Skogsbruk skulle kunna aktivt avlägsna koldioxid ur atmosfären

Hans Winsa har skrivit en artikel som inte är alltigenom allvarligt menad, men ändå gör en del tankeställare. Artikeln återges, jag har en del ytterligare kommentarer:

Artikeln börjar här:

Bio-CCS eller regelverken, skogen och framtiden

Som stor markförvaltare och verksam inom ett område med långa leveranstider från beslut till färdig produkt (plantering till slutavverkning) är det viktigt att hålla koll på effekter av beslut i omvärlden. Det pratas ofta om anpassning till förändringar i klimatet genom olika åtgärder men det är ännu viktigare att anpassa sig till politiska beslut och processer som tyvärr är klart oberäkneligare och har större påverkan på verksamheten.
Processer, direktiv och beslut som gäller begreppen bioenergi, biodiversitet, sustainable forest management (använder det engelska uttrycket eftersom en bra svensk översättning saknas) och utsläppshandel är under utredning. Förslag och beslut förväntas från internationellt och nationellt håll, under påverkan av olika lobbyorganisationer.
Exempel på vad som tas upp internationellt är hur skogen ska kopplas till utsläpp av växthusgaser (LULUCF), vilka villkor som ska gälla för att biomassa ska räknas som bioenergi, vad som menas med ”sustainable forest management” och hur systemet för beräkning av utsläpp ska se ut.
Nationella exempel är miljövårdsberedningen, Färdplan 2050 för ett koldioxidneutralt Sverige och de svenska miljömålen. IEA har kommit med ett förslag på 13000 vindkraftverk och en massiv satsning på CCS (Carbon Capture and Storage) för att de nordiska länderna ska bli koldioxidneutrala till 2050.
En lösning skulle kunna vara att låta naturvetenskapliga fakta styra men sådana står inte högt i kurs hos organisationer som har en annan världsbild och faktum är att forskningen har svårt att försvara sig mot argument av typen ”jorden är platt”, inte minst genom att det finns forskare på bägge sidor. Ett vetenskapligt tyckande som fått stor betydelse när det gäller skog, bioenergi och koldioxid är EEA:s vetenskapliga råds (European Environment Agency, Scientific Committee) bedömning av vad som är bra och dåligt:
”The following table of different forms of biomass highlights the degree of likely potential error in the existing directives”[1]:
Source of biomass
Degree of likely accounting error
Converting forests currently sequestering carbon to bioenergy crops
Very high
Harvesting live trees for bioenergy and allowing forest to regrow
High
Diverting crops or growing bioenergy crops on otherwise high-yielding agricultural land
High
Using crop residues
Variable
Planting high-yielding energy crops on unused invasive grasslands
Low
Using post-harvest timber slash
Little or none
Using organic wastes otherwise deposited in landfill
Little or none
 
