All posts by DagL

retired university professor lives at Umeå northern Sweden

More planted forest!

The worlds planted forests should expand at higher pace! Seven percent of the forests are planted, 93% are natural. The pace of increase of planted forests has slowed down considerable recently. This is information from FAOs forest resource assessment (FRA 2015). The slowing down seems unjustified.

FAO issued “Global Forest Resources Assessment 2015“, at http://www.fao.org/forest-resources-assessment/en/ . Currently 93% of forests are natural and 7% planted (or seeded). The annual increase of planted forests is shown in the figure.

Of the 20 top forest countries a single (Chile) had an increasing trend!

For specific circumstances where are a multitude of good reasons against planted forests. “Plantations” raise suspicion and bad feelings. Back to nature or rely on nature seems to be what is politically correct. Actually, in the Summary report of the 3rd International Congress on Planted Forests the congress emphasised that, as a matter of principle, planted forests should not replace natural forests http://www.fao.org/forestry/37902-083cc16479b4b28d8d4873338b79bef41.pdf

Added together the reasons against planted forest can hardly rationally explain the global reduction. It seems caused by overexaggerating a multitude of concerns about social, trust in nature, ecological, pest risk, economic, silvicultural, diversity and similar problems connected to inefficient governance and lack of trust. It seems to be assumed that planted forest means very intensive forestry by capitalists who mainly think on return of investment and not on local people.

Half of the worlds roundwood production comes from planted forests. Certainly some “plantations” is a good thing. But they do not cover a large part of the planted forests and will not do in the foreseeable future. The fast- growing tree plantations make only 1% of word’s forests but cover 25% of world’s wood fibre demand. But new or improved forests are needed for other reasons than production. Erosion and avalanche risk is reduced. Hydrology become more balanced and flooding reduced. Deforestation In the world is undesirable and more forests desirable. An important way is to establish new forest by planting or seeding. Societies can combine agriculture and forestry and agroforestry by planting trees.

Well growing forests are important for reducing global warming and planted forests have the potential to contribute considerable to that.

An International Conference Working across Sectors to Halt Deforestation and Increase Forest Area – from Aspiration to Action was arranged FAO, Rome – 20-22 February 2018 http://www.cpfweb.org/46830-0649bd42ed9b22973733b39e97e7db083.pdf Evidently planted forest is most important for increasing forests area. But the conference and its results was remarkable free of analyses of planted forest, the concept was hardly mentioned at all.  An evident sign of that globally it not “politically correct” to focus on planted forest resulting in little increase in forest area.

There is an organisation “New generation plantations”, which seems as an initiative from WWF http://newgenerationplantations.org/ They give many and good arguments and methods for increasing the area planted forest even in rather intensive forms http://newgenerationplantations.org/multimedia/file/ff98c77e-77cb-11e3-92fa-005056986314 . It is noteworthy that they do not hesitate to sail under the plantation flag (plantation give negative associations http://downto.dagli.se/?p=314 ).

Dag Lindgren first on web 180419 last edit 180419

“Tree plantation” misleading for Swedish planted forests

The concept “tree plantation” (=”plantage”) seems intentionally misused by some environmental groups!

The Swedish ”greenies” and “tree-huggers”, – and probably world-wide equivalents – assume in their rhetoric that planted forests are equivalents to “plantations” (Swedish translation is “plantage”). See for example http://skyddaskogen.se/en/component/simplefilemanager/?view=download&id=49 and (in Swedish) https://www.svd.se/plantager-pa-vag-ersatta-mycket-av-sveriges-skog . This seems intentionally misleading as Swedes, who know much about forestry, knows that most of Swedish planted forest is not what “tree plantation” is associated to.

To avoid the mis-leading associations with “tree plantation” FAO (The UN body dealing with forest) uses “planted forest” instead, but the “greenies” usually do not care.

It is true that a considerable and growing share of the Swedish forests originate from planting or seeding. It has been going on since centuries, although one hundred years ago (in the forests we now reforest) the forest more often was left to recover after harvest without planting.

According to FAO (FRA15 and adjacent literature), Sweden has 14.1 Mha planted forest and the total forest area is 28.1 Mha. Thus, according to FAO, it seems as roughly about half can be regarded as “planted” and half is “natural”. However, interpretations are tricky and depending on country information. E.g. it is not known what current Swedish forest was planted before 1953 and that has been neglected. Therefore, it is very likely the fraction of planted forest in Sweden is higher. Other uncertainties e. g. some plantations fail, when most trees are “natural”, but the forest is still characterized as planted.

Currently less than 20% of the cut area is naturally regenerated, but it was more earlier. Some Mha of the planted forest is afforestation, thus other land types have been converted to forest (as some forest has been converted to other land types, the Swedish forest area is not shrinking).

For many reasons most Swedish planted forests are not like “tree plantations”. Only a small share can be characterized as fast growing with short rotation and intensive management. The share of exotics is small. Usually a considerable part of the trees in a planted forest are non-planted. Some come before plantation and some after. Several species may be planted. All trees may not be even-aged. The planting rows are not always straight, and many planted plants do not remain to maturity. The character of the forest is often a mosaic and different parts are managed differently. The result is often not what is associated with a “tree plantation”.

The Swedish national forest survey https://twitter.com/AlaxSLU/status/855175731298668546  estimated that 0.59 Mha of the Swedish Forest looks like “tree plantations” (“av plantageskogskaraktär”), thus  only some percent of the forest!

There is another article about “tree plantation” in Swedish http://downto.dagli.se/?p=297 , where more about the associations “plantation” creates are mentioned.

Last edited 180322 på http://downto.dagli.se/

Rödlistan har våldsamt överdrivit utdöenderisk!

Risken för artutdöende (utrotning) har minst tiofalt överdrivits av rödlistan. Det finns därför nu tunga skäl att nedjustera uppskattningar av nödvändigt artskydd!

 

Artdatabanken publicerar vart femte år rödlistor. I rödlistan 2010 (Gärdenfors ed. 2010. ”Rödlistade arter i Sverige 2010”) https://www.artdatabanken.se/globalassets/ew/subw/artd/2.-var-verksamhet/publikationer/4.-rodlista-2010/274614_inlaga_liten_sid-del1-1-199.pdf  Det står: ”Rödlisteindex…är konstruerat så att det ger ett mått på hur stor andel av artstocken som förväntas finnas kvar på medellång sikt (i storleksordningen 50 år)”; ”andel av arterna som förväntas finnas kvar i området inom den närmaste framtiden (storleksordningen 50 år)”; ” RLI tyder på att uppemot 30 % av arterna för vilka naturskog är viktig kan komma att dö ut från Sverige inom det närmaste halvseklet.”; ”Likväl talar både rödlistan och rödlisteindex sitt tydliga språk: Inom stora områden krävs fortfarande omfattande och kloka insatser för att vi inte ska tappa en betydande del av vår flora och fauna under detta århundrade.” Ett kort och lättläst koncentrat av Gärdenfors finns på Biodiverse 2010 nr 2 sid 22 http://www.biodiverse.se/articles/rli-visar-fortsatt-forlust/ Där står ”Eftersom rödlistans kategorisering bygger på utdöenderisk ger RLI ett mått på hur stor andel av artstocken som förväntas finnas kvar på medellång sikt (i storleksordningen ett halvt århundrade från nu))”

Rödlistindex för alla analyserbara arter har värde nära 0.9. Detta skulle alltså betyda att ungefär 90% av arterna förväntas finnas kvar efter 50 år och en tiondel dö ut (”utrotas”).

Jag gör några approximativa grova överslagsberäkningar för att visa hur överdriven uppskattningen är. Ca 20000 arter i Sverige har bedömts för rödlistning och av dessa har ca 200 dött ut de senaste århundradena. Således är andelen arter som förväntas finnas kvar om femtio år vid konstant utdöendetakt ca 0.9975. Observerad överlevnad är ungefär fyrtio gånger större än artdatabanken kom fram till! Rödlisteindex uppskattar ungefär andelen arter som kan förmodas finnas kvar efter tusen år. Av de arter som föredrar naturskog förutsägs någon procent att försvinna de närmaste femtio åren.

Rödlistan inleds med: ”En rödlista redovisar analyser av risken för att arter dör ut, dvs. den är en prognos om arternas fortlevnad.”. Detta är fel, risken för att arter dör ut överdrivs med minst en faktor tio och prognosen för arternas fortlevnad är minst tio gånger längre.

Naturvårdstänkandet är genomsyrat av dessa alarmistiskt överdrivna riskuppskattningar. De sprids genom ”utbildning”. Det var först i mars 2018 som artdatabanken tog bort definitionen av rödlisteindex som chansen att överleva ett halvsekel. Rödlistan 2015 gör inte risktolkningen, men vidarebefordrar ändå den alarmistiska icke vetenskapligt underbyggda slutklämmen från 2010.  Resonemanget sitter nog i ryggmärgen på många naturvårdare för många decennier framåt. Det är lätt att slå i spikar, men svårare att få bort dem, speciellt om spikarna slås in av universiteten.

På rödlistan baserade utdöenderiskuppskattningar och åtföljande kravspecifikationer är inte vetenskapligt underbyggda, och bör revideras nedåt. De faktiska utdöenderisken som är förknippade med rödlistekategorierna måst beräknas. Grunden för rödlistan är utdöenderisken och eftersom den våldsamt överdrivits måste nya mer realistiska värden i bättre överenstämmelse med verkligheten beräknas.

Givetvis finns det andra överväganden än artutdöende och även en utdöenderisk på några procent i ett sekelperspektiv kan motivera åtgärder.

Dag Lindgren. Senaste webbversionen av detta dokument 180305 på  http://downto.dagli.se/  (Rödlistan har våldsamt överdrivit utdöenderisk!), första versionen på webben 180224

Tree plantation dåligt!

Om skogodling, tree plantation, rom, semantik mm.

Som svensk trodde jag hittills att ”tree plantation” var en bra engelsk översättning av skogsplantering. Jag förbryllades först när jag upptäckte att FAO (t ex http://www.fao.org/forest-resources-assessment/en/ ) ofta använder ”planted forest” istället (som omfattar även skogssådd, vilket inte är logiskt). Skogsodling är en svensk term som täcker in både sådd och plantering, som inte verkar ha en bra motsvarighet på engelska.

Plantation” tolkas ungefär som ”plantage”. Begreppet används för grupper av träd och ”plantageliknande” skogsplanteringar, men mest för odlingar (plantager) av t ex bomull, tobak, sockerör, te och kaffe. Det kan också direkt betyda kolonialisering eller koloni. Plantation förknippas med slaveri. De svenska skogsodlingarna har sällan den karaktär som ”tree plantations” utomlands ibland har. Dvs. Plantation har starka negativa associationer, översättningen bör därför inte användas för ”plantering” eller skogsodling.

”Plantation” rommärke. ”Plantation” på Googles ger första tio träffarna romsorter från Barbados, Trinidad etc. Rom är världens vanligaste sprittyp och härrör från sockerörsodlingar, mest i Västindien. Några romsorter saluförs i Sverige under beteckningen Plantation. Den svenska whiskytillverkaren MacMyra (som är associerad med en skogsfastighet) bygger vidare på plantation http://www.romrom.se/mackmyra-plantation genom ”vinterdröm” som är en fruktig och kryddig single malt whisky, tillverkad i begränsad upplaga. Whiskyn är ett samarbete med Plantation Rum och har delvis finishlagrats på fat som tidigare lagrat deras Barbados- och Jamaican Rum. Resultatet är en mjukt ekig whisky med toner av apelsin, vanilj, arrakskryddor och demerasocker – en karibisk kärleksaffär. Jag föreslår att man vid festligare aktiviteter förknippade med skogsplantering kan bjuda på (erbjuda) ett glas Plantation.

Skydda Skogen” är en ideell naturvårdsorganisation som bildades ”med anledning av det kritiska läget för skogen och hotet mot den biologiska mångfalden”. ”Skydda skogen” (och liknande organisationer) kallar inte resultatet av skogsodling för “skog” utan ”trädplantage” Planterad skog accepteras inte som ”riktig skog”. ”Skydda skogen” försöker få världen att anta detta synsätt. Se t ex: “The Swedish experience: Shrinking forests –  Expanding tree plantationshttp://skyddaskogen.se/en/component/simplefilemanager/?view=download&id=49: “there are many important reasons for the FAO to urgently adopt new definitions, using precise terminology and language, in order to clearly separate tree plantations from forests. Our whole future depends on functioning forest ecosystems – not expanding tree plantations“. “Skydda Skogen har inte upptäckt att FAO oftast använder “Planted forest” istället för ”Tree plantation” just pga de associationer det senare begreppet kan ge.

Den dåliga associationen verkar blivit betydelsefull sent. Den dåliga klangen av “plantation” verkar utvecklats efter 2005. World Wildlife Foundation verkar ha gynnat “plantation” 2005. De första stegen till the New Generation Plantations (NGP) platform http://newgenerationplantations.org/multimedia/file/ff98c77e-77cb-11e3-92fa-005056986314 can be traced in a WWF briefing paper dating back to 2005:  “WWF has recently committed to work proactively on plantations,”… “As preparation for this work a group of WWF staff and representatives from four companies involved in plantation forestry undertook a one-week study tour of South Africa in April 2005 to exchange ideas on key issues associated with plantation forestry.” “Plantation” kan alltså användas internt i slutna sällskap och syftar då på en del men inte alla ”planted forests” med associationer att det är ”avancerat” och vanligen i hög grad genetiskt förbättrat.

Världens skogar består av 7% ”planted forests” och 93% ”natural forests”. Det överraskade mig att andelen ”planted forest” (inklusive sådd) är så låg!

Sist editerad 180310 på http://downto.dagli.se/?p=297

Lavskrika: Myndigheters överklagande

Myndigheternas överklagande av domstols undanröjande av avverkningsförbud

Fem markägare fick avverkningsförbud i Arbrå, Hälsingland av Skogsstyrelsen (SKS), eftersom avverkningen skulle kunna störa lavskrikor. Detta var den första mer omfattande tillämpningen av artskyddsförordningen. Miljödomstolen (MD) undanröjde detta beslut (171006). Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket (NVV) har överklagat till miljööverdomstolen (MÖD) efter att ha filat på argumenten drygt två månader. Denna webbartikel är en kommentar till myndigheternas överklaganden. Myndigheterna – i motsats till miljödomstolen – tolkar ”proportionalitet” att det inte rör sig om en avvägning mellan nytta och skada. Myndigheterna föredrar bokstavstro framför pragmatiska tolkningar. Skogsstyrelsen håller fast vid att lavskrikan minskar, fast den ökar. Markägarkommentarer om lavskrikan vägs knappast in. Den juridiska karusellen fortsätter.

