Det är omöjligt för en lekman att göra en relevant skattning av klimatavtrycken från el, eftersom olika aktörer skattar på mycket olika sätt. Dessa skillnader är oförståeliga för allmänheten och dokumentation mycket svårfunnen även för väl insatta. Myndigheterna och aktörerna på elmarknaden har satt fossilfri els klimatavtryck till noll! Detta är felaktig konsumentupplysning, även om det finns skäl till det.

Jag utgick från en jämförelse av elen till snabbtågens elanvändning och kom sedan till den slutsatsen. Man kan räkna på olika sätt och få olika resultat.
Två källor (SJ och DN) har räknat ut klimatpåverkan av tågens drift för resan med snabbtåg mellan Stockholm och Göteborg. Ingen har tagit hänsyn till de stora utsläppskällorna (infrastrukturen), så egentligen är jämförelsen i grund missvisande http://downto.dagli.se/?p=469 . Tågen kör samma sträcka och utnyttjar samma el, så olika skattningar borde ge liknande resultat.

DNs faktakoll ¨¨¨¨ anger elproduktions klimateffekt till 126 g CO2/kWh (Nordisk elmix, IVL, Martinsson m fl 2012) (CO2= koldioxidekvivalenter) och kommer fram till att resan orsakar utsläpp på 4.6 kg CO2. .https://www.ivl.se/download/18.343dc99d14e8bb0f58b7669/1445517637082/B2118.pdf. SJ anser tågens drift genererar utsläpp på 0.0059 g CO2/kWh. http://downto.dagli.se/?p=469. SJ kommer fram till att samma tågresa orsakar utsläpp på 1.5 g CO2. DN anser alltså att tågens drift genererar ca 3000 ggr mer klimatgaser (4600/1.5= 3067) än vad SJ anser. Detta är en spektakulärt stor skillnad. Vad kan skillnaden bero på? DNs kalkyler bygger på ”nordisk” el. Det är nog mer relevant med ”svensk el”, där inslaget av kärnkraft och vattenkraft är stort och utsläppen därför mindre. För svenskproducerad el ligger klimateffekten på ca 40 g CO2/kWh, situationen kan följas timme för timme på https://www.electricitymap.org/zone/SE. Denna svenska el är ett genomsnitt. Jag tror att stor del av den mer klimatpåverkande elen i praktiken används nära källan och ganska lite kommer ut på ”fjärrnätet” och inte bör belasta SJs tågs driftel. Så jag tror 20 g CO2/kWh är en hygglig skattningen av ”de verkliga” utsläppen av SJs el.

Utsläppen en företeelse orsakar kan beräknas med så kallad livstidsanalys och ett internationellt redskap för detta kallas EPD The International EPD® System – The International EPD® System (environdec.com) . Vattenfall har gjort en livstidsanalys för vattenkraftel  https://www.vattenfall.se/48f2f1/globalassets/foretag/miljo/miljovarudeklaration-epd-vattenkraft.pdf . Där anges elens utsläpp till 10.5 g CO2/kWh. (Livstidsanalys för vindkraftel ger ungefär samma värde). 10.0 inkluderar uppbyggnad av infrastrukturen (dammar, elnät, byggnader, maskiner, reinvestering och sånt). Den lägsta siffran för vad som direkt berör den operativa elproduktionen räknas med i ”kärnprocessen” (inspektionsresor till kraftanläggningar, avfall i driften etc.), blir klimateffekten 0.05 g CO2/kWh och SJs underskattning av driftelens klimateffekter bara ca 10 gånger, om man nu skall räkna in så liten del. Men jag tycker en avsevärt större del av vattenkraftelens klimatavtryck skall tas med! Infrastrukturen måste underhållas, ibland bytas ut, och vid ökat behov måste ny infrastruktur byggas upp. Men vattenkraftel blir ändå en liten del jämfört med ”den kontaminerande orena kraften” som säkert hittar sin väg genom ledningarna.

Men SJ räknar med att tågens strömförbrukning inte generar några klimatavtryck alls! Och det är riktigt ur formell (om ej reell) synpunkt! SJ köper utsläppsfri miljövänlig el. En elleverantör skall deklarera utsläppen elen genererar enligt direktiv från energimarknadsinspektionen och då räknas g CO2/kWh från förnybar el från vatten, vind, sol, biomassa som exakt 0. Producenter av el redovisar sina klimatavtryck så. T ex Umeå Energi deklarerar http://www.umeaenergi.se/om-oss/ursprungsmarkning  att min hushållsel generar 0 g CO2/kWh. Allt enligt Elmarknadsinspektionens bestämmelser. Läser man dessa https://www.energimarknadsinspektionen.se/sv/for-energiforetag/el/ursprungsmarkning-av-el/  finner man från exemplen att ”förnybart”, ”fossilfritt” genererar 0 g CO2/kWh och kärnkraften 0.0014 g CO2/kWh även om det inte är lätt funnet eller förstått!

Systemet bygger på ursprungsgarantier, ett elektroniskt certifikat som visar hur elen är producerad. Detta kontrolleras av energimarknadsinspektionen så att det inte säljs för mycket miljövänlig el.

Det var ingen av >10 tillfrågade experter som kunde hänvisa till ett dokument på svenska med något så när pedagogisk förklaring där det står i klartext och med en förklaring varför utsläppet SKALL sättas till noll. Inte heller var Elmarknadsinspektionens expert tillgänglig på telefon, ringde inte tillbaks. När jag skrev till registrator på energimarknadsinspektionen hänvisades jag till energimyndigheten där jag dock inte hittade utsläpp det nämndes bara förnyelsebar. Inte heller kunde jag hitta någon bra förklaring på webben hos någon av de aktörer jag tittat på. Det finns utländska internationella dokument där det står ganska kryptiskt och opedagogiskt. Jag har dock förstått skälet. Det är för att alla som rapporterar internationellt skall tillämpa samma principer, som härrör från ”The Intergovernmental Panel on Climate Change” (IPCC)). Skälet för proceduren är att utsläppen skall bokföras på rätt sätt så det inte dubbelräknas. I princip skall ändå alla utsläpp redovisas, även om jag tror det finns utsläpp av förnyelsebar man missar.

 Men det var svårt att få den upplysningen. Orimligt tycker jag att aktörerna vet så litet om vad de styrs av och vad det resulterar i. Det verkar som universitetsforskarna och myndigheterna levde i olika världar om hur klimatutsläppen och livstidsanalyserna skall hanteras.

Senare hittade jag en förklaring från Naturvårdsverket  http://naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Klimat-och-luft/Klimat/Tre-satt-att-berakna-klimatpaverkande-utslapp/Biogena-koldioxidutslapp-och-klimatpaverkan/ och när det gäller skog från SLUhttps://www.slu.se/globalassets/ew/org/inst/mom/ma/klimatrapportering/lulucf.pdf

Notera att 17% av elen från Umeå Energi är ”biokraft”, som genererar massor av CO2. Stora delar av miljörörelsen anser biomassagenererade el skall räknas som utsläpp, ”det är ingen skillnad mellan gröna och svarta kolatomer”! Notera också att även de andra kraftslagen är associerade till fossilutsläpp, även om de är små och minskande.

Visserligen är det bra att elen blir fossilfri och kommer från förnyelsebara källor, men det är inte bra att folket missleds om hur mycket klimatskada en konsument gör.

Utgick man bara från hur driftelens klimatutsläpp definieras, så skulle alltså SJ-snabbtåg vara oändligt klimatsmart. Varför anser SJ ändå att driften orsakar några smärre utsläpp. Jo några smärre poster orsakar driftutsläpp, de räknas upp på sid 28 i https://www.sj.se/content/dam/externt/dokument/finansiell-info/SJ-AHR-2019-uppslag.pdf . ” De utsläpp av koldioxid som ändå orsakas av SJs verksamhet kommer främst från ersättningstrafik och läckage av klimatpåverkande köldmedier från luftkonditioneringsanläggningar på tågen”. SJ upplyste mig om att de använder EN 16258, men för mig bör den tolkas som att driftelen har ett utsläpp >0, och dokumentet är svårtillgängligt (har ingen URL och kostar 1500 att köpa).

Att särskilja speciellt grön fossilfri el från annan el, som ger mångfalt större klimatutsläpp, görs med bokföring, men det innebär inte att den blir fossilfri. All producerad el används, så om SJ tillförsäkrar sig ”miljövänlig” el, så används den ”överblivna” elen ändå någon annanstans. El som ”blir över” kallas residualel och åsätts utsläppet 338 g CO2/kWh. Totala klimateffekten av elförbrukningen blir oberoende av om SJ köper klimatvänlig el eller ej, detta är ETT skäl att använda ett högre värde än noll. Om olika snabbtåg trafikerar Stockholm-Göteborg så orsakar den el de förbrukar lika stora klimatutsläpp, men det varierar ändå i intervallet 0 – 338 g CO2/kWh beroende på deklaration från elleverantören om elens ursprung!

Ett utmärkt exempel på hur kvantitativa beräkningar av den med tågen förknippade elförbrukningen och infrastrukturen kan ge drastiskt olika resultat! Och hur radikalt olika resultat man kan få med beräkningar som väljer att ta sina resultat från olika källor, och att ta in eller utelämna olika faktorer.

För att möta klimatkrisen är det bra med elektrifiering och bra om fossilfri el används. Klimatutsläppen för framställning av förnyelsebar el ter sig rimliga för att nå de målen. Aktörerna låter ändamålet helga medlen. Men samtidigt skall klimatåtgärderna bygga på förtroende och information som inte är missledande. Lämnas missledande uppgifter i ett sammanhang finns det skäl att misstänka att det gäller i många andra fall. Detta bidrar till misstro och motstånd mot åtgärder.

Elmarknadsinspektionen skriver ”… ger konsumenten möjlighet att påverka och med konsumentmakt bidra till en mer klimat- och miljövänlig elproduktion i Sverige.”  Energiföretagen skriver ”Elleverantörer måste ange sammansättningen av de energikällor som används vid produktion av elen man säljer, samt vilken miljöpåverkan de har. Det gäller för både fakturor och i reklam. Det är för att ge kunderna möjlighet att välja elhandelsföretag på andra grunder än enbart pris.”  Detta låter bra, men efterlevs det? Jag tycker inte det efterlevs och SJs reklam är ett exempel!

Uppgifterna om SJs el har jag hämtat från Edman, S. 2020 Bråttom men inte kört, s 208. Några uppgifter är inte helt färska.

Tackord: Jag har haft kontakter, som påverkat de två artiklarna om tågens klimateffekter, med Naturvårdsverket, Trafikverket, SJ, Tomas Rydberg, Umeå Energi, Elmarknadsinspektionen, Stefan Edman samt kontakter med anledning av DNs faktakoll.

Liknande bloggartiklar, som fokuserar på klimateffekter från annat än elen för tågen, ligger på web http://downto.dagli.se/?p=469 och Allmänhet informeras inte tillräckligt bra om Sveriges klimatavtryck! | Downto2100 (dagli.se)

Artikeln finns i klickbar form på http://downto.dagli.se/?p=503

Dag Lindgren 210108

SJ åskådliggör tågets klimatöverlägsenhet genom att beräkna att det är 40000 ggr klimatsmartare att åka tåg än flyg. Men jämförelsen är grovt missvisande.

Jämförelsen framförs i SJs årsredovisning https://www.sj.se/content/dam/externt/dokument/finansiell-info/SJ-AHR-2019-uppslag.pdf. Där upprepas att en resa med flyget genererar 40000 gånger större koldioxidutsläpp än tåget på 3 ställen (sid. 3, 4, 7). SJ har för att markera tågens klimatvänlighet under en tid döpt om snabbtåg X2000 till tåg X40000!!

Men orsakerna till att SJ har så låga utsläpp är bokföring och inte utsläppens storlek. Dels är de i särklass största utsläppskällorna inte beaktade, dels tror läsaren att jämförelsen huvudsakligen gäller drivmedlens (electricitetens) klimateffekter. Men SJs “gröna”, “fossilfria” driftel orsakar definitionsmässigt inte några utsläpp alls, eftersom el som skapats med “förnybara” metoder (vattenkraft,  vindkraft, största delen av biokraften och nästa all kärnkraft) enligt energimarknadsinspektion har utsläppen noll https://www.energimarknadsinspektionen.se/sv/for-energiforetag/el/ursprungsmarkning-av-el/  Skälet är att utsläppen av förnyelsebar el bokförs under andra rubriker vid Sveriges utsläppsrapportering. Utgick man bara från elen skulle tågen vara oändligt mycket klimatsmartare än flyget. Men några smärre andra poster än el räknas med bland SJs driftutsläpp. Nämns på sid 28 i årsrapporten. ” De utsläpp av koldioxid som ändå orsakas av SJs verksamhet kommer främst från ersättningstrafik och läckage av klimatpåverkande köldmedier från luftkonditioneringsanläggningar på tågen”.

Det är uppenbart klimatsmart att välja tåg istället för flyg eller bil.
Det är därför bra SJ marknadsför tågets klimatsmarthet. Electriciteten som driver tåget ger upphov till låga klimatgasutsläpp (fast kanske inte så låga som man tror om man gör livscykelanalys, tas upp i senare artiklar). SJ nämner inte någonstans att de helt dominerande klimatutsläppen från tågresan har annat ursprung än tågens elektricitetsförbrukning. 

Anläggning, drift, stödjande infrastruktur, underhåll av tåg, järnvägar, stationer, tågstallar etc ger väldigt mycket större klimateffekt än elens “driftkostnader”. Behandlas tex i https://miljo-utveckling.se/jarnvagen-inte-lika-miljovanlig-som-taget/   En god uppfattning om storleksordningen av den totala klimatpåverkan för tåg per passagerkilometer (pkm) ges av Trafikverkets klimatkalkyler. Trafikverket har gjort en klimatkalkyl (livscykelanalys) för Botniabanan, som ger en indikation för snabbtåg. Ett scenario med ett prognosticerat antal pkm används (kallas Basprognos 2020). Utsläppen utöver tågens drift i begränsad betydelse uppskattas till 7.7 g CO2e /pkm.  Räkne-exemplet SJ ger verkar underskatta snabbtågens totala klimateffekter med ungefär en faktor 2000 (7.7/0.0033=2333)!! Förmodligen mer eftersom Botniabanan är modern och förmodligen ger mindre utsläpp per pkm.

