Klimatändringen hindrar målgång levande skogar

”Gynnsam bevarandestatus” avtagande pga klimatförändring
Det gör miljömålet ”Levande Skogar” orealistiskt och obsolet.

Jag tillhör de som anser att ”Levande Skogar” är ett ouppnåeligt mål med nuvarande preciseringar. Jag agerar för att samhället skall förstå detta och modifiera målet. I den här artikeln diskuterar jag effekten av de pågående klimatändringarna. Om Skogsstyrelsen inte vill förstå leder detta nog till ökad polarisering. Men jag kan ha överdrivit och är mottaglig för argument för att tre graders uppvärmning inte kan förväntas ha nämnvärd påverkan på gynnsam bevarandestatus för ett antal arter eller naturtypernas utbredningsområden, om någon vill argumentera för det. Det kan också finnas fel och oklarheter i denna text.
Regeringen sägs ha formulerat preciseringarna för levande skogar. Jag tänker i första hand på:
Naturtyper och naturligt förekommande arter knutna till skogslandskapet har gynnsam bevarandestatus
Vad gynnsam bevarandestatus egentligen innebär är diffust och oklart beskrivet på ett sätt så att ingen exakt fattar. T ex gäller det för samtliga arter eller räcker det med att det uppfylls för två arter? Man utelämnas till subjektiva tolkningar av engagerade och de subjektiva tolkningarna uttrycks ofta så de är beroende av andra subjektiva tolkningar. Det illustreras av att preciseringarna (tolkningarna) är på svenska av svenska organ (i just detta fall Regeringen). Detta i sig ger underlag till polarisering.

En lösning skulle kunna vara att tydliggöra att preciseringarna utgör önskad färdriktning, men att något slutligt mål inte fastställs, och i utvärderingarna tar man ställning till hur stora ansträngningar som fortsättningsvis bör göras för syftet.

I detta dokument tar jag upp klimatförändringarna, jag skriver nog ett dokument till om biologisk mångfald utan fokus på klimat. Jag skrev och frågade Skogsstyrelsen om hur Skogsstyrelsen beaktade klimatförändringens påverkan på mångfalden och fick svar (Jimmy). Först hur Skogsstyrelsen definierar gynnsam bevarandestatus, som Skogsstyrelsen strävar att uppnå.
En arts bevarandestatus anses gynnsam när:
– artens populationsutveckling visar att arten på lång sikt kommer att förbli en livskraftig del av sin livsmiljö, och
– artens naturliga utbredningsområde varken minskar eller sannolikt kommer att minska inom en överskådlig framtid, och
– det finns, och sannolikt kommer att fortsätta att finnas, en tillräckligt stor livsmiljö för att artens populationer skall bibehållas på lång sik
t”
Anm. En art kan alltså ha ett lågt numerär och liten utbredning, och därför vara hotad enligt rödlistans D-kriterium: Mycket liten population (<2000 individer) eller mycket begränsad förekomstarea (<40) km2  vilket gör arten känslig för påverkan eller slumpfaktorer. Inte nödvändigtvis någon pågående minskning, men ändå ha gynnsam bevarandestatus, detta var en upplysning från Skogsstyrelsen som förvånade mig. Se utveckling nedan.

En naturtyps bevarandestatus anses gynnsam när:
– dess naturliga utbredningsområde och de ytor den täcker inom detta område är stabila eller ökande, och
– nödvändiga strukturer och funktioner bibehålls på lång sikt, och sannolikt kommer att finnas under en överskådlig framtid, och
– bevarandestatusen hos dess typiska arter är gynnsam enligt definitionen för en arts bevarandestatus

Det gäller alltså att arternas naturliga utbredningsområden inte skall minska och sannolikt inte skall minska inom den överskådliga framtiden (för alla artens populationer?). Naturtyperna skall vara stabila eller ökande i sina naturliga utbredningsområden och bevarandestatus för typiska arter är gynnsam.

Jag tolkade först skrivningen som att det gäller för alla arter och naturtyper. Om det tolkas så strikt är målet uppenbart ouppnåeligt. Det kan gälla bara för en lång lista av arter, då är det också ouppnåeligt. Det skulle kunna gälla bara för en viss andel av en lista, men avses dessa detaljer beslutas i efterhand blir det väldigt subjektivt och konstigt. Det tycks fordras att Skogsstyrelsen preciserar mer exakt vad som skall uppnås, men det verkar också omöjligt.

För klimatet svararade Skogsstyrelsen (Jimmy)
Vad gäller den utvidgade frågan om hur Skogsstyrelsen hanterar effekterna av klimatförändringarna (global warming) på den biologiska mångfalden inför den fördjupade utvärdering av Levande skogar så pågår den fördjupade utvärderingen av miljömålen redan. Vi hänvisar därför till kommande rapport för Levande skogar som publiceras 31 januari 2019.
Anm Jag konstaterar att jag får vänta till februari för att se hur Skogsstyrelsen hanterar den pågående uppvärmningen versus ”Levande skogar”, men jag tillför här tankegångar och kommer troligen att reagera om vad jag fäster uppmärksamheten på inte diskuteras ordentligt.