Miljööverdomstolen bestämde april 2018 att det är Skogsstyrelsen som skall sköta denna typ av ärenden, men tar inte ställning i sakfrågan. Ytterligare bollande av det första större artskyddsärendet! https://www.skogsstyrelsen.se/nyhetslista/lavskrikedomar-skogsstyrelsen-har-ratt-att-fatta-beslut/  Myndigheterna har hävdat att dispens inte är möjligt för normala skogsbruksåtgärder. Ryktas att MÖD säger att förbud inte är avgörande för avverkningsrätten om man söker dispens. Då kan proportionalitetsfrågor prövas. Se https://www.lrf.se/om-lrf/press/pressmeddelanden/2018/fortsatt-osakerhet-i-skogsfragan-efter-lavskrikedom/

Nya fronter öppnas av Skogsstyrelsen. De markägare som tidigare fått sina planerade avverkningar stoppade men sedan fått avverka har nu inlämnat nya avverkningsanmälningar i samma område. Men dessa anmälningar stoppades i avvaktan på Skogsstyrelsens ställningstagande eftersom det finns lavskrika i området. Jag gissar att om stoppen fastställs och blir permanenta de kommer att överklagas eller ansökan om dispens lämnas. Därigenom kan den juridiska cirkusen fortsätta i flera år framåt, vilket Skogsstyrelsen tycks förtjust i eftersom Skogsstyrelsen känner behov av ledning. Det är dock ännu inte permanenta stopp utan tillfälliga i avvaktan på utredning och yttrande från Artdatabanken. Närmare beskrivning i två artiklar i LandSkog 180329:

http://www.landskogsbruk.se/skog/fagelklubbens-uppgifter-stoppar-nya-avverkningar/

http://www.landskogsbruk.se/skog/skogsstyrelsen-vantar-pa-svar-fran-artdatabanken/

Man frågar sig varför Skogsstyrelsen skall anse sig behöva yttrande av artdatabanken i varje enskilt ärende och varför Skogsstyrelsen inte fått det artfaktablad som lavskrikan som man nyligen fått från artdatabanken utformat så det täcker skogsstyrelsens frågeställningar förutom den omfattande erfarenhet som Skogsstyrelsen de senaste åren måste förvärvat av lavskrikan?

Artikel i LandSkog 18022? http://www.landskogsbruk.se/skog/formella-fel-och-oenighet-ror-till-lavskrikefallet/ redovisar de juridiska irrgångarna.

Miljö-överdomstolen har medgivit prövningstillstånd och LRF har inkommit med en skrivelse som jag inte sett, men som sägs fokusera på de juridiska formaliteterna snarare än ”sakfrågan”.

Två myndigheter är parter mot en markägare
Två myndigheter, SKS och NVV (eller länsstyrelse) skickar inlagor om avverkningsförbudet till både MD och MÖD. Det vore mindre komplicerat om Skogsstyrelsen ensam ägde ärendet och stod för kommunikationen efter samråd. Det känns orättvist att den anklagade markägaren, som ändå är i underläge, skall ha två inte alltid samstämda myndigheter att försvara sig mot. NVV tar faktiskt ställning för att bara Skogsstyrelsen skall ha ansvaret genom att förslå att den MD där Skogsstyrelsen ligger skall hantera ärenden av denna typ.

Bokstavstolkning kan leda till stötande extrema domar.

Skogsstyrelsen bifogar 45 sidor med bilaga 1 med regelverk för växelspel med länsstyrelser/naturvårdsverk och andra regelverk. Det är svårtolkat och ger skogsägaren en svag ställning. Stora ingrepp med tveksam motivering och proportionalitet hävdas av myndigheterna. Jag uttryckte min oro över vad detta kunde leda till redan sommaren 2016 http://daglindgren.upsc.se/Naturv/ArtskyddKonsekvens.pdf Jag får tillstå att det hittills inte varit omfattande tillämpningen även om en del fall för mig ter sig orimliga. ”Proportionaliteten” har blivit något mindre orimlig genom att Skogsstyrelsen omedelbart före MDs sammanträde hävt avverkningsförbudet för två av de fem markägarna. Men jag tycker fortfarande den är stötande orimlig. Skogsstyrelsens önskan att få miljödomstolars uttolkning har infriats, men Skogsstyrelsen låter sig inte nöja med miljödomstolsbesked utan går vidare till miljööverdomstol med yrkanden, som för mig ter sig dåligt underbyggda. Det kommer knappast att gå för Skogsstyrelsen att förklara varför de genomdrivit avverkningsförbudet på ett för LRF förståeligt sätt vilket kommer att bidra till att göra det svårare att få acceptans för intensifierat naturskydd. Ett av de senaste exemplen på de reaktioner Skogsstyrelsens ihållande kamp mot markägarna för avverkningsförbudet väcker: https://www.jp.se/article/ratten-till-skogen/  http://www.landlantbruk.se/lantbruk/han-fick-ratt-och-blev-nummer-ett/ MÖ beskriver läget i ”domskäl”: ”Artskyddsförordningens regler om fågelskydd är enligt sin lydelse strikta. Enligt artskyddsförordningen är det förbjudet att skada eller förstöra vilda fåglars fortplantningsområden eller viloplatser. Det kan ifrågasättas om någon anmälningspliktig avverkning kan ske utan att påverkan på vilda fåglar blir sådan att en dispens måste sökas.”

Politisk förankring? Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har hemställt hos Regeringen om förbättrade riktlinjer (utredning). Denna hemställan har blockerats, troligen av en miljöminister från miljöpartiet. Det ter sig idag möjligt att miljöministern efter valet inte kommer att vara från miljöpartiet och då blockeras inte längre Regeringens ställningstagande till artskyddsdirektivet. Eventuella prejudikat från MÖD som nu kommer kanske inte gäller länge. Förmodligen blir det ytterligare juridiska turer många år framåt.

Proportionalitet.

MD lyfter i sina domskäl fram vad som borde vara grundläggande självklarheter för alla myndighetsbeslut, proportionalitet: ”Vid samtliga slag av äganderättsintrång måste proportionalitetsprincipen beaktas, vilket innebär att nödvändigheten av ett intrång i det allmännas intresse balanseras mot den skada som den enskilde lider av intrånget… Naturvårdsintresset måste i detta fall vägas mot egendomsskyddet och en proportionalitetsavvägning göras. Skogsstyrelsen har inte i sin handläggning gjort någon proportionalitetsavvägning.”; ”Skogsstyrelsen, för att kunna förbjuda den anmälda åtgärden, skulle ha gjort en proportionalitetsavvägning”. Om Bombmurklan står: ”Trots bestämmelsens till synes kategoriska utformning måste därför en proportionalitetsavvägning göras”; Slutklämmen i domen: ”och då någon proportionalitetsbedömning inte kunnat göras innan förbudet meddelades ska Skogsstyrelsens beslut att förbjuda den anmälda åtgärden undanröjas.”

NNV skriver i sitt överklagande ”Proportionalitetsbedömning i MÖD 2017:7 är inte tillämplig på arter som är fridlysta enligt 4 § artskyddsförordningen.”; ” Om principen om proportionalitetsbedömning från MÖD 2017:7 ska kunna tillämpas krävs enligt vår bedömning att det är fråga om en dispensprövning.”

Skogsstyrelsen skriver i sitt överklagande: ”Den enda aspekt som proportionalitetsprincipen blir aktuell ur när det gäller artskyddet är således att Skogsstyrelsens beslut inte får vara mer ingripande än vad som krävs för artskyddet.”

Sammanfattningsvis om proportionalitet anser inte myndigheterna att skadans storlek för markägaren behöver vägas in vid t ex ett avverkningsförbud. En proportionalitetsavvägning bör göras ur artens synpunkt dvs avverkningsförbudet skall inte vara större än vad som behövs för att inte skada lavskrikan. Skogsstyrelsen har ju faktiskt följt den principen minskat avverkningsförbudets omfattning dagen före MDs sammanträde. Proportionalitetsavvägning gentemot skogsägaren kan göras vid prövande av dispens och då kan också skadan kompenseras.  Mina reflektioner: Myndigheterna vill inte tillämpa proportionalitetsprincipen dvs att en avvägning görs mellan skadan för skogsägaren och nyttan för lavskrikan. Myndigheterna vill först pröva nyttan för lavskrikan och sedan står det skogsägaren fritt att starta en separat process om dispens eller ersättning. Jag tycker det är en orimlig tanke att en myndighet först skall fastställa att artskyddet fordrar ett avverkningsförbud och sedan en annan myndighet skall medge dispens för avverkningen. Det ter sig ganska troligt att markägaren av det ena eller andra skälet inte får dispens även efter en omständlig behandling eftersom det redan bestämts att arten tar skada. Jag tycker myndigheterna intar en mycket negativ attityd mot markägaren. Rimligare vore om en myndighet gjorde proportionalitetsavvägningen mellan nyttan för lavskrikan och skadan för markägaren och fastställde dels vad som åligger markägaren och dels eventuell kompensation till markägaren. Jag tycker också att Sverige har överlåtit för mycket av kontrollen av svenskt skogsbruk till EU, för det är ju ett av EU påtvingat regelverk som är huvudorsaken till konflikterna omkring lavskrikan. Problemen har uppmärksammats av EU-kommissionen som därför förordar en pragmatisk tillämpning av direktiven, men eftersom sådana nyanser inte når fram till myndighetsnivå är det ett svagt skäl att inte motverka att EU utfärdar direktiv som berör den svenska skogen.

Nytta för lavskrikan (bevarandestatus).

Bara tre av fem av MD undanröjda avverkningsbeslut överklagas. Varken Skogsstyrelsen eller NNV tillför i överklagandet något nytt i sakfrågan om skadan för lavskrikan är stor nog för att motivera totalt avverkningsförbud för tre markägare utan vidhåller tidigare motivering/bevisning. MD undanröjde fem avverkningsförbud, men endast tre av dessa överklagades till MÖD. Förklaringen är att SKS dagen före MDs sammanträde beslöt att de inte ansåg att den gynnsamma bevarandestatusen hotades av två avverkningarna med en motivering som framgår av MDs referat av vad SKS framfört: ”Skogsstyrelsen har … inhämtat ny bevisning som pekar mot att lavskrikans gynnsamma bevarandestatus inte påverkas negativt av den anmälda avverkningen vare sig lokalt eller regionalt i så stor omfattning att avverkningsförbud är nödvändigt.” Vari denna nya bevisning består framgår inte, det borde rimligen vara ett undertecknat dokument för att ha värde i en domstolsförhandling, särskilt eftersom det kommer till olika slutsats för de fem närliggande bestånden. SKS yrkar till MÖD att tre avverkningsförbud skall bestå med åberopande av vad som står i MDs domskäl, som tycks lika för alla fem avverkningsförbuden. Avverkningsförbuden ligger bara km från varandra, det borde finnas en detaljerad förklaring varför en avverkning inte är betydelsefull för den regionala bevarandestatusen medan en avsevärt mindre någon km bort är det. Med hänsyn till att ringmärkta ungar i genomsnitt återfinns två km från häckningsplatsen är det svårt att förstå att spridningsförmågan betraktas om otillräcklig.

MD och SKS är ointresserade av information som markägaren tillför. MD skriver: ”Verksamhetsutövaren har bevisbördan för samtliga relevanta omständigheter i målet”. Markägaren utförde i egen regi inventeringar av lavskrika i området och fann att det fanns många. Men MD nämner inte detta i domskäl (tror på Artdatabanken, som jag kommenterar i nästa avsnitt) och inte SKS i sitt överklagande. Markägare, som gör allvarliga försök att med inventering belysa frågan om lavskrikans lokala livskraft, har mycket liten chans att än få en saklig bedömning av de mödosamt insamlade uppgifterna. Styrker knappast förtroendet för att myndigheternas vilja till dialog och att tillgodogöra sig material från markägaren eller att det tar på allvar när markägarna försöker leva upp till kravet att verksamhetsutövaren har bevisbördan.

Domen i MD bygger på föråldrad information! MD skriver under rubriken domskäl: ”En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Populationen har minskat med 10 – 40 % de senaste 30 åren, men minskningen bedöms inte ha överstigit 15 % de senaste 15-18 åren. Arten minskar och försvinner successivt framför allt vid dess utbredningsgränser. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig till Nära hotad. Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Livskraftig. Mark- och miljödomstolen bedömer att det aktuella området ligger i utkanten av lavskrikans utbredningsområde och att arten kräver viss hänsyn.” SKS upplyser i överklagandet inte att uppgiften faktiskt är föråldrad utan skriver: ”I denna del hänvisas i nuläget därför till Skogsstyrelsens handlingar i ärendet samt tidigare ingivna handlingar i målet vid mark- och miljödomstolen vid Östersunds tingsrätt” MD beskriver SKS inställning så här ”…Svensk fågeltaxerings årsrapport där man ser att lavskrikepopulationen varierar kraftigt från år till år. Detta är naturligt och säger ingenting om lavskrikans bevarandestatus, vilken varit svagt ökande de senaste 10 åren. Aktuell rapport visar trender på nationell nivå men det är väldigt svårt att dra några slutsatser kring bevarandestatusen på lokal nivå”. Nedan kondensat av de fem senaste årsrapporterna:
Svensk fågeltaxering om lavskrika i sina fem senaste årsrapporter

Period Trend %/år a) Signifikans b) % fåglar med signifikant ökning c)
1998-2012 0.3 NS
1998-2013 0.2 NS
1998-2014 0.7 NS
1998-2015 1.8 * 19
1998-2016 1.8 * 18
  1. a) genomsnittlig trend i % per år sedan 1998; b) statistisk signifikans för ökning sedan 1998; c) procent av fågelarterna som visat en signifikant ökning de sista tio åren liksom lavskrikan. Anmärkning: trenden och signifikansen underskattas eftersom 1998 var ett toppår.