Det saknas incitament för SJ att redovisa fullständiga skattningar av verksamhetens klimateffekter. Det efterfrågas inte av ägaren (=Staten), myndigheter, politiker eller media. Det är svårt, osäkert och tekniskt komplicerat. Det saknas erkända normer och det fordrar god insyn i leverantörernas klimateffekter.

För bil och flyg är utsläppen av drivmedel en stor del även om fordonstillverkning, underhåll och utnyttjad infrastruktur inräknas, men för tåg, speciellt snabbtåg utslaget på passagerare, utgör elförbrukningen och andra direkta driftkostnader en liten del av utsläppen. Jämförelser av utsläppen mellan trafikslag blir mycket missvisande.
Det ter sig inte acceptabelt att en statsägd stor och viktig operatör inte försöker skatta de totala klimatkonsekvenserna av sina operationer. SJ förefaller drivit grönmålning av den egna verksamheten så långt att det borde föranleda något typ av reprimand eller åtgärd.
Det är ingen acceptabel ursäkt att SJ begränsar sin analys till vad SJ anser sig har bäst kontroll över och gör det lättast att framstå som klimat-tillvänt, uppköp av el. SJ har fortfarande ett stort inflytande på Sveriges järnvägar och bör ha god kännedom om utsläppen vid utövandet av inflytande. SJs senaste årsrapport (2019) är 108 sidor, varav ca 25 om hållbarhet, så utrymmesbrist är inte orsaken till mörkningen av de väsentligaste utsläppen.
Det hävdas att det bara är vid diskussion om stora politiskt beslutade nyinvesteringar som livstidsanalys behövs. Detta tycker jag känns helt fel. Det pågår hela tiden insatser för att underhålla eller förbättra olika mer eller mindre stora avsnitt av järnvägen. Det finns en klar eftersläpning i underhållet, som måste åtgärdas även om antalet resenärer inte ökar. Antalet resenärer ökar, restiden minskar, turtätheten och flaskhalsar elimineras. Beräknad total klimateffekt borde schablonmässigt slås ut på utnyttjadet av passagerare och gods. Resenärer förväntas belastas med hela kostnaden för en resa (eller staten subventionerar utgående från sådana skattningar) och detsamma borde gälla för klimateffekterna.
Jag kan möjligen acceptera att SJ i reklam/PR syfte visar spektakulärt utvalda jämförelser. Men jag anser en förutsättning då måste vara att SJ – på ett för allmänheten lättfunnet och förståeligt sätt – redovisar att den kalkylerade “driften” är en mycket liten del av järnvägarnas klimatpåverkan. För syftet att få klimatmedvetna kunder skulle det vara tillräckligt om SJ visade sig vara bara tio gånger klimatsmartare än flyg eller bil. Tåg är så klimatsmart, så det finns inte skäl till överdrifter. Det har fördelar att ge ett ärligt och förtroendeingivande intryck genom att inte sanktionera överdrivna påståenden. Allvarligast i missledande uppgifter är att det generellt bidrar till att trovärdigheten för stat och myndigheter minskar.

Av trafikverkets information framgick att drygt hälften av modern järnvägs klimateffekter ligger på utsläpp från materialet som järn och betong. 
Tackord: Jag har haft kontakter, som påverkat artikeln, med Naturvårdsverket, Trafikverket, SJ och Stefan Edman.

Den här artikeln, som fokuserar på klimateffekter från annat än elen. ligger på web http://downto.dagli.se/?p=469
Skrivet en ny artikel som i högre grad fokuserar på elens klimatutsläpp på http://downto.dagli.se/?p=503 
Uppgifterna om SJs el har jag hämtat från Edman, S. 2020 Bråttom men inte kört, s 208.
Dag Lindgren 20201212 (uppdaterad)

Sverige gör inte tillräckligt för att minska klimatutsläppen i närtid. Jag skall minst en gång i kvartalet twittra att Sverige inte reducerar klimatgasutsläppen tillräckligt. Tills Sverige under de senaste två åren sänker klimatgasutsläppen minst 4%.

Bakgrund.
Jag kommer att utgå från vad Naturvårdsverket presenterar som är jämförbart med:. http://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Statistik-A-O/Vaxthusgaser-territoriella-utslapp-och-upptag/ ”Sveriges klimatpåverkande utsläpp har minskat med 26 procent sedan år 1990, men endast 0,5 procent mellan år 2016 och år 2017”
Senaste preliminära data http://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Klimat-och-luft/Klimat/Tre-satt-att-berakna-klimatpaverkande-utslapp/Kvartals–och-preliminara-arsvisa-vaxthusgasutslapp/ visar att utsläppen inte minskat alls mellan 1 kvartalet 2017 och 1 kvartalet 2019. När senaste preliminära statistik visar att klimatutsläppen minskat med minst 4% (dvs 2% per år räknat från senaste tvåårsperiodens början) så tolkar jag det som Sverige börjat ta klimatmålen på det allvar de förtjänar och lägger ned mitt engagemang för Sveriges agerande för klimatet. Detta förutsätter dock även att Sveriges klimatutsläpp sjunkit med minst 30% sedan 1990.

Svenska folket har gjort vissa omställningar i kost och andra levnadsvanor. Statsmakterna betonar att minskningen är något vi gör tillsammans och fodrar insatser från alla sektorer. Den tekniska utvecklingen har bidragit till minskade utsläpp. Men trots detta minskar alltså inte utsläppen, statsmakterna gör alltså inte sin del.

Sänkningen med fyra % på två år kan inträffa utan att någon verklig intensifiering skett. Dels kan man förmoda att redan fattade beslut inklusive privatpersoners och företags ansträngningar samt teknikutveckling leder till kanske 0.5% minskning per år fast slumpen har gjort att det knappast synts. Eftersom jag räknar procent från två år tidigare i mitt löfte, blir en procent en mindre absolut minskning och mindre minskning sedan 1990. Variation av olika orsaker, såsom variation i vädret, regelverket eller konjunkturerna (som nu är på väg ner), kan göra flera procent. Så en faktisk nedgång med 4 % behöver inte innebära en reell nedgång. Men även om något strikt bevis är det en stark indikation att vi är på rätt väg.
Sverige vill ligga i framkant och vara ett exempel och en trovärdig röst i världen, vilket motiverar mer än två procent per år redan de närmaste åren.
Sverige strävar efter att bli fossilfritt till år 2045. Detta är helt nödvändigt för att utsläppen så småningom skall bli acceptabla och ett mål där Sverige förefaller vara på god väg. Men minskad användning av fossilt kol till 2030 är inte identiskt med minskade klimatutsläpp. Det är ett annat nödvändigt mål att snabbt minska klimatutsläppen.
 Naturvårdsverkets bedömning är att utsläppen måste minska 5-8% per år om Sverige skall bli fossilfritt 2045 enligt löfte    http://www.naturvardsverket.se/Nyheter-och-pressmeddelanden/Nyhetsarkiv/Nyheter-och-pressmeddelanden-2018/nar-sverige-klimatmalen/ Det finns en del forskare som anser att man måste minska utsläppen med 16% per år från 2020.
Jag ledde den enda klimatmanifestationen i Ljungskile 27 september. I samband med hur utannonsering av mitt föredrag/manifestation behandlades (mörkades) blev jag medveten om hur starkt motståndet mot snabba klimatgasminskningar är. Föredraget utannonserades också på min egen facebook https://www.facebook.com/PlusForest/posts/2480472918665756 En upprepad kommentar demonstrerar motståndet, den avslutande kommentaren var ”Klimatklimatet i Ljungskile verkar väl inte helt sunt.”
Jag lade ut ett inlägg på Västerbottenkurirens blogg om att utsläppen inte minskar http://blogg.vk.se/dagl/2019/10/04/klimatutslappen-minskar-inte/ Det blev ingen gilla. Den enda andra blogg som veckorna omkring uppmärksammade aktiviteterna kritiserade fenomenet Greta Thunberg http://blogg.vk.se/asasuh/2019/10/01/klimatalarmism-och-masspsykos/ fick 55 ”gilla”. Det är uppenbart att intresset för klimatgasutsläppen är svalt, folket är mycket mer intresserat av negativa aspekter på Greta Thunberg som klimatikon.

Det väsentliga är inte hur många procent utsläppen minskat sedan 1990. Man kan räkna på olika sätt och den som presenterar en beräkning har nog önskemål om vart den skall peka. Vad som är väsentligt är att utsläppen knappast minskat de sista åren.
Jag har gjort twitterinlägg som länkar till denna artikel om att Sverige måste komma till verkstad och sänka utsläppen i närtid. Även om Sverige gör sånt som kanske ger reduktioner efter något decennium eller på längre sikt. En analys av resultatet av mitt utspel på twitter: Antalet ”impressions” (dvs folk som sett budskapet blixtra förbi) är hyggligt (större än antalet följare jag har). Tre ”gilla”, 7 som förstorade budskapet och fyra som faktiskt läste artikeln. Två-tre argumenterade emot delar av budskapet. Utfallet stödjer att intresset är ganska svagt och det är för många som är tveksamma eller ointresserade för att klimatmålet skall vara inom räckhåll.

Slutsats
Av dessa observationer drar jag slutsatsen att omfattande snabba åtgärder för klimatet har ett betydande och påtagligt motstånd hos folket och därför är ogenomförbara i den grad som behövs, och därför kommer Sverige klimatmål inte att nås. Nås målen inte i Sverige nås de inte i världen. Men reduktioner är ändå nödvändiga och vi måste göra så gott vi kan.
Därför beslöt jag att återkomma och påpeka att Sveriges åtgärder hittills är helt otillräckliga minst fyra gånger om året (t ex när preliminära kvartalsrapporter kommer), tills utsläppen verkar minska de sista åren.

Tillägg 20201120… Utsläppen verkar ha minskat mer än 2 procent 2019 delvis för att vi är på rätt väg. Men 2020 kommer de att minska några procent pga coronan utöver en inledd minskning. Minskningstakten är ändå för låg och sannolikt fördröjer coronan takten i långvarig minskning. Men dessa omständigheter gör att jag tar tillbaks löftet att twittra minst var tredje månad eftersom jag trodde att det skulle vara en trend men nu blir det ett hack.

191020.

Plantering kallas plantage!

Många kommentarer/artiklar i media (t ex från “Skydda Skogen” och “Green Peace”) använder ofta ”plantage” när de syftar på “skogsodling”. Detta väcker irritation. Det finns därför anledning att analysera.

Wikopedia klargör vad ”plantage” förmodas innebära på svenska: ”Plantage är en jordegendom där man odlar, bomull, kaffe, te, tobak eller andra avsalugrödor i stor skala. Tidigare har beteckningen mest använts för odlingar i tropiska länder, men används numera även för vissa trädgårdskulturer även i nordligare länder, till exempel fruktplantager.”; ” Plantager är baserade på monokultur och där odlar man så kallade avsalugrödor (cash crops) för industriländernas marknader.”;  ”Under tiden 1600-tal till 1800-tal odlade de europeiska kolonialmakterna bomull och tobak på amerikanska plantager, arbetarna där var afrikanska slavar. I Afrika odlades kaffe och kakao på plantagerna medan man i de asiatiska kolonierna odlade te och gummiträd.” https://sv.wikipedia.org/wiki/Plantage

Svenska Akademins ordlista nämner inte trädplantage eller något liknande som stödjer den kontroversiella beskrivningen av plantering som plantage.  Vill någon få “plantage” i betydelsen plantageskog till formellt accepterad svenska bör de skicka in förslaget till Akademin.

Varken på Skogsstyrelsens eller Naturvårdsverkets webbar kunde jag hitta något om “plantage” (annat än sk fröplantager, där utsäde till skogsbruket produceras). Således finns inget stöd hos de mest relevanta myndigheterna för att använda “plantage” för att beteckna skogsodling.

NationalEncyklopedin: Trädplantage, plantageskog (eller skogsplantage) står inte. Skogsodling, skogsplantering och kulturbestånd står. Men  plantageskogsbruk står faktiskt förklarat “Något oegentlig benämning på intensiv skogsodling under tropiska eller subtropiska förhållanden. Vanligen omfattar odlingen en eller högst ett par icke inhemska arter. Principiellt är de planterade bestånden av skogsträd i Skandinavien också exempel på plantageskogsbruk.” Tillämpas NEs förklaring bör, förutom att det inte omfattar sådd, också uppmärksammas att det gäller för all skogsplantering.

”Plantage” ger många negativa associationer till skogsbruk (se Wikopedia), som ”plantering” eller “skogsodling” inte ger. Förmodligen är detta ett skäl till att plantageskog och trädplantage ibland används, när skogsbrukets metoder ifrågasätts. Det ursprungliga syftet när FSCs användning växte fram, man gillade inte intensivodlingar som ersatte tropisk regnskog.

För en liten del av skogen är det motiverat att använda uttrycket “plantageliknande“. Skogstaxeringen  uppskattar vart femte år arealen “plantageliknande” skogar, och skattar det till <5% av våra skogar. Kortfattat https://www.lansstyrelsen.se/download/18.2887c5dd16488fe880d66af0/1538555885760/Naturskog%20och%20plantageskog.pdf eller utförligare

Kanske de som använt begreppet ”plantage” ”översatt” det engelska ordet ”plantation” till ”plantage” när de menar skogsodling (plantering). Enligt engelsk-svenskt lexikon så kan översättningen till svenska göras på olika sätt beroende på innebörden: 1. plantering; 2. plantage (i tropiska länder); 3 grundande; 4 koloni(sering). När det gäller svensk skogsplantering verkar det uppenbart att plantage enligt lexikonet är en felaktig och missledande  översättning.

FAO (FN organet för skog) bytte för ca 20 år sedan tidigare använt  ”forest plantation” till “planted forests”, för att undvika de negativa associationerna och få bättre verklighetsförankring. FAO är nog relativt känsligt för “negativa associationer”. (Samtidigt byttes “Natural forest” till “Naturally regenerating forest”). Det är viktigt att få terminologi globalt enhetlig och därför tycker jag FSC borde anpassa sig till världsorganet FAO också i svenskt språkbruk. Det kan hända att denna ändring av FAO inte helt slagit igenom i alla delar av Sverige än.