Översiktligt kan sägas att klimatförändringarna innebär ökad påverkan på ekosystemen utöver t.ex. olika former av markanvändning och andra luftföroreningar vilket innebär att behovet av ekologisk anpassning av exempelvis skogsbruket i vissa avseenden ökar. Därutöver krävs inom en rad områden åtgärder för (samhällelig) klimatanpassning även om vi lyckas begränsa den globala temperaturökningen i enlighet med Parisavtalet.
I formuleringen av miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan framgår också att ”Målet ska uppnås på ett sådant sätt och i en sådan takt att den biologiska mångfalden bevaras, livsmedelsproduktionen säkerställs och andra mål för hållbar utveckling inte äventyras”
.”
Anm Sista stycket är riksdagsbeslut. Mycket egendomligt att Sverige nedprioriterar utsläppsminskning, och gjort det till den grad att de svenska utsläppen nu minskar långsamt och sporadiskt.

Nu tar jag upp den globala uppvärmningen.
Jordens medeltemperatur har 2018 stigit (ungefär) en grad (http://report.ipcc.ch/sr15/pdf/sr15_spm_final.pdf ) jämfört med förindustriell tid. Enligt Paris-överenskommelsen skall man sträva efter att uppvärmningen inte blir mer än 1.5 grader. Jag är så orolig över världens och Sveriges ovilja att reducera utsläppen tillräckligt att jag skrivit under uppropet https://www.radikaliseraklimatpolitiken.nu/till-uppropet.php
Men i Sverige går uppvärmningen dubbelt så fort (mer än dubbelt så fort i nordliga Sverige). Detta beror dels på att uppvärmningen är större över land än över hav och dels på att det arktiska istäcket minskar. I Sverige är det redan två grader varmare, och stora delar av Sverige överskrider redan nu Parisavtalets globala målsättning. Mina meteorologiska överväganden för Sverige bygger på en SMHI 2018 artikel: https://www.smhi.se/nyhetsarkiv/storre-temperaturokning-i-sverige-an-i-varlden-i-genomsnitt-1.139719  Det står att jämförelse visar att för 1991-2017 har den globala medeltemperaturen ökat med 0,44 grader, jämfört med normalperioden 1961-1990.” och ”årsmedeltemperaturen i Sverige blivit 1,06 grader varmare 1991-2017, jämfört med normalperioden 1961-1990. Därav borde följa att uppvärmningen av Sverige är 1.06/0.44 = 2.4, dvs uppvärmningen i Sverige sker drygt två gånger snabbare än globalt. I SMHI artikeln står också: ”I Sverige som helhet är uppvärmningen ungefär dubbelt så stor som medeluppvärmningen för hela jordytan.” Jag stannar vid vad en sakkunnig uttalar i artikeln, trots att det verkar som Sverige värmts mer än dubbelt så mycket.
Eftersom utsläppen vare sig i världen eller Sverige minskar nämnvärt (i Sverige har klimatutsläppen faktiskt ökat senaste året/åren) är det bortom rimligt tvivel att ytterligare en grads värmeökning i Sverige kommer att ske de närmaste decennierna. Vad som händer därefter är oförutsägbart, men kan bli drastiskt. För att bli meningsfullt gör jag utspelet att målet med ”Levande skogar” sätts under förutsättning att genomsnittstemperaturen i Sverige inte stiger mer än tre grader. Ett slutligt mål utan den förutsättningen känns meningslöst, eftersom det är så osäkert hur det svenska klimatet utvecklas ens om Parisavtalets två graders global uppvärmning nås.
Boreala arter och naturtyper är ofta resilienta och anpassar sig till en begränsad successiv ändring. De arter som invandrade efter istiden karaktäriserades ofta av att de kunde anpassa sig till nya förhållanden och sprida sig. Sverige är ekologiskt ganska robust och t ex torka är sällan begränsande. Hittillsvarande ändringar till ett varmare klimat med längre vegetationsperiod är nog oftast allmänt biologiskt gynnsamt. Två grader är inte större än variationen mellan år eller inom landskap. Även om det leder till ändringar blir de troligen vanligen inte snabba eller dramatiska. Det följande är vad jag tror, om Skogsstyrelsen inte delar denna tro bör det tydligt framgå av rapporten sista januari vad Skogsstyrelsen tror istället. Hittills verkar det gått ganska bra, även om det finns eftersläpning i observerade effekter och arternas anpassning till ny miljö kanske drar ut på tiden, så det kan redan börjat gå sämre. Men nu och de närmaste decennierna blir ändringen (i tillägg till redan skedd förändring) för stor och för snabb för att många arter och naturtyper skall hänga med. Det överträffar med råge den gräns som Parisavtalet satt. Det är inte bara frågan om hur enstaka arter påverkas av klimatändringen eftersom arterna påverkar varandra. Numerär och utbredningsområden ändras. Många utbredningsområden blir mindre när klimatändringarna slår igenom som utbredningsgränser på kartan (andra kan bli större men det räknas sas inte). Ökad immigration av ”nya” arter vid en varmare miljö ger mindre ekologiskt utrymmer för de ”gamla” arterna. Några arter med små och begränsade utbredningsområden eller som har för svårt att finna nya mer lämpade arealer kommer att försvinna. Klimatet ändras i samma storleksordning som en höjdändring storleksordning 300 meter eller att Sundsvall får Stockholms klimat. Detta leder ofta mer eller mindre snabbt till avsevärt ändrade utbredningsområden och oöverskådliga komplikationer. Ändringarna i klimat innebär troligen också ett mer varierat instabilare klimat med vidgade extremer i olika svårförutsebara avseenden (typ torr och het sommar med extremt hög risk för skogsbrand 2018), ofta rikligare nederbörd och ändrad karaktär på årstiderna, vilket ökar stressen på arterna utöver de gradvisa förändringarna. Jag predikar inte att den sannolika uppvärmningen medför något sjätte massutdöende i Sverige, men rödlistade arter förutses öka.