Artdatabanken analyserade artfakta inför rödlistan 2015 under 2014 och hade då bara tillgång till fågeltaxerings analys 1998-2013. Artdatabankens formuleringar kan ses som försvarliga när de skrevs, men inte nu längre, när uppmärksamheten fästs på dem och lavskrikans ökning blivit stor och signifikant. SKS beskriver en statistiskt signifikant ökning med över 1% per år, som är större än för mer än 80% av alla fåglar, som ”svagt ökande”. Detta är direkt missvisande och borde ha korrigerats i överklagandet i stället för att stå fast vid gamla formuleringar. SKS anser fortfarande den starka ökningen i antal ” säger ingenting om lavskrikans bevarandestatus”. Artdatabankens formulering att minskningen inte överstigit 15 procent senaste 15-18 åren ter sig idag grovt missledande, om än verbalt riktig, och Skogsstyrelsen borde inte accepterat detta vid överklagandet. Det troliga för lokal och regional nivå är rimligen också att förekomsten ökat. I sina domskäl beskriver MD den nationella utvecklingen, men inte den lokala, utan nöjer sig med att avverkningsförbuden ligger i kanten av utbredningsområdet och det felaktiga påståendet ”Arten minskar och försvinner successivt”. Minskar inte arten, så är det inte logiskt av MD att påstå att den minskar i utkanten av utbredningsområdet och inte av SKS att stå fast vid detta. Jag har personligen gjort en analys med artportalen som inte gav något stöd för en regional minskning i Gävleborg. Man kan visserligen hävda att det inte motbevisar att lavskrikan minskat ”lokalt”. Men någon argumentation för avgränsning för hur liten areal ”lokal” bör avse för lavskrikor och hur vägning med regional skall göras har aldrig preciserats, fast det måste ju finnas någon minsta gräns för ”lokal” även om den fastställs från fall till fall.

Sedan huvuddelen av denna webartikel skrevs har data för lavskrika 2017 kommit. I en sammanställning bla av Birdlife http://www.natursidan.se/wp-content/uploads/2018/04/sveriges-faglar-2018.pdf  så ändras lavskrikeförekomsten 2008-2017 (senaste decenniet) med +3 % år signifikant (*)-

Tidigare om lavskrika och artskyddsförordning på:
Kommentarer till domen i MD 171006 http://downto.dagli.se/?p=245
http://daglindgren.upsc.se/Naturv/LavskrikaArbra_mmSommar2017.pdf
och -äldre- http://daglindgren.upsc.se/Naturv/ArtskyddsforordningDagLankar.pdf
Finns en diskussion på Skogsforum om händelserna sedan domen Oktober 2017 https://skogsforum.se/viewtopic.php?t=30475

Dag Lindgren Senaste webbversionen av denna artikel 180418 på  http://downto.dagli.se/  (Lavskrika – myndigheters överklagande), första versionen på webben 171228

Insektsgruppers utveckling – SLU analys

Sveriges och SLUs miljöuppföljning kan inte bedöma om den förvånansvärt drastiska minskningen av insekter som observerats i Tyskland också skett i Sverige. För att – i framtiden – kunna bedöma om nedgången är stor och fortsätter och hur den fördelar sig inom landet anses behövas avsevärda resurstillskott och uppdragsgivarnas stöd. Jag föreslår att en utförligare analys snarast initieras om Sverige sedan 2000 haft lika stor nedgång som i den tyska studien och hur nedgången fördelar sig.

SLUs miljöanalys bra och nationellt viktig! SLU gör anspråk på en fortlöpande täckande miljö-övervakning. SLU är i hög grad ett miljöuniversitet betonade dess rektor nyligen http://blogg.slu.se/rektor/2017/10/24/hur-ett-lantbruksuniversitet-blir-ett-miljouniversitet/  Det är mycket bra att SLU har en miljö-övervakning som i huvudsak förtjänar högt betyg. En levande debatt och successiva förbättringar hör till en bra verksamhet och jag försöker bidra till detta nu, får se om detta berikar debatten. Problemet att rimligt snabbt skatta hur biomassan av flygande insekter förändrats i Sverige senaste – och för beslutsfattande mest relevanta – tiden borde ses som en utmaning för att visa SLUs och dess miljöanalytikers kompetens inom miljöanalysområdet. Kanske inte var värt att jag lade ned energi på att skriva en blogg eller där min tvekan om SLU är på rätt väg är stor, men nu blev det så att jag skrev en bloggartikel och då tycker jag den kan tjäna som underlag till att några tänker på den. Särskilt mot bakgrund att rektorsbloggen inte blivit det forum för diskussion av fakultetsövergripande problem på vetenskaplig grund som jag trodde var universitetsledningens avsikt, och då kan man ju se det som en universitetsbehaglig gärning att ge anledning för en relevant diskussion.

Problemen är hur väl SLUs miljöanalys och Sveriges miljöuppföljning förmår identifiera kraftiga, stora och troligen betydelsefulla förändringar i artgrupper och hur betydelsefullt det är för Sverige som nation. Enligt några av de viktigaste forskarnas uppfattning är SLU inte särskilt bra på det.

Utlösande händelse I ett antal tyska naturreservat har observerats att biomassan av flygande insekter de sista 27 åren reducerats med 75-82%. Någon vecka efter 18 oktober har det förekommit uppgifter och debatt i media. Detta aktualiserar frågan om hur SLUs miljöanalys fungerar.  Grunden är ett material som vetenskapligt redovisas senast i http://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371%2Fjournal.pone.0185809#sec002 uppgifter från projektet har cirkulerat tidigare http://www.sciencemag.org/news/2017/05/where-have-all-insects-gone ,  men veckan efter 19.e oktober spreds budskapet ganska grundligt till gemene man som i ganska vida kretsar accepterat det alarmerande budskapet. Exempel är Dagens Nyheter  https://www.dn.se/nyheter/varlden/dramatisk-minskning-av-insekter-en-ekologisk-katastrof/  , Svt https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/doende-insekter-leder-till-att-hela-ekosystem-kollapsar och http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=6804671

Skulle miljö-övervakningen hitta denna nedgång om den skett i Sverige? Jag ställde mig frågan om Sverige har koll och genom miljö-övervakningssystemet upptäcker förändringar så stora som tyska observationer. Men enligt en talesperson från artdatabanken så vet vi inte om något liknande hänt i Sverige https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/doende-insekter-leder-till-att-hela-ekosystem-kollapsar Detta har bekräftats genom några direkt-kontakter med miljöanalysoperatörer, som bekräftat att miljöanalysen troligen inte upptäckt om samma nedgång skett i Sverige. Omvärlden har troligen inte klart för sig hur komplicerat det är, och att tillgången till mer systematiska observationer och långa tidsserier är mycket begränsande. Omfattande observationer med relativt stor säkerhet är ofta orealistiskt dyra, och det kan ta decennier innan de ger resultat. Men Sverige skulle gärna snabbt få säkrare indikationer på situationen i Sverige, och gärna få belyst om det – utgående från dagens samlade kunskap – är troligt eller ens möjligt att lika drastiska förändringar skett som i den tyska studien. Diskussionen bör inte fokuseras nästan enbart på otillräckliga resurser, uppdrag, skattningssvårigheter och de tänkbara konsekvenserna av en stor nedgång. Även om motsvarande nedgång inträffat i några procent av Sverige, så gäller den tyska nedgången en långt större del av del av Tyskland, och var i genomsnitt, dvs större lokalt. Dvs även om nedgångar av samma storleksordning som den tyska inte utesluts för några svenska områden med hög befolkningstäthet, urbanisering och hög intensitet av lokalt jordbruk så är den tyska resultaten ändå för höga för det svenska jordbrukslandskapet och för Sverige som helhet.

Vems ”fel” är det om SLUs miljöanalys saknar förmåga att upptäcka något viktigt? SLUs miljöövervakning sker huvudsakligen på uppdrag av myndigheter. Ambitionen är säkert ständigt att göra så bra som möjligt, men resurser sätter gränsen. Prioriteter sätts i dialog mellan experter och myndigheter. Det är alltså resultatet av ett växelspel där SLU bara är en part.

Kan inte rödlistan/artdatabanken avgöra om nedgången är stor?  Miljöuppföljningen ägnar lite uppmärksamhet åt utvecklingen av obemärkta arter som måhända slentrianmässigt bedöms nationellt livskraftiga, dvs inte rödlistade.  Den tyska undersökningen bygger mycket på biomassan av insamlade insekter, dvs de vanligaste flygande insekterna, som kanske inte fångas upp av rödlistan. Det kanske är en svaghet med Sveriges miljöuppföljning att relativt liten uppmärksamhet ägnas åt många vanliga, men relativt obemärkta arter. Spekulationer om färre insektkollisioner på bilrutor och liknande kanske inte ses som ett problem värdigt professionella entomologer.

Jag skulle gärna se fler och mer sofistikerade skattningar av hur stor andel av relevanta insektsarter som är rödlistade och en skattning utgående från detta hur stor minskningen av insekter troligen är i det svenska jordbrukslandskapet och Sverige.
Rödlistan 2015 ( https://www.artdatabanken.se/globalassets/ew/subw/artd/2.-var-verksamhet/publikationer/21.-tillstand-och-trender/rapport_tillstand_och_trender.pdf ) finner bara marginella förändringar över tiden i jämförelse med tidigare rödlistor, och mitt intryck är att ca en femtedel av arterna är rödlistade, men det är nog mer om man ser på en mer relevant del av rödlistan. En femtedel rödlistade svarar kanske ungefär mot inga större förändringar i genomsnittlig numerär, lika många går upp som går ned, en slags ekologiskt balans. Man skulle också kunna titta på arter som fanns på rödlistan 2000 men nu är livskraftiga och hur grupper av insekter är representerade bland dessa.

De insekter som registrerats i den tyska studien kanske inte är särskilt representativa och kanske överskattar reduktionen av insekter eller ”flygande insekter” (flygande insekter flyger ju inte jämt).

Min åsikt är att för att få så stora nedgångar som i Tyskland måste minst 2/3 av relevanta arter vara rödlistade. Rödlistan bygger på internationella kriterier. En art som antas minskat mer än femton procent sista decenniet (eller tre generationer om det är längre) blir rödlistad oberoende av andra omständigheter (t ex att den är vanlig). Mer än hälften av arterna måste minskat betydligt kraftigare än så för att nå tyska nedgångar. Arter rödlistas också enligt andra kriterier utan att minska i antal, dvs rödlistan omfattar en del arter som inte minskar i antal och därför måste andra minska mer för att nå medeltalet i tyska minskningen. Beträffande insekter är det svårare och subjektivare bedömningar än för några andra grupper (därmed inte sagt att det är enkelt och välkänt för andra grupper). En möjlig förklaring om bara hälften av de relevanta arterna anses minska i antal och ändå minskningarna är som i Tyskland är att bedömningarna varit för milda, och man alltså rödlistningen är osäker inte bara i speciella fall utan i allmänhet (för insekter), men detta tror jag knappast på, Nästan 100 arter vilda bin av knappt 300 finns idag med på Artdatabankens lista över rödlistade arter (se https://www.mynewsdesk.com/se/svenska-bin/news/mer-haallbart-nyttjande-av-landskapet-kan-bromsa-minskningen-av-insekter-272111 ) Jag tror detta skulle kunna vara ganska representativt för berörda insekter.  Detta betyder – enligt min uppfattning – att den svenska nedgången (för berörda insekter) är betydligt mindre än den tyska.

Det är troligt att man tycker att rödlistningsskattningar av insekter (även artgrupper) är opålitliga vilken är en diskussion som nu aktualiserats, och då måste övervägas hur skattningsmetoderna kan förbättras.

Det blev en debatt på ( http://www.natursidan.se/nyheter/insekter-har-minskat-med-over-75-pa-27-ar-en-ekologisk-varldskatastrof/ )  och på twitter.

Enligt min åsikt antyder den nu omvittnade svårigheten att uttala att nedgången i Sverige förmodligen är lägre än i Tyskland på att rödlistan är mindre exakt än vad de flesta tror, annars skulle det klarare uttalas att nedgången inte verkar lika stor i Sverige. Rödlistan är då inte så pålitlig som ett instrument för åtgärder. Men en troligare tolkning är en ovilja att dra slutsatser från mer sofistikerade analyser av rödlistan.

Är nedgången i Tyskland representativ för Tyskland? Min första reaktion var att nedgången i den tyska studien är så stor och snabb, så det är troligt den inte är representativ. Någon typ av statistisk slump kan bidra till en skenbart stor nedgång. Det är inte ett stickprov och inte heller en systematisk provtagning, utan ett urval av tyska naturreservat. Reservaten kan ha speciella egenskaper, de är utvalda just eftersom de inte är representativa och sköts enligt speciella kriterier. Detta gör att resultaten inte kan betraktas som typiska. Samma reservat har inte följts över tiden. Observationer olika år avser olika reservat utan systematik. 57 av 63 undersökta lokaler ligger i samma tyska delstat (”län”) och enligt studien ”representative of Western European low-altitude nature protection areas embedded in a human-dominated landscape” (förmodligen vad vi skulle kalla ”tätortsnära reservat”). Intressant är också vilken information liknande men oberoende studier ger, t ex andra länder som delvis deltar i samma nätverk, och då inte bra de mest jordbruksintensiva. Vilka arter det rör sig om har inte offentliggjorts. Den här skribenten redogör för en del av studiens begränsningar: https://ecologyisnotadirtyword.com/2017/10/20/insects-in-decline-why-we-need-more-studies-like-this/  Information i tysk rödlista och miljöuppföljning kan kanske ge information om hur representativ undersökningen är för utvecklingen över tid i hela Tyskland, men någon sådan analys har jag inte sett.