PEFC i Sverige har inte använt något av begreppen plantering eller plantage.  ”Plantering” används för aktiviteten att sätta en planta, men inte som beskrivning av en viss typ av skog.

FSC i Sverige använder begreppen trädplantage och plantageskog.  Begreppen infördes före FAO slutat använda begreppet plantation för skogsodling för två decennier sedan. Det ursprungliga syftet när FSCs användning växte fram, var förmodligen att FSC inte gillade intensivodlingar, som delvis ersatte tropisk regnskog, men den nuvarande användningen omfattar också svensk skog. Det är bra om terminologi är globalt enhetlig och konstant, Därför är det synd att FSC inte anpassar sig till världsorganet FAO också i sin användning av svenska språket istället för att söka mynta facksvenska I förslag till FSC standard för skogsbruk i Sverige 181205 används plantageskog 17 gånger.  Intrycket är att skogsnäringen inte använder “plantage” i sin kommunikation med FSC eller annars.  FSC-associerade https://www.nepcon.org/sourcinghub/timber/timber-sweden använder” planted forest” för Sverige fast andra länder har “plantation”.

Själv reflekterade jag inte över dessa negativa associationer med ”plantation” i samband med skogsodling förrän för några år sedan. Jag skrev då några bloggartiklar http://downto.dagli.se/?p=314 och http://downto.dagli.se/?p=297 

Ett exempel på hur skogsnäringens företrädare reagerar.

Några exempel på att några NGO använder “plantage” när de menar “skogsodling”: När ”skydda skogen” skall beskriva svenskt skogsbruk http://skyddaskogen.se/sv/svensk-skog/svensk-skog-2 så använder de plantage fyra gånger. Skydda skogen argumenterar för att FAO skall ändra på sin definition av skog så att trädplantager definieras.
Birdlife Sweden andvänder i ett kritiskt brev till Skogsstyrelsen “contortaplantage” När Greenpeace beskriver skog karakteriseras skog som trädplantage: https://www.greenpeace.org/sweden/tag/skog/ och https://www.greenpeace.org/sweden/agera/sca/
Naturskyddsföreningen annonserar https://www.naturskyddsforeningen.se/vad-du-kan-gora/kalender/den-svenska-skogen-fran-naturskog-till-plantageskog
Men några NGO använder faktiskt “plantageliknande”.

Jag har varit ordinarie professor i skogsgenetik i mer än 30 år och har därför omfattande och kvalificerad erfarenhet av skogliga “plantager”. Mina artiklar här är öppna för kommentering en tid efter publiceringen. Men intresset för kvalificerad diskussion om sakfrågor är genomgående mycket låg.

Sist editerad 190611 på http://downto.dagli.se/

Det kommer alarmrapporter: ”stoppa massutrotningen”; ”artkris”; ”sjätte massutdöendet”; ”utarmning av biologisk mångfald”; ”drastiska nedgångar”. På många håll i världen är läget dåligt. Sverige borde hjälpa att åtgärda detta med forskning och bistånd. Människans stora och ökande dominans är problematisk.

Men Sveriges innevånare ges en föreställning att många arter kommer att utrotas också i Sverige i den nära framtiden. Detta förefaller osannolikt! ”Rödlistan” granskar ca 20000 arter. Av dessa har ca hundra försvunnit sedan 1900. Ungefär en halv procent på ett sekel (en per år). Takten i utdöendet verkar avtagit, sedan 1970 tycks endast en promille av våra arter ”utrotats”. En del tidigare ”utdöda” arter har återuppstått, antingen fanns de kvar eller så återinvandrade de. Ingen art som försvunnit från Sverige har kategoriserats som utdöd i hela världen, så det är ofta möjligt att de återkommer. Invandrade nya arter är fler än de som försvinner. Det finns fler arter i Sverige nu än någonsin förut! Man kan möjligen formulera det att den biologiska mångfalden är större nu än någonsin förr.

Dag Lindgren, professor emeritus

Publicerat insändare VK 181113

”Gynnsam bevarandestatus” avtagande pga klimatförändring
Det gör miljömålet ”Levande Skogar” orealistiskt och obsolet.

Jag tillhör de som anser att ”Levande Skogar” är ett ouppnåeligt mål med nuvarande preciseringar. Jag agerar för att samhället skall förstå detta och modifiera målet. I den här artikeln diskuterar jag effekten av de pågående klimatändringarna. Om Skogsstyrelsen inte vill förstå leder detta nog till ökad polarisering. Men jag kan ha överdrivit och är mottaglig för argument för att tre graders uppvärmning inte kan förväntas ha nämnvärd påverkan på gynnsam bevarandestatus för ett antal arter eller naturtypernas utbredningsområden, om någon vill argumentera för det. Det kan också finnas fel och oklarheter i denna text.
Regeringen sägs ha formulerat preciseringarna för levande skogar. Jag tänker i första hand på:
”Naturtyper och naturligt förekommande arter knutna till skogslandskapet har gynnsam bevarandestatus ”
Vad gynnsam bevarandestatus egentligen innebär är diffust och oklart beskrivet på ett sätt så att ingen exakt fattar. T ex gäller det för samtliga arter eller räcker det med att det uppfylls för två arter? Man utelämnas till subjektiva tolkningar av engagerade och de subjektiva tolkningarna uttrycks ofta så de är beroende av andra subjektiva tolkningar. Det illustreras av att preciseringarna (tolkningarna) är på svenska av svenska organ (i just detta fall Regeringen). Detta i sig ger underlag till polarisering.

En lösning skulle kunna vara att tydliggöra att preciseringarna utgör önskad färdriktning, men att något slutligt mål inte fastställs, och i utvärderingarna tar man ställning till hur stora ansträngningar som fortsättningsvis bör göras för syftet.

I detta dokument tar jag upp klimatförändringarna, jag skriver nog ett dokument till om biologisk mångfald utan fokus på klimat. Jag skrev och frågade Skogsstyrelsen om hur Skogsstyrelsen beaktade klimatförändringens påverkan på mångfalden och fick svar (Jimmy). Först hur Skogsstyrelsen definierar gynnsam bevarandestatus, som Skogsstyrelsen strävar att uppnå.
” En arts bevarandestatus anses gynnsam när:
– artens populationsutveckling visar att arten på lång sikt kommer att förbli en livskraftig del av sin livsmiljö, och
– artens naturliga utbredningsområde varken minskar eller sannolikt kommer att minska inom en överskådlig framtid, och
– det finns, och sannolikt kommer att fortsätta att finnas, en tillräckligt stor livsmiljö för att artens populationer skall bibehållas på lång sikt”
Anm. En art kan alltså ha ett lågt numerär och liten utbredning, och därför vara hotad enligt rödlistans D-kriterium: Mycket liten population (<2000 individer) eller mycket begränsad förekomstarea (<40) km2  vilket gör arten känslig för påverkan eller slumpfaktorer. Inte nödvändigtvis någon pågående minskning, men ändå ha gynnsam bevarandestatus, detta var en upplysning från Skogsstyrelsen som förvånade mig. Se utveckling nedan.

”En naturtyps bevarandestatus anses gynnsam när:
– dess naturliga utbredningsområde och de ytor den täcker inom detta område är stabila eller ökande, och
– nödvändiga strukturer och funktioner bibehålls på lång sikt, och sannolikt kommer att finnas under en överskådlig framtid, och
– bevarandestatusen hos dess typiska arter är gynnsam enligt definitionen för en arts bevarandestatus”
Det gäller alltså att arternas naturliga utbredningsområden inte skall minska och sannolikt inte skall minska inom den överskådliga framtiden (för alla artens populationer?). Naturtyperna skall vara stabila eller ökande i sina naturliga utbredningsområden och bevarandestatus för typiska arter är gynnsam.

Jag tolkade först skrivningen som att det gäller för alla arter och naturtyper. Om det tolkas så strikt är målet uppenbart ouppnåeligt. Det kan gälla bara för en lång lista av arter, då är det också ouppnåeligt. Det skulle kunna gälla bara för en viss andel av en lista, men avses dessa detaljer beslutas i efterhand blir det väldigt subjektivt och konstigt. Det tycks fordras att Skogsstyrelsen preciserar mer exakt vad som skall uppnås, men det verkar också omöjligt.

För klimatet svararade Skogsstyrelsen (Jimmy)
”Vad gäller den utvidgade frågan om hur Skogsstyrelsen hanterar effekterna av klimatförändringarna (global warming) på den biologiska mångfalden inför den fördjupade utvärdering av Levande skogar så pågår den fördjupade utvärderingen av miljömålen redan. Vi hänvisar därför till kommande rapport för Levande skogar som publiceras 31 januari 2019.”
Anm Jag konstaterar att jag får vänta till februari för att se hur Skogsstyrelsen hanterar den pågående uppvärmningen versus ”Levande skogar”, men jag tillför här tankegångar och kommer troligen att reagera om vad jag fäster uppmärksamheten på inte diskuteras ordentligt.

”Översiktligt kan sägas att klimatförändringarna innebär ökad påverkan på ekosystemen utöver t.ex. olika former av markanvändning och andra luftföroreningar vilket innebär att behovet av ekologisk anpassning av exempelvis skogsbruket i vissa avseenden ökar. Därutöver krävs inom en rad områden åtgärder för (samhällelig) klimatanpassning även om vi lyckas begränsa den globala temperaturökningen i enlighet med Parisavtalet.
I formuleringen av miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan framgår också att ”Målet ska uppnås på ett sådant sätt och i en sådan takt att den biologiska mångfalden bevaras, livsmedelsproduktionen säkerställs och andra mål för hållbar utveckling inte äventyras”.”
Anm Sista stycket är riksdagsbeslut. Mycket egendomligt att Sverige nedprioriterar utsläppsminskning, och gjort det till den grad att de svenska utsläppen nu minskar långsamt och sporadiskt.

Nu tar jag upp den globala uppvärmningen.
Jordens medeltemperatur har 2018 stigit (ungefär) en grad (http://report.ipcc.ch/sr15/pdf/sr15_spm_final.pdf ) jämfört med förindustriell tid. Enligt Paris-överenskommelsen skall man sträva efter att uppvärmningen inte blir mer än 1.5 grader. Jag är så orolig över världens och Sveriges ovilja att reducera utsläppen tillräckligt att jag skrivit under uppropet https://www.radikaliseraklimatpolitiken.nu/till-uppropet.php
Men i Sverige går uppvärmningen dubbelt så fort (mer än dubbelt så fort i nordliga Sverige). Detta beror dels på att uppvärmningen är större över land än över hav och dels på att det arktiska istäcket minskar. I Sverige är det redan två grader varmare, och stora delar av Sverige överskrider redan nu Parisavtalets globala målsättning. Mina meteorologiska överväganden för Sverige bygger på en SMHI 2018 artikel: https://www.smhi.se/nyhetsarkiv/storre-temperaturokning-i-sverige-an-i-varlden-i-genomsnitt-1.139719  Det står att jämförelse visar att för 1991-2017 har den globala medeltemperaturen ökat med 0,44 grader, jämfört med normalperioden 1961-1990.” och ”årsmedeltemperaturen i Sverige blivit 1,06 grader varmare 1991-2017, jämfört med normalperioden 1961-1990. Därav borde följa att uppvärmningen av Sverige är 1.06/0.44 = 2.4, dvs uppvärmningen i Sverige sker drygt två gånger snabbare än globalt. I SMHI artikeln står också: ”I Sverige som helhet är uppvärmningen ungefär dubbelt så stor som medeluppvärmningen för hela jordytan.” Jag stannar vid vad en sakkunnig uttalar i artikeln, trots att det verkar som Sverige värmts mer än dubbelt så mycket.
Eftersom utsläppen vare sig i världen eller Sverige minskar nämnvärt (i Sverige har klimatutsläppen faktiskt ökat senaste året/åren) är det bortom rimligt tvivel att ytterligare en grads värmeökning i Sverige kommer att ske de närmaste decennierna. Vad som händer därefter är oförutsägbart, men kan bli drastiskt. För att bli meningsfullt gör jag utspelet att målet med ”Levande skogar” sätts under förutsättning att genomsnittstemperaturen i Sverige inte stiger mer än tre grader. Ett slutligt mål utan den förutsättningen känns meningslöst, eftersom det är så osäkert hur det svenska klimatet utvecklas ens om Parisavtalets två graders global uppvärmning nås.
Boreala arter och naturtyper är ofta resilienta och anpassar sig till en begränsad successiv ändring. De arter som invandrade efter istiden karaktäriserades ofta av att de kunde anpassa sig till nya förhållanden och sprida sig. Sverige är ekologiskt ganska robust och t ex torka är sällan begränsande. Hittillsvarande ändringar till ett varmare klimat med längre vegetationsperiod är nog oftast allmänt biologiskt gynnsamt. Två grader är inte större än variationen mellan år eller inom landskap. Även om det leder till ändringar blir de troligen vanligen inte snabba eller dramatiska. Det följande är vad jag tror, om Skogsstyrelsen inte delar denna tro bör det tydligt framgå av rapporten sista januari vad Skogsstyrelsen tror istället. Hittills verkar det gått ganska bra, även om det finns eftersläpning i observerade effekter och arternas anpassning till ny miljö kanske drar ut på tiden, så det kan redan börjat gå sämre. Men nu och de närmaste decennierna blir ändringen (i tillägg till redan skedd förändring) för stor och för snabb för att många arter och naturtyper skall hänga med. Det överträffar med råge den gräns som Parisavtalet satt. Det är inte bara frågan om hur enstaka arter påverkas av klimatändringen eftersom arterna påverkar varandra. Numerär och utbredningsområden ändras. Många utbredningsområden blir mindre när klimatändringarna slår igenom som utbredningsgränser på kartan (andra kan bli större men det räknas sas inte). Ökad immigration av ”nya” arter vid en varmare miljö ger mindre ekologiskt utrymmer för de ”gamla” arterna. Några arter med små och begränsade utbredningsområden eller som har för svårt att finna nya mer lämpade arealer kommer att försvinna. Klimatet ändras i samma storleksordning som en höjdändring storleksordning 300 meter eller att Sundsvall får Stockholms klimat. Detta leder ofta mer eller mindre snabbt till avsevärt ändrade utbredningsområden och oöverskådliga komplikationer. Ändringarna i klimat innebär troligen också ett mer varierat instabilare klimat med vidgade extremer i olika svårförutsebara avseenden (typ torr och het sommar med extremt hög risk för skogsbrand 2018), ofta rikligare nederbörd och ändrad karaktär på årstiderna, vilket ökar stressen på arterna utöver de gradvisa förändringarna. Jag predikar inte att den sannolika uppvärmningen medför något sjätte massutdöende i Sverige, men rödlistade arter förutses öka.

