Överdrivs risken för utdöende av svenska arter?

Överdrivs risken för utdöende av svenska arter?

151228 Vad som kom fram inför och vid ett seminarium vid KSLA151125 och vidarebearbetningar av frågeställningarna.

Kort bakgrund

Inför KSLA seminariet 151125 gjorde jag en frågelista, och lyssnade sedan efter svar vid seminariet http://www.ksla.se/aktivitet/nedat-eller-uppat-for-skogens-mangfald/ . Sedan strukturerade jag ett antal frågor för utvidgad diskussion och analys (bl annat så småningom i egna kommentarer till artikeln). Mer detaljer nedan

Överdrivs risken för utdöende av Sveriges arter generellt och för skogsarter?

Den första frågan som tas upp efter seminariet är om risken för försvinnande av de arters som finns i Sverige överdrivs. ”Överdrivs” är naturligtvis delvis subjektivt, men det är en central fråga för hur hög prioritet åtgärder skall ges.

Utvidgad bakgrund till frågan om risken för artutdöende överdrivs

Bakgrund i huvudsakligen frågor och bakgrund från frågebatteriet och analys av vad som kom fram vid seminariet…

Synpunkter från seminariet:

Bekräftelse att rödlistan sorterar arter baserat på utdöenderisk i Sverige, huvudkriterier lågt antal och minskande antal. Djävulens advokat visade en kalkyl enligt vilken artutdöendet skulle vara > 10 ggr så stort som observerat om de med rödlistans hotkategorier förknippade sannolikheterna realiserades; och ifrågasatte antalsminskning enbart på grund av minskat habitat eller kvalitetsförsämring som kriterium. Det är svårt att vara säker på att en art dött ut, och det kan ta 50 år efter sista observation tills arten kategoriseras som utdöd, detta skiljer sig mellan arter. Arter anses dokumenterat försvinna från län. Rödlistan skall vanligen inte tolkas som att varje individ skall skyddas. Rödlistan överdriver eftersom den följer de kriterier som fastlagts av IUCN, men objektiva kriterier som möjliggör jämförelse i tid och rum är viktiga. Rödlistan skulle förmodligen vara betydligt mindre omfattande om en förnuftsmässig skattning av utdöenderisken gjordes, men att uppmärksamma utvecklingen av arter som inte riktigt platsar på rödlistan. Rödlistan uttrycker sig i termer av utdöenderisk, men skall snarare betraktas som en liten varningsflagga. Det är skillnad på prognos och scenario, rödlistan mäter risken om utvecklingen fortsätter som den gör och vi inte gör något åt det. Vi vet inte hur många arter som egentligen dött ut, så djävulsadvokatens matematik bygger på felaktiga siffror. Antalet observerat utdöda arter är ett minimum av antalet utdöda arter. Art- och habitatdirektivet bygger på att arterna har variation vilket höjer antalskraven. Processen för rödlistan är OK, men varningsflaggorna är för stora och ger ett för stort intryck av riskerna. Att kvantifiera, förklara och kommunicera de med rödlistan förknippade verkliga utdöenderiskerna är det enda som det är viktigt att ändra på. Mindre röd flagga! Det finns biologer som försökt utgående från rimliga förutsättningar och de få exempel som faktiskt finns beräkna utdöenderisker och hamnat på ungefär de sannolikheter som IUCN fastnat för. En finsk forskare som studerat arealberoendet av utdöendet och funnit sannolikheterna i finska rödlistan rimliga nämndes. Rödlistan är en beräkning av sannolikheten för att arter försvinner men skall i första hand ses som ett verktyg att identifiera hotade arter. Det är bra och vetenskapligt att argument emot specificeringarna av de framförda sannolikheterna framförs på ett sådant sätt så de framtvingar diskussion som förmodligen leder till bättre förståelse. Det är självklart att saker måste belysas från olika håll och det finns sällan enkla svar att ”så här är det”. Artdatabanken kunde kommunicera rödlistan mycket bättre. Egentligen skulle info om icke rödlistade arter behöva presenteras på ett symmetriskt sätt. Det finns vetenskapliga uppsatser som säger att det globala utdöendet ligger mångfalt över den naturliga nivån och att utdöendet (mångfalden) ligger över den planetära gränsen. Det globala utdöendet byggs upp av regionala utdöenden. Hur är det med de svenska arterna, är de ett paradisiskt undantag? Nedisning och borealt bälte, många ”svenska” arter har väldigt stora utbredningsområden, på den globala utdöendeskalan lever vi nog i ett ganska stort paradis. Den globala utdöenderisken är större i många andra och också fattigare länder. I många sammanhang är det lätt att säga att problemet ligger någonannastans, men man måste ju se om sin eget hus och de trender som finns i vårt land bör beaktas. Rödlistan är ett bra verktyg för mycket annat än utdöende. Att kungsfågeln minskat med mer än hälften på tio år är en varningsklocka att något hänt även om det fortfarande finns en miljon kungsfåglar så det knappast är realistiskt att tala om utdöendehot. I skogsbruket är det väldigt svårt att titta på enskilda arter i enstaka objekt, men strukturer kan ses och att spara dem är ofta möjligt. Jätteviktigt om arterna kan kopplas till i praktiken igenkännbara strukturer. Rödlistan har använts som ett slagträ i debatten på ett olyckligt sätt. I de avseenden skogen förbättras kan det ta lång tid innan det reflekteras i rödlistan och det är inte heller så bra analyserat. Det finns exempel (vandringsduvan) på mycket vanliga arter som dött ut. Man kan tänka på ”utdöendeskuld”. Det kanske går att analysera vilka arter som är bortom räddning (om några). Var finns miljögifter? Hur kommer nyckelbiotopbegreppet att utvecklas? Närmar vi oss det politiska målet som väl sattes för ett kvartssekel sedan. Målen är luddiga. Vi är inte nära att nå de mål som satts upp. Vilken mångfald vill man ha? 1800? 1950? Idealmålet är knappast väl definierat utöver artbevarandekravet, och även det utgår inte från dynamiken. Vi får fler nya arter än det dött ut! Kommer man att kunna förbättra alla rödlistade till livskraftiga? Politiker eller politikassocierade gör vissa beslut om åtgärdsprogram som kan leda till förbättringar för specifika arter eller artgrupper (lövgrodor i södra Sverige nämndes). Rödlistan är i sig ingen prioritering, prioriteringarna görs till stor del politiskt! Artfaktabladen är intressanta, men det framgår att bedömningar ofta gjorts efter habitaten, ofta stämmer den bilden dåligt med de data som finns och kunnigas uppfattning.