Är nedgången i insekter i den tyska studien representativa för Sveriges jordbrukslandskap? Pollinatörer och insekter verkar ha minskat på många håll och det är en betydande del av alla flygande insekter. Utvecklingen av predatorer på flygande insekter (fåglar) kan ge ledning. Svensk fågeltaxering och rödlistning visar att jordbrukslandskapet är en kraftigt drabbad miljö, och det gör det svårare att kvantifiera hur hårt den drabbas. En dryg vecka efter SLUs forskare uttalat sig börjar miljöövervakare utanför SLU att reagera och framföra att insekternas läge i Sverige troligen är bättre än i Tyskland och att en del svenska komponenter förefaller skattbara http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1027&artikel=6809119 eller kanske mer begränsad.

Minskar insekterna kraftigt i Sverige som nation?  Eftersom tyska nedgången är spektakulärt kraftig, starkt oroande och ger upphov till många spekulationer, som kanske bygger på icke generaliserbara resultat, är det angeläget att diskutera om den kan överdriva nedgången i ett lite vidare perspektiv (bland annat nationen Sverige och inte bara jordbrukslandskapet).

Det har funnits indikationer sedan decennier på att insekter är på nedgång, exempelvis http://www.independent.co.uk/environment/scientists-set-out-to-discover-if-insects-are-disappearing-from-britain-542297.html  och många olika studier har initierats och utförts utöver den nya tyska. Det förefaller ganska lätt att ”fånga” flygande insekter och kvantifiera variationer i tid och rum, även om det är svårt att göra det ”strikt vetenskapligt”.

Fjärilar i ängs- och hagmarker verkar klara sig bra https://www.slu.se/forskning/kunskapsbank/miljoanalys/angs–och-hagmarker-fler-fjarilar-trots-minskad-havd/

Den enda långvariga uppföljningen sedan ett halvsekel av utvecklingen av insekter jag hittat var från nordvästra Sverige. Resultaten beskrivs populariserat på http://www.fossilfri.com/2017/11/01/insektsdoden/ och undersökningen visar ingen nedgång av insekter. Men det är en för geografiskt begränsad studie för att generalisera.

En sammanfattning omkring resultaten av den tyska studien och dess möjliga betydelse inklusive ett antal referenser ges på https://www.artdatabanken.se/aktuellt/artdatabankens-nyheter/studie-visar-stor-minskning-av-mangden-insekter-i-tyska-reservat/ Härigenom tycker jag SLUs miljöanalys har informerat omvärlden på ett rimligt sätt efter en vecka. I det korta tidsperspektivet kan man inte förvänta så grundliga genomgångar, men återstår att se vad SLUs miljöanalys kan få fram till slutet av 2017.

Fågeldata visar att nedgången av insekter inte är stor i Sverige.  Svensk fågeltaxering följer fågelantalet i Sverige. Sedan 1998 baseras skattningarna på objektiva systematiska provytor (standardrutter). Den senaste årsrapporten finns på http://www.fageltaxering.lu.se/sites/default/files/files/Rapporter/arsrapportfor2016kf.pdf  . Huvuddelen av alla fåglar är för framgångsrik häckning och ungarnas tidiga utveckling beroende av insekter som en väsentlig del av födan. Om födotillgången är knapp vår-sommar minskar antalet fåglar. Det finns knappast skäl att tro annat än att de insekter som fångas i fällor ger indikation på tillgången för fågelföda.

Grovt enligt fig 7 i årsrapporten har antalet fåglar i Sverige stigit sedan sekelskiftet. I skogen har de stigit med 8 miljoner par, i jordbrukslandskapet sjunkit med 2 miljoner par och i övrigt sjunkit med 1 miljon.

Faglar  

Det skulle gå att göra mer sofistikerade analyser av hur fågelantalet för olika fåglar och marker beror på insektstillgången, och det är troligt att sådana kommer när problemet nu hamnat i fokus. Men det finns inte skäl att tro annat än att huvudslutsatsen blir att fåglarna i Sverige inte minskar på det sätt de förväntas göra om mängden insekter reducerades lika kraftigt i Sverige som i den tyska studien.

Nya övervakningsprogram   SLU skall på uppdrag av jordbruksverket sjösätta ett program för övervakning av jordbruksmarken   https://www.slu.se/ew-nyheter/2017/10/miljoovervakning-av-biologisk-mangfald-vaxtskadegorare-och-invasiva-arter-i-jordbruket-diskuteras/  En fråga är om detta innebär att övervakningen blir bra på flygande insekter. Förmodligen inte, miljöövervakningen behöver ett mer holistiskt grepp, se på nationen istället för att fragmentera Sverige i olika marktyper.

Vad beror en stor nedgång av flygande insekter på? Egentligen borde jag avstå från att spekulera men kan inte låta bli att skriva något. Det finns nog nu för lite information för att dra några slutsatser, förmodligen är det många samverkande orsaker, men vidsträckta sammanhängande monokulturer och giftanvändning bidrar troligen (fast giftspridning borde rimligen långsiktigt blivit mer skonsam över tiden med alltmer restriktiva regler och alltmer omfattande prövningar). Ett förslag till orsak är kollisioner med fordon https://link.springer.com/article/10.1007/s10841-015-9808-z Faktorer som gräsklippning kan spela roll… Det kan bero på elektro-magnetiska fenomen kopplade vår ökade användning av elektronik som föreslås i kommentarerna till http://www.extrakt.se/biologisk-mangfald/var-ar-alla-insekter/

Jordbruket och jordbrukslandskapet förändras sedan länge och en anpassning till detta av fauna och flora har skett, så observerade ändringar är inte ändringar i förhållande till ett hypotetiskt ”naturtillstånd”. En personlig reflektion är att människor kanske drog till sig insekter hundra år sedan, medan den mänskliga närmiljön nu blivit negativ för insekter, detta eftersom ”hygienen förbättrats. Dessutom blir det fler moderna människor, så om nu insekter är negativt korrelerade med många människor i närheten så bör de minska.

Det är ännu svårare att dra slutsatser vilka generella åtgärder som bör sättas in eller förutspå effekten dessa kan ge, och åtgärder blir nödvändigtvis kompromisser till andra beaktanden än att öka antalet individer. Ett semantiskt påpekande: jag använder ibland begreppet flygande insekter för de insekter som ger beaktansvärda bidrag till fällfångster, även när de bara flyger en liten del av livscykeln.

Är förändringar i det svenska jordbrukslandskapet tillräckligt stora för att orsaka lika stor nedgång som i Tyskland? I en ny rapport http://www.fageltaxering.lu.se/sites/default/files/files/Rapporter/lindstrom2017_sjv_rapportfbi.pdf  har bl a förändringar i svenskt jordbruk och jordbrukslandskap 1975-2015 beskrivits. På 27 år (den tyska studien) blir förändringarna nog 2/3 av dessa. Ingen förändring verkar vara 75% eller mer. Detta indicerar mycket klart att det är otroligt att insektsreduktionen är lika stor i det svenska jordbrukslandskapet som i Tyskland. Lugnande besked om att nedgången inte förefaller så stor i Sverige som i Tyskland, att det också finns positiva tecken i världen för insekterna, och att det finns ganska realistiska åtgärder kom 28/10 men från andra universitet än SLU http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1027&artikel=6809119  Hade SLU eller artdatabanken framfört något liknande mer balanserat några dagar tidigare hade jag förmodligen inte skrivit denna blogg eller vinklat texten mer positiv.
Om man begränsar sig till det nationella antalet av jordbrukslandskapsinsekter så minskar dessa eftersom jordbruksmark går över i andra markanvändningar. Den komponenten i minskningen är trivial. I Sverige är en ganska lite del av marken jordbruksmark och förändringar i jordbruket har mindre nationell betydelse för insekterna.

Reaktionen på studien. Mitt intryck är att studien blåses upp av forskningsstyrande personer på ett sätt som underblåser allmänhetens oro för insekternas öde på ett – i avsaknad av ytterligare analyser – överdrivet sätt. Exempelvis twittrar chefen för Sveriges Naturvårdsverk citatet: …”Döende insekter leder till att hela ekosystem kollapsar.” Temat förstärks när det når radions kulturavdelning http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=6807630 och temat blir ”Insektageddon”, där insekternas utdöende om några decennier framställs som troligt. Insektsdöden påstås vara ett större hot mot civilisationen än den globala uppvärmningen: https://www.etc.se/klimat/insektsdoden-varre-global-uppvarmning .  En del reaktioner föreslår att giftanvändningen borde minska för att komma tillrätta med insektsminskningen https://www.di.se/ledare/pm-nilsson-stoppa-insektsdoden/  . Om ”man” ropar ”vargen kommer” ofta av olika orsaker, blir allmänheten och politiker avtrubbade och tar inte så allvarligt på t ex denna studie, som man kanske borde göra (varningen är i detta fall inte obefogad, men förefaller något uppblåst för Sveriges del). Ingen törs föra vidare den kätterska tanken att civilisationen kanske klarar sig ganska bra utan en stor del av mångfalden. Människans dominans av jorden är så total att enskilda effekter av den måste tolereras och balanseras mot risker. De som tillhör en organisation som gärna vill ha större anslag och inflytande har ju alltid ett trovärdighetsproblem. Mitt intryck är att samtliga reaktioner jag fått pekar på resursbrist för att göra bättre kontrollerade studier och jag kan inte annat än hålla med, men som ett led i detta borde omprioriteringar diskuteras och framförallt skall oroande resultat analyseras utgående från en objektiv analys av hur oroande de är för Sverige.  Jag reagerar på den omedelbara retoriken med viss misstänksamhet, som ledde mig att söka mer relevant information för att kunna bedöma bättre hur oroande läget egentligen är. På vägen råkade jag snubbla över problemet att de som är involverade i SLUs miljöanalys inte tycks anse att Sverige ur befintliga observationer kan avgöra om minskningen i Sverige (eller snarare det svenska jordbrukslandskapet) av flygande insekter de sista 27 åren är mindre än 75%. Detta föreföll mig en så intressant observation att jag beslöt mig att titta närmare på det, och då resulterade det i den här bloggen.

Regeringen är bland de som snabbt reagerat efter den tyska studien vilket visar att den har en alarmistisk effekt http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2017/12/naturvardsverket-ska-foresla-insatser-for-okad-pollinering-i-sverige/

Varför fokuserar jag på vad som hänt med insekterna efter 2000?  Rödlistan och fågelinventering påbörjade då nationella objektiva upprepbara uppföljningar. Antalet kvalificerade personer för analyser har successivt ökat. Pågående skeenden är viktigare att fokusera på än historiska. Ingen tvivlar på att jordbruket förändras över tiden, men det är den senaste jordbruket som är mest relevant.

Kanske det inte går att utesluta att insekter minskar så kraftigt som den tyska studien visar i det svenska jordbrukslandskapet med rimliga resurser? Det är ändå inte säkert det är värt att öka säkerheten i registreringarna. Kanske detta är något man får leva med. Men det är något som måste ventileras och diskuteras. Fler långa mätserier är generellt önskvärt, men det tar decennier innan den framtida utvecklingen kan säkerställas och de ger ingen kunskap om dagens status.

Rektorsbloggen Jag skrev en kommentar till miljöanalys på rektorsbloggen 20/10 för att initiera frågan om hur nyheten kunde hanteras, men meddelandet försvann för mig och blev aldrig synligt. Jag skrev därefter denna bloggartikel och hänvisade till den på rektorsbloggen – miljöanalys (daterad 27/10) http://blogg.slu.se/rektor/miljoanalys/ . Någon kommentar har inte kommit med anledning av detta varken på bloggen eller personligen. Det är nästan det enda försöket på rektorsbloggen att söka få till stånd någon slags diskussion men den  misslyckades.

Tackord. Några har kommunicerat med mig, många synpunkter har varit värdefulla och givit mig nya insikter. Framförallt vill jag tacka Martin Green för hjälpsamma kommentarer om fåglarna och inspiration från Björn Ferry.

Dag Lindgren, pensionerad skogsgenetik-professor. Första publicering 171025, en modifierad versionen 171215 på  http://downto.dagli.se/

Lavskrika_Okt2017

Lavskrika – Domen i oktober 2017

Skogsstyrelsen har fattade ett beslut om avverkningsförbud eftersom det skulle störa lavskrikor i Hälsingland. Tidigare inlägg om lavskrika och artskyddsförordning på http://daglindgren.upsc.se/Naturv/LavskrikaArbra_mmSommar2017.pdf  och – äldre-  http://daglindgren.upsc.se/Naturv/ArtskyddsforordningDagLankar.pdf

Mark- och miljödomstolen (Östersunds tingsrätt) undanröjde Skogsstyrelsens beslut i dom 171006. Ärende nr A 55404-15.

Jag har läst domen. Min uppfattning är att domstolen i domskälen bygger på föråldrade icke aktuella fakta och negligerar markägarens synpunkter.

Under rubriken DOMSKÄL redogör domstolen för sina överväganden

Lavskrikans sårbarhet i området

Verksamhetsutövaren har bevisbördan för samtliga relevanta omständigheter i målet…. Mark- och miljödomstolen konstaterar att annat inte visats än att lavskrika … fortsätter att minska i antal, men nu i en så långsam takt att den blir bedöms som Livskraftig (Nära hotad 2010). …. Antalet reproduktiva individer överstiger dock gränsvärdet för rödlistning. …. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Populationen har minskat med 10 – 40 % de senaste 30 åren, men minskningen bedöms inte ha överstigit 15 % de senaste 15-18 åren. Arten minskar och försvinner successivt framför allt vid dess utbredningsgränser. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från ”Livskraftig” till ”Nära hotad”. Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Livskraftig. Mark- och miljödomstolen bedömer att det aktuella området ligger i utkanten av lavskrikans utbredningsområde och att arten kräver viss hänsyn.

Formuleringarna och inställningen är de Artdatabanken använder i Artfakta för lavskrika  https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/103031  . Sedan Artfakta skrevs ned har svensk fågelinventering kommit till andra resultat  http://www.fageltaxering.lu.se/sites/default/files/files/Rapporter/arsrapportfor2016kf.pdf  .  Lavskrika ökar signifikant de sista 18 åren och befinner sig bland den femtedel av fåglarna som har en markant ökningen. Detta är drastiskt annorlunda resultat än Artdatabanken, och detta har förts fram till domstolen av verksamhetsutövarna.