Naturtypernas utbredningsområden kommer att ändras och inte vara stabila! Således kan de inte åsättas gynnsam bevarandestatus.

Takten i försvinnandet av arter som funnits länge i Sverige (de man bryr sig om) kan förutses öka av klimatändringsskäl. Det geografiska Sverige sammanfaller inte längre med det biologiska, som det såg ut för hundra år sedan. Det är orimligt att förvänta sig att nästan alla arter och naturtyper i den förutsebara framtiden skall få gynnsam bevarandestatus. För gynnsam bevarandestatus skall stabilitet förutses, och det är nu omöjligt att förutse tillräcklig stabilitet. Så egentligen borde nästan inget ha gynnsam bevarandestatus redan idag. Den globala uppvärmningen är inget vi kan göra något åt (mer än ett par promille och vi gör medvetet inte vad som fordras för att uppnå vår egen del av den minskning av klimatgaser som behövs). Att lägga omfattande detalj-restriktioner på skogsbruket för vad som kanske huvudsakligen har sin grund i global uppvärmning (såsom att arter minskar i låglägen och sydlägen) förefaller mig nu orimligt, särskilt när skogen på andra sätt kan hjälpa oss att klara klimatförändringarna. Det fordras nog att konstaterade förändringar hos en art inte kan förklaras med klimatändring om Skogsstyrelsen skall överväga att lägga skulden på tex det sätt skogsbruk bedrivs på.

Åter till klimatet, gynnsam bevarandestatus och rödlistan
Skogsstyrelsen (Jimmy) skriver: ”Ibland framförs synpunkten att vissa arter är ”naturligt sällsynta” och att det skulle innebära att gynnsam bevarandestatus inte nås. Men enligt …kriterier för när en arts bevarandestatus anses gynnsam utgör inte ett ”naturligt litet” utbredningsområde något hinder så länge detta varken minskar eller sannolikt kommer att minska inom en överskådlig framtid.”
Knappt en fjärdedel av de rödlistade skogsarterna har en mycket liten population, som dessutom ofta är isolerad, ibland finns arten endast på enstaka berg. Sällsynta arter har ganska ofta mycket liten utbredning. Att det blir tre grader varmare (jämfört med före vi började ta upp fossilt kol i nämnvärd omfattning) inom några decennier är ett större hot mot sådana arter än för andra rödlistade arter och förändringarna i utbredning och numerär kan förutses bli större än för andra arter. Alltför påtagliga för att karaktärisera dem med gynnsam bevarandestatus, även om numerären inte minskat
Vår jord är i obalans och det kommer att ta sekler innan jorden förhoppningsvis kommer i god balans. Fullständig balans är ett djupt onaturligt tillstånd även om det kan närma sig med artificiella medel. I detta avlägsna paradis kan man föreställa sig att arterna har gynnsam bevarandestatus men i andra utbredningsområden än idag och med andra numerär och ett fåtal kommer att permanent ha förlorats. Vilka arter som förändrat sig hur och vilka nya som tillkommit är oförutsägbart.
Tackord; Jag tackar Skogsstyrelsen (Jimmy) för hjälp att förstå vad Skogsstyrelsen bygger på när det gäller levande skogar. Viss hjälpsam kommunikation med meteorologer har förekommit, bl a Martin Hedberg.
Dag Lindgren, senast editerad 181108, ligger på http://downto.dagli.se/?p=378

The worlds planted forests should expand faster!

Seven percent of the forests are planted, 93% are natural. The pace of increase of planted forests has slowed down considerable. This is information from FAOs Forest Resource Assessment (FRA 2015). There seems to be good reasons for more planted forests and the slowing down seems unjustified.

FAO issued “Global Forest Resources Assessment 2015“, at http://www.fao.org/forest-resources-assessment/en/ . Currently 93% of forests are natural and 7% planted (or seeded).

Extending planted forest drops drastically
Annual increase of planted forests is shown in the figure.

The establishment of new planted forest has dropped dramatically to less than half in a decade. Only one country among the 20 most important has a positive trend. Why has this happened?

The figure shows the difference (growth) between the assessments as percentage annual increase (from Payn 2015 p58).

Examples of what FRA15 does not discuss

It is noted that little attention is given to this drop in new planted forest. FAOs FRA15 (p 20) lumps 2000-2010 together so the drop is less.

An important component for the increase in planted forest is “afforestation” but FRA15 mentions the word only once (p16) for explaining its importance and does not estimate annual afforestation and no-one else seem to give an estimate or respond on the question why no estimate is given.

Against planted forests and their expansion
For specific circumstances where are a multitude of good reasons against planted forests, but why and how have some of these reasons grown so much stronger in the last decade? No recent in depth analyses considering the drop shown by FRA15 seems to exist. More information about the reasons and structure of the drop is needed. Currently we can only speculate.

Added together the reasons against planted forest can hardly rationally explain the steep global reduction. An important reason for the drastic drop visualised in the figure may be phycological coupled to semantics. The concept “Plantation” raise suspicion, memories of colonialization and slavery, association to an intensive, alien and risky forest, and thus bad feelings http://downto.dagli.se/?p=314  . FAO FRA15 mentions plantation only considering difficulties with LANDSAT classification) and uses planted forest instead. Sometimes planted forest is classified in semi-natural and plantation.

Only a limited share of the planted forest can be regarded as “plantations”, with a reasonable definition (which FAO has not made). A definition is needed as the concept “plantation” is still common, but “plantation” should not be used as a synonym to “planted forest”. It maybe a little less than a quarter of the planted forests. Planted forests can viewed at as consisting of semi-natural forests and plantations.

The reason for few new planted forests can be overexaggerating a multitude of concerns about social, trust in nature, ecological, pest risk, economic, silvicultural, diversity and similar problems connected to inefficient governance and lack of trust. Lack of motivation because the user does not get the reward for improvements. When rotation time is long, the return of investment in planting is low and uncertain. Social and political objections are likely to be raised, unless the political environment is supportive and likely to remain so. Local people sometimes feel that conversion to plantations in their neighbourhood has disadvantages. It seems to be assumed that planted forest means very intensive forestry established by capitalists in foreign countries who mainly think on return of investment rather than local people. Back to nature or trust in nature seems to be what is politically correct to a degree that widening the area of planted forests is abandoned. There seems to be a fascination with natural regeneration in the restoration community. Natural regeneration is attractive to politicians and bureaucrats because it seems “free”. In the summary report of the 3rd International Congress on Planted Forests  http://www.fao.org/forestry/37902-083cc16479b4b28d8d4873338b79bef41.pdf (p2 paragraph c) “The congress emphasised that, as a matter of principle, planted forests should not replace natural forests”!! The world seems to have listened to the advice!

Advantages of planted forests and their expansion
Planted forests evidently can be a key to desirable forests. Half of the worlds roundwood production comes from planted forests. Certainly some “plantations” is a good thing. But they do not cover a large part of the planted forests and will not do in the foreseeable future. The fast- growing tree plantations “industrial plantations” make only 1% of word’s forests but cover 25% of world’s wood fibre demand. Global demand for wood is expected to more than triple by 2050. But new or improved forests are needed for other reasons than production. Erosion and avalanche risk is reduced. Hydrology become more balanced and flooding reduced. Many forest planting (afforestation, reforestation) projects fails due to various reasons. This results in lack of support for the future projects. Deforestation is undesirable and increased area with forests desirable. An important way to convert non-forest land to forest land is to establish new forest by planting or seeding. Forest restoration as well as ecosystem restoration often uses planting of seedlings or direct seeding which result in planted forests. Bigger production in tree plantations compared to the same area of natural forests reduces the pressure and harvest in natural forests. Planted forests offer socio-economic advantages. Societies can combine agriculture and forestry and agroforestry by planting trees. Access to near forests can mean less distance to get fire wood and construction material. Only a quarter of “natural forests” are “primary forest”, could not a larger fraction of the “other naturally regenerated forest” be converted into planted forest. Less than a fifth of the planted forest is with non-native species. For the native species supported by tree breeding the breeding population conserves a large share of the within species genetic variation. Planted forests have the potential to be improved by selecting seed source and intentional forest tree breeding, which also improves resilience and resistance against pests and make it easier to respond to new problems.

Man is dominating world. >90% of the biomass of all land animals is Man or domesticated animals. It when is inconsequent and difficult to understand why it is not tolerated that say 15% of the forest are planted (domesticated).

Half forest area is under a management plan and the area is distributed equally between production and conservation purposes. Thus production is half of half which is 25%, can it not when be tolerated with say 15% planted forest?

Well growing forests are important for reducing global warming, and planted forests have the potential to contribute considerable to that. Almost all nations have recently decided to drastically reduce their emissions of fossil carbon to the atmosphere. To catch and use carbon from photosynthesis in forests is a major part of the solution. Increased use of planted forests can be an important part.

Natural migration of many tree species will not be able to keep the pace with environment changes. Tree populations will be most vulnerable in the regeneration phase. The assisted migration cannot be done without a proper human intervention. The most likely way will be: appropriate selection – production and conditioning of the reproductive material – planting at the site within or outside the natural range, anticipated to be appropriate for next few decades by changed environment conditions. More breeding and more planting to establish “possible future refugia”, for some species. But also to keep the forest productivity.

Status according to FAO FRA15
“Planted forest area has increased by over 105 million ha since 1990 and accounts for 7 percent of the world’s forest area. The average annual rate of increase between 1990 and 2000 was 3.6 million ha. The rate peaked at 5.3 million ha per year for the period 2000–2010 and slowed to 3.2 million ha between 2010 and 2015, as planting decreased in East Asia, Europe, North America, South Asia and Southeast Asia. The largest area of planted forests is found in the temperate domain, accounting for 150 million ha, followed by the tropical and boreal domains with almost 60 million ha each. Over the last 25 years the area of planted forest has increased in all climatic domains, most notably in the boreal domain, where it has almost doubled.” “natural forest area will likely continue to decline, particularly in the tropics, primarily due to conversion of forest to agriculture”

FRA20. The process of obtaining FRA20 has started. It is a hope that the analysis of that – if the declining trend of converting land to planted forest remains – it will better explain why and what land is replaced by planted forest. It would also be desirable with more data on genetic improvement.

Recent or ongoing relevant discussion, organizations and literature

FAO runs a list on “Important meetings on planted forests” http://www.fao.org/forestry/plantedforests/67505/en/   Six activities 2018,,two activities 2017, four activities 2014-2016. The interest for planted forest seems on the raise since FRA2015, perhaps because of the alarming figures from FRA15. FRA15 was analysed in a special issue of Forest Ecology and Management.

An International Conference Working across Sectors to Halt Deforestation and Increase Forest Area – from Aspiration to Action was arranged FAO, Rome – 20-22 February 2018 aim; http://www.cpfweb.org/46830-0649bd42ed9b22973733b39e97e7db083.pdf and summary: http://www.fao.org/forestry/47153-03b237780a68c898669ca30255036e19a.pdf   In http://www.cpfweb.org/47013-0cdceb8e3687f9ec4f5ae61576d77a9d8.pdf In “the conference in a nutshell, annex 1-3 http://www.cpfweb.org/47013-0cdceb8e3687f9ec4f5ae61576d77a9d8.pdf the following two Global Forest Goals are bolded: “By 2020 … substantially increase afforestation and reforestation globally.” and “Forest area is increased by 3% worldwide”  Evidently planted forest is most important for increasing forests area and reaching the goals. But the conference and its results were remarkable free of analyses of planted forest and its slow increase, the concept was hardly mentioned at all. Seems an evident sign that it not “politically correct” to focus on planted forest, which is the best tool to increase in forest area. But the organisation is not easy to get a discussion with.

A rather new organisation “New generation plantations”, seems as an initiative from WWF http://newgenerationplantations.org/ They give many and good arguments for planted forest and methods for increasing the area planted forest even in rather intensive forms http://newgenerationplantations.org/multimedia/file/ff98c77e-77cb-11e3-92fa-005056986314 and http://newgenerationplantations.org/multimedia/file/ff98c77e-77cb-11e3-92fa-005056986314 It is recently updated. It is noteworthy that the organization does not hesitate to sail under the “plantation” flag (“plantation” gives negative associations http://downto.dagli.se/?p=314). The organization is associated with WWF, thus under trustworthy environmental review. But the organisation is not easy to get a discussion with.

IUFRO has a task force https://www.iufro.org/science/task-forces/planted-forests/ “Sustainable Planted Forests for a Greener Future”  and a working party on stand establishment https://www.iufro.org/science/divisions/division-3/30000/30200/  https://www.iufro.org/science/divisions/division-3/30000/30200/activities/

The Global Partnership on Forest and Landscape Restoration (GPFLR) is a proactive global network that unites governments, organizations, academic/research institutes, communities and individuals under a common goal: to restore the world’s lost and degraded forests and their surrounding landscapes. Specifically, the GPFLR responds directly to the Bonn Challenge to restore 150 million hectares of deforested and degraded land by 2020 and 350 million hectares by 2030. The GPFLR was initiated in 2003 by a small consortium of like-minded organizations and spearheaded by IUCN.http://www.forestlandscaperestoration.org/topic/bonn-challenge

Very little attention to reduced planting
Summing up: many organisations and much energy deals with encouraging and supporting restoration of deforested and degraded land, to get more area under forest cover, and to get a better forest, but still no-one seems to analyse in depth why planted forests as a remedy seems steeply declining since the organizations took initiative and it seems mentioned only rarely. The issue get remarkably little attention where it is mentioned compared with its significance for the efforts to get more and better forests.