Från frågebatteriet:

Hur stor är risken för utdöende?

Varför hittar man inte sannolikheter för utdöende som svarar mot de verbala formuleringarna i rödlistan eller i Naturvårdsverkets tolkning av denna? Bakgrund: Rödlistan är en prognos över risken för enskilda arter att dö ut från Sverige. Det förväntas att en prognos över en risk skall uttryckas med sannolikhet.

Hur många procent av de 2015 akut hotade skogsarterna prognosticerar Artdatabanken kommer att kategoriseras som nationellt utdöda 2025? Bakgrund: Av de arter som var akut hotade 2000 var 4% nationellt utdöda 2015. Det finns ingen indikation på att artutdöendet ökar, snarare tycks det minska.

Ger rödlistan en överdriven risk för svenskt utdöende? Vad gör Artdatabanken för att ge en rättvisande bild av risken? Bakgrund: Fyra procent av de akut hotade arterna 2000 var utdöda femton år senare. Men i Artdatabankens Rapport 2011:9 ”Tillståndet i skogen” i ”faktaruta” åskådliggörs att akut hotad innebär 50% chans för utdöende inom tio år. Artdatabankens viktigaste publikation om skog överdriver alltså utdöenderisken en faktor tio!

Är det korrekt att säga att – med utgångspunkt i det observerade utdöendet sedan 1970 – så är risken för nationellt utdöende låg för de 909 hotade skogsarterna (som nu finns i kategorierna akut hotad/starkt hotad/ sårbar)?

Inga Skandinaviska arter globalt utdöda

Vilka arter som är regionalt utdöda i Sverige är också globalt utdöda om några? Bakgrund: Enligt rödlistan 2015 är 202 arter nu Nationellt Utdöda. Naturvårdsverket uppger att ingen enda av de arter som kategoriseras som utdöda i Sverige också är globalt utdöd. Men uppgifter före publiceringen av rödlistan 2015, borde verifieras och det är lätt för Artdatabanken se efter och kolla om uppgiften fortfarande gäller. Svar: Det framstod klart vid seminariet att ingen art i svenska rödlistan dött ut globalt och den norska rödlistan 2015 säger direkt att ingen av de arter som är utdöda i Norge är globalt utdöda. Alltså: vid ingången av 2015 hade ingen av de arter som enligt den svenska eller norska rödlistan kategoriserats som regionalt utdöd hade kategoriserats som globalt utdöd.