Ett annat är att många forskare låst sig vid att analysera hur lagret av biomassa förändras över tid istället för att utgå från hur upptag och utsläpp av koldioxid kan påverkas. Därmed riskerar man att stå bakom en lösning som omvandlar levande biologiska fotosyntetiserande system, till exempel skogar, till ”fossila” lager av kol. Sannolikt väl medvetna om att det inte heller fungerar eftersom biomassa som finns i en miljö där trädgnagare och mikroorganismer fungerar inte går att lagra långsiktigt, alltså inga fossila lager.
Mot bakgrund av förväntade politiska beslut, utredningar som handlar om Färdplan 2050, direktiv gällande vilken biomassa som godkänns som bioenergi ur växthusgassynpunkt samt ekonomiska villkor kommer vi att satsa på Bio-CCS.
Bio-CCS innebär att vi först nyttjar fotosyntesen för att ta upp koldioxid (Carbon Capture) ur luften, en väl beprövad och energiskapande teknik som vår verksamhet bygger på. Eftersom tillgången på koldioxid är i det närmaste obegränsad, förväntas att öka och inte kräver några energikrävande och utsläppsskapande transportinsatser passar den utmärkt som råvara i våra avlägset belägna fabriker, skogarna i Norrland. Vi kommer att trimma fabrikerna för att åstadkomma max flux av koldioxidupptag, det samma som högsta möjliga tillväxt.
På samma sätt som i andra fabriker kommer produktionsapparaten att bytas ut mot modernare och effektivare när upptaget av koldioxid minskar. Eftersom produkten, biomassan, inte går att skilja från produktionsapparaten, barr och blad, så innebär moderniseringen att både maskiner och lager byts ut vid samma tidpunkt, för att frigöra yta i fabriken. De nya maskinerna (träden) är typexempel på så kallad ”organisk tillväxt” och med tanke på ekonomin är det därför lönsammast att investera i många små maskiner från början, så kallade plantor.
Nästa steg i Bio-CCS handlar om effektiv hantering av det lager som fanns i fabriken men inte går att ha kvar där eftersom det skulle göra den nya fabriken ineffektiv och eftersom det gäller att lagra långsiktigt utan nedbrytning. Grenar och toppar från de gamla maskinerna, träden, kommer att godkännas som bioenergi (se EEA:s tabell) med stor effekt på utsläppen av koldioxid jämfört med fossila bränslen. De kommer därför att avsättas på den marknad som betalar bäst och bidra till ett uthålligt samhälle byggt på gröna resurser, bioekonomi. Vi kommer att lansera ett varumärke som visar den certifierade koldioxideffekten av biomassan när den används till energi ändamål. ”Bionenergi95%” betyder att utsläppen av koldioxid jämfört med fossila bränslen, inklusive energi som använts för att avverka, transportera och leverera, är minst 95% lägre.
Resterande delar av trädet, stam och stubbe, kommer sannolikt inte att klara de systemgränser som kommer att sättas i EU:s bioenergidirektiv, åtminstone inte om de NGO:s som betraktar sig som miljöorganisationer får gehör för sina krav. Den stora satsning på CCS som Naturvårdsverket och IEA förutskickar i sina förslag för att skapa ett koldioxidneutralt Sverige och Norden i kombination med de kostnader det för med sig kommer att göra det lönsamt med lagring.
Tack vare att lämpliga lagringsmiljöer, myrar, finns nära tillhands räknar vi med att kunna lösa den långsiktiga lagringen (Storage) på ett kostnads- och energieffektivt sätt. Vi räknar med att lägga ut ett lager av virke, stock vid stock och stubbe vid stubbe, på snön på myrar i närheten av avverkningsplatsen och sedan lita på att tyngdkraften samt myrens tillväxt inom några år sett till att virket hamnat i en syrefri miljö. Denna modell för lagring är reversibel, miljövänlig och långsiktig. Att den är reversibel är viktigt ifall samhälle och industri skulle komma på bättre sätt att använda virket.
Vi räknar med att Bio-CCS kommer att vara en säkrare, energieffektivare och billigare form för CCS än teknisk CCS kopplad till koldioxid från industrin. Vid en kostnad på 500 kr/ton CO2 för konventionell CCS-teknik så räknar vi med en intäkt på cirka 600 kr/m3virke som lagras med en kostnad för åtgärden på ca 100 kr/m3, vilket skulle ge ett netto på 500 kr/m3. Till det kommer lägre kostnader för transporter, undvikande av ökade vägtrafikskatter och dyrare sjötransporter (svaveldirektivet) samt intäkten för grenar och toppar. I bästa/värsta fall kommer teknisk CCS att kosta minst 350 kr/ton CO2, beroende på industrins betalningsförmåga är det möjligt att den då kan konkurrera med Bio-CCS. Vi bedömer det som osannolikt med tanke på utvecklingen av råvarupriserna och med tanke på att de styrmedel som samhället förväntas/inte förväntas utveckla gör en sådan satsning mycket osäker.
En satsning på Bio-CCS innebär också att Sverige tillgodogör sig hela koldioxideffekten av skogsbruket genom att biomassan används inom landet istället för att exporteras. Därmed har vi också bidragit till att balansera upp de effekter på ILUC (Indirect Land Use Change) som Sveriges import orsakar.
Sammantaget kommer vår anpassning till kommande regler och förutsättningar att ge oss och andra markförvaltare möjligheter att förbättra både det ekonomiska resultatet och skogens miljöprestanda. I boreala delar av världen med dåligt fungerande infrastruktur, till exempel Ryssland och Kanada, är Bio-CCS med stor säkerhet den enda bärkraftiga lösningen för att skogen ska minska mängden koldioxid i atmosfären.