REFORESTATION CHALLENGES 4th International Conference Belgrade, Serbia 20-22 June, 2018  at which the first version of what this blogg is a preparation for will be presented and it can also be seen as a first draft for an article which is planned to be submitted to Reforesta for publication after the conference.

In the autumn 2018 the conference “Planted Forests: a Solution for Green Development” – 4th International Congress on Planted Forests (ICPF) will take place 23.10.2018 – 27.10.2018 Beijing,China I hope for better discussions about the decline where!!!

Some suggestions if looking for information:

Payn et al  “Changes in Planted Forests and Future Global Implications.” Forest Ecology and Management 352 (September 2015): 57–67. https://doi.org/10.1016/j.foreco.2015.06.021. (best covering review of FRA2015 concerning the state of planted forests.)

“Planted Forest Constitute a Strategic but Vulnerable Resources for Future Green Economy – Summary Report of the 3rd International Congress on Planted Forests,” May 2013. http://www.efiatlantic.efi.int/files/attachments/icpf_report_summary/14-congress-summary-report-final-2013-07-03.pdf.

Proceedings of the Third International Congress on Planted Forests   https://nzjforestryscience.springeropen.com/articles/supplements/volume-44-supplement-1   among the papers Payn, Tim, Jean Carnus, Peter Freer-Smith, Christophe Orazio, and Gert-Jan Nabuurs. “Third International Congress on Planted Forests: Planted Forests on the Globe – Renewable Resources for the Future.” New Zealand Journal of Forestry Science 44, no. Suppl 1 (2014): S1. https://doi.org/10.1186/1179-5395-44-S1-S1.

There have been significant studies on planted forests previously. These, for example, include data trends and projections (Carle and Holmgren, 2008), plantations, biodiversity and climate change (Pawson et al., 2013); the impact of planted forests on the global forest economy (Buongiorno and Zhu, 2014); timber investment (Cubbage et al., 2014); and multi-purpose plantations (Paquette and Messier, 2009).

Forest Expert Panel report on forests and food security also treats important related issues (Vira et al., 2015).

Presentations at International Conference Working across Sectors to Halt Deforestation and Increase Forest Area – from Aspiration to Action   http://www.cpfweb.org/94188/en/

Dag Lindgren,  first on web http://downto.dagli.se/?p=332  180419, last edit 180525

The concept “tree plantation” (=”plantage”) seems intentionally misused by many environmental groups!

The Swedish ”greenies”,   and “tree-huggers”,  and the biggest and most influent natural conservation organistation in Sweden (Naturskyddsföreningen) – and probably world-wide equivalents – assume in their rhetoric that planted forests are equivalents to “plantations” (Swedish translation is “plantage”). See for example http://skyddaskogen.se/en/component/simplefilemanager/?view=download&id=49 and (in Swedish) https://www.svd.se/plantager-pa-vag-ersatta-mycket-av-sveriges-skog . and https://www.naturskyddsforeningen.se/vad-vi-gor/skog/vart-arbete/svenska-skogen/skogsplantager-narmare-an-du-tror . This seems intentionally misleading as those of the Swedes, who know much about forestry,  knows that most of Swedish planted forest is not what “tree plantation” (“plantager”) is associated to. The FAO classification of most Swedish planted forests is “semi-natural forest”.

To avoid the mis-leading associations with “tree plantation” FAO (The UN body dealing with forest) uses “planted forest” instead, but the “greenies” usually do not care.

It is true that a considerable and growing share of the Swedish forests originate from planting or seeding. It has been going on since centuries, although one hundred years ago (in the forests we now reforest) the forest more often was left to recover after harvest without planting.

According to FAO (FRA15 and adjacent literature), Sweden has 14.1 Mha planted forest and the total forest area is 28.1 Mha. Thus, according to FAO, it seems as roughly about half can be regarded as “planted” and half is “natural”. However, interpretations are tricky and depending on country information. E.g. it is not known what current Swedish forest was planted before 1953 and that has been neglected. Therefore, it is very likely the fraction of planted forest in Sweden is higher. Other uncertainties e. g. some plantations fail, when most trees are “natural”, but the forest is still characterized as planted.

Currently less than 20% of the cut area in Sweden is naturally regenerated, but it was more earlier. Some Mha of the planted forest is afforestation, thus other land types have been converted to forest (as some forest has been converted to other land types, the Swedish forest area is not shrinking neither raising).

For many reasons most Swedish planted forests are not like “tree plantations” (“plantager”). Only a small share can be characterized as fast growing with short rotation and intensive management. The share of exotics is small. Usually a considerable part of the trees in a planted forest are non-planted, some come before plantating and some after. Several species are often planted over a regeration area. All trees in planted forest are often not even-aged. The planting rows are not always straight, and many planted plants do not remain to maturity. The character of the forest is often a mosaic and different parts are managed differently. The result is mostly not what is associated with a “tree plantation”.

The Swedish national forest survey https://twitter.com/AlaxSLU/status/855175731298668546  estimated that 0.59 Mha of the Swedish Forest looks like “tree plantations” (“av plantageskogskaraktär”), thus  only some percent of the forest!

There is another article about “tree plantation” in Swedish http://downto.dagli.se/?p=297 , where more about the associations “plantation” creates are mentioned.

Last edited 180509 på http://downto.dagli.se/

Risken för artutdöende (utrotning) överdrivs minst tiofalt av rödlistan. Det finns därför nu tunga skäl att nedjustera uppskattningar av nödvändigt artskydd!

Artdatabanken publicerar vart femte år rödlistor. I rödlistan 2010 (Gärdenfors ed. 2010. ”Rödlistade arter i Sverige 2010”) https://www.artdatabanken.se/globalassets/ew/subw/artd/2.-var-verksamhet/publikationer/4.-rodlista-2010/274614_inlaga_liten_sid-del1-1-199.pdf  Det står: ”Rödlisteindex…är konstruerat så att det ger ett mått på hur stor andel av artstocken som förväntas finnas kvar på medellång sikt (i storleksordningen 50 år)”; ”andel av arterna som förväntas finnas kvar i området inom den närmaste framtiden (storleksordningen 50 år)”; ” RLI tyder på att uppemot 30 % av arterna för vilka naturskog är viktig kan komma att dö ut från Sverige inom det närmaste halvseklet.”; ”Likväl talar både rödlistan och rödlisteindex sitt tydliga språk: Inom stora områden krävs fortfarande omfattande och kloka insatser för att vi inte ska tappa en betydande del av vår flora och fauna under detta århundrade.” Ett kort och lättläst koncentrat av Gärdenfors finns på Biodiverse 2010 nr 2 sid 22 http://www.biodiverse.se/articles/rli-visar-fortsatt-forlust/ Där står ”Eftersom rödlistans kategorisering bygger på utdöenderisk ger RLI ett mått på hur stor andel av artstocken som förväntas finnas kvar på medellång sikt (i storleksordningen ett halvt århundrade från nu))”

Rödlistindex för alla analyserbara arter har värde nära 0.9. Detta skulle alltså betyda att ungefär 90% av arterna förväntas finnas kvar efter 50 år och en tiondel dö ut (”utrotas”).

Jag gör några approximativa grova överslagsberäkningar för att visa hur överdriven uppskattningen är. Ca 20000 arter i Sverige har bedömts för rödlistning och av dessa har ca 200 dött ut de senaste århundradena. Således är andelen arter som förväntas finnas kvar om femtio år vid konstant utdöendetakt ca 0.9975. Observerad överlevnad är ungefär fyrtio gånger större än artdatabanken kom fram till! Rödlisteindex uppskattar ungefär andelen arter som kan förmodas finnas kvar efter tusen år. Av de arter som föredrar naturskog förutsägs någon procent att försvinna de närmaste femtio åren.

Rödlistan inleds med: ”En rödlista redovisar analyser av risken för att arter dör ut, dvs. den är en prognos om arternas fortlevnad.”. Detta är fel, risken för att arter dör ut överdrivs med minst en faktor tio och prognosen för arternas fortlevnad är minst tio gånger längre.

Naturvårdstänkandet är genomsyrat av dessa alarmistiskt överdrivna riskuppskattningar. De sprids genom ”utbildning”. Det var först i mars 2018 som artdatabanken tog bort definitionen av rödlisteindex som chansen att överleva ett halvsekel. Rödlistan 2015 gör inte risktolkningen, men vidarebefordrar ändå den alarmistiska icke vetenskapligt underbyggda slutklämmen från 2010.  Resonemanget sitter nog i ryggmärgen på många naturvårdare för många decennier framåt. Det är lätt att slå i spikar, men svårare att få bort dem, speciellt om spikarna slås in av universiteten.

Ett exempel på överdrivna utdöenderisker ges i faktarutan på artikeln http://www.landskogsbruk.se/skog/flesta-skogsarterna-pa-rodlistan-inte-hotade/

Länkar som ifrågasätter utarmandet av den biologiska mångfalden i skogen ges här.  Den kraftiga överskattningen av utdöenderisken analyseras utgående från kategoriändringar 2000-2015 på http://daglindgren.upsc.se/Naturv/Rodlistekategori2000.html

På rödlistan baserade utdöenderiskuppskattningar och åtföljande kravspecifikationer är inte vetenskapligt underbyggda, och bör revideras nedåt. De faktiska utdöenderisken som är förknippade med rödlistekategorierna måst beräknas. Grunden för rödlistan är utdöenderisken och eftersom den våldsamt överdrivits måste nya mer realistiska värden i bättre överenstämmelse med verkligheten beräknas.

Givetvis finns det andra överväganden än artutdöende och även en utdöenderisk på några procent i ett sekelperspektiv kan motivera åtgärder.

Tillägg: En förkortad version av denna bloggartikel publicerades som debattartikel 180420 Land Skogsbruk 17 sid 4.  http://www.landskogsbruk.se/debatt/rodlistan-overdriver-hotet-mot-arterna/

Dag Lindgren. Senaste webbversionen av detta dokument 180503 på  http://downto.dagli.se/  (Rödlistan har våldsamt överdrivit utdöenderisk!), första versionen på webben 180224

Om skogodling, tree plantation, rom, semantik mm.

Som svensk trodde jag hittills att ”tree plantation” var en bra engelsk översättning av skogsplantering. Jag förbryllades först när jag upptäckte att FAO (t ex http://www.fao.org/forest-resources-assessment/en/ ) ofta använder ”planted forest” istället (som omfattar även skogssådd, vilket inte är logiskt). Skogsodling är en svensk term som täcker in både sådd och plantering, som inte verkar ha en bra motsvarighet på engelska.

”Plantation” tolkas ungefär som ”plantage”. Begreppet används för grupper av träd och ”plantageliknande” skogsplanteringar, men mest för odlingar (plantager) av t ex bomull, tobak, sockerör, te och kaffe. Det kan också direkt betyda kolonialisering eller koloni. Plantation förknippas med slaveri. De svenska skogsodlingarna har sällan den karaktär som ”tree plantations” utomlands ibland har. Dvs. Plantation har starka negativa associationer, översättningen bör därför inte användas för ”plantering” eller skogsodling.

”Plantation” rommärke. ”Plantation” på Googles ger första tio träffarna romsorter från Barbados, Trinidad etc. Rom är världens vanligaste sprittyp och härrör från sockerörsodlingar, mest i Västindien. Några romsorter saluförs i Sverige under beteckningen Plantation. Den svenska whiskytillverkaren MacMyra (som är associerad med en skogsfastighet) bygger vidare på plantation http://www.romrom.se/mackmyra-plantation genom ”vinterdröm” som är en fruktig och kryddig single malt whisky, tillverkad i begränsad upplaga. Whiskyn är ett samarbete med Plantation Rum och har delvis finishlagrats på fat som tidigare lagrat deras Barbados- och Jamaican Rum. Resultatet är en mjukt ekig whisky med toner av apelsin, vanilj, arrakskryddor och demerasocker – en karibisk kärleksaffär. Jag föreslår att man vid festligare aktiviteter förknippade med skogsplantering kan bjuda på (erbjuda) ett glas Plantation.

”Skydda Skogen” är en ideell naturvårdsorganisation som bildades ”med anledning av det kritiska läget för skogen och hotet mot den biologiska mångfalden”. ”Skydda skogen” (och liknande organisationer) kallar inte resultatet av skogsodling för “skog” utan ”trädplantage” Planterad skog accepteras inte som ”riktig skog”. ”Skydda skogen” försöker få världen att anta detta synsätt. Se t ex: “The Swedish experience: Shrinking forests –  Expanding tree plantations” http://skyddaskogen.se/en/component/simplefilemanager/?view=download&id=49: “there are many important reasons for the FAO to urgently adopt new definitions, using precise terminology and language, in order to clearly separate tree plantations from forests. Our whole future depends on functioning forest ecosystems – not expanding tree plantations“. “Skydda Skogen har inte upptäckt att FAO oftast använder “Planted forest” istället för ”Tree plantation” just pga de associationer det senare begreppet kan ge.

Den dåliga associationen verkar blivit betydelsefull sent. Den dåliga klangen av “plantation” verkar utvecklats efter 2005. World Wildlife Foundation verkar ha gynnat “plantation” 2005. De första stegen till the New Generation Plantations (NGP) platform http://newgenerationplantations.org/multimedia/file/ff98c77e-77cb-11e3-92fa-005056986314 can be traced in a WWF briefing paper dating back to 2005:  “WWF has recently committed to work proactively on plantations,”… “As preparation for this work a group of WWF staff and representatives from four companies involved in plantation forestry undertook a one-week study tour of South Africa in April 2005 to exchange ideas on key issues associated with plantation forestry.” “Plantation” kan alltså användas internt i slutna sällskap och syftar då på en del men inte alla ”planted forests” med associationer att det är ”avancerat” och vanligen i hög grad genetiskt förbättrat.

Världens skogar består av 7% ”planted forests” och 93% ”natural forests”. Det överraskade mig att andelen ”planted forest” (inklusive sådd) är så låg!