Sker det globala utdöendet av ”svenska” arter i mycket lägre takt än globalt genomsnitt? Bakgrund: Vissa forskare anser att den globala utdöendetakten ligger många gånger högre än ”den naturliga”! Siffran 0.01% av arterna per år eller högre har nämnts, dvs. arterna skulle i allmänhet bara överleva i tiotusen år eller kortare. Ingen av rödlistan studerad svensk eller norsk art (20000) har dött ut globalt på de två sekel som rödlistan täcker, dvs det globala utdöendet är noll på 4 miljoner artår (20000 arter*200 år). Man skulle kunna förmoda att skandinaviska arter överlever miljoner år, dvs den ”naturliga” artöverlevnadstiden, men jag tror att flera arter är globalt utdöda utan att det kategoriserats, så jag nöjer mig med att konstatera att artutdöenderisken är mycket låg, långt mindre än de regionala utdöenderisken som är knappt 0.01% per år.

Varför är skandinaviska arter så robusta mot utdöende? Bakgrund: ingen av de arter som fanns i Sverige och Norge för ett par hundra år sedan är registrerad som globalt utdöd i rödlistan 2015. Detta globalt låga utdöende borde ha en förklaring! Svar: De boreala arterna har stora utbredningsområden. De fanns i refugier under istiden och invandrade senare. Förhållandena varierade efter istiden. De karaktäriserades av snabb spridning och god anpassningsförmåga. Denna förmåga i kombination med att de förut fanns långt från Sverige gör att de har stora utbredningsområden och ofta bara en mindre del av populationen finns i Sverige.

Hur många gånger större är artutdöendet nu av svenska arter än vad som är naturligt? Bakgrund: När människan dök upp på scenen så ökade otvivelaktigt artutdöendet väsentligt. Men av ungefär 25000 arter i Sverige som Artdatabanken undersökt har ingen dokumenterat dött ut globalt på över hundra år. Säg att en art av 20000 svenska dör ut globalt per sekel, vilket är en överskattning jämfört med observerat. Detta svarar mot en artlivslängd på 2 miljoner år. Detta är samma storleksordning som skattas globalt före människan rörde till det. Det förefaller alltså inte finnas anledning till överdriven oro för de svenska arternas framtid – eller?

Utvidgad bakgrund om seminariet ”nedåt eller uppåt för skogens mångfald” 151125

Seminariet ”nedåt eller uppåt för skogens mångfald” 15 november har en hemsida hos KLSA. http://www.ksla.se/aktivitet/nedat-eller-uppat-for-skogens-mangfald/   Seminariet kan ses därifrån, dock saknas allra sista biten av seminarierna, vilket är synd eftersom moderatorn utlovade bra frågor till just det missade slutet! Från denna sida kan man se och om så önskar ladda ned bildvisningarna med det väsentliga i föredragen. Det var sällan någon diskussion efter enskilda föredrag, nästan all diskussion är i slutdebatten. En komplimang till KSLA som gjort Powerpointpresentationerna tillgängliga och ett seminarium som gör problematiken något klarare. Jag utgår i fortsättningen från Powerpointpresentationerna och den tillgängliga delen av slutdiskussionen från det sista föredraget av ”djävulens advokat”. Jag går utöver det bara om jag påminner mig något efter att sett allt en gång när det var färskt, kanske jag missar något. En lista med frågor, som gjordes före seminariet med hopp att de skulle komma upp i samband med finns på http://daglindgren.upsc.se/Naturv/QuestionKSLA151125.pdf . Efter seminariet analyserar jag vad som kommit fram med beröring till frågorna. Jag kan omformulera och strukturera frågor som seminariet triggade och ge en utförligare bakgrund. Det allra viktigaste i vetenskapen är inte att besvara frågor rätt, utan att formulera frågor rätt! Rätt svar på fel fråga är ofta förödande missledande! Det är ett skäl till att lägga ned mycket energi på att formulera frågor!