Emellertid har i tidigare årsrapporter inte givit samma intryck av ökning.  Detta är en sammanställning

Svensk fågeltaxering om lavskrika i sina fem senaste årsrapporter

Period Trend %/år a) Signifikans b) % fåglar med signifikant ökning c)
1998-2012 0.3 NS
1998-2013 0.2 NS
1998-2014 0.7 NS
1998-2015 1.8 * 19
1998-2016 1.8 * 18

 

a) genomsnittlig trend i % per år sedan 1998 b) statistisk signifikans ökning sedan 1998   c) procent av fågelarterna som visat en signifikant ökning de sista tio åren.

Artdatabanken skrev artfakta till rödlistan 2015 under 2014 och hade då bara tillgång till fågeltaxerings analys 1998-2013. Artdatabankens formuleringar var därför försvarliga när de skrevs, men inte nu när uppmärksamheten fästs på att det finns bättre data. Det väcker stor tvekan om miljödomstolarnas ambitioner när domstolen utan diskussion tycks avvisa sådana fakta från verksamhetsutövaren. Verksamhetsutövaren förefaller ha ett otillbörligt lågt inflytande på vilka undersökningar och fakta som domstolen tar hänsyn till.

När ärendet kommer upp igen, så hoppas jag att bedömningar av lavskrikans populationsutveckling anknyter närmare till de senaste kvalificerade uppskattningarna.

Tillägg 171104. Både Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har överklagat domen till mljööverdomstolen (MMÖ) för tre av de fem markägarna. LRF kommer att fortsätta att företräda en markägare. Det är “blanka” överklaganden, argument avses framföras i början av december.

Pressmeddelanden om överklagandena på http://www.naturvardsverket.se/Nyheter-och-pressmeddelanden/Naturvardsverket-overklagar-de-sa-kallade-lavskrikedomarna-/   och https://www.skogsstyrelsen.se/nyhetslista/skogsstyrelsen-overklagar-lavskrikedomar/

Kommentar: Tidigare har Skogsstyrelsen uttryckt att de välkomnar rättsbehandling för att det ger ledning om tolkningen. Men när Skogsstyrelsen inte är nöjd med utfallet av den rättsliga prövningen så överklagar Skogsstyrelsen. Skogsstyrelsen tycker att en tjäderdom går i annan riktning men denna överklagas av markägaren (LRF) så Skogsstyrelsen hade inte behövt överklaga för att få ledning.  Den första praktiska tillämpningen av artskyddsförordningen tar två år av juridiskt tjafs.

Frågan om den av myndigheterna begärda översynen av artskyddsförordningen ligger fortfarande på regeringens bord 1 november enligt besked från miljöministern https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svar-pa-skriftlig-fraga/besked-om-oversyn-av-artskyddsforordningen_H512151

Senaste webbversionen 171104 av detta dokument på      http://downto.dagli.se/?p=245 (Lavskrika_Okt2017) , första versionen på webben 171010.

Hur mycket havet stiger till 2100

Hur mycket höjer sig havet?

Överdrivna osannolika visioner om framtiden vinner stor tilltro, t ex om effekten av de förestående klimatförändringarna till 2100 https://www.expressen.se/nyheter/qs/klimat/reportage/det-ar-varre-an-du-tror–atta-satt-jorden-kan-ga-under-pa/  . För de flesta media kan det motiveras att sprida ”worst-case scenarios”. De kan framföras så att de lockar köpare. Sådana scenarier får uppmärksamhet genom sociala media via de som borde vara mer ”seriösa”. Också genom media. som förväntas hålla en seriös ton. Då bidrar det till att missleda folket eller ökad misstänksamhet med den information som sprids.

Jag granskade som exempel på en i mitt tycke överdrivet alarmistisk notis (framförallt retade jag mig på rubriken) http://www.extrakt.se/klimatforskning/havshojningen-kan-leda-till-tva-miljarder-flyktingar-ar-2100/ i vetenskapsrådets FORMAS tidskrift EXTRAKT, som tillhör de media som absolut borde undvika att blåsa upp vetenskapligt osannolika överdrifter. Det var mer för att jag var intresserad hur det ”egentligen” var. Eftersom FORMAS redaktör inte höll med om att det var överdrivet publicerar jag det här, även om EXTRAKT är bra och sällan våldsamt överdriven.

Det råder enighet om att den genomsnittliga havsnivån nu höjs, men det är knepigare och mer komplext än jag tidigare trodde hur mycket havsnivån kommer att öka. Fram till 1980 var debatten lika mycket om att en ny istid nalkades som att det blev varmare. Antarktis betraktades som mycket stabilt. Det föreföll mycket osäkert om verkligen en global uppvärmning var på gång och om människan spelade en stor roll. Även om det blev varmare behövde detta inte innebära havsnivåhöjning. Det fanns tidigare inte pålitliga globala mätdata. Det är först de sista decennierna med fjärranalystekniker kan globalt mäta sånt som havets medelyta och jordens medeltemperatur mer exakt och följa förändringar under några år. För några decennier sedan kunde de tillämpade klimatmodellerna knappast ”förutsäga” det förflutna. Osäkerheten är fortfarande stor, och det lär man aldrig komma ifrån. Det är för komplext med många krafter som verkar åt olika håll, tänkbara återkopplingar och inflytande från annat än människan för att vara väl förutsägbart. Men det ter sig nu klart att människan har bidragit avsevärt till en pågående global uppvärmning, att bidraget ökar, att risken att det händer något hemskt ökar, och att omfattande motåtgärder är väl motiverade. Jag stödjer Parisöverenskommelsen, och ser problemet snarare i vad som kommer att hända efter 2100 och om tillräcklig kursändringar sker tillräckligt snabbt, än att andan i Parisöverenskommelsen är otillräcklig i dagens kunskapsläge.

Den globala uppvärmningen medför sannolikt att havsytan höjs till 2100, men hur mycket är osäkert. Vattnet utvidgas och glaciärer minskar när det blir varmare. Sedan 1900 till nu har havsnivån ökat knappt 200 mm (http://www.smhi.se/polopoly_fs/1.36622!/IPCC_fakta_nr2.pdf ). En fullständig avsmältning och kraftig uppvärmning av oceanerna leder till hundra meter havsnivåhöjning. Detta är en trolig långsiktig konsekvens av en kraftig global uppvärmning. Jorden har varit glaciärfri och varmare tidigare, det är ett normalare tillstånd än den istidsperiod med en tillfällig interglacial vi nu befinner oss. Men det är bara i ett tidsperspektiv bortom 2100 så höga havsnivåhöjningar ter sig rimliga.

NASA nämner att det finns projektioner som förutser mellan 2 dm och 2 m höjning till år 2100. Det saknas inte katastrofvisioner, exempelvis publicerades nyligen den mest lästa debattartikeln i New York Times http://nymag.com/daily/intelligencer/2017/07/climate-change-earth-too-hot-for-humans-annotated.html

Höjningen av genomsnittliga havsnivån rör sig om 3.4 mm om året http://sealevel.colorado.edu/ sedan pålitliga mätmetoder introducerades 1993. Den förväntas accelerera och det finns en tendens till acceleration  https://www.atmos-chem-phys.net/16/3761/2016/acp-16-3761-2016.pdf men i strid med förväntningarna är acceleration de sista decennierna inte påvisad http://sealevel.colorado.edu/ . Färska rapporter indikerar dock att en acceleration sker, dock knappast större än förväntat eftersom havsnivåhöjningen 2100 stannar under 1 m https://omni.se/ny-studie-havsnivaerna-stiger-allt-snabbare/a/P34z1e .

Havsnivåhöjningen förefaller något högre i Sverige, om man bortser från landhöjningen.

Världsbanken och NASA sammanställer aktuell statistik för låglänta områden. Drygt en procent av världens landareal ligger under 5 meter från havsytenivån, http://data.worldbank.org/indicator/AG.LND.EL5M.ZS  Ungefär fem procent av världens befolkning bor under 5 meter från havsytenivån http://data.worldbank.org/indicator/EN.POP.EL5M.ZS?view=chart . Man talar om Low Elevation Coastal Zone  http://www.rrojasdatabank.info/statewc08093.3.pdf som är 10 meter över havet och där nästan tio procent av jordens befolkning bor.

Världen har enats om åtgärder, som skall begränsa den globala uppvärmningen till 2 grader 2100. Jag tycker (i likhet med de många tunga organ) inte risken för stor havsnivåhöjning före 2100 är tillräckligt skäl för att skärpa den målsättningen. Men det har ju världen ändå gjort genom ett tillägg att om möjligt skall uppvärmningen begränsas till 1.5 grader. Utveckling och påverkansmöjligheter efter 2100 är för svåröverskådliga, osäkra för att nu beakta, och nya överväganden kommer successivt att göras när vi kommer närmare 2100.

EXTRAKT (Det forskningsstödjande organet FORMAS tidning) hade en notis http://www.extrakt.se/klimatforskning/havshojningen-kan-leda-till-tva-miljarder-flyktingar-ar-2100/  som jag reagerade på (något för onyanserat) och fick respons från författaren: ”Hur menar du att det är ogrundat? Artiklarna baseras på forskning eller forskares uttalanden, vilka uppfattas som båda meriterade och relevanta av redaktionen… Om du menar att forskningen är dålig eller att James Hansen inte är trovärdig i den här frågan får du gärna belägga det så ser redaktionen över dina källor och återkommer därefter.”  Detta fick mig att grubbla över varför jag tyckte farhågorna om två miljarder flyktingar undan havshöjningen och en del annat var ogrundat och överdrivet alarmistiskt för att passa i EXTRAKT och skriva den här artikeln.

Den genomsnittliga havsnivån har 1993-2016 ökat 78 mm. För att havsytan skall öka en meter därutöver 2017-2100 måste den årliga ökningen öka till 12 mm per år ökas 3.5 och ökningen sedan rimligt pålitliga globala skattningar gjorts har inte ökat signifikant. Ökningen med ca en meter utgår från de scenarier som fått acceptans som mest pessimistiska  http://www.smhi.se/polopoly_fs/1.36622!/IPCC_fakta_nr2.pdf
I oktober i en diskussion där svenskar argumenterade för havsnivåhöjningar avsevärt över två meter till 2100 fick jag över fem kommentarer till mitt påpekande att det inte konstaterats att havsnivåhöjningstakten ökat sedan 1993 och att det fodrades en enorm ökning i takten för att det skall bli mer än en meter ökning till 2100. Kommentarerna argumenterade för en enligt min uppfattning helt orealistisk ökningstakt som det inte anfördes andra argument för än att det kommer att öka vilket jag redan framfört.

Ökning med fem meter drabbar 5% av världens befolkning och en procent av världens areal. Det värsta rimliga klimatscenariot är en meter nivåhöjning, rimligen 1% av befolkningen och 2 promille av arealen som drabbas, mer än dubbelt mot de sannolikare scenarierna. Till på köpet en femmetershöjning till 2100, drygt tio gånger mer vad som betraktas som sannolikast, förefaller inte katastrofal. Att havsnivåhöjningen 2100 skulle tvingat en femtedel av jordens befolkning att flytta förefaller så överdrivet att det bör betecknas som ogrundat. Att en havsnivåhöjning över en livstid skulle tvinga människor att flytta som vid en tillfällig översvämning är också starkt missvisande. Människor, arbetsplatser och infrastruktur flyttar och förändras under en livstid, andra faktorer är viktigare än havsnivåhöjning. Syftet med liknelsen är emotionellt, populistiskt och publikfriande. Men det har baksidor, den manar till klimatångest, den ”belönar” sådana som försöker få uppmärksamhet för extrema svagt underbyggda företeelser, den styrker de sk ”klimatförnekarna” (klimatsans, klimatupplysningen) och gör det därigenom svårare att få gehör för utsläppsminskning. Den artikel som ligger i bakgrunden för EXTRAKTs publiceringar avhandlas här: http://www.klimatupplysningen.se/2015/08/07/james-hansens-nya-klimatsimuleringar-med-cirka-3-meters-havsnivahojning-pa-50-ar/  Normala tidskrifter behöver kanske inte väga in sånt här, men ett viktigt forskningsstödjande organ (FORMAS) bör inte ha en policy att publicera denna typ av artiklar eller stödja vetenskapligt starkt kontroversiella politiserande uttalanden i centrala frågor. Det är bra om vetenskapsmän kan publicera hypoteser så de kan inspirera andra experter att tänka över frågorna, men inte lika bra att ensidigt exponera allmänheten. Det kan vara bra att publicera vetenskapliga tankar om worst case scenario om man har en mer omfattande och kvalificerad diskussion än vad EXTRAKT har.

Havets höjning kommer inte att fördelas jämnt över världen, utan det blir avsevärda skillnader. Detta är ett viktigt skäl till att olika kommuner/län påverkas olika och hänsynen måste ske på detaljnivå. För Sverige har vi en landhöjning som gör att havet nu inte stiger norr om Norrköping, men förväntas stiga en halvmeter i Stockholm till 2100 http://www.extrakt.se/klimatforskning/tusentals-skargardsoar-kan-slukas-av-havet/ . Det är oklart i vilken grad förutsedd havshöjning slagit igen i de svenska kommunernas detaljplaner http://www.bohuslaningen.se/nyheter/tanum/kommunerna-rustar-f%C3%B6r-havsh%C3%B6jning-1.4130417  även om de slagit igenom i den mer övergripande planteringen.

Jag blev intresserad hur havsnivåhöjningen slog igenom i den faktiska detaljplaneringen och skrev därför till Göteborgs kommun och fick reda på var på webben dokument låg. Att pessimistiska uppfattningar om havsnivåhöjning slagit igenom visas genom följande formulering i Göteborgs stadsplanering: ”För år 2100 så beräknas att vattenståndet är 1,0 meter högre och vid extrema väder +2,8 meter över dagens medelvattennivå. ”. För de svenska kommunerna förefaller de närmaste decennierna hotet från onormala väderhändelser tillräckligt motiv till förbättringar som ett led i samhällets ökande säkerhetskrav och kunskapsunderlag, och höjningen av havsnivån till 2100 kommer med mer eller mindre på köpet. Fast eftersom kostnaderna ökar successivt återstår att se om det politiska stödet är tillräckligt starkt om några decennier för nu projicerade kostnader, detta beror väl på hur de ”pessimistiska” scenarierna ser ut när de definitiva besluten fattas. Jag tycker kunskap, satsningar och beredskap idag är tillräcklig även för osannolikt höga havsnivåhöjningar, och dessa kommer inte så snabbt så ambitionen kan ökas i tid om det går värre än nu projicerat och på samma sätt reducerats om ”rimlig worst-case” projektionerna ter sig sämre än nu.