Sist editerad 180310 på http://downto.dagli.se/?p=297

Myndigheternas överklagande av domstols undanröjande av avverkningsförbud

Fem markägare fick avverkningsförbud i Arbrå, Hälsingland av Skogsstyrelsen (SKS), eftersom avverkningen skulle kunna störa lavskrikor. Detta var den första mer omfattande tillämpningen av artskyddsförordningen. Miljödomstolen (MD) undanröjde detta beslut (171006). Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket (NVV) har överklagat till miljööverdomstolen (MÖD) efter att ha filat på argumenten drygt två månader. Denna webbartikel är en kommentar till myndigheternas överklaganden. Myndigheterna – i motsats till miljödomstolen – tolkar ”proportionalitet” att det inte rör sig om en avvägning mellan nytta och skada. Myndigheterna föredrar bokstavstro framför pragmatiska tolkningar. Skogsstyrelsen håller fast vid att lavskrikan minskar, fast den ökar. Markägarkommentarer om lavskrikan vägs knappast in. Den juridiska karusellen fortsätter.

Miljööverdomstolen bestämde april 2018 att det är Skogsstyrelsen som skall sköta denna typ av ärenden, men tar inte ställning i sakfrågan. Ytterligare bollande av det första större artskyddsärendet! https://www.skogsstyrelsen.se/nyhetslista/lavskrikedomar-skogsstyrelsen-har-ratt-att-fatta-beslut/ och http://www.landskogsbruk.se/skog/markagaren-efter-lavskrikedomen-man-ar-luttrad/  Myndigheterna har hävdat att dispens inte är möjligt för normala skogsbruksåtgärder. Ryktas att MÖD säger att förbud inte är avgörande för avverkningsrätten om man söker dispens. Då kan proportionalitetsfrågor prövas. Se https://www.lrf.se/om-lrf/press/pressmeddelanden/2018/fortsatt-osakerhet-i-skogsfragan-efter-lavskrikedom/

Nya fronter i Arbrå öppnas av Skogsstyrelsen med nya avverkningsförbud. http://www.skogsaktuellt.se/artikel/57558/lavskrika-stoppar-nya-avverkningar.html  https://www.skogsstyrelsen.se/nyhetslista/lavskrika-paverkar-tre-avverkningar-i-halsingland/  och https://marianneeriksson063.wordpress.com/2018/07/05/tankevurpa-med-oproportionerliga-effekter/ Två markägare varav en som tidigare fått sina planerade avverkningar stoppade, men sedan fått avverka, har inlämnat nya avverkningsanmälningar i samma område och efter ett halvår fått stopp. Men dessa anmälningar stoppades efter Skogsstyrelsens ställningstagande eftersom det finns lavskrika i området, och resulterade i nya avverkningsförbud på minst tio hektar i slutet av juni 2018. Jag gissar (i början av juli) att stoppen kommer att överklagas eller ansökan om dispens lämnas, men vet inte. Den juridiska cirkusen tycks fortsätta i flera år framåt, vilket Skogsstyrelsen tycks förtjust i. Skälet anges ibland vara att Skogsstyrelsen känner behov av ledning, men då hade det räckt med att avvakta domstolsutslag utan att tillföra ytterligare ärenden.

Närmare beskrivning i artiklar i LandSkog 180329:

http://www.landskogsbruk.se/skog/fagelklubbens-uppgifter-stoppar-nya-avverkningar/

http://www.landskogsbruk.se/skog/skogsstyrelsen-vantar-pa-svar-fran-artdatabanken/ och sid 7 http://www.ksla.se/wp-content/uploads/2018/04/Seminarieunderlag-R%C3%A4tten-att-%C3%A4ga-och-bruka-sin-mark.pdf

Man frågar sig varför Skogsstyrelsen skall anse sig behöva yttrande av artdatabanken i varje enskilt ärende och varför Skogsstyrelsen inte fått det artfaktablad som lavskrikan som man nyligen fått från artdatabanken utformat så det täcker skogsstyrelsens frågeställningar förutom den omfattande erfarenhet som Skogsstyrelsen de senaste åren måste förvärvat av lavskrikan? Det finns skäl att skriva om denna artikel till två, en om de avverkningsförbud som nu prövas av miljödomstol med uppdateringar och en om de nya avverkningsförbuden, men vi får se om jag gör det, och det är tidigt att göra än. Det är dock positivt att inte alla avverkningsanmälningar i Arbrå stoppas.

Artikel i LandSkog 18022? http://www.landskogsbruk.se/skog/formella-fel-och-oenighet-ror-till-lavskrikefallet/ redovisar de juridiska irrgångarna.

Miljö-överdomstolen har medgivit prövningstillstånd och LRF har inkommit med en skrivelse som jag inte sett, men som sägs fokusera på de juridiska formaliteterna snarare än ”sakfrågan”.

Två myndigheter är parter mot en markägare
Två myndigheter, SKS och NVV (eller länsstyrelse) skickar inlagor om avverkningsförbudet till både MD och MÖD. Det vore mindre komplicerat om Skogsstyrelsen ensam ägde ärendet och stod för kommunikationen efter samråd. Det känns orättvist att den anklagade markägaren, som ändå är i underläge, skall ha två inte alltid samstämda myndigheter att försvara sig mot. NVV tar faktiskt ställning för att bara Skogsstyrelsen skall ha ansvaret genom att förslå att den MD där Skogsstyrelsen ligger skall hantera ärenden av denna typ.

Bokstavstolkning kan leda till stötande extrema domar.

Skogsstyrelsen bifogar 45 sidor med bilaga 1 med regelverk för växelspel med länsstyrelser/naturvårdsverk och andra regelverk. Det är svårtolkat och ger skogsägaren en svag ställning. Stora ingrepp med tveksam motivering och proportionalitet hävdas av myndigheterna. Jag uttryckte min oro över vad detta kunde leda till redan sommaren 2016 http://daglindgren.upsc.se/Naturv/ArtskyddKonsekvens.pdf Jag får tillstå att det hittills inte varit omfattande tillämpningen även om en del fall för mig ter sig orimliga. ”Proportionaliteten” har blivit något mindre orimlig genom att Skogsstyrelsen omedelbart före MDs sammanträde hävt avverkningsförbudet för två av de fem markägarna. Men jag tycker fortfarande den är stötande orimlig. Skogsstyrelsens önskan att få miljödomstolars uttolkning har infriats, men Skogsstyrelsen låter sig inte nöja med miljödomstolsbesked utan går vidare till miljööverdomstol med yrkanden, som för mig ter sig dåligt underbyggda. Det kommer knappast att gå för Skogsstyrelsen att förklara varför de genomdrivit avverkningsförbudet på ett för LRF förståeligt sätt vilket kommer att bidra till att göra det svårare att få acceptans för intensifierat naturskydd. Ett av de senaste exemplen på de reaktioner Skogsstyrelsens ihållande kamp mot markägarna för avverkningsförbudet väcker: https://www.jp.se/article/ratten-till-skogen/  http://www.landlantbruk.se/lantbruk/han-fick-ratt-och-blev-nummer-ett/ MÖ beskriver läget i ”domskäl”: ”Artskyddsförordningens regler om fågelskydd är enligt sin lydelse strikta. Enligt artskyddsförordningen är det förbjudet att skada eller förstöra vilda fåglars fortplantningsområden eller viloplatser. Det kan ifrågasättas om någon anmälningspliktig avverkning kan ske utan att påverkan på vilda fåglar blir sådan att en dispens måste sökas.”

Politisk förankring? Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har hemställt hos Regeringen om förbättrade riktlinjer (utredning). Denna hemställan har blockerats, troligen av en miljöminister från miljöpartiet. Det ter sig idag möjligt att miljöministern efter valet inte kommer att vara från miljöpartiet och då blockeras inte längre Regeringens ställningstagande till artskyddsdirektivet. Eventuella prejudikat från MÖD som nu kommer kanske inte gäller länge. Förmodligen blir det ytterligare juridiska turer många år framåt.

Proportionalitet.

MD lyfter i sina domskäl fram vad som borde vara grundläggande självklarheter för alla myndighetsbeslut, proportionalitet: ”Vid samtliga slag av äganderättsintrång måste proportionalitetsprincipen beaktas, vilket innebär att nödvändigheten av ett intrång i det allmännas intresse balanseras mot den skada som den enskilde lider av intrånget… Naturvårdsintresset måste i detta fall vägas mot egendomsskyddet och en proportionalitetsavvägning göras. Skogsstyrelsen har inte i sin handläggning gjort någon proportionalitetsavvägning.”; ”Skogsstyrelsen, för att kunna förbjuda den anmälda åtgärden, skulle ha gjort en proportionalitetsavvägning”. Om Bombmurklan står: ”Trots bestämmelsens till synes kategoriska utformning måste därför en proportionalitetsavvägning göras”; Slutklämmen i domen: ”och då någon proportionalitetsbedömning inte kunnat göras innan förbudet meddelades ska Skogsstyrelsens beslut att förbjuda den anmälda åtgärden undanröjas.”

NNV skriver i sitt överklagande ”Proportionalitetsbedömning i MÖD 2017:7 är inte tillämplig på arter som är fridlysta enligt 4 § artskyddsförordningen.”; ” Om principen om proportionalitetsbedömning från MÖD 2017:7 ska kunna tillämpas krävs enligt vår bedömning att det är fråga om en dispensprövning.”

Skogsstyrelsen skriver i sitt överklagande: ”Den enda aspekt som proportionalitetsprincipen blir aktuell ur när det gäller artskyddet är således att Skogsstyrelsens beslut inte får vara mer ingripande än vad som krävs för artskyddet.”

Sammanfattningsvis om proportionalitet anser inte myndigheterna att skadans storlek för markägaren behöver vägas in vid t ex ett avverkningsförbud. En proportionalitetsavvägning bör göras ur artens synpunkt dvs avverkningsförbudet skall inte vara större än vad som behövs för att inte skada lavskrikan. Skogsstyrelsen har ju faktiskt följt den principen minskat avverkningsförbudets omfattning dagen före MDs sammanträde. Proportionalitetsavvägning gentemot skogsägaren kan göras vid prövande av dispens och då kan också skadan kompenseras.  Mina reflektioner: Myndigheterna vill inte tillämpa proportionalitetsprincipen dvs att en avvägning görs mellan skadan för skogsägaren och nyttan för lavskrikan. Myndigheterna vill först pröva nyttan för lavskrikan och sedan står det skogsägaren fritt att starta en separat process om dispens eller ersättning. Jag tycker det är en orimlig tanke att en myndighet först skall fastställa att artskyddet fordrar ett avverkningsförbud och sedan en annan myndighet skall medge dispens för avverkningen. Det ter sig ganska troligt att markägaren av det ena eller andra skälet inte får dispens även efter en omständlig behandling eftersom det redan bestämts att arten tar skada. Jag tycker myndigheterna intar en mycket negativ attityd mot markägaren. Rimligare vore om en myndighet gjorde proportionalitetsavvägningen mellan nyttan för lavskrikan och skadan för markägaren och fastställde dels vad som åligger markägaren och dels eventuell kompensation till markägaren. Jag tycker också att Sverige har överlåtit för mycket av kontrollen av svenskt skogsbruk till EU, för det är ju ett av EU påtvingat regelverk som är huvudorsaken till konflikterna omkring lavskrikan. Problemen har uppmärksammats av EU-kommissionen som därför förordar en pragmatisk tillämpning av direktiven, men eftersom sådana nyanser inte når fram till myndighetsnivå är det ett svagt skäl att inte motverka att EU utfärdar direktiv som berör den svenska skogen.

Nytta för lavskrikan (bevarandestatus).

Bara tre av fem av MD undanröjda avverkningsbeslut överklagas. Varken Skogsstyrelsen eller NNV tillför i överklagandet något nytt i sakfrågan om skadan för lavskrikan är stor nog för att motivera totalt avverkningsförbud för tre markägare utan vidhåller tidigare motivering/bevisning. MD undanröjde fem avverkningsförbud, men endast tre av dessa överklagades till MÖD. Förklaringen är att SKS dagen före MDs sammanträde beslöt att de inte ansåg att den gynnsamma bevarandestatusen hotades av två avverkningarna med en motivering som framgår av MDs referat av vad SKS framfört: ”Skogsstyrelsen har … inhämtat ny bevisning som pekar mot att lavskrikans gynnsamma bevarandestatus inte påverkas negativt av den anmälda avverkningen vare sig lokalt eller regionalt i så stor omfattning att avverkningsförbud är nödvändigt.” Vari denna nya bevisning består framgår inte, det borde rimligen vara ett undertecknat dokument för att ha värde i en domstolsförhandling, särskilt eftersom det kommer till olika slutsats för de fem närliggande bestånden. SKS yrkar till MÖD att tre avverkningsförbud skall bestå med åberopande av vad som står i MDs domskäl, som tycks lika för alla fem avverkningsförbuden. Avverkningsförbuden ligger bara km från varandra, det borde finnas en detaljerad förklaring varför en avverkning inte är betydelsefull för den regionala bevarandestatusen medan en avsevärt mindre någon km bort är det. Med hänsyn till att ringmärkta ungar i genomsnitt återfinns två km från häckningsplatsen är det svårt att förstå att spridningsförmågan betraktas om otillräcklig.

MD och SKS är ointresserade av information som markägaren tillför. MD skriver: ”Verksamhetsutövaren har bevisbördan för samtliga relevanta omständigheter i målet”. Markägaren utförde i egen regi inventeringar av lavskrika i området och fann att det fanns många. Men MD nämner inte detta i domskäl (tror på Artdatabanken, som jag kommenterar i nästa avsnitt) och inte SKS i sitt överklagande. Markägare, som gör allvarliga försök att med inventering belysa frågan om lavskrikans lokala livskraft, har mycket liten chans att än få en saklig bedömning av de mödosamt insamlade uppgifterna. Styrker knappast förtroendet för att myndigheternas vilja till dialog och att tillgodogöra sig material från markägaren eller att det tar på allvar när markägarna försöker leva upp till kravet att verksamhetsutövaren har bevisbördan.