[1]  European Environment Agency Scientific Committee 15 September 2011
Opinion of the EEA Scientific Committee on Greenhouse Gas Accounting in Relation to Bioenergy

Artikeln slutar här
Vad som följer är skrivet av ägaren till denna blogg. Artikeln återges med Hans Winsas tillstånd och enligt hans önskan upprepar jag att artikeln inte är helt allvarligt menad. Hans Winsa, som arbetar på Sveaskog, säger att artikeln (insändaren) inte är “publicerad” eller spridd. Jag tyckte artikeln inspirerar till en del tankar som har med den stora framtidsfrågan koldioxid att göra (därför passar inlägget in på denna blogg) och “publicerar” den på detta sätt. Hans Winsa föreslog också två länkar om “kommersiella koldioxidinsamlingsprojekt” i anslutning till inlägget:

Men BECCS (i en variant där man bränner träet och inte lagrar det i myrar) får en del kritik  http://www.theguardian.com/environment/2014/apr/07/ipcc-report-sucking-carbon-air-climate-report-biomass
Det finns ett företag som inriktar sig mot att bedriva skogsbruk så det fångar upp kol http://www.forestrycarboncredits.se/
En ytterligare vidgning av conceptet:

Skog och Naturvård – allmännt

Naturvård och skog

Allmänna betraktelser

Biodiversitet hävdas ofta på ett sätt för skogsmark som jag uppfattar som fundamentalistiskt. Mitt perspektiv är att jag är skogsgenetiker med begränsad skoglig bakgrund. Jag har aldrig tänkt mycket på ”naturtyper” ur bevarandesynpunkt förut. I framtidens intresse har jag strävat efter en skog som producerar mycket råvara samtidigt som den är genetiskt sund, och tycker Sverige får ett hyggligt betyg. En bra skog är vad vi lämnar över till framtiden. Om det funkar dåligt år 2100 och framåt, vilket jag befarar, kommer många krav och tolkningar som ställs med åberopande av art- och habitatdirektivet att innebära för stora avbräck för andra funktioner av skogen som gör situationen 2100 sämre, och ändå blir skogen ur bevarandesynpunkt ytterligt marginellt bättre. Därför granskar jag de tolkningar som bl a artdatabanken gör.

Jag försöker i en senare artikel belysa det utgående från artdatabankens bidrag till rapporteringen till EU enligt art- och habitatdirektivet 2013 (rapportering sker vart sjätte år).

Det åberopas ofta generationsmål, miljökvalitetsmål och skyldigheter mot EU. Dessa låter bra, men kan ändå få övervägande negativa effekter om de tillämpas överdrivet fundamentalistiskt. En del av t ex generationsmålen formuleras i detaljer på ett som det förefaller mig orealistiskt, svårtolkat och osäkert hur väl underbyggt det egentligen är. Alla stora problem kommer inte att vara i huvudsak lösta om några decennier, och långsiktiga beslut nu är inte trovärdiga. Tex beslöt Sverige för 30 år sedan att avveckla kärnkraften fullständigt för fem år sedan :-), E85 ter sig nu efter ett decennium som ett misslyckande. Varje generation måste möta sina utmaningar, vi kan inte lösa allt, men vi kan underlätta, mildra och ibland förbättra. Prioriteringar ändras och blir ibland motsatt vad de var för ett sekel sedan. ”Generationslängden” har förkortats sedan år 2000 då man talade om mål en generation framåt vilket borde syftat på ca 2030 inte 2020, som det förvandlats till av ”miljöhetsarna”. Åtskilliga av delmålen förefaller mig nu fått ett för strikt innehåll. Få delmål blir uppfyllda eller verkar tillräckligt nära uppfyllbarhet.

Hur målen och kraven ställs kvantitativt blir en ”svart låda”, och utvecklar ett eget fikonspråk. Begrepp och ord används på ett sätt som är svårtolkat och ofta ger fel associationer. Referenser görs till processer vars innebörd är oklar och förmodligen inte väl genomforskat.

Det behövs en del naturvård för att vi skall kunna betrakta oss som civiliserade och för att öka chansen för långsiktig överlevnad. Ur skoglig synpunkt tror jag det räcker med att några procent av den produktiva skogsmarken används utan skogsproduktion, att några procent avsätts vid avverkningar, att markägare är olika och handlar olika på ett sätt som ofta gagnar naturvård, och att mycket skog och träd står på vad som inte definieras som eller hanteras som produktiv skogsmark. Men vi har en stor överskottsproduktion och därför väsentlig marginal att bedriva mer om folket så önskar.

