Dag Hammarskjöld var FN:s generalsekreterare 1953–1961 och därmed en av de svenskar som påverkat världen mest sedan 1950, och han gjorde det i fredens och mänsklighetens intresse och med viss framgång, men den ambitionen kostade honom livet, möjligen mördades han. Vill Sverige hylla freden och alla människors gemenskap och gemensamma ansvar för världens framtid med en staty av en svensk på en offentlig plats menad att stå i sekler kan jag inte tänka mig något bättre objekt än Dag Hammarskjöld. https://sv.wikipedia.org/wiki/Dag_Hammarskj%C3%B6ld                                                  

Han gick på samma gymnasium som jag, katedralskolan i Uppsala, fast då hette den Högre Allmänna Läroverket i Uppsala. Skolan är sig ganska fysisk lik sedan han gick där, även om nya byggnader tillkommit. Enligt vad jag hört hade han samma klassrum som jag hade. Rummet finns kvar, men hade blivit ämnesrum sist jag såg det (jag har besökt skolan på alumnidagar några gånger). En ytterligare relation till gymnasiet är att min mormor tillbringade ungdomen samt tiden till 1951 mittemot läroverkets huvudingång och jag besökte huset till 1965 eftersom en kompis/släkting hyrde studentrum där. Och jag sov de första 30% av mitt liv inom gångavstånd från Uppsala slott där Dag Hammarsköld växte  upp.

1934 blev han docent och filosofie doktor i nationalekonomi vid Stockholms högskola på sin avhandling Konjunkturspridningen: en teoretisk och historisk undersökning. Min far Gunnar Lindgren var fil lic i Nationalekonomi med liknande intressen. Dag Hammarskjöld föddes 1905 och min far 1913. Han och min far ”träffades” i diskussioner. Hammarskjöld var redan så meriterad när jag föddes att jag tror det bidrog till att jag heter Dag, men jag minns inte om jag någonsin talat om detta med mina föräldrar. Jag heter Dag Gunnarsson Lindgren, vilket är jobbigt eftersom i officiella papper det ofta inte görs skillnad mellan för och efternamn, men patronymen Gunnarsson är ett förnamn. Kanske det bidrog att det var nära till gamla Uppsala som var Sveaväldets centrum på Vikingatiden och kan inspirerat till ett namn en viking kunde haft Dag Gunnarsson.

Vid Dag Hammarskjölds begravning följdes han i processionen av flera världsledare och jag var då elev i hans gamla skola och skolans elevråds ordförande, som jag vagt kände, gick då med i processionen svingande ”skolans fana”. Jag hade förmånen via min mammas kompisar att få se processionen på nära håll snett uppifrån och skymta jordfästningen från en välbelägen balkong. Jag minns ingen säkerhetskontroll, men idag hade det säkert dessa balkonger varit avspärrade.

När jag vid sällsynta tillfällen besökt Uppsala ser jag också den ”familjegrav” där bl a min mormor och hennes föräldrar vilar nära Dag Hammarskjölds grav och då lägger jag ibland en blomma på Dag Hammarskjölds grav som en hyllning till fred och gemenskap för mänskligheten.

DL 250509