Jag avser alltså att återkomma med diskussion om fler frågor och kommer troligen då att omstrukturera så att den allmänna introduktionen blir ett inledande stycke. De tre följande frågorna blir nog Skogsbrukets roll i artutdöendet, om det invandrar fler arter än som dör ut, om det svenska artutdöendet avtar och rödlistan sas förbättras.

Jag kanske inte förväntar mig så många kommentarer från andra i början av den här processen, men jag skall försöka kommentera själv.

11 thoughts on “Överdrivs risken för utdöende av svenska arter?”

  1. Att säga hur många arter som försvinner per år är svårt av många anledningar, bl a är bara hälften av alla arter analyserade.
    Även av de som är analyserade finns det sådana där analysen resulterat i DD kunskapsbrist. Ibland finns kunskapen i en rödlista och inte i en följande. Det kan dölja sig utdöda både i kategorin kunskapsbrist och akut hotade, man vill förstås undvika att ge en falsk dödförklaring.
    Många arter är små och obemärkta, svårt att veta om de finns kvar bara för att det inte finns observationer. Det sägs i ett dokument att ” För svampar tillämpas en femtioårig karantänperiod
    innan en art bedöms som nationellt utdöd.” vilket inte hindrar att grenskålskinn dödförklarades 2000 fast den observerats 1959.
    Arter som kategoriserats som utdöda vid ett tillfälle kan återfinnas senare antingen genom migration eller genom att de inte märkts.
    Taxonomin kanske inte är klar.
    Arter som finns upptäcks och arter immigrerar utan människans bistånd eller med medvetet bistånd. Det orsakar svårigheter vid kategoriseringen.
    Kunskap och metoder för datainsamling ändras och är alltid osäkra. Men det är för lätt för Artdatabanken att komma undan med att hänvisa till förändringar i kunskap och metoder.
    Årtalsuppgift för sista observation saknas ibland.
    Arter kan ha dött ut en tid efter sista observation.
    Den verkliga utdöendetakten kanske varierar, men knappast så det blir märkbart under de fem år som förflyter mellan rödlistor.
    Den verkliga utdöendetakten kanske samvarierar med hur lätt utdöendet fastställs.
    Utdöendetakt är alltså svårberäknad. Men vad jag kan se finns inga tillräckligt omfattande och dokumenterade uppskattningar av vad utdöendetakten varit, och skillnader mellan rödlistorna 2000 och 2015 borde kunna användas på ett mer sofistikerat sätt än jag eller artdatabanken hittills gjort.

    Jag har skattat utdöendet till ungefär en halv procent av arterna per sekel om det är oförändrat de sista seklen. Detaljerna i beräkningen är osäkra och det är lätt att göra påpekanden om möjliga eller troliga fel. Men det borde vara Artdatabankens forskares uppgift att presentera och dokumentera bättre skattningar huvudsakligen grundat på utvecklingen mellan 2000 och 2015, tidigare information torde inte vara tillräckligt kompatibel. Intill detta görs får väl den grova skattningen en halv procent per sekel stå eller den något noggrannare skattning jag kanske gör.

  2. Frågan om rödlistan överdriver risken för artutdöende, svarat är som jag ser det, ja det gör den. Denna bedömning gäller rödlistade skogsarter för artgrupperna svampar, lavar, mossor och kälväxter. Bedömningen gäller inte andra artgrupper av den anledningen att dessa har jag inte alls försökt bedömma.
    Anledningen till att rödlistan överdriver riksen för artutdöende är flera , men det tydligaste exemplet är arter kopplade till kalkbarrskog. Flera av dessa arter främst marksvampar anger artdatabanken att de kräver lång skoglig kontinuitet men många rödlistade kalkgynnade marksvampar finns i gamla gruvor, på små öar i landhöjningsområden som bara varit uppe ur havet i 100-200 år. beskrivningen av flera arter sager att de finns i naturskogsartad skog med lång skoglig kontinuitet när dessa arter förekommer i gamla gruvor och dess närområde. Det gamla gruvområdet är förutom att det är ett fd kalhygge dessutom en fd industritomt. Även i skog som slutavverkats och planterats hittas dessa sk kontinuitetsarter. Det är ingen tvekan om att risken för att dessa arter dör ut är överdriven när de finns i helt andra och fler miljöer än vad beskrivningen för arten anger.
    För övriga arter som inte kopplade till kalkbarrskog finns arter med många artfynd i skyddad skog, arterna har också totalt många fynd tex lunglav och garnlav. Dessa två NT arter bör var helt orimligt att de dör ut.
    Även för en art som blylav EN där många av de individrikare fynden finns i skyddad skog bör risken för att arten dör ut vara mycket liten.
    Ännu tydligar bör detta vara för många barrskogsarter i norra Sverige där andelen reservat är mycket högre än i södra Sverige. I Norrbottens och Västerbottebns reservat finns med stor sannolikhet många rödlistade arter där risken för dessa arter dör ut bör i stort sett vara obefintlig.
    Rödlistan verkar mer fungera som en signalartslista dvs att arterna indikerar artrika miljöer som är skyddsvärda. Men riksen för att den rödlistade arten ska dö ut är i många fall mycket liten. Naturligtvis finns många arter på rödlistan som har en risk att dö ut men sett till de nämnda artgrupperna är denna risk överdriven.