Naturtypernas utbredningsområden kommer att ändras och inte vara stabila! Således kan de inte åsättas gynnsam bevarandestatus.

Takten i försvinnandet av arter som funnits länge i Sverige (de man bryr sig om) kan förutses öka av klimatändringsskäl. Det geografiska Sverige sammanfaller inte längre med det biologiska, som det såg ut för hundra år sedan. Det är orimligt att förvänta sig att nästan alla arter och naturtyper i den förutsebara framtiden skall få gynnsam bevarandestatus. För gynnsam bevarandestatus skall stabilitet förutses, och det är nu omöjligt att förutse tillräcklig stabilitet. Så egentligen borde nästan inget ha gynnsam bevarandestatus redan idag. Den globala uppvärmningen är inget vi kan göra något åt (mer än ett par promille och vi gör medvetet inte vad som fordras för att uppnå vår egen del av den minskning av klimatgaser som behövs). Att lägga omfattande detalj-restriktioner på skogsbruket för vad som kanske huvudsakligen har sin grund i global uppvärmning (såsom att arter minskar i låglägen och sydlägen) förefaller mig nu orimligt, särskilt när skogen på andra sätt kan hjälpa oss att klara klimatförändringarna. Det fordras nog att konstaterade förändringar hos en art inte kan förklaras med klimatändring om Skogsstyrelsen skall överväga att lägga skulden på tex det sätt skogsbruk bedrivs på.

Åter till klimatet, gynnsam bevarandestatus och rödlistan
Skogsstyrelsen (Jimmy) skriver: ”Ibland framförs synpunkten att vissa arter är ”naturligt sällsynta” och att det skulle innebära att gynnsam bevarandestatus inte nås. Men enligt …kriterier för när en arts bevarandestatus anses gynnsam utgör inte ett ”naturligt litet” utbredningsområde något hinder så länge detta varken minskar eller sannolikt kommer att minska inom en överskådlig framtid.”
Knappt en fjärdedel av de rödlistade skogsarterna har en mycket liten population, som dessutom ofta är isolerad, ibland finns arten endast på enstaka berg. Sällsynta arter har ganska ofta mycket liten utbredning. Att det blir tre grader varmare (jämfört med före vi började ta upp fossilt kol i nämnvärd omfattning) inom några decennier är ett större hot mot sådana arter än för andra rödlistade arter och förändringarna i utbredning och numerär kan förutses bli större än för andra arter. Alltför påtagliga för att karaktärisera dem med gynnsam bevarandestatus, även om numerären inte minskat
Vår jord är i obalans och det kommer att ta sekler innan jorden förhoppningsvis kommer i god balans. Fullständig balans är ett djupt onaturligt tillstånd även om det kan närma sig med artificiella medel. I detta avlägsna paradis kan man föreställa sig att arterna har gynnsam bevarandestatus men i andra utbredningsområden än idag och med andra numerär och ett fåtal kommer att permanent ha förlorats. Vilka arter som förändrat sig hur och vilka nya som tillkommit är oförutsägbart.
Tackord; Jag tackar Skogsstyrelsen (Jimmy) för hjälp att förstå vad Skogsstyrelsen bygger på när det gäller levande skogar. Viss hjälpsam kommunikation med meteorologer har förekommit, bl a Martin Hedberg.
Dag Lindgren, senast editerad 181108, ligger på http://downto.dagli.se/?p=378