls och Tyskland har politiskt beslutat att avskaffa sin vilket fick konsekvenser för vattenfalls tyska reaktorer.. etc, etc. Bakom kärnkraften hägrade vätekraften som driver solen och ger mycket lite radioaktiva restprodukter, för femtio år sedan så bedömdes den 50 år avlägsen. Man bygger nu en vätekraftreaktor, ITER, som kanske skall producera mer energi än den förbrukar. Men skulle den leva upp till förväntningarna efter stora förseningar och fördyringar, behövs en ytterligare cykel med nya utvecklingsanläggningar, vätekraften hägrar fortfarande i en lika avlägsen framtid som för ett halvsekel sedan. Men optimismen om att vätekraften verkligen kan ge ett stort bidrag till energiförsörjningen 2100 har svalnat. Istället är det väderkvarnarnas renässans som är det stora hoppet. Vem trodde det för 50 år sedan? Kan man då prata om steget in i atomåldern? Om man bortser från kärnvapnen, som ju lyckligtvis knappast fått praktisk användning (vilket politikerna förtjänar en eloge för och kanske protesterna för ett halvsekel sedan hjälpte) så blev det knappast en ny era.

Rymdåldern
För ett halvsekel sedan började vi sända ut rymdfarkoster och människor utforskade månen. Artur C Clarkes bok 2001 handlade om vad en bas på månen upptäckte. Exloateringen av månen sågs som nyckeln till resten av rymden, från månen verkar det mycket enklare att understödja projekt i kretsbana för rymdfärder.  Men det kom ingen bas på månen och inga fler människor de sista decennierna och det finns inte ens planer. Man kan inte tala om rymdålderna som en ny era.

Det finns många andra exempel som jag återkommer till, kanske det rent av är bra att atom- och rymdåldern inte realiseras enligt de mest positiva scenariorna, det kanske skulle gett ännu sämre förutsättningar inför 2100. Men poängen är att människans positiva visioner om framtiden sällan realiserats, framstegen blir oftast mindre genomgripande än rimliga förhoppningar. Det är illavarslande för att det skall bli ett bra 2100 inför de problem som tornar upp sig.

Alla människor kunde tala samma språk

Det skulle underlätta enormt om alla människor talade samma språk. Det skulle göra alla människor mer likvärdiga och med samma möjligheter. Det skulle öka den internationella förståelsen. Vi skulle känna oss mer som en värld och mindre som hundratals nationaliteter.

Detta språk kunde vara lätt att lära, entydigt logiskt uppbyggt, lätt att förstå med liten risk för missförstånd och lätt att hantera med IT.

Det skulle friställa kanske 10 % av jordens humana resurser för andra ändamål.

Att man inte nu förbereder detta språk genom institutionella globala initiativ och institutioner är ett tecken på bristen på långsiktigt tänkande, som gör artens överlevnad osäker. Man respekterar i för hög grad ett nationalistiskt betonat motstånd med relativt kortsiktiga motiv (få nutida makthavare skulle tjäna på det).

Att utreda, forska och bygga upp ett internationellt språk innebär inte att det implementeras i den nära framtiden. Det har tagits en del privata initiativ såsom esperanto och interlingua, vilka ger en del lärdomar. Men ett nytt språk måste beslutas och organiseras uppifrån, om än av organ med demokratisk förankring, det kan inte växa fram nedifrån, det måste vara en hela världens angelägenhet. Det finns korsiktiga nackdelar och kan finnas långsiktiga, dessa måste diskuteras, och det måste diskuteras hur språket skall se ut och konstrueras. Att “man” (EU eller FN) börjar studier och utveckling är inget beslut att det verkligen kommer, utan bara öppnar optionen att så småningom göra en sådan övergång, och skapar en “lobbygrupp” för det. Även om ett internationellt språk inte skulle realiseras i den nära framtiden kan det underlätta kompatibilitet, nationella språk- och stavnings- reformer och datoröversättningar. Arbete mot ett internationellt språk skulle ge männskligheten ett mycket konkret hundraårsprojekt att arbeta tillsammans mot, vilket i sig ökar chansen för överlevnad.

Om meningen med allt

Finns det högre medvetanden? Är det synd om jorden för att vi utarmar den? Är det bästa som kunde ske att människan försvann och förstöringen av jorden avbröts? Eller om jorden är medveten kanske den är stolt över att härbergera civiliserade människor och skulle bli glad om vi lyckades långsiktigt överleva och utveckla civilisationen, men inte bryr sig om faktorer som brytvärda malmer eller ändrad atmosfärskemi? Är universum blint eller finns det någon mening?
Det är frågor som vi knappast kan veta något om.
De flesta av oss har en viss moral som säger att vi har ett ansvar för de som kommer efter oss. Detta är genetiskt styrt eftersom det är den grundläggande iden med evolutionen “den själviska genen”, att generna “eftersträvar” att överleva. Inte för att generna “tänker” utan för att det naturliga urvalet tenderar att gynna de gener vars bärare gynnar sig och sina släktingar och ättlingar. I viss mån är alla levande varelser våra släktingar, men jorden själv är det knappast utan är “bara” en livsmiljö. Evolutionen har lett till den civiliserade människan genom en utveckling från aporna, där samarbetsförmåga prioriterats snarare än uppenbar egoism, vilket är en av de faktorer som leder till vad vi kallar moral.
Så det är moraliskt att tänka hur “vi” kan överleva på ett bra sätt till 2100 även om den moralen inte inplanterats av något högre väsen.
Skulle civilisationsgraden minska, så kan civilisationen förmodligen inte resa sig igen. Går vi tillbaks till stenåldern, så kommer vi aldrig att nå järnåldern igen. Detta beror på att vi nu uttömt de lättillgängliga icke förnybara resurserna. Ett argument att slå vakt om den civilisation vi faktiskt har.
Försåvitt vi vet kan vi vara den enda civilisationen i universum. Finns andra inom de närmaste tusen ljusåren borde vi märkt dem nu. Fanns det andra tidigare borde vi se spår av dem (sonder som de sänt hit). Om det inte finns några andra som kan ta över, borde det vara ett argument för ytterligare försiktighet med den civilisation vi har.