    1. Tack Bertil
      Dina reflektioner visar några möjliga bidragande anledningar till att utdöendet är så mycket mindre än det “borde vara” enligt rödlistans redskap. Men viktigare är nog att de troliggör att arternas behov av kontinuitet överdrivits och därmed ställningstagandena mot kalhyggesbruket är något överdrivna.
      Du har framfört ungefär de här synpunkterna tidigare och jag hade dem tidigare som bilaga till ett brev som de ansvariga borde ha läst före rödlistan 2015 slutbehandlades. Men i versionen efter brevet behandlats av artdatabankens styrgrupp har jag tagit bort det http://daglindgren.upsc.se/Naturv/KritikTillstandetSkogen.pdf så där och säkert i många andra former har artdatabanken fått del av synpunkterna. Så det ter sig berättigat att ställa frågan varför Artdatabanken inte tagit större hänsyn till synpunkterna.

  3. Människan har bidragit till en ökad biologisk mångfald. Trots många mekanismer genom vilka människan minskar mångfalden . Människan skapar nya ekologiska nischer. Det kan finnas fler arter i Sverige nu än om människan inte hade funnits.
    En tredjedel av de rödlistade arterna återfinns i jordbrukslandskapet som är människoskapat och bara omfattar kanske en tiondel av landarealen och varit långt mindre omfattande tidigare. Uppåt en tredjedel av alla arter i Sverige hade kanske inte kunnat etablera sig här om människan inte skapat förutsättningar och många av dessa får svårigheter att klara sig när marken inte längre hävdas som förr.
    De urbana miljöerna – som knappast ens fanns för tusen år sedan – är viktiga för ungefär en tiondel så många rödlistade arterna som de gamla skogs- och jordbrukslandskapen. Det finns bara två av sju landskapstyper som har klart fler rödlistade arter än de urbana. Det urbana omfattar också trädgårdar, parker, vägrenar, täkter och gruvor.
    Många arter är anpassade till en brandregim som kanske skulle varit hälften så omfattande utan människor. Sedan 1900 har brand näst intill eliminerats av människan men för tusen år sedan och tidigare är människans största påverkan att hon orsakade bränder.
    Människan har kunnat flytta sig själv, arter och gods (handel, råvaror) över väsentliga distanser och över vatten, men det har säkert följt med mycket annat avsiktligt och oavsiktligt. Bla importerats till Sverige.
    Nog tror jag att människan (inte minst genom att reducera artantalet i istidsrefugierna) gjort mer för att minska än öka artantalet i Sverige, men jag är långtifrån säker. Det ter sig för mig fullt möjligt att det finns fler arter i Sverige nu än om Homo sapiens inte uppträtt.

  4. Biologisk mångfald är ett begrepp omgivet av osäkerhet. Olika aktörer drar helt olika slutsatser. Det finns ekologiska och språkliga osäkerheter. Redskapen är trubbiga och fungerar dåligt. Verktygen som finns (rödlistan och nyckelbiotoper) är oprecisa och svåra att formulera som bindande regelverk.
    Den svenska skogen omges av två parallella regelverk. Det ena (mångfald med hjälp av rödlista och nyckelbiotoper) utan exakta regler för hur målet om bevarad biologisk mångfald ska nås. De andra med så långtgående regler för artskydd att det i princip omöjliggör skogsbruk (EUs regelverk med gynnsam bevarandestatus).
    Dessa problem diskuteras utförligare av en forskargrupp inom ett future forest projekt

    http://www.slu.se/sv/centrumbildningar-och-projekt/future-forests/nyheter-fran-future-forests/2015/12/skogsnaringen-och-miljororelsen-parallella-regelverk-bakom-bristen-pa-samsyn/

    http://www.slu.se/sv/centrumbildningar-och-projekt/future-forests/nyheter-fran-future-forests/2015/12/biologisk-mangfald-ett-begrepp-omgivet-av-osakerheter-/