En huvudsakligen vital skog med bra produktion är viktigt för Sveriges framtida innevånare att grunden till en bra skog som kommer att stå i en mansålder läggs när den skapas och dåligt grundad fundamentalism som får sin näring från tolkning av allmänna principer bör inte ges överdriven vikt. Men det är också viktigt och en del av vad som gör oss mänskliga att respektera jorden och det som finns utom oss och bara se till de mer omedelbara. Vår egen överlevnad skulle bli tveksammare om vi inte hade ett vidare betraktelsesätt.

Men jag tror ändå inte det är meningsfullt att driva art- och habitatdirektivet för fundamentalistiskt. Människan är den enskilt viktigaste ekologiska faktorn på jorden och effekterna kan inte elimineras eller omintetgöras, bara mildras. Fram till 1970 så utrotades tre svenska ”skogs”arter varje årtionde. Det verkar 1970-2010 sjunkit till två och verkar nu på nedgång till en. Man kanske får acceptera en halvering av takten sedan 1960 , det är för svårt tekniskt och administrativt att få ett märkbart bättre utfall genom starkt ökade resurser de närmaste decennierna (se http://downto.dagli.se/?p=85) .

Skogliga fröplantager är räddningen mot klimatförsämringen

Fröplantager mot global warming!

Fröplantager motverkar global warming!

Fröplantager för skogsbrukets utsäde är ett verkningsfullt motmedel mot klimathotet!

I fröplantagerna skapas framtidens skogar.

Dessa skogar skyddar mot erosion; jämnar ut effekterna av nederbörden i vattensystemen; pumpar bort vatten ur vad som annars skulle vara försumpat och minskar risken att landskapet degraderas. Skogen tillverkar det syre biosfären behöver. Bättre träd är ett bättre utnyttjande av solenergin. Luft och vatten, som de också använder för sin växt, kan återbördas till ekosystemet efter användningen. Affärsidén med skog är att omvandla vatten och luft till vad vi behöver och därefter cykla det. Vad kan vara basalt miljövänligare än det?

Skördat trä kan lagra upptagen koldioxid lång tid i t ex. konstruktioner. Tekniken för att få bort koldioxid kan utvecklas det närmaste seklet (sänka i djuphavet; berget eller kanske våtmarker), så temporär lagring drygt ett sekel kanske räcker för att koldioxidproblemet skall få en permanent lösning och problemet förvärras ju inte långsiktigt av att man skördar och förnyar.

Träd skapar möjligheter för framtida generationer på ett uthålligt och förnybart sätt. Träden är en del av vägen till ett uthålligt samhälle, som förbrukar mindre fossila råvaror, och utgör en mindre belastning på miljön. Trä eller biomassa från träd kan ersätta betong, aluminium eller fossila bränslen. Fröplantager ger bättre träd och hjälper skogsbruket att fylla sina funktioner bättre. Träd konkurrererar inte med jordbruk om de bästa och intensivast använda markerna, utan växer på marker jordbruket ratar, och som det inte finns någon lämplig alternativ användning till.

De friska, vitala och lättetablerade odlingsmaterialen från fröplantagerna skapar skogar som är fenotypiskt tåliga och klarar av en uppvärmning med flera grader och andra miljöändringar, som ökad nederbörd under senare delen av omloppstiden, utan större problem och bättre än frö från ”naturskogar”.

Fröplantagerna ger ett robust skogsodlingsmaterial, som är mer motståndskraftigt mot miljöförändringar än ”naturfrö”. Klimatförändringar och annan människopåverkan gör framtiden oförutsägbarare än i det förflutna och det är därför viktigare än förr att ha ett robust skogsodlingsmaterial, som klarar olika förhållanden. Fröplantager rekryterar föräldrar över ett vitt geografiskt område, och föräldrarna är utvalda på grundval av släktingar, som vuxit och testats vid olika tidpunkter i olika miljöer. Det naturliga urvalet och evolutionen känner bara här och nu. Nya fröplantager är smartare än så. Skogarna klarar sig i ett vidare spann av förhållanden.

Urvalet till moderna fröplantager har till stor del skett på grundval av resultat i unga planteringar, dvs en ungdomsmiljö som liknar mer den som skogsbruket använder, än den miljö det naturliga urvalet i naturliga skogar har utvecklats under. Fröplantagematerial är bättre anpassat till skogsodling.