Beträffande havsnivåhöjningen fram till 2100 trodde jag den var mer förutsebar före jag försökte sätta mig in i det i mitten på juli 2017. Att förutsägelser om klimatet 2100 är mycket opålitligare insåg jag förut, men nu inser jag att förutsägelserna om havsnivåerna är opålitligare än jag trodde förut. Detta lämnar fältet friare för vidlyftiga spekulationer, som inte kan klart vederläggas. Men lyckligtvis tror jag ändå konsekvenserna av vattennivåhöjningarna till 2100 inte är ett allvarligt hot mot den mänskliga civilisationen, annat än att folket uppfattar att visionerna är så motstridiga och det finns så mycket tvivel om storleksordningen av de mest genomtänkta uppfattningarna vilket gör att det görs mindre för en säkrare framtid än vad som vore möjligt med rätt politiska beslut.

Dag Lindgren 2018-02-22 webbartikel på http://downto.dagli.se/?p=235

World wide planting, breeding, seed orchards and FAO

The global impact of forest tree breeding is low, but unknown

Dag Lindgren, last edit 170724

Introduction Forest tree breeding has the potential to improve forests and facilitate reforestation and create forests where it is desirable. There are many forest tree breeding programs around the world. Many of them can be described as rather successful. The impact of these efforts on reforestation is growing. On agricultural crops breeding has been an important part of the “Green revolution”, which drastically increased production, and was an incitement widening breeding application to forest trees. The current impact of forest tree breeding globally is not infinitesimal and expected to raise. The effort looks surprisingly low compared to the potential the “experts” (like me) claim, but apart from that the realised benefits seem unknown.  Greenies often express worries about aspects of the management of forests, e.g. exhausting the genetics. The quantitative use of forest tree breeding is of interest when describing the forests of the world, and it becomes more relevant with time as more forest becomes improved.

Current global descriptions of the impact of forest plantation  FAO has issued a report “Global Forest Resources Assessment 2015“, also analysing changes in the past 25 years, presented at http://www.fao.org/forest-resources-assessment/en/    Scientists and experts have described the results from different aspects https://doi.org/10.1016/j.foreco.2015.06.018
Currently 93% of the forests are described as natural and 7% as planted. 1990 96% of the forest was natural and 4% planted. The plantation effort seems to have declined the last decade.

Global impact of forest tree breeding In the assessment no hit was found for “seed orchard”. “Genetic”, in meaning genetic improvement, occurred only once in the text, and just as an example, far from a global estimate. But the percentage affected by forest tree breeding cannot be higher than the non-natural forest and is expected to be considerable lower than the percentage “planted” forest, as much planting is done by non-improved seeds and all trees in a planted forest are not planted. The increase in planted forests the last 25 years from 4% to 7% is almost certainly accompanied by an increase of the impact of forest tree breeding. Not only the area but also the percentage of planted forest affected by forest tree breeding is most likely raising. It seems not possible for FAO to evaluate the impact of forest tree breeding from the national reports collected. FAO does not seem to plan for questions to countries making such evaluation possible in the next Forest Resource Assessment 2020.

Is seven percent “planted” forest little? It ought to be considered that large areas ought to be regarded as not available for planting for economic or other reasons. The forest may be too far away in undeveloped territory, the potential production may be low, the cost of extracting timber high, the risk of injuries high. There may be environmental considerations.  Certainly, a large part of the world forest area is not available for planting. I have little information about what is reasonable available, just intuitively see 7 % as low. Considering that forest is a sustainable resource which will be more needed when fossil resources get more limiting and that deforestation has been a problem and plantation may remedy part of that. Part of the “planted” forest is reforestation of other land than forest, so the percentage of natural forest replaced by planted forest is less than percentages given.

Impact of forest tree breeding in some countries and organisations
OECD has data of the material produced (http://www.oecd.org/tad/code/forestreproductivematerial.htm). Only 25 countries participate in the OECD Scheme on forest reproductive material, thus a small share of the world. The OECD Scheme for the Certification of Forest Reproductive Material aims to encourage the production and use of forest tree seeds or plants that have been collected, processed, raised, labelled and distributed in a manner that ensures their trueness to name. Thus, the attention on the market, the customer should know what is marketed. It is much less attention on the quantities sold and almost no interest on the areas covered by the dissimilar materials. The do not offer statistics suitable for concluding the percentage of participating countries forests actual share of different reproductive materials.
European Union has the FOREMATIS database (http://ec.europa.eu/forematis/) That is only a small share of the worlds countries and many of them overlap with OECD. It is possible to see reproductive material, which has been approved, but not the area of forests they have been used for.
China is by far the country in the world with most planted forest, around a quarter (79/291 http://www.fao.org/3/a-i4895e/i4895e06.pdf fig 6) and there are indications that many plantations utilizes genetically improved reproductive material. China is certainly the country in the world, which uses most genetically improved reproductive material.

Seed orchard use? As far as I know, there are no acceptable good national estimates of cumulative seed orchard use or even estimates of annual increase of area with genetically improved reproductive materials. Estimates of national areas of forest cumulatively planted e. g. by seed orchard sources are not easy. It is still more difficult with the “genetic quality” of these areas. E.g. it depends on definitions. There are problems e.g. how trees for agroforestry and different “land-races” will be considered. I am arguing that the reproductive material the world should use is something, which is less advanced than tested clonal seed orchards, but more advanced than approved seed collection areas, see http://daglindgren.upsc.se/Meetings/Antalya06/Turkey06LindWeiLowInput.pdf.

Asking the experts? I wrote to around fifteen, who I believe are as close to expertise of global use of genetically improved material as you can come. The seven responses I got indicate that no expert nor organization know of a meaningful estimate covering more than a small share of the world. No summarizing estimate of the area in a country originating from e.g. seed orchards was given in the expert replies (although NZ and Sweden were close).
I could probably without assistance have presented a national estimate for Sweden for the current cumulative area as well as that 1990 for Swedish forest planted/seeded by seed orchard material. Thus, to me it does not seem an impossible task to make global rough estimates, given the will and interest.

If the Forest Resource Assessment had been more interested in genetics? No comparative world-wide statistics can be obtained unless FAO makes the inquiries. The definitions must be uniform over the estimates and only FAO has the power to formulate that. There are no national estimations, as those able to do them are insufficiently motivated. If FAO inquired, national efforts to get the figures would be stimulated and probably also strengthen the interest for getting genetically better forests. Evaluation of the results could preferable be done by experts in special reports, as done with this FRA, but these experts need uniform base data for their estimations.

Genetic improvement and seed orchards will be counted as carbon release by EU!- EU requires that the increased harvests Swedens long term use of seed orchards is counted as a pollution!   http://daglindgren.upsc.se/Froplantager/GlobalLowImpactBreedingWeb.pdf  !

More about FAO and genetic improvement.
Once upon a time FAO (1993) was interested in seed orchards. A good description about seed orchards at the FAO web: Guidelines on Establishment and Management Practices www.fao.org/docrep/006/ad223e/AD223E05.htm In some parts of the world countries are eager to plant to save nature and push reforestation http://www.digitaljournal.com/news/environment/india-has-planted-nearly-66-million-trees-in-12-hours/article/496657  FAO issues other reports, e.g. Forestry for a low-carbon future (2016)  http://www.fao.org/3/a-i5857e.pdf?utm_source=twitter&utm_medium=social+media&utm_campaign=faoforestry , where genetic improvement is hardly mentioned, it would have been worth some discussion in this long FAO book! Contrasting biodiversity seems to get 50 times more focus.

There is a FAO related body,which seems to intend an international question form also including some tree breeding related statistics http://www.fao.org/3/a-mr075e.pdf In a 16 p  abstract of first report http://www.fao.org/3/a-i3827e.pdf two rows relating to genetics “Develop and reinforce national seed programmes to ensure the availability of genetically appropriate tree seeds in the quantities and of the quality needed for national plantation programmes.” So some sort of need is recognized, although with yet very low impact on FAO documents.

First at the web 170608, link  http://daglindgren.upsc.se/Froplantager/GlobalLowImpactBreedingWeb.pdf  170724 also at http://downto.dagli.se/

Levande skogar utvecklas positivt!

Av tolv miljömål för Levande skogar har inget försämrats och åtta förbättrats!

Utvecklingen av miljöindikatorer för miljökvalitetsmålen har sammanställts på http://www.miljomal.se/sv/Miljomalen/Alla-indikatorer/ .På sidan  välj ”Levande skogar”. Klicka sök. Klicka på respektive indikator för att se utvecklingen

Utvecklingen av de 12 miljömål som tas upp för ”Levande skogar”:

Indikator Utveckling
Gammal skog Ökat med tiotals procent sedan 2000
Hård död ved Ökat med cirka femtio procent sedan 2000
Häckande fåglar i skogen Oförändrad
Skador på forn- och kulturlämningar Trend kan inte utläsas
Naturreservat Kraftig och pågående ökning
Biotopskyddsområden Kraftig och pågående ökning
Naturvårdsavtal Kraftig och pågående ökning
Äldre lövrik skog Ingen klar förändring
Försurad skogsmark Ingen klar förändring
Myrskyddsplanens genomförande Utvecklas positivt
Nedfall av kväve Minskat
Nedfall av svavel Minskat starkt

Av tolv kriterier har inget försämrats och åtta förbättrats. En klar positiv trend för ”Levande skogar”

Mångfalden i Lars Christerssons blogg

Bloggen http://larschristersson.blogg.se/ innehåller en hel del formuleringar som är värda eftertanke. Bloggen ger också en presentation av dess upphovsman. Till största delen håller jag med, det är ett av skälen att sammanställa den här sidan.

Citeringar från bloggen som har relevans för naturvård inriktad på artbevarande:

”Detta ständiga framhållande i alla möjliga och omöjliga sammanhang av den biologiska mångfaldens betydelse för ett uthålligt och hållbart samhälle kan verkligen ifrågasättas. Naturligtvis skall vi vara rädda om våra arter, inte tu tal om den saken, men hur långt skall vi gå? Hur många andra mycket mer för människosläktets överlevnad betydelsefulla väsentligheter blockeras inte och helt enkelt trängs undan av detta massiva fokus på just den enskilda arten. Det är just denna undanträngning, som är problemet. Varför överlämna tolkningsföreträden av FN-resolutioner och EU-direktiv åt diverse lobbygrupper? Hur är det egentligen vi prioriterar? Låt oss se vad dessa artfanatiker har i korten och hur de spelar dem.”

Är det något, som vi har rikligt med i vår värld i dag, så är det just arter. Som exempel kan nämnas, att vi i vårt land har nästan 300 olika arter av blomflugor, vi har 32 olika arter av stickmyggor, vi har 17 olika arter av björnbär, över 2 000 olika fjärilsarter, osv. osv. Vissa av dessa arter är dessutom så lika, att de kan morfologiskt (utseendemässigt) skiljas åt endast med hjälp av mikroskop.”

Ett visst naggande i kanten borde vi kunna acceptera till förmån för sådana biologiska ansvarstaganden, som framtagning av växtmaterial och odlingsmetoder för mänsklighetens framtida livsmedelsförsörjning och för utvecklandet av ett skogsbruk för civilisationers fortbestånd.”

”Det är sällan, som det blir någon ”svart” jord liggande utan växter och djur, utan sådana områden koloniseras omedelbart. På samma sätt förhåller det sig med dött, organiskt material, det bryts ner förr eller senare. Försvinner en art från ett ekosystem står där ett antal andra beredda att ta över övergiven plats och kvarlämnad energi.”

”Det är … mänsklighetens framtida livsmedelsförsörjning och civilisationers fortbestånd det gäller, och det måste vi få även de värsta artnördarna att förstå.”

”Redan i dag har Artdatabanken på Ultuna sedan starten på 80-talet upptäckt 3 000 nya arter i Sverige, varav 900 är nya för vetenskapen.”

”Vi vet, att medeltemperaturen fram tills nu ökat med 0,8 grader, och att alla, obs! alla ekosystems artsammansättningar är så temperatutkänsliga, att någon eller några tiondels graders förändring i grunden påverkar artsammansättningen i alla ekosystem. Trots detta är det svenskt skogsbruk och svenskt jordbruk, som anses ensamt ansvarigt för den påstådda, pågående artutrotningen.”

”temperaturkänslighet beror på den enorma konkurrens, som utvecklas i alla ekosystem om vatten och näring på rotnivå och om ljus, föda och skydd ovan jord.”

”Begreppet biologisk mångfald kom i allmänt bruk i Sverige på 70-talet. Orsaken till detta var, att den biologiska systematiken och taxonomin höll på att försvinna från den akademiska kartan”

”Vaktslåendet om den biologiska mångfalden var rätt tänkt från början … Men all sans och måtta försvann från idéerna om den biologiska mångfaldens upprätthållande och förvanskades helt, när politiker, journalister, lobbyorganisationer och opportunistiska ekologer tog över. Opportunistiska därför att det är helt osannolikt, att det kommer att vara möjligt, att i längden bevara alla de arter i de olika ekosystemen, som vi har i dag, om temperaturen stiger med 2 grader eller …. Detta oavsett hur stora områden vi än fridlyser i dag, och vilka åtgärder vi än vidtager för att hålla liv i varenda art.”

”jag, och många med mej anser, att få begrepp är så övervärderade som biologisk mångfald av dagens politiker och journalister.”

”den genetiska variationen inom den biologiska mångfalden, och då speciellt inom de 30 arter, som hela mänsklighetens livsmedelsförsörjning vilar på, som det är så väsentlig att bevara”

”Modeordet för dagens miljövård är biologisk mångfald. Och visst, i vissa fall kan bevarandet av mångfalden vara betydelsefull. Men inte alls i den utsträckning som begreppet används idag, då omsorgen om den biologiska mångfalden går före praktiskt taget allt annat.”

”Är det något som vi verkligen har gott om, så är det just arter.”