  5. Världen står inför stora oroande problem, men det finns gott hopp om att om hundra år de mest oroande kommer att ha bemästras, en realistisk framtidsvision är möjlig dit vi kan nå med en kraftansträngning. Befolkningen ökar inte och blir huvudsakligen fullkonsumerande vuxna. Nästan alla får en rimlig standard och maten räcker till. Föroreningarna av luft, vatten och jord är inte hot på rimligt lång sikt.
    För att uppnå detta fordras att resurser inte i allt för hög grad plottras bort. En ytterligare ökning av ambitionsnivån för att förhindra utdöende av svenska arter tycker jag skulle vara en sådan bortplottring av resurser från viktigare ändamål.
    Människans aktiviteter har orsakat förhöjt artutdöende så länge Homo sapiens funnits. Nästan omedelbart efter att Homo sapiens för ca 50 000 år immigrerade till Europa, Asien och Australien och för 15000 år sedan i Amerika och för tusen år sedan på Nya Zealand och Madagaskar och ett flertal andra exempel försvann cirka hälften av de stora djuren. Dessa var nyckelarter och deras försvinnande i kombination med andra förändringar ledde säkert till att en stor del av andra arter försvann. Domesticeringen av vilda arter för 10 000 år sedan ledde till att idag de större vilda djuren bara har tio procent av vikten av jordens större djur, 90% är människor och husdjur. Etc. etc. Utslaget över tiden har människan sedan många tiotusentals år sedan medfört utdöende av arter i ungefär samma takt som sker i Sverige idag.
    I accelererande takt har åtgärder för att förhindra och bromsa upp artutdöende vidtagits, och kunskapen om artutdöende och hur det motverkas har förbättrats och systematiserats. Denna utveckling kan förutses fortsätta. Globalt ter sig en ytterligare intensifiering motiverad. Dock inte i Sverige!
    Artutdöendet i Sverige har inte ökat, snarare verkar det bromsat obetydligt de sista decennierna. Nivån av artudöendet av undersökta arter ligger på 0.05 promille per år, dvs 0.5% av arterna det närmaste århundradet. Tekniken för att få tillbaks nationellt utdöda arter förbättras, inga svenska utdöda arter är såvitt känt globalt utdöda. Stora resurser med stora konsekvenser används idag, marginalnyttan av ytterligare resurser blir liten. Det stora hotet mot arterna de närmaste seklet är den globala uppvärmningen, nyinvandrade arter, och de ändrade förutsättningar dynamiska ändringar av arternas roll medför, åtgärderna mot detta ligger inte i konventionellt artbevarande skydd.
    Jag stödjer artbevarande i Sverige men jag stödjer inte en ytterligare intensifiering eftersom jag tycker det finns viktigare saker att satsa befintliga resurser på, och eftersom de utökade konflikterna med markägare och ekonomi inte motiverar nyttan för arterna.

  6. Flera associerade till artdatabanken påstår att de med rödlistekategorierna förknippade stora sannolikheterna för utdöende är

    utgår från ett scenario med konstanta förhållanden. Sannolikheten för utdöende blir lägre om förhållandena förbättras vilket inte intecknats i kategorierna som bygger på de gångna utvecklingen.
    Men de observerade sannolikheterna för utdöende är så mycket lägre (en tiopotens lägre) än de förmodade att det omöjligtvis kan förklaras av förbättringar under 20 år (som fordras för att sannolikheten för akuta och starkt hotade arter skall ligga i närheten av vad som observeras 15 år senare). Förbättringar räcker alltså bara till att förklara en liten del av den överdrivna sannolikheten för utdöende.
    Det framförs också att de associerade sannolikheterna bygger på några gamla vetenskapliga studier på ett litet material. Men det går inte att försvara att teoretiska och föråldrade resultat ger sanningen när observationer av verkligheten visar att de är fel!
    För faktiska färska förhållanden baserat på den svenska rödlistan, se http://daglindgren.upsc.se/Naturv/Rodlistekategori2000.html