Plantor från en fröplantage är genetiskt mer olika varandra än träden i en ”naturskog” eller deras avkomma. Huvuddelen av de stora gamla träden i ett bestånd utgör bara en mindre del av de planterade. En kombination av naturlig urval och skötsel har tagit bort huvuddelen av träden för slutavverkning. En större variation gör det troligare att den del av träden som klarar sig bäst i en okänd framtid blir bättre anpassade till den faktiska miljön, än om ett genetiskt snävare skogsodlingsmaterial från ett ”naturbestånd” hade använts.

Fröplantager är ett – jämfört med beståndsfrö – välkänt, förutsägbart, lämplighet för användning i viss miljö och för visst ändamål karaktäriserat och tillgängligt material. Ändras skogsodlingsmiljöerna med tiden kan avsättningsområdet ändras. Fröplantagematerial kommer förmodligen att användas längre norrut och vid högra altituder, än de kalkyler som gjordes vid dimensioneringen av fröplantagen.

Det går att styra fröskörd till vissa kloner i en fröplantage. Det finns alltså en viss handlingsfrihet bara några år före användning.

Det är möjligt att delar av civilisationen kollapsar som en konsekvens av global miljöförstöring, uppvärmning, och råvarubrist. Det gäller kanske att kunna klara sig på lokala resurser när det globala samhället knakar i fogarna. Då förbättrar en bra skog (alltså från fröplantager) lokalsamhällets och regionens möjligheter att klara sig på lokala resurser, dvs. skogen i närheten. Skogen kan ge byggnadsmaterial och bränsle och annat som skogen gjort under tusentals år, utan att vara beroende av långa transporter eller storskaligt fungerande infrastruktur eller stora tillsatts-resurser. För samhällets del kan alltså kostnader för fröplantager delvis motiveras som en försäkringsavgift inför en osäker framtid.

Det finns naturvårdskäl, miljöskäl och sociala skäl att ”bevara” en del skogar. Idag kommer bara ungefär hälften av alla ”nya” träd (eller ny ”skogsproduktion”) från fröplantager, och fröplantagerna ersätter väsentligen en stor del av de slutavverkade skogarna. Fröplantager är inte den väsentliga olägenheten för dessa ”naturvärden” utan ”olägenheterna” är knutna till kalhyggen och skogskultur. Bättre fröplantager ökar skogsproduktionen och ger därmed ökade möjligheter att avstå från avverkning av särskilt skyddsvärd skog. När den för avverkningen tillgängliga skogen ökar, så blir motståndet mot att öka arealen skyddad skog mindre än om den möjliga avverkningen var under avtagande.

Det kan diskuteras huruvida skogsbruket i Sverige utarmar naturen Skogarna erbjuder en livsmiljö för fler djur än vad som funnits någonsin förut. Biodiversiteten avtar enligt nägra bedömmare mycket långsammare nu i Sverige än för ett sekel sedan och mindre än i många andra länder.

Fröplantager är vaggan för det kommande seklets träd och påverkar framtiden på mycket lång sikt. Träd som valdes för att användas som föräldrar i en fröplantage 2010 och planterades 2015 kommer att växa och producera frö 2025-2055. Sista plantan från plantagen planteras 2060. Träd från plantagen kommer att leva fortfarande 2200, även om det är troligt att de flesta avverkats 2120. Anläggningen av en fröplantage idag bidrar till en säkrare framtid med mindre koldioxid i luften om ett sekel.

Valet av föräldrar är ett av de allra viktigasta besluten. Skogsträden förbättras kontinuerligt i ett permanent program för långsiktig förädling. Gränsytan mellan den långsiktiga förädlingen och Skogsbruket är fröplantager, där den långsiktiga förädlingen skummas på det allra bästa när fröplantagen anläggs. Men just nu upplever vi ett språng med nya IT tekniker som inte kan utnyttjas mycket bättre. Vinsten att ersätta gamla plantager med nya är alltså ovanligt stor det närmaste decenniet.

Läs mer: http://daglindgren.upsc.se/IUFRO10/SeedOrchardWarmingSeoul.pptx  (föredrag vid IUFROs världskongress i Söul 2010)

http://www.skogsstyrelsen.se/Aga-och-bruka/Skogsbruk/Skogseko/Artikelregister/SkogsEko-22010/Sa-klarar-plantorna-ett-nytt-klimat/  (Skogforsk i Skogseko om fröplantager och global warming)

Skogforsk rapport http://www.skogforsk.se/PageFiles/73303/Resultat9-2010_Lowres.pdf

Kontakt: Dag Lindgren, Dag.Lindgren@slu.se, 090 193860