”Samtidigt kan klimatförändringarna komma att påverka en rad andra, för mänskligheten mycket mera värdefulla växt och djurarter än vitryggen. Vad händer t.ex. med våra sädesslag och våra skogsträd? Hur länge skall vi hålla på med att försöka rädda enskilda arter, när hela odlingssystem, ja hela kulturer och civilisationer håller på att gå under?” … ”Vi kommer att ha helt andra arter av blommor och bin i vår natur, antingen vi vill det eller ej och observera!!! detta oavsett vad vi gör idag.”

”Det vi på den gröna sidan idag kan göra är att inse, att det bästa sättet vi kan förbereda oss på, är att bevara så stor genetisk mångfald som möjligt inom våra jordbruksgrödor, trädgårdsväxter och inom våra mest betydelsefulla trädslag i skogen. Vi måste vara beredda på att kunna odla spannmål och bedriva skogsbruk i vårt land oberoende av, om det blir det ena klimatet eller det andra. Det kan vi göra, genom att vi tar till vara och bevarar alla de sorter av t.ex. vete, som finns idag och alla de provenienser av t.ex. rödgran som idag är kända. Men satsar vi verkligen allvarligt på detta idag???”

”Många forskare liksom naturvårdande myndigheter reagerar genom att upprättar röda listor över alla möjliga, välkända så väl som nästan okända växt- och djurarter, som man anser håller på att försvinna. Men för att kunna skapa ett uthålligt samhälle med friska människor anser verkligt insatta personer att det fordras helt andra prioriteringar än vad dagens miljövård baseras på… Ekologer av facket hävdar att låt oss utgå från målet att skapa ett uthålligt samhälle och analysera ekosystemens och alla olika ekosystemtjänsters behov för att nå fram till de verkligt avgörande faktorerna för att nå detta mål. Det är ett helt annat grepp på problematiken än att i alla lägen och snart sagt till varje pris hävda varenda växt- eller djurarts absoluta existensberättigande. Är det något som vi har riktigt mycket av på denna planet så är det arter.”

”Ur deskriptiva (beskrivande) biologers synpunkt har det ansetts vara av speciellt intresse att framhålla artrikedomens betydelse, medan kausalforskande (orsakssökande) biologers bedömningar ger vid handen, att det framför allt är den genetiska mångfalden inom aktuella skogsbildande trädarter, jordbruksgrödor och betydelsefulla trädgårdsväxter i Sverige, som är av avgörande betydelse för ett framtida uthålligt skogs- trädgårds- och lantbruk. Bevarandet av den genetiska variationsbredden innebär att vi upprätthåller en beredskap för kommande generationer att åstadkomma en levande landsbygd och bedriva skogs- och jordbruk i vårt land även vid relativt stora variationer i klimatförhållanden oberoende av riktning och frekvens.”

”En skogsbiotop är aldrig permanent utan utvecklas hela tiden. Ett skogsområde växer, utvecklas och genomgår olika faser från etablering, antingen genom självföryngring eller plantering, gallringsfas, antingen självgallring eller manuell (maskinell) gallring, för att så småningom hamna i avdöendefasen. Den senare kan påskyndas av mänskliga ingrepp, kalhuggning eller fröträdsställning, eller genom biotisk eller abiotisk påverkan såsom stormfällning, brand, torka, insektsangrepp, svampangrepp mm. Att bevara ett visst tillstånd någon längre tid är således inte möjligt.”

”Det är nästan omöjligt att i Sverige finna en enda m2 markyta som ej är påverkad av människohand. Många gånger har det konstaterats att hur illa vi människor än sköter oss, kommer det alltid att växa något på varje m2 markyta. Det är upp till oss att bestämma vad. Ingenting är orört i Sverige, och allt är skapat av människohand. Att tro att något speciellt tillstånd kan bevaras till eftervärlden är en felsyn som blir allt vanligare.”

”Områden har fridlysts, efter någon tid har det ej gått att få fram pengar till en adekvat skötsel av området med en kraftig igenväxning som följd. Resultatet har blivit att allmänhetens intresse för området kraftigt har avtagit.”

”Som tidigare konstaterats genomgår varje skogsbestånd, självetablerat eller planterat av människan, en ständig utveckling. Inverkan av den kommande, mycket snabba temperaturstegringen, det ständigt pågående sura nedfallet och kvävedepositionen, samt läckaget av i första hand kväve och fosfor från samhället och jordbruk, kommer att kräva tillgång till ett plantmaterial med mycket olika egenskaper dvs. bred genetisk bas. Dessutom måste skötselplanerna vara mycket flexibla för att människan över huvud taget skall kunna styra utvecklingen av skogsbiotoper i önskvärd riktning. Ibland får man nästan en känsla av att i vissa kretsar, är det viktigaste för svenskt skogsbruk att producera död och rutten ved.”

”Om därvid någon ekologiskt mindre betydelsefull insektsart, svampsort eller mossart försvinner borde de ekologiska följderna bedömas som accepterbara. En sådan förlust har ingenting att göra med att skapa ett hållbart samhälle för kommande generationer. Frågan är om inte detta ensidiga trummande på betydelsen av just den biologiska mångfalden är direkt kontraproduktivt och en av orsakerna till att miljöfrågorna i dagsläget har hamnat så långt ner på den politiska dagordningen. Folk i allmänhet begriper att skall vi hålla kvar våra ekosystem och bevara så många av våra ekosystemtjänster som möjlig, är en minimering av klimatförändringarna den absolut viktigaste åtgärden vi som representanter för människosläktet i dagsläget kan företa oss. Då är det naturligtvis mycket tråkigt om en eller annan hackspett eller grodart dör ut, men för den sakens skull går inte mänskligheten under.”

”I snart sagt varje sammanhang, som den framtida, uthålliga samhällsutvecklingen diskuteras, åberopar politiker, journalister och en del biologer den biologiska mångfaldens upprätthållande, som det allt övergripande målet.”

”Vi bekänner oss väl alla till en antropocentrisk livsåskådning, vilket innebär, att naturskyddet först och främst handlar om att skydda människan, även mot sig själv. Således måste detta synsätt även genomsyra skötsel och, inte minst viktigt, vidareutvecklingen av den svenska industrin och det svenska jord- och skogsbruket. Någon annan tanke är tack och lov ännu otänkbart att få politisk majoritet för i något samhällssystem. En följd av en antropocentrisk livsåskådning är, att människan borde vare sin egen, bästa vän, men är i stället i många fall sin värsta fiende. Naturligt vis är det viktigt att vi värnar om en artrik biologisk mångfald, men det finns så mycket mera som är minst lika viktigt för att skapa ett uthålligt samhälle. Det borde rimligtvis vara mycket mera väsentligt att satsa forskningsmedel på att utveckla och bevara sorter inom t.ex. vete och korn, äpplen och päron, tall och gran, som kan odlas om hundra år, då allt tyder på att medeltemperaturen kommer att överstiga två grader än att till varje pris slåss för att bevara varenda art. Speciellt inom skogsbruket frågar man sig, om vi har provenienser (sorter) inom tall och gran, som kan växa tillfredsställande under ändrade klimatförhållande, eller om vi skall gå över till mer lövskogsbetonat skogsbruk? Och i så fall vilka lövträdsslag skall vi satsa på? Nog borde det vara väsentligare att ta fram biologiska detaljkunskaper om dessa odlade arter än att till varje pris hålla liv i varenda skalbagge eller hackspett eller spilla tid och kraft på att diskutera, om vi skall ha 100 eller 200 vargar i vårt land. Är det något som vi har rikligt med, så är det just arter.”

”på tal om ekosystemtjänster, så är artbevarande bara en del av det, och med många av dessa arter är det så, att faller en ifrån står oftast en rad andra beredda att ta över!!!!”

”Det är inget fel på de beslut som FN och Sveriges Riksdag har tagit i frågan, det är den snäva tolkningen, som inte bygger på en biologisk helhetssyn.”

”Vi biologer måste nu alla försöka vrida utvecklingen så, att vi kan undvika ett artfanatikernas tyranni. Ibland tycks det mej, som vi är på väg mot det med stora steg.  Med den snäva tolkningen av begreppet biologisk mångfald, som idag råder, är det kanske inte så konstigt, att miljöfrågorna på senare tid har fallit långt ner på allmänhetens prioriteringslista, när det gäller de viktigaste frågorna angående den framtida samhällsutvecklingen.”

”Mina belackare kallar mej för produktionsnisse för att förnedra mej, själv tar jag det som en komplimang. Det är nämligen åt produktionshållet vi måste. Vi kan inte fridlysa eller återgå till gamla brukningsmetoder eller ”rödlista” oss till ett uthålligt samhälle. Men vi kan odla oss, om inte ur, så åtminstone något reducera energi- och klimatkrisernas negativa inverkan.”

Ny bok: Lars Christersson 2013: Papperspopplar och energipilar. ISBN 978-91-980827-1-5 Boken kan beställas i bokhandeln

 

Ett antal ämnen tar jag inte upp. Det framhävs att många organismer inte beaktas i rödlistan, t ex encelliga, oupptäckta och icke analyserade. Jag tycker därför att man hellre skall fokusera på andelar än absoluta antal som rödlistan gör. Jag försöker i möjligaste mån göra detta.

Klimatändringar ändrar ekosystemens förutsättningar. Dock finns buffertsystem på många nivåer. Individer klarar sig under olika förhållanden; klimat och klimatändringarna varierar geografiskt inom arternas utbredningsområden; populationer har individer med olika förmågor; arterna har en evolutionär potential, arter kan flytta i geografin etc. Jag tror därför att hittillsvarande klimatförändringar haft ganska marginell betydelse för artutdöendet i Sverige, men jag tror också att vi nu passerar den gräns när förändringarna blir mer betydelsefullare. Det är inte bara förändringar utan hur snabbt de sker som har betydelse och nu sker de snabbare än för femtio år sedan, för snabbt för att många arter skall klara av dem med naturligt urval eller migration.

Det står mycket om näring, energi, gifter, kväve, ekologisk odling, intensivodling av kortrotationsträdslag och sånt som är perifert för mångfalden.

Avvägningen mellan biologisk mångfald/artbevarande och andra satsningar för en bra framtid är inte klar, och jag ger nog större stöd åt hittillsvarande åtgärder för biologisk mångfald som riktar sig t ex mot att hjälpa enstaka arter (arter tilldelas ett egenvärde som är större än noll men har sina gränser) eller styr aktiviteter i skogsbruket. Men tycker ändå att det är på väg att gå för långt med mångfalden och att auktoritativa markeringar av detta liksom tillräckligt ordentliga övervägningar saknas.

Det finns mer i Lars Christerssons blogg, som jag här inte citerar utförligt, som argumenterar för en skogsträdsförädling som håller och bygger på en stor genetisk variation och som avkastar odlingsmaterial som är användbart i olika framtida miljöer inklusive en värld präglad av global warming. Jag instämmer i detta. Svensk skogsträdsförädling har arbetat mot det målet med stöd av skogsbruket och mig och vad jag förstår kan det beskrivas som framgångsrikt.

Dag Lindgren februari 2016

Tillbakablick på arter utdöda 2015

 Mindre än hälften av de arter som rödlistan tillfört ”utdöda” mellan 2000 och 2015 var hotade 2000. Hälften av de ”nydöda” arterna 2015 med uppgifter observerades sista gången mellan 1830 och 1930. Akut och starkt hotade 2000 var sällan utdöda 2015.

Kategoriseringen i rödlistan 2015 av arter i rödlistan 2000 kategoriserade som utdöda, akut hotade eller starkt hotade redogörs för i en något tidigare artikel. Det gick långt bättre efter femton år för de akut och starkt hotade än vad rödlistan gav skäl att förmoda. Och av 249 utdöda höll sig bara 145 utdöda femton år framåt.

Rekryteringen av utdöda 2015

Rödlistor har upprättats 2000, 2005, 2010 och 2015. I rödlistan 2015 (Sandström m fl 2015) kategoriserades 202 arter som utdöda (RE, Regionally Extinct, försvunna från Sverige). I denna artikel analyseras hur dessa kategoriserats 2000 och när de sist observerades.

Fördelningen av kategorier 2000 för de som kategoriserats som utdöda 2015 framgår av tabellen nedan:

Tabell Rödlistningskategorier 2000 för de 202 arter som kategoriserats som utdöda (RE) 2015.

Kategori Utdöd Akut hotad Starkt hotad Sårbar Nära hotad Livskraftig Kunskapsbrist Inte applicerbar Ej bedömd Ingen uppgift
Symbol RE CR EN VU NT LC DD NA NE
Utdöda 2015 149 9 6 6 0 3 9 0 6 14
I rödlista 2000 249 262 538 1067 1318 16000? 521 0 111 694
Utdöd fraktion 0,598 0,034 0,011 0,006 0 0,000 0,017 0 0,054 0,020

 

De utdöda ”2015” rekryteras i begränsad utsträckning (21=9+6+6) från de som kategoriserats som ”hotade” 15 år tidigare. Fler nya utdöda rekryteras från kategorier, där man inte gjort eller kunnat göra bedömningar (29=9+6+14) än från de arter som kategoriserats som hotade. Det största bidraget till utdöendet kommer inte från arter som kategoriserats som hotade. Det är förvånande att finna att tre livskraftiga arter dött ut, måste vara fel någonstans. Inte ens en sårbar förväntas vara så nära utdöende.

”Risken” att fortfarande vara utdöd 2015 för de som var utdöda 2000 är 60 %. Risken att räknas som utdöd femton år senare för de som var akut hotade 2000 är 3,4 procent fast risken ”definitionsmässigt” förväntas vara minst 50 procent efter tio år. Risken att kategoriseras som utdöd 2015 för de som 2000 var starkt hotade var 11 promille, fast risken ”definitionsmässigt” förväntas vara minst 20 procent efter tjugo år. Vad som blev av de hotade istället har utsatts för en grundligare analys i en tidigare artikel. Den observerade risken för de hotade kategorierna på något drygt decenniums sikt (akut hotad; starkt hotad; sårbar) förhåller sig ungefär som 6:2:1. Förhållandet verkar rimligt även om utdöendet är lågt.