  7. Rödlisteindex beskrivs av artdatabanken på http://www.artdatabanken.se/naturvaard/roedlistning/foerklaringar-och-definitioner/roedlisteindex/
    Rödlisteindex är en vägning av förekomsten av olika kategorier och den därmed förknippade utdöenderisken och speglar den hastighet med vilken arter beräknas dö ut. Rödlisteindex utgör ett mått på hur stor andel av arterna som förväntas finnas kvar inom 50 år. Rödlisteindex för svenska arter ligger på knappt 0.9. Detta innebär att drygt 10% av arterna förutses vara utdöda från Sverige om 50 år, se http://www.artdatabanken.se/media/1985/roedlisteanalysrapport-web.pdf
    Av knappt 20000 undersökta arter skulle 2000 försvinna på 50 år, dvs 40 per år. Men det försvinner bara ungefär 1 art per år (202 av 21067 undersökta på ett par hundra år)! Dvs Artdatabankens uppfattning om tolkningen av rödlisteindex överskattar utdöendet med en faktor av storleksordningen 40!
    Dvs Artdatabankens kvantifieringar av utdöenderisken är mycket grova överskattningar! Visserligen är det ett av IUCN rekommenderat mått och tillämpningen är mest jämförelser, men Artdatabanken kunde upplyst om att att tolkningen är helt orealistisk! Att utelämna detta är att missleda!

    1. Rödlisteindex behöver inte tolkas bokstavligt utan användas för att undersöka relationer. Men Artdatabanken tolkar rödlisteindex bokstavligt, som hur stor del av arterna som kommer att dö ut inom 50 år i dokumentet:
      https://www.slu.se/Global/externwebben/centrumbildningar-projekt/artdatabanken/Dokument/R%C3%B6dlistan/Rodlista2010-miljomal-rodlisteindex.pdf
      står på sid 82 ” Här framgår att RLI är avsevärt lägre för arter knutna till naturskog och överhållen skog än för arter knutna till yngre faser av brukad skog, dvs. att framtidsprognosen för de förstnämnda är avsevärt sämre än för de senare. RLI tyder på att uppemot 30 % av arterna för vilka naturskog är viktig kan komma att dö ut från Sverige inom det närmaste halvseklet”
      En riktigare uttolkning vore nog att risken för en naturskogsart att dö ut är ungefär 3 ggr större än för arter som inte är naturskogsarter. Detta blir en mycket liten sannolikhet och långt ifrån så alarmistisk som artdatabankens utsago.

  8. Sören Wibe, tidigare skogsekonomiprofessor, framförde vid en skogskonferens 2008 att artdatabankens rödlista (från 2005) överdrev kravet på åtgärder i skogsbruket http://www.skogssverige.se/en/node/20362 . Wibes åsikter om skogsarterna sammanfattas av referenten så här:
    ”Sören Wibe tycker inte att det håller att år efter år påstå att tusentals akut och starkt hotade arter finns, samtidigt som ingen försvinner. Att samtidigt hävda att den nuvarande naturhänsynen är otillräcklig är otillständigt. Någon gång borde man nå den punkt då man säger nu räcker den naturvård vi har.” I synnerhet som antalet arter ökar snabbt. “Wibe tycker att det är dags att rensa hotlistan”.
    Nu finns rödlistan 2015 och de motiv som Wibe åberopar för sina synpunkter baserat på rödlistan 2005 verkar inte försvagats. Men Wibes kritik ledde inte till någon reaktion, förmodligen var den för lågmäld och inte tillräckligt uthållig.

  9. Risken för utdöende skattades högre för 15 år sedan. Antalet arter som dog ut i förhållande till de som undersöktes vara 20% högre i rödlistan 2000 än i rödlistan 2015.
    Rödlistan 2000 var nog den första som gjorts så grundligt att specifika jämförelser mellan år är jämförliga.
    Huvuddelen av skillnaden 2000 och 2015 beror på ändringar i metodik och precision, men inte desto mindre medför detta en minskning av risken för utdöende. Dessutom är skattningen i rödlistan 2015 säkrare än den 2000. Således bör samhället anpassa sig till en 20% mindre risk för utdöende och prioritera förhindrande av artutdöende lite lägre än samhället gör idag. Samhällets agerande bör bygga på de tillförlitligaste resultaten och inte på föråldrade uppfattningar!

Leave a Reply

Your email address will not be published.