Överdrivs risken för utdöende av svenska arter?

Överdrivs risken för utdöende av svenska arter?

151228 Vad som kom fram inför och vid ett seminarium vid KSLA151125 och vidarebearbetningar av frågeställningarna.

Kort bakgrund

Inför KSLA seminariet 151125 gjorde jag en frågelista, och lyssnade sedan efter svar vid seminariet http://www.ksla.se/aktivitet/nedat-eller-uppat-for-skogens-mangfald/ . Sedan strukturerade jag ett antal frågor för utvidgad diskussion och analys (bl annat så småningom i egna kommentarer till artikeln). Mer detaljer nedan

Överdrivs risken för utdöende av Sveriges arter generellt och för skogsarter?

Den första frågan som tas upp efter seminariet är om risken för försvinnande av de arters som finns i Sverige överdrivs. ”Överdrivs” är naturligtvis delvis subjektivt, men det är en central fråga för hur hög prioritet åtgärder skall ges.

Utvidgad bakgrund till frågan om risken för artutdöende överdrivs

Bakgrund i huvudsakligen frågor och bakgrund från frågebatteriet och analys av vad som kom fram vid seminariet…

Synpunkter från seminariet:

Bekräftelse att rödlistan sorterar arter baserat på utdöenderisk i Sverige, huvudkriterier lågt antal och minskande antal. Djävulens advokat visade en kalkyl enligt vilken artutdöendet skulle vara > 10 ggr så stort som observerat om de med rödlistans hotkategorier förknippade sannolikheterna realiserades; och ifrågasatte antalsminskning enbart på grund av minskat habitat eller kvalitetsförsämring som kriterium. Det är svårt att vara säker på att en art dött ut, och det kan ta 50 år efter sista observation tills arten kategoriseras som utdöd, detta skiljer sig mellan arter. Arter anses dokumenterat försvinna från län. Rödlistan skall vanligen inte tolkas som att varje individ skall skyddas. Rödlistan överdriver eftersom den följer de kriterier som fastlagts av IUCN, men objektiva kriterier som möjliggör jämförelse i tid och rum är viktiga. Rödlistan skulle förmodligen vara betydligt mindre omfattande om en förnuftsmässig skattning av utdöenderisken gjordes, men att uppmärksamma utvecklingen av arter som inte riktigt platsar på rödlistan. Rödlistan uttrycker sig i termer av utdöenderisk, men skall snarare betraktas som en liten varningsflagga. Det är skillnad på prognos och scenario, rödlistan mäter risken om utvecklingen fortsätter som den gör och vi inte gör något åt det. Vi vet inte hur många arter som egentligen dött ut, så djävulsadvokatens matematik bygger på felaktiga siffror. Antalet observerat utdöda arter är ett minimum av antalet utdöda arter. Art- och habitatdirektivet bygger på att arterna har variation vilket höjer antalskraven. Processen för rödlistan är OK, men varningsflaggorna är för stora och ger ett för stort intryck av riskerna. Att kvantifiera, förklara och kommunicera de med rödlistan förknippade verkliga utdöenderiskerna är det enda som det är viktigt att ändra på. Mindre röd flagga! Det finns biologer som försökt utgående från rimliga förutsättningar och de få exempel som faktiskt finns beräkna utdöenderisker och hamnat på ungefär de sannolikheter som IUCN fastnat för. En finsk forskare som studerat arealberoendet av utdöendet och funnit sannolikheterna i finska rödlistan rimliga nämndes. Rödlistan är en beräkning av sannolikheten för att arter försvinner men skall i första hand ses som ett verktyg att identifiera hotade arter. Det är bra och vetenskapligt att argument emot specificeringarna av de framförda sannolikheterna framförs på ett sådant sätt så de framtvingar diskussion som förmodligen leder till bättre förståelse. Det är självklart att saker måste belysas från olika håll och det finns sällan enkla svar att ”så här är det”. Artdatabanken kunde kommunicera rödlistan mycket bättre. Egentligen skulle info om icke rödlistade arter behöva presenteras på ett symmetriskt sätt. Det finns vetenskapliga uppsatser som säger att det globala utdöendet ligger mångfalt över den naturliga nivån och att utdöendet (mångfalden) ligger över den planetära gränsen. Det globala utdöendet byggs upp av regionala utdöenden. Hur är det med de svenska arterna, är de ett paradisiskt undantag? Nedisning och borealt bälte, många ”svenska” arter har väldigt stora utbredningsområden, på den globala utdöendeskalan lever vi nog i ett ganska stort paradis. Den globala utdöenderisken är större i många andra och också fattigare länder. I många sammanhang är det lätt att säga att problemet ligger någonannastans, men man måste ju se om sin eget hus och de trender som finns i vårt land bör beaktas. Rödlistan är ett bra verktyg för mycket annat än utdöende. Att kungsfågeln minskat med mer än hälften på tio år är en varningsklocka att något hänt även om det fortfarande finns en miljon kungsfåglar så det knappast är realistiskt att tala om utdöendehot. I skogsbruket är det väldigt svårt att titta på enskilda arter i enstaka objekt, men strukturer kan ses och att spara dem är ofta möjligt. Jätteviktigt om arterna kan kopplas till i praktiken igenkännbara strukturer. Rödlistan har använts som ett slagträ i debatten på ett olyckligt sätt. I de avseenden skogen förbättras kan det ta lång tid innan det reflekteras i rödlistan och det är inte heller så bra analyserat. Det finns exempel (vandringsduvan) på mycket vanliga arter som dött ut. Man kan tänka på ”utdöendeskuld”. Det kanske går att analysera vilka arter som är bortom räddning (om några). Var finns miljögifter? Hur kommer nyckelbiotopbegreppet att utvecklas? Närmar vi oss det politiska målet som väl sattes för ett kvartssekel sedan. Målen är luddiga. Vi är inte nära att nå de mål som satts upp. Vilken mångfald vill man ha? 1800? 1950? Idealmålet är knappast väl definierat utöver artbevarandekravet, och även det utgår inte från dynamiken. Vi får fler nya arter än det dött ut! Kommer man att kunna förbättra alla rödlistade till livskraftiga? Politiker eller politikassocierade gör vissa beslut om åtgärdsprogram som kan leda till förbättringar för specifika arter eller artgrupper (lövgrodor i södra Sverige nämndes). Rödlistan är i sig ingen prioritering, prioriteringarna görs till stor del politiskt! Artfaktabladen är intressanta, men det framgår att bedömningar ofta gjorts efter habitaten, ofta stämmer den bilden dåligt med de data som finns och kunnigas uppfattning.