Förmodligen belastar akut hotade och starkt hotade några decennier och leder till de låga dödssannolikheterna, men det innebär ju att man går ifrån grundprincipen att det skall vara dödsrisken som utvärderas att man inkluderar redan utdöda arter när man beräknar utdöenderisk.

Sista ”observation”

Tabellerna nedan analyserar sista observation. ”Sista observation” har sammanställts av Carl-Henrik Palmér, som jag fått uppgifterna från. Han har redogjort för resultaten på ett eget referat från ett seminarium på KSLA 151125 (Palmer 2015). Samma data presenteras utförligare av Nordberg (2015). De härrör från artfakta på Artdatabanken. Det fanns uppgift om senaste observation på 191 av 202 arter. Ibland saknas uppgift eller uppgiften är för svårtolkad. Också där det finns observation kan den ha olika innebörd. Utdöende anses ofta skett när reproduktion har upphört, t ex inga häckande par av fåglar och en tillfällig observation av en migrant kan vara förenlig med utdöd. Taxonomin kan ändras eller ifrågasättas. Det kan nog finnas några fel eller feltolkningar i själva siffermaterialet. Självklart kan det faktiska utdöendet ägt rum långt efter observationen.

Den senaste observationen av en art utdöd i rödlistan 2015 inträffade 1996, det är lite förvånande att ingen enda art kunnat förklaras utdöd med kortare karenstid även om man förstår att det är svårt för de flesta arter. Ingen av de arter som dött ut i rödlistan 2015 har alltså någon faktisk observation kort före rödlistan 2000 färdigställdes. Detta trots att dessa arter utan färsk observation omfattar 15 arter, där jag trodde en färsk observation skulle behövas för att den inte skulle bli DD eller CR utan EN, VU eller LC.

Tabell Sista observation för utdöda 2015. Kolumner dels för utdöda och icke utdöda 2000 och dels om skog är viktig eller ej.

Icke utdöd Utdöd 2000 Skog Viktig Skog Ej Viktig
Max 1996 1995 1996 1993
Min 1830 1810 1814 1810
Median 1930 1916 1911 1924
övre kvartil 1957 1950 1950 1955
antal uppg 47 144 66 125
<1950 30 100 47 83
>1969 5 13 5 13
1950-1969 12 31 14 29
andel <1950 0,64 0,69 0,71 0,66
andel 50-69 0,26 0,22 0,21 0,23
andel >1969 0,11 0,09 0,08 0,10

De är förvånande att de som icke betraktades som utdöda år 2000 hade sista observation så långt tillbaks i tiden och skiljer sig så lite jämfört med de som var utdöda redan 2000. En tendens till tidigare utdöende kan dock spåras för arter som var utdöda både 2000 och 2015. En noggrannare analys görs i samband med nästa tabell.

För skogsarterna minskar utdöendet över tiden jämfört med arter för vilka skogen inte är viktig. Utdöendet är relativt störst före 1950 och relativt lägst efter 1969. Även om skillnaden inte är stor så tolkar jag den som verklig. Samtliga fem arter som icke kategoriserades som utdöda 2000 med sista observation efter 1969 är skogsarter. Sista observation för dessa var respektive 1996, 1995, 1984, 1980, 1970. Det mest spektakulära utdöendet var mellanspetten (1980) och där var det bara två år mellan sista häckning och konstaterat utdöd.

Ingen av de fyra indelningsgrunderna ger uppenbara slående skillnader. Medianen för de som var utdöda både 2000 och 2015 var 1916, medan den för de som bara kategoriserats utdöda 2015 var 1930. Det är förvånansvärt att hälften av arterna som befunnits utdöda hade senaste observation mer än 70 år före dödförklaringen, och ett antal mer än 100 år tidigare. Ungefär en tiondel har dött ut efter 1969 och ungefär två tredjedelar före 1950. Drygt en femtedel av sista observationerna faller mellan 1950 och 1969 vilket är mer än det ”borde” göra. Finns en kausal förklaring? Kan det vara att ökande tillgång till bil och fler biologistudenter gav en ökning av observationer? Nedgången efter 1969 är stor och måste ha orsaker. Ett viktigt skäl är att det tar tid mellan sista observation och att en art kategoriseras som utdöd (karenstid). En del beror på effektivare naturvård.

Tabell sista observation av utdöda 2015 efter kategori 2000

Akut hotad Starkt hotad Sårbar Nära hotad Livskraftig
max 1996 1988 1953 1966
min 1890 1899 1880 1899
median 1966 1962 1917 1945
övre kvartil 1989 1970 1943
antal uppg 6 5 5 0 3
<1950 3 1 4 2
>1969 3 2 0 0
1950-1969 0 2 1 1
andel <50 0,50 0,20 0,80 0,67
andel 50-69 0,00 0,40 0,20 0,33
andel >69 0,50 0,40 0,00 0,00

Jag blir förvånad att sista obs ofta ligger så långt bak i tiden för starkt hotade och sårbara, jag trodde att det fordrades en faktisk observation efter 1980 för att en art skall klassas som starkt hotad eller sårbar år 2000 och jag trodde att det räckte med avsaknad av observationer efter 1950 för att dödförklara en art.

Sista observation efter 1969 finns för fem arter av de som 2000 inte kategoriserades som utdöda. Tre av dessa var akut hotade och 2 starkt hotade. Jag tycker det ger ett visst stöd åt att akut hotad och starkt hotad innebär att arterna kan försvinna.

Det är troligen så att en väsentlig del av de arter som nyligen förklarats utdöda inte utsatts för någon tillräckligt omfattande analys för att dödförklaras 2000.

Tabell Stickprov av sista observation för skogsarter kategori kunskapsbrist och akut hotad rödlistan 2015.

Kunskapsbrist Akut hotad
ingen uppgift 4 2
uppgift 11 8
median 2004 2003

Medianen för sista observation där uppgift fanns var 2003-2004 (ett decennium före rödlistans upprättande). Uppgifterna och analysen är grov. Att en väsentlig del av de arter som har kunskapsbrist och är akut hotade observerats nyligen visar att inte en stor proportion av dessa arter kan vara utdöda. Men för att denna väg avgöra att inte en femte-del är utdöda måste stickprovet göras större och det måste diskuteras ytterligare vad ingen uppgift innebär. Det är ofta väldigt mycket längre till sista observation för de arter som faktiskt räknas som utdöda än de som räknas som kunskapsbrist eller akut hotade, de rödlistekategorier som jag trodde att utdöda något decennium senare rekryteras från.

Slutkläm

Nedan kommer jag nog att skriva om när jag tänkt mer. Det är så osäkert hur många av arterna med kunskapsbrist eller akut hotade eller i övrigt som nu faktiskt dött ut för hundra eller femtio eller trettio år sedan och om i vilken mån dessa kategoriserats som utdöda. Jag har inte tillräckligt bra tillgång till materialet och begränsad erfarenhet och vill inte lägga ned för mycket tid på så tekniskt mycket svåra frågor. Rödlistan skall vara en artvis skattning av utdöenderisk. Osäkerheten i hur snabbt arterna dör ut och i vilken total omfattning är en bidragande orsak till att det är olämpligt att definiera rödlistekategorier som utdöenderisk. Att denna koppling inte behärskas av specialisterna var ett skäl för mig att analysera. Artutdöendetakten kan vara underskattad även långt tillbaks. Man kanske aldrig får reda på det, eftersom informationen om när arten dött ut är så osäker. Man kanske inte ens vet om den funnits i taxonomisk mening. Troligen är mycket så svårt så det är olösbart.

Jag har tidigare gjort en analys av sista observation för akut hotade, och kom då fram till att utdöende mer än trettio år tillbaks inte skulle ändras mycket pga lång karenstid. Men analysen i denna artikel pekar på att jag var för optimistisk. Det går inte att med säkerhet säga att utdöendehastigheten har minskat sedan 1970 även om det förefaller klart att den inte ökat. Osäkerheten om hur man skall korrigera för den långa och varierande latenstiden mellan observation och faktiskt utdöende är för stor, och det finns också en osäkerhet om återmigration och effekterna av åtgärder för att minska artutdöendet. Trots osäkerheten kan man säga att utdöendehastigheten är en storleksordning under vad som befaras globalt och att den inte ökar.

Jag är ganska säker på att artutdöendehastigheten nu kommer att börja öka pga global warming och de nya förhållanden nya arter och ändrad artsammansätting ger och att nya arter nog inte är lika robusta som de gamla väletablerade, men det tar ju lång tid (ett halvsekel?) innan detta kan konstateras.

När rödlistan 2020 konstaterar nya artutdöenden, så kan det mycket väl bli artutdöendet före 1950 som ökar och detta ger lite ledning för dagens åtgärder och agerande. Det är sas bara av historiskt intresse vad som hände för länge sedan i en annan miljö.

Varför inte fler utdöda? Efter att ha granskat de utdöda och några icke utdöda undrar jag varför listan inte är längre? Om nu alarmisterna och de naturvårdsbiologer som på olika sätt får utkomstmöjligheterna förbättrade av höga utdöenderisker ville, så hade det inte varit svårt att hålla utdöendet uppe på nivån år 2000 genom de subjektiva val som ändå i slutändan måste göras. Att utdöendet sjunker med 20% mellan 2000 och 2015 gör ju att otillförlitligheten av rödlistan blir mer uppenbar. Men å andra sidan ökar det trovärdigheten för att objektivitet, vetenskapligt synsätt och öppenhet för omprövning är viktiga drivfjädrar för de som gör bedömningarna. Detta menat som en positiv vinkling av Artdatabankens jobb med rödlistan. Det gör det också troligare att utdöendet verkligen inte ökar med tiden, eftersom Artdatabanken säkert övervägt metoder att påvisa detta men inte funnit dem vetenskapligt underbyggda

Några frågor jag formulerade i samband med KSLA seminariet 151125 och seminariets respons och några relevanta utdrag ur diskussionen.

Ger inte rödlistans kategorier ganska osäker information som ofta ändras väsentligt i senare rödlistor? Bakgrund: Av 249 arter som var utdöda i Sverige i rödlistan år 2000 är bara 149 fortfararande utöda 2015. 10 arter som var utdöda 2000 är 2015 livskraftiga och har avförts från rödlistan. I rödlistan 2010 var antalet arter utdöda efter 1970 6 st, lika många som i rödlistan 2015. Men tre av dem var inte samma som ansågs utdöda 2015!  Det tar lång tid och mycket osäkerhet innan Artdatabanken förklarar en art utdöd.

Varför är så stor del av de utdöda skogarterna senast observerade på 1800 talet? Bakgrund: Ser man tillbaka på samtliga 68 känt utdöda skogsarter från 1700 eller 1800-talet och framåt, är påfallande många sedda i Sverige bara enstaka gånger och ofta på 1800-talet. Jag kan inte säga att seminariet 151125 gav något svar.

Varför hittar man inte sannolikheter för utdöende som svarar mot de verbala formuleringarna i rödlistan eller i Naturvårdsverkets tolkning av denna? Bakgrund: Rödlistan är en prognos över risken för enskilda arter att dö ut från Sverige. Det förväntas att en prognos över en risk skall uttryckas med sannolikhet. Jag kan inte säga att seminariet 151125 gav något svar.  Från diskussionen efter seminariet: Rödlistan överdriver eftersom den följer de kriterier som fastlagts av IUCN, men objektiva kriterier som möjliggör jämförelse i tid och rum är viktiga. OK Rödlistan skulle förmodligen vara betydligt mindre omfattande om en förnuftsmässig skattning av utdöenderisken gjordes. OK Rödlistan uttrycker sig i termer av utdöenderisk, men skall snarare betraktas som en liten varningsflagga. OK Vi vet inte hur många arter som egentligen dött ut, så djävulsadvokatens matematik bygger på felaktiga siffror. Inte ”felaktiga” men osäkra, men osäkerheten är inte så stor så de kvantitativa orimligheterna inte kvarstår oförklarade. Antalet observerat utdöda arter är ett minimum av antalet utdöda arter. Nej arter invandrar och skattning av utdöda kan minska, endast 60% höll sig utdöda i 15 år!  Att kvantifiera, förklara och kommunicera de med rödlistan förknippade verkliga utdöenderiskerna är det enda som det är viktigt att ändra på. Det är vad jag försöker! Jag tror inte andra gör det tillräckligt! Mindre röd flagga! Det finns biologer som försökt utgående från rimliga förutsättningar och de få exempel som faktiskt finns beräkna utdöenderisker och hamnat på ungefär de sannolikheter som IUCN fastnat för. Men deras resultat stämmer inte alls med den svenska verkligheten! Det är bra och vetenskapligt att argument emot specificeringarna av de framförda sannolikheterna framförs på ett sådant sätt så de framtvingar diskussion som förmodligen leder till bättre förståelse. Jo jag gör det men det kommer knappast någon diskussion, Artdatabanken söker undvika det! I många sammanhang är det lätt att säga att problemet ligger någonannastans, men man måste ju se om sin eget hus och de trender som finns i vårt land bör beaktas. Rödlistan har använts som ett slagträ i debatten på ett olyckligt sätt. I de avseenden skogen förbättras kan det ta lång tid innan det reflekteras i rödlistan och det är inte heller så bra analyserat. Man kan tänka på ”utdöendeskuld”. Närmar vi oss det politiska målet som väl sattes för ett kvartssekel sedan. Målen är luddiga. Vi är inte nära att nå de mål som satts upp. Idealmålet är knappast väl definierat utöver artbevarandekravet, och även det utgår inte från dynamiken. Vi får fler nya arter än det dött ut!

Erkännande: Jag tackar Artdatabanken och dess personal som hjälpt mig att få tillgång till de fyra rödlistorna i elektroniskt kompatibelt format. Jag tackar Carl-Henrik Palmer som utgående från Artdatabankens information skattat sista oberservation.

Referenser

Nordberg M 2015 i Christiansen CG 2015 Växer blåbär i skogen? ISBN 978-91-982931-4 sid 129 & 145

Palmér C-H 2015. Diskussionsinledning till seminarium på KSLA 151125 och personligt meddelande

Sandström, J., Bjelke, U., Carlberg, T. & Sundberg, S. 2015. Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer – rödlistade arter i Sverige 2015. ArtDatabanken Rapporterar 17. ArtDatabanken, SLU. Uppsala

160125