Domen i MD bygger på föråldrad information! MD skriver under rubriken domskäl: ”En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Populationen har minskat med 10 – 40 % de senaste 30 åren, men minskningen bedöms inte ha överstigit 15 % de senaste 15-18 åren. Arten minskar och försvinner successivt framför allt vid dess utbredningsgränser. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig till Nära hotad. Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Livskraftig. Mark- och miljödomstolen bedömer att det aktuella området ligger i utkanten av lavskrikans utbredningsområde och att arten kräver viss hänsyn.” SKS upplyser i överklagandet inte att uppgiften faktiskt är föråldrad utan skriver: ”I denna del hänvisas i nuläget därför till Skogsstyrelsens handlingar i ärendet samt tidigare ingivna handlingar i målet vid mark- och miljödomstolen vid Östersunds tingsrätt” MD beskriver SKS inställning så här ”…Svensk fågeltaxerings årsrapport där man ser att lavskrikepopulationen varierar kraftigt från år till år. Detta är naturligt och säger ingenting om lavskrikans bevarandestatus, vilken varit svagt ökande de senaste 10 åren. Aktuell rapport visar trender på nationell nivå men det är väldigt svårt att dra några slutsatser kring bevarandestatusen på lokal nivå”. Nedan kondensat av de sex senaste årsrapporterna:
Svensk fågeltaxering om lavskrika i sina sex senaste årsrapporter

Period	Trend %/år a)	Signifikans b)	% fåglar med signifikant ökning c)
1998-2012	0.3	NS
1998-2013	0.2	NS
1998-2014	0.7	NS
1998-2015	1.8	*	19
1998-2016	1.8	*	18
1998-2017	1.3	NS

1. a) genomsnittlig trend i % per år sedan 1998; b) statistisk signifikans för ökning sedan 1998; c) procent av fågelarterna som visat en signifikant ökning de sista tio åren liksom lavskrikan. Anmärkning: trenden och signifikansen underskattas eftersom 1998 var ett toppår.

Artdatabanken analyserade artfakta inför rödlistan 2015 under 2014 och hade då bara tillgång till fågeltaxerings analys 1998-2013. Artdatabankens formuleringar kan ses som försvarliga när de skrevs, men inte nu längre, när uppmärksamheten fästs på dem och lavskrikans ökning blivit stor och signifikant. SKS beskriver en statistiskt signifikant ökning med över 1% per år, som är större än för mer än 80% av alla fåglar, som ”svagt ökande”. Detta är direkt missvisande och borde ha korrigerats i överklagandet i stället för att stå fast vid gamla formuleringar. SKS anser fortfarande den starka ökningen i antal ” säger ingenting om lavskrikans bevarandestatus”. Artdatabankens formulering att minskningen inte överstigit 15 procent senaste 15-18 åren ter sig idag grovt missledande, om än verbalt riktig, och Skogsstyrelsen borde inte accepterat detta vid överklagandet. Det troliga för lokal och regional nivå är rimligen också att förekomsten ökat. I sina domskäl beskriver MD den nationella utvecklingen, men inte den lokala, utan nöjer sig med att avverkningsförbuden ligger i kanten av utbredningsområdet och det felaktiga påståendet ”Arten minskar och försvinner successivt”. Minskar inte arten, så är det inte logiskt av MD att påstå att den minskar i utkanten av utbredningsområdet och inte av SKS att stå fast vid detta. Jag har personligen gjort en analys med artportalen som inte gav något stöd för en regional minskning i Gävleborg. Man kan visserligen hävda att det inte motbevisar att lavskrikan minskat ”lokalt”. Men någon argumentation för avgränsning för hur liten areal ”lokal” bör avse för lavskrikor och hur vägning med regional skall göras har aldrig preciserats, fast det måste ju finnas någon minsta gräns för ”lokal” även om den fastställs från fall till fall.

Sedan huvuddelen av denna webartikel skrevs har data för lavskrika 2017 kommit. I en sammanställning bla av Birdlife http://www.natursidan.se/wp-content/uploads/2018/04/sveriges-faglar-2018.pdf  så ändras lavskrikeförekomsten 2008-2017 (senaste decenniet) med +3 % år signifikant (*)-

Tilllägg undersökningar av tillförlitlighet av Artportalregistreringar  180528 https://besjournals.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/2041-210X.13012   och https://methodsblog.wordpress.com/2018/05/23/medborgarnas-insamlade-data-utbredningsmodeller/

Möte länsstyrelse länsriksdagsledamöter och av lavskrika drabbad skogsbrukare Augusti 2018 https://www.lrf.se/mitt-lrf/nyheter/gavleborg/2018/08/politikertraff-om-lavskikan-torkan-och-branderna/.W32pmNqCcJQ.twitter

Tidigare om lavskrika och artskyddsförordning på:
Kommentarer till domen i MD 171006 http://downto.dagli.se/?p=245
http://daglindgren.upsc.se/Naturv/LavskrikaArbra_mmSommar2017.pdf
och -äldre- http://daglindgren.upsc.se/Naturv/ArtskyddsforordningDagLankar.pdf
Finns en diskussion på Skogsforum om händelserna sedan domen Oktober 2017 https://skogsforum.se/viewtopic.php?t=30475

Dag Lindgren Senaste webbversionen av denna artikel 180704 på  http://downto.dagli.se/  (Lavskrika – myndigheters överklagande), första versionen på webben 171228

Sveriges och SLUs miljöuppföljning kan inte bedöma om den förvånansvärt drastiska minskningen av insekter som observerats i Tyskland också skett i Sverige. För att – i framtiden – kunna bedöma om nedgången är stor och fortsätter och hur den fördelar sig inom landet anses behövas avsevärda resurstillskott och uppdragsgivarnas stöd. Jag föreslår att en utförligare analys snarast initieras om Sverige sedan 2000 haft lika stor nedgång som i den tyska studien och hur nedgången fördelar sig.

SLUs miljöanalys bra och nationellt viktig! SLU gör anspråk på en fortlöpande täckande miljö-övervakning. SLU är i hög grad ett miljöuniversitet betonade dess rektor nyligen http://blogg.slu.se/rektor/2017/10/24/hur-ett-lantbruksuniversitet-blir-ett-miljouniversitet/  Det är mycket bra att SLU har en miljö-övervakning som i huvudsak förtjänar högt betyg. En levande debatt och successiva förbättringar hör till en bra verksamhet och jag försöker bidra till detta nu, får se om detta berikar debatten. Problemet att rimligt snabbt skatta hur biomassan av flygande insekter förändrats i Sverige senaste – och för beslutsfattande mest relevanta – tiden borde ses som en utmaning för att visa SLUs och dess miljöanalytikers kompetens inom miljöanalysområdet. Kanske inte var värt att jag lade ned energi på att skriva en blogg eller där min tvekan om SLU är på rätt väg är stor, men nu blev det så att jag skrev en bloggartikel och då tycker jag den kan tjäna som underlag till att några tänker på den. Särskilt mot bakgrund att rektorsbloggen inte blivit det forum för diskussion av fakultetsövergripande problem på vetenskaplig grund som jag trodde var universitetsledningens avsikt, och då kan man ju se det som en universitetsbehaglig gärning att ge anledning för en relevant diskussion.

Problemen är hur väl SLUs miljöanalys och Sveriges miljöuppföljning förmår identifiera kraftiga, stora och troligen betydelsefulla förändringar i artgrupper och hur betydelsefullt det är för Sverige som nation. Enligt några av de viktigaste forskarnas uppfattning är SLU inte särskilt bra på det.

Utlösande händelse I ett antal tyska naturreservat har observerats att biomassan av flygande insekter de sista 27 åren reducerats med 75-82%. Någon vecka efter 18 oktober har det förekommit uppgifter och debatt i media. Detta aktualiserar frågan om hur SLUs miljöanalys fungerar.  Grunden är ett material som vetenskapligt redovisas senast i http://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371%2Fjournal.pone.0185809#sec002 uppgifter från projektet har cirkulerat tidigare http://www.sciencemag.org/news/2017/05/where-have-all-insects-gone ,  men veckan efter 19.e oktober spreds budskapet ganska grundligt till gemene man som i ganska vida kretsar accepterat det alarmerande budskapet. Exempel är Dagens Nyheter  https://www.dn.se/nyheter/varlden/dramatisk-minskning-av-insekter-en-ekologisk-katastrof/  , Svt https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/doende-insekter-leder-till-att-hela-ekosystem-kollapsar och http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=6804671

Skulle miljö-övervakningen hitta denna nedgång om den skett i Sverige? Jag ställde mig frågan om Sverige har koll och genom miljö-övervakningssystemet upptäcker förändringar så stora som tyska observationer. Men enligt en talesperson från artdatabanken så vet vi inte om något liknande hänt i Sverige https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/doende-insekter-leder-till-att-hela-ekosystem-kollapsar Detta har bekräftats genom några direkt-kontakter med miljöanalysoperatörer, som bekräftat att miljöanalysen troligen inte upptäckt om samma nedgång skett i Sverige. Omvärlden har troligen inte klart för sig hur komplicerat det är, och att tillgången till mer systematiska observationer och långa tidsserier är mycket begränsande. Omfattande observationer med relativt stor säkerhet är ofta orealistiskt dyra, och det kan ta decennier innan de ger resultat. Men Sverige skulle gärna snabbt få säkrare indikationer på situationen i Sverige, och gärna få belyst om det – utgående från dagens samlade kunskap – är troligt eller ens möjligt att lika drastiska förändringar skett som i den tyska studien. Diskussionen bör inte fokuseras nästan enbart på otillräckliga resurser, uppdrag, skattningssvårigheter och de tänkbara konsekvenserna av en stor nedgång. Även om motsvarande nedgång inträffat i några procent av Sverige, så gäller den tyska nedgången en långt större del av del av Tyskland, och var i genomsnitt, dvs större lokalt. Dvs även om nedgångar av samma storleksordning som den tyska inte utesluts för några svenska områden med hög befolkningstäthet, urbanisering och hög intensitet av lokalt jordbruk så är den tyska resultaten ändå för höga för det svenska jordbrukslandskapet och för Sverige som helhet.

Vems ”fel” är det om SLUs miljöanalys saknar förmåga att upptäcka något viktigt? SLUs miljöövervakning sker huvudsakligen på uppdrag av myndigheter. Ambitionen är säkert ständigt att göra så bra som möjligt, men resurser sätter gränsen. Prioriteter sätts i dialog mellan experter och myndigheter. Det är alltså resultatet av ett växelspel där SLU bara är en part.

Kan inte rödlistan/artdatabanken avgöra om nedgången är stor?  Miljöuppföljningen ägnar lite uppmärksamhet åt utvecklingen av obemärkta arter som måhända slentrianmässigt bedöms nationellt livskraftiga, dvs inte rödlistade.  Den tyska undersökningen bygger mycket på biomassan av insamlade insekter, dvs de vanligaste flygande insekterna, som kanske inte fångas upp av rödlistan. Det kanske är en svaghet med Sveriges miljöuppföljning att relativt liten uppmärksamhet ägnas åt många vanliga, men relativt obemärkta arter. Spekulationer om färre insektkollisioner på bilrutor och liknande kanske inte ses som ett problem värdigt professionella entomologer.

Jag skulle gärna se fler och mer sofistikerade skattningar av hur stor andel av relevanta insektsarter som är rödlistade och en skattning utgående från detta hur stor minskningen av insekter troligen är i det svenska jordbrukslandskapet och Sverige.
Rödlistan 2015 ( https://www.artdatabanken.se/globalassets/ew/subw/artd/2.-var-verksamhet/publikationer/21.-tillstand-och-trender/rapport_tillstand_och_trender.pdf ) finner bara marginella förändringar över tiden i jämförelse med tidigare rödlistor, och mitt intryck är att ca en femtedel av arterna är rödlistade, men det är nog mer om man ser på en mer relevant del av rödlistan. En femtedel rödlistade svarar kanske ungefär mot inga större förändringar i genomsnittlig numerär, lika många går upp som går ned, en slags ekologiskt balans. Man skulle också kunna titta på arter som fanns på rödlistan 2000 men nu är livskraftiga och hur grupper av insekter är representerade bland dessa.

De insekter som registrerats i den tyska studien kanske inte är särskilt representativa och kanske överskattar reduktionen av insekter eller ”flygande insekter” (flygande insekter flyger ju inte jämt).

Min åsikt är att för att få så stora nedgångar som i Tyskland måste minst 2/3 av relevanta arter vara rödlistade. Rödlistan bygger på internationella kriterier. En art som antas minskat mer än femton procent sista decenniet (eller tre generationer om det är längre) blir rödlistad oberoende av andra omständigheter (t ex att den är vanlig). Mer än hälften av arterna måste minskat betydligt kraftigare än så för att nå tyska nedgångar. Arter rödlistas också enligt andra kriterier utan att minska i antal, dvs rödlistan omfattar en del arter som inte minskar i antal och därför måste andra minska mer för att nå medeltalet i tyska minskningen. Beträffande insekter är det svårare och subjektivare bedömningar än för några andra grupper (därmed inte sagt att det är enkelt och välkänt för andra grupper). En möjlig förklaring om bara hälften av de relevanta arterna anses minska i antal och ändå minskningarna är som i Tyskland är att bedömningarna varit för milda, och man alltså rödlistningen är osäker inte bara i speciella fall utan i allmänhet (för insekter), men detta tror jag knappast på, Nästan 100 arter vilda bin av knappt 300 finns idag med på Artdatabankens lista över rödlistade arter (se https://www.mynewsdesk.com/se/svenska-bin/news/mer-haallbart-nyttjande-av-landskapet-kan-bromsa-minskningen-av-insekter-272111 ) Jag tror detta skulle kunna vara ganska representativt för berörda insekter.  Detta betyder – enligt min uppfattning – att den svenska nedgången (för berörda insekter) är betydligt mindre än den tyska.

Det är troligt att man tycker att rödlistningsskattningar av insekter (även artgrupper) är opålitliga vilken är en diskussion som nu aktualiserats, och då måste övervägas hur skattningsmetoderna kan förbättras.

Det blev en debatt på ( http://www.natursidan.se/nyheter/insekter-har-minskat-med-over-75-pa-27-ar-en-ekologisk-varldskatastrof/ )  och på twitter.