Från frågebatteriet:

Hur stor är risken för utdöende?

Varför hittar man inte sannolikheter för utdöende som svarar mot de verbala formuleringarna i rödlistan eller i Naturvårdsverkets tolkning av denna? Bakgrund: Rödlistan är en prognos över risken för enskilda arter att dö ut från Sverige. Det förväntas att en prognos över en risk skall uttryckas med sannolikhet.

Hur många procent av de 2015 akut hotade skogsarterna prognosticerar Artdatabanken kommer att kategoriseras som nationellt utdöda 2025? Bakgrund: Av de arter som var akut hotade 2000 var 4% nationellt utdöda 2015. Det finns ingen indikation på att artutdöendet ökar, snarare tycks det minska.

Ger rödlistan en överdriven risk för svenskt utdöende? Vad gör Artdatabanken för att ge en rättvisande bild av risken? Bakgrund: Fyra procent av de akut hotade arterna 2000 var utdöda femton år senare. Men i Artdatabankens Rapport 2011:9 ”Tillståndet i skogen” i ”faktaruta” åskådliggörs att akut hotad innebär 50% chans för utdöende inom tio år. Artdatabankens viktigaste publikation om skog överdriver alltså utdöenderisken en faktor tio!

Är det korrekt att säga att – med utgångspunkt i det observerade utdöendet sedan 1970 – så är risken för nationellt utdöende låg för de 909 hotade skogsarterna (som nu finns i kategorierna akut hotad/starkt hotad/ sårbar)?

Inga Skandinaviska arter globalt utdöda

Vilka arter som är regionalt utdöda i Sverige är också globalt utdöda om några? Bakgrund: Enligt rödlistan 2015 är 202 arter nu Nationellt Utdöda. Naturvårdsverket uppger att ingen enda av de arter som kategoriseras som utdöda i Sverige också är globalt utdöd. Men uppgifter före publiceringen av rödlistan 2015, borde verifieras och det är lätt för Artdatabanken se efter och kolla om uppgiften fortfarande gäller. Svar: Det framstod klart vid seminariet att ingen art i svenska rödlistan dött ut globalt och den norska rödlistan 2015 säger direkt att ingen av de arter som är utdöda i Norge är globalt utdöda. Alltså: vid ingången av 2015 hade ingen av de arter som enligt den svenska eller norska rödlistan kategoriserats som regionalt utdöd hade kategoriserats som globalt utdöd.