Enligt min åsikt antyder den nu omvittnade svårigheten att uttala att nedgången i Sverige förmodligen är lägre än i Tyskland på att rödlistan är mindre exakt än vad de flesta tror, annars skulle det klarare uttalas att nedgången inte verkar lika stor i Sverige. Rödlistan är då inte så pålitlig som ett instrument för åtgärder. Men en troligare tolkning är en ovilja att dra slutsatser från mer sofistikerade analyser av rödlistan.

Är nedgången i Tyskland representativ för Tyskland? Min första reaktion var att nedgången i den tyska studien är så stor och snabb, så det är troligt den inte är representativ. Någon typ av statistisk slump kan bidra till en skenbart stor nedgång. Det är inte ett stickprov och inte heller en systematisk provtagning, utan ett urval av tyska naturreservat. Reservaten kan ha speciella egenskaper, de är utvalda just eftersom de inte är representativa och sköts enligt speciella kriterier. Detta gör att resultaten inte kan betraktas som typiska. Samma reservat har inte följts över tiden. Observationer olika år avser olika reservat utan systematik. 57 av 63 undersökta lokaler ligger i samma tyska delstat (”län”) och enligt studien ”representative of Western European low-altitude nature protection areas embedded in a human-dominated landscape” (förmodligen vad vi skulle kalla ”tätortsnära reservat”). Intressant är också vilken information liknande men oberoende studier ger, t ex andra länder som delvis deltar i samma nätverk, och då inte bra de mest jordbruksintensiva. Vilka arter det rör sig om har inte offentliggjorts. Den här skribenten redogör för en del av studiens begränsningar: https://ecologyisnotadirtyword.com/2017/10/20/insects-in-decline-why-we-need-more-studies-like-this/  Information i tysk rödlista och miljöuppföljning kan kanske ge information om hur representativ undersökningen är för utvecklingen över tid i hela Tyskland, men någon sådan analys har jag inte sett.

Är nedgången i insekter i den tyska studien representativa för Sveriges jordbrukslandskap? Pollinatörer och insekter verkar ha minskat på många håll och det är en betydande del av alla flygande insekter. Utvecklingen av predatorer på flygande insekter (fåglar) kan ge ledning. Svensk fågeltaxering och rödlistning visar att jordbrukslandskapet är en kraftigt drabbad miljö, och det gör det svårare att kvantifiera hur hårt den drabbas. En dryg vecka efter SLUs forskare uttalat sig börjar miljöövervakare utanför SLU att reagera och framföra att insekternas läge i Sverige troligen är bättre än i Tyskland och att en del svenska komponenter förefaller skattbara http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1027&artikel=6809119 eller kanske mer begränsad.

Minskar insekterna kraftigt i Sverige som nation?  Eftersom tyska nedgången är spektakulärt kraftig, starkt oroande och ger upphov till många spekulationer, som kanske bygger på icke generaliserbara resultat, är det angeläget att diskutera om den kan överdriva nedgången i ett lite vidare perspektiv (bland annat nationen Sverige och inte bara jordbrukslandskapet).

Det har funnits indikationer sedan decennier på att insekter är på nedgång, exempelvis http://www.independent.co.uk/environment/scientists-set-out-to-discover-if-insects-are-disappearing-from-britain-542297.html  och många olika studier har initierats och utförts utöver den nya tyska. Det förefaller ganska lätt att ”fånga” flygande insekter och kvantifiera variationer i tid och rum, även om det är svårt att göra det ”strikt vetenskapligt”.

Fjärilar i ängs- och hagmarker verkar klara sig bra https://www.slu.se/forskning/kunskapsbank/miljoanalys/angs–och-hagmarker-fler-fjarilar-trots-minskad-havd/

Den enda långvariga uppföljningen sedan ett halvsekel av utvecklingen av insekter jag hittat var från nordvästra Sverige. Resultaten beskrivs populariserat på http://www.fossilfri.com/2017/11/01/insektsdoden/ och undersökningen visar ingen nedgång av insekter. Men det är en för geografiskt begränsad studie för att generalisera.

En sammanfattning omkring resultaten av den tyska studien och dess möjliga betydelse inklusive ett antal referenser ges på https://www.artdatabanken.se/aktuellt/artdatabankens-nyheter/studie-visar-stor-minskning-av-mangden-insekter-i-tyska-reservat/ Härigenom tycker jag SLUs miljöanalys har informerat omvärlden på ett rimligt sätt efter en vecka. I det korta tidsperspektivet kan man inte förvänta så grundliga genomgångar, men återstår att se vad SLUs miljöanalys kan få fram till slutet av 2017.

Fågeldata visar att nedgången av insekter inte är stor i Sverige.  Svensk fågeltaxering följer fågelantalet i Sverige. Sedan 1998 baseras skattningarna på objektiva systematiska provytor (standardrutter). Den senaste årsrapporten finns på http://www.fageltaxering.lu.se/sites/default/files/files/Rapporter/arsrapportfor2016kf.pdf  . Huvuddelen av alla fåglar är för framgångsrik häckning och ungarnas tidiga utveckling beroende av insekter som en väsentlig del av födan. Om födotillgången är knapp vår-sommar minskar antalet fåglar. Det finns knappast skäl att tro annat än att de insekter som fångas i fällor ger indikation på tillgången för fågelföda.

Grovt enligt fig 7 i årsrapporten har antalet fåglar i Sverige stigit sedan sekelskiftet. I skogen har de stigit med 8 miljoner par, i jordbrukslandskapet sjunkit med 2 miljoner par och i övrigt sjunkit med 1 miljon.

  

Det skulle gå att göra mer sofistikerade analyser av hur fågelantalet för olika fåglar och marker beror på insektstillgången, och det är troligt att sådana kommer när problemet nu hamnat i fokus. Men det finns inte skäl att tro annat än att huvudslutsatsen blir att fåglarna i Sverige inte minskar på det sätt de förväntas göra om mängden insekter reducerades lika kraftigt i Sverige som i den tyska studien.

Nya övervakningsprogram   SLU skall på uppdrag av jordbruksverket sjösätta ett program för övervakning av jordbruksmarken   https://www.slu.se/ew-nyheter/2017/10/miljoovervakning-av-biologisk-mangfald-vaxtskadegorare-och-invasiva-arter-i-jordbruket-diskuteras/  En fråga är om detta innebär att övervakningen blir bra på flygande insekter. Förmodligen inte, miljöövervakningen behöver ett mer holistiskt grepp, se på nationen istället för att fragmentera Sverige i olika marktyper.

Vad beror en stor nedgång av flygande insekter på? Egentligen borde jag avstå från att spekulera men kan inte låta bli att skriva något. Det finns nog nu för lite information för att dra några slutsatser, förmodligen är det många samverkande orsaker, men vidsträckta sammanhängande monokulturer och giftanvändning bidrar troligen (fast giftspridning borde rimligen långsiktigt blivit mer skonsam över tiden med alltmer restriktiva regler och alltmer omfattande prövningar). Ett förslag till orsak är kollisioner med fordon https://link.springer.com/article/10.1007/s10841-015-9808-z Faktorer som gräsklippning kan spela roll… Det kan bero på elektro-magnetiska fenomen kopplade vår ökade användning av elektronik som föreslås i kommentarerna till http://www.extrakt.se/biologisk-mangfald/var-ar-alla-insekter/

Jordbruket och jordbrukslandskapet förändras sedan länge och en anpassning till detta av fauna och flora har skett, så observerade ändringar är inte ändringar i förhållande till ett hypotetiskt ”naturtillstånd”. En personlig reflektion är att människor kanske drog till sig insekter hundra år sedan, medan den mänskliga närmiljön nu blivit negativ för insekter, detta eftersom ”hygienen förbättrats. Dessutom blir det fler moderna människor, så om nu insekter är negativt korrelerade med många människor i närheten så bör de minska.

Det är ännu svårare att dra slutsatser vilka generella åtgärder som bör sättas in eller förutspå effekten dessa kan ge, och åtgärder blir nödvändigtvis kompromisser till andra beaktanden än att öka antalet individer. Ett semantiskt påpekande: jag använder ibland begreppet flygande insekter för de insekter som ger beaktansvärda bidrag till fällfångster, även när de bara flyger en liten del av livscykeln.

Är förändringar i det svenska jordbrukslandskapet tillräckligt stora för att orsaka lika stor nedgång som i Tyskland? I en ny rapport http://www.fageltaxering.lu.se/sites/default/files/files/Rapporter/lindstrom2017_sjv_rapportfbi.pdf  har bl a förändringar i svenskt jordbruk och jordbrukslandskap 1975-2015 beskrivits. På 27 år (den tyska studien) blir förändringarna nog 2/3 av dessa. Ingen förändring verkar vara 75% eller mer. Detta indicerar mycket klart att det är otroligt att insektsreduktionen är lika stor i det svenska jordbrukslandskapet som i Tyskland. Lugnande besked om att nedgången inte förefaller så stor i Sverige som i Tyskland, att det också finns positiva tecken i världen för insekterna, och att det finns ganska realistiska åtgärder kom 28/10 men från andra universitet än SLU http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1027&artikel=6809119  Hade SLU eller artdatabanken framfört något liknande mer balanserat några dagar tidigare hade jag förmodligen inte skrivit denna blogg eller vinklat texten mer positiv.
Om man begränsar sig till det nationella antalet av jordbrukslandskapsinsekter så minskar dessa eftersom jordbruksmark går över i andra markanvändningar. Den komponenten i minskningen är trivial. I Sverige är en ganska lite del av marken jordbruksmark och förändringar i jordbruket har mindre nationell betydelse för insekterna.

Reaktionen på studien. Mitt intryck är att studien blåses upp av forskningsstyrande personer på ett sätt som underblåser allmänhetens oro för insekternas öde på ett – i avsaknad av ytterligare analyser – överdrivet sätt. Exempelvis twittrar chefen för Sveriges Naturvårdsverk citatet: …”Döende insekter leder till att hela ekosystem kollapsar.” Temat förstärks när det når radions kulturavdelning http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=6807630 och temat blir ”Insektageddon”, där insekternas utdöende om några decennier framställs som troligt. Insektsdöden påstås vara ett större hot mot civilisationen än den globala uppvärmningen: https://www.etc.se/klimat/insektsdoden-varre-global-uppvarmning .  En del reaktioner föreslår att giftanvändningen borde minska för att komma tillrätta med insektsminskningen https://www.di.se/ledare/pm-nilsson-stoppa-insektsdoden/  . Om ”man” ropar ”vargen kommer” ofta av olika orsaker, blir allmänheten och politiker avtrubbade och tar inte så allvarligt på t ex denna studie, som man kanske borde göra (varningen är i detta fall inte obefogad, men förefaller något uppblåst för Sveriges del). Ingen törs föra vidare den kätterska tanken att civilisationen kanske klarar sig ganska bra utan en stor del av mångfalden. Människans dominans av jorden är så total att enskilda effekter av den måste tolereras och balanseras mot risker. De som tillhör en organisation som gärna vill ha större anslag och inflytande har ju alltid ett trovärdighetsproblem. Mitt intryck är att samtliga reaktioner jag fått pekar på resursbrist för att göra bättre kontrollerade studier och jag kan inte annat än hålla med, men som ett led i detta borde omprioriteringar diskuteras och framförallt skall oroande resultat analyseras utgående från en objektiv analys av hur oroande de är för Sverige.  Jag reagerar på den omedelbara retoriken med viss misstänksamhet, som ledde mig att söka mer relevant information för att kunna bedöma bättre hur oroande läget egentligen är. På vägen råkade jag snubbla över problemet att de som är involverade i SLUs miljöanalys inte tycks anse att Sverige ur befintliga observationer kan avgöra om minskningen i Sverige (eller snarare det svenska jordbrukslandskapet) av flygande insekter de sista 27 åren är mindre än 75%. Detta föreföll mig en så intressant observation att jag beslöt mig att titta närmare på det, och då resulterade det i den här bloggen.

Regeringen är bland de som snabbt reagerat efter den tyska studien vilket visar att den har en alarmistisk effekt http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2017/12/naturvardsverket-ska-foresla-insatser-for-okad-pollinering-i-sverige/

Varför fokuserar jag på vad som hänt med insekterna efter 2000?  Rödlistan och fågelinventering påbörjade då nationella objektiva upprepbara uppföljningar. Antalet kvalificerade personer för analyser har successivt ökat. Pågående skeenden är viktigare att fokusera på än historiska. Ingen tvivlar på att jordbruket förändras över tiden, men det är den senaste jordbruket som är mest relevant.

Kanske det inte går att utesluta att insekter minskar så kraftigt som den tyska studien visar i det svenska jordbrukslandskapet med rimliga resurser? Det är ändå inte säkert det är värt att öka säkerheten i registreringarna. Kanske detta är något man får leva med. Men det är något som måste ventileras och diskuteras. Fler långa mätserier är generellt önskvärt, men det tar decennier innan den framtida utvecklingen kan säkerställas och de ger ingen kunskap om dagens status.

Rektorsbloggen Jag skrev en kommentar till miljöanalys på rektorsbloggen 20/10 för att initiera frågan om hur nyheten kunde hanteras, men meddelandet försvann för mig och blev aldrig synligt. Jag skrev därefter denna bloggartikel och hänvisade till den på rektorsbloggen – miljöanalys (daterad 27/10) http://blogg.slu.se/rektor/miljoanalys/ . Någon kommentar har inte kommit med anledning av detta varken på bloggen eller personligen. Det är nästan det enda försöket på rektorsbloggen att söka få till stånd någon slags diskussion men den  misslyckades.

Tillägg 180604 en intervju från SLU https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=6969075 om hur ganska lite vi vet, men att oron överdrivs om den generaliseras och ingen kommentar alls om skogen,

Tackord. Några har kommunicerat med mig, många synpunkter har varit värdefulla och givit mig nya insikter. Framförallt vill jag tacka Martin Green för hjälpsamma kommentarer om fåglarna och inspiration från Björn Ferry.

Dag Lindgren, pensionerad skogsgenetik-professor. Första publicering 171025, en modifierad versionen 171215 på  http://downto.dagli.se/