Sker det globala utdöendet av ”svenska” arter i mycket lägre takt än globalt genomsnitt? Bakgrund: Vissa forskare anser att den globala utdöendetakten ligger många gånger högre än ”den naturliga”! Siffran 0.01% av arterna per år eller högre har nämnts, dvs. arterna skulle i allmänhet bara överleva i tiotusen år eller kortare. Ingen av rödlistan studerad svensk eller norsk art (20000) har dött ut globalt på de två sekel som rödlistan täcker, dvs det globala utdöendet är noll på 4 miljoner artår (20000 arter*200 år). Man skulle kunna förmoda att skandinaviska arter överlever miljoner år, dvs den ”naturliga” artöverlevnadstiden, men jag tror att flera arter är globalt utdöda utan att det kategoriserats, så jag nöjer mig med att konstatera att artutdöenderisken är mycket låg, långt mindre än de regionala utdöenderisken som är knappt 0.01% per år.

Varför är skandinaviska arter så robusta mot utdöende? Bakgrund: ingen av de arter som fanns i Sverige och Norge för ett par hundra år sedan är registrerad som globalt utdöd i rödlistan 2015. Detta globalt låga utdöende borde ha en förklaring! Svar: De boreala arterna har stora utbredningsområden. De fanns i refugier under istiden och invandrade senare. Förhållandena varierade efter istiden. De karaktäriserades av snabb spridning och god anpassningsförmåga. Denna förmåga i kombination med att de förut fanns långt från Sverige gör att de har stora utbredningsområden och ofta bara en mindre del av populationen finns i Sverige.

Hur många gånger större är artutdöendet nu av svenska arter än vad som är naturligt? Bakgrund: När människan dök upp på scenen så ökade otvivelaktigt artutdöendet väsentligt. Men av ungefär 25000 arter i Sverige som Artdatabanken undersökt har ingen dokumenterat dött ut globalt på över hundra år. Säg att en art av 20000 svenska dör ut globalt per sekel, vilket är en överskattning jämfört med observerat. Detta svarar mot en artlivslängd på 2 miljoner år. Detta är samma storleksordning som skattas globalt före människan rörde till det. Det förefaller alltså inte finnas anledning till överdriven oro för de svenska arternas framtid – eller?

Utvidgad bakgrund om seminariet ”nedåt eller uppåt för skogens mångfald” 151125

Seminariet ”nedåt eller uppåt för skogens mångfald” 15 november har en hemsida hos KLSA. http://www.ksla.se/aktivitet/nedat-eller-uppat-for-skogens-mangfald/   Seminariet kan ses därifrån, dock saknas allra sista biten av seminarierna, vilket är synd eftersom moderatorn utlovade bra frågor till just det missade slutet! Från denna sida kan man se och om så önskar ladda ned bildvisningarna med det väsentliga i föredragen. Det var sällan någon diskussion efter enskilda föredrag, nästan all diskussion är i slutdebatten. En komplimang till KSLA som gjort Powerpointpresentationerna tillgängliga och ett seminarium som gör problematiken något klarare. Jag utgår i fortsättningen från Powerpointpresentationerna och den tillgängliga delen av slutdiskussionen från det sista föredraget av ”djävulens advokat”. Jag går utöver det bara om jag påminner mig något efter att sett allt en gång när det var färskt, kanske jag missar något. En lista med frågor, som gjordes före seminariet med hopp att de skulle komma upp i samband med finns på http://daglindgren.upsc.se/Naturv/QuestionKSLA151125.pdf . Efter seminariet analyserar jag vad som kommit fram med beröring till frågorna. Jag kan omformulera och strukturera frågor som seminariet triggade och ge en utförligare bakgrund. Det allra viktigaste i vetenskapen är inte att besvara frågor rätt, utan att formulera frågor rätt! Rätt svar på fel fråga är ofta förödande missledande! Det är ett skäl till att lägga ned mycket energi på att formulera frågor!

Jag avser alltså att återkomma med diskussion om fler frågor och kommer troligen då att omstrukturera så att den allmänna introduktionen blir ett inledande stycke. De tre följande frågorna blir nog Skogsbrukets roll i artutdöendet, om det invandrar fler arter än som dör ut, om det svenska artutdöendet avtar och rödlistan sas förbättras.

Jag kanske inte förväntar mig så många kommentarer från andra i början av den här processen, men jag skall försöka kommentera själv.