Skogsarter som dött ut sedan 1950

Analys och lista för de 19 skogsarter som dött ut senast. Artutdöende verkar ett mindre problem i norr.  Hotkategori verkar ge dålig skattning av utdöenderisk.

För att här och i senare artiklar diskutera och analysera hur skog och skogsbruk påverkar artutdöende i Sverige har jag i tabellen listat de skogsarter (arter som landskapstypen Skog är viktig för) som enligt rödlistan 2015 dött ut sedan 1950. Det ”moderna skogsbruket” anses ha fått stor omfattning sedan 1950 och det är en lång fördröjning innan aktiviteter som inte hade stor omfattning före 1950 får stort genomslag. Därför är materialet inte helt representativt för dagens situation. Eftersom bara fem skogsarter kategoriserats som utdöda sedan 1970 så vidgades materialet till utdöda sedan 1950.

Fem skogsarter har dött ut sedan 1970 och fem arter anges (Dahlberg 2015) ha skogsbruk som direkt utdöendeorsak sedan 1950. Detta är 5/20000 = 0.25 promille av de arter som beaktats som underlag för rödlistan, dvs en försvinnande liten del av de svenska arterna. Det låga antalet innebär att det är problem med representativiteten och det gäller särskilt de fem arter som kan sägas dött ut som en direkt följd av skogsbruk, eftersom tre av dem är så nära associerade att utdöendet nog kan ses som en enda händelse.

Nordberg (2015) och Palmer (2015) har utgående från rödlistan 2015 och Artfakta tabellerat nationellt utdöda skogsarter efter sista angiven observation. 18 arter har dött ut efter 1970 varav 5 (28 %) var skogsarter. Nitton skogsarter har dött ut efter 1950, dessa listas i tabellen. Det finns felkällor, ”verkligt” utdöende sammanfaller inte med observerat och korrektioner är teoretiskt möjliga för bättre skattningar. Givetvis finns det andra aspekter på mångfald än utdöende men detta diskuteras ej i denna artikel.

Tabell. Information från Artfakta 2015 om de skogsarter som försvunnit efter 1950. Bokstäverna i kolumnerna hänvisar till noggrannare förklaringar under tabellen.

Svenskt namn A Artgrupp B Senaste obs C 2000 D 2005 E 2010 F Förekomst G Noter H
grön kulhalsbock Skalbaggar 1950 RE RE RE Norrland kanske, barr, död bark
Acritus minutus Skalbaggar 1950 RE RE RE Skåne Småland Stockholm troligen, virkesimp, gammal löv
blodbock Skalbaggar 1950 RE RE RE Västergötland Härjedalen kanske död löv
gulnackad rödrock Skalbaggar 1953 DD RE RE Strömsholm Djurgårde troligen 1946 j Imp virke löv nedbruten ekstubbe
Danacea pallipes Skalbaggar 1953 RE RE RE Kullen i Skåne kanske 1851 j löv
skånsk hättemossa Mossor 1954 RE RE RE Skåne Dalsland Gotland otroligt 1884 j löv
lillkuddlav Lavar 1956 ? NE RE en lokal Värmland ja * 194?? v grangrenar med Värmlandslav
hedbålmossa Mossor 1965 RE RE RE Hallands Väderö Skåne nej 1965 j v s
skaftlav Lavar 1956 ? NE RE en lokal Värmland ja * v 194?? v  grangrenar med Värmlandslav
Ectemnius fossorius Steklar 1957 RE RE RE Från Småland till Jämtland nej grov död ved löv
grenskålskinn Storsvampar 1959 RE RE RE umeå Övertorneå Troligen 1904 döebde grangrenar
värmlandslav Lavar 1962 RE RE RE norra Värmland troligen * v  1941 skuggad gran
brandmögelbagge Skalbaggar 1966 RE RE RE Norrbotten möjligen 1940? B beroende brand ofta
skimlig fjällknäppare Skalbaggar 1967 RE RE RE Sedan 1900 endast Halltorps hage Öland knappast J jätteträdskontinuitet
tryfjäril Fjärilar 1970 RE DD RE Skåne Blekinge ja 1947 j Ädellövsklog kaprifol kanske återetableras
mellanspett Fåglar 1980 RE RE RE Götaland knappast J  Gamla Ekskogar fanns en del 1970
praktgrusmossa Mossor 1984 RE RE RE Halland Uppland knappast Halvöppen lövskog
 barkvårtlav Lavar 1995 RE RE RE Västergötland Gotland knappast 1940? Hassel
förgyllt metallfly Fjärilar 1996 CR CR RE Söderåsen (Skåne) Gotland Troligen * v 1887 avverkning ädellöv granplantering

Förklaringar till kolumnerna i tabellhuvudet. A) Svenskt namn om det finns, klicka på namnen för att komma till artfaktabladet för arten, Italics+Bold = arter vars utdöende direkt kan kopplas till Skogsbruk (se nedan); B) artgrupp (taxonomisk grupp); C) senaste ”förekomst” (observation eller häckning eller liknande, tidigaste utdöendeår); D-E) kategori i rödlistorna 2000, 2005 och 2010 NE=utdöd från Sverige, DD= ej kategoriserbar, CR=akut hotad, NE,?=ingen kategorisering; G) var arten funnits i Sverige; H) Noter: svar på frågan om dagens naturvård insatt tjugo år före sista obs/reproduktion med lokala måttliga åtgärder eller de allmänna åtgärder som idag görs borde fått arten att överleva, * betyder lokalt avverkningsförbud för känd lokal av värdefulla träd hade troligen hjälpt, J,j viktig resp mindre viktig för jordbrukslandskapet  v(åtmark) ; förekommer i andra landskapstyper.  Årtal=första obs i Sverige (?= osäker); B=minskad brandfrekvens har troligen bidragit till utdöendet.

Artudöende direkt orsakat av skogsbruk Dahlberg (2015) angav att ganska få arter dött ut som en direkt följd av skogsbruk. De fem av dessa arter som dött ut sedan 1950 markeras i Tabellen.
Tre lavarter växte intimt tillsammans. Skaftlav och Lillkuddslav anses ha växt på samma lokal som Värmlandslaven. De upptäcktes i början av 40-talet och bör kanske betraktas som en överart med subarter, försvinnandet kopplas till granavverkningar ungefär samtidigt i norra Värmland.
Skimlig fjällknäppare kopplas till jätteträd (mulm ek) och således förmodligen snarare hagmark än träd.
Förgyllt metallfly behöver värdväxterna aklejruta och ängsruta. Ingen miljöförändring hade skett på lokalerna på Söderåsen där de fanns. Aklejrutan anses missgynnas av att gran planteras på ädellövsmark.
Ingen av dessa fem arter fanns i norra Sverige. Förmodligen hade risken för att arterna dött ut minskat väsentligt om naturvårdsprinciperna år 2000 tillämpats redan 1950. Det ter sig troligt att några levt idag med dagens hänsynsregler. Det ter sig inte särskilt troligt att stora kalhyggen är en viktig komponent i utdöendet.

Förekomst norrut Endast 4 av 19 utdöda skogsarter fanns i den norra halvan av Sverige. Av fem arter vars utdöende utpekas speciellt bero på Skogsbruk fanns ingen i den norra halvan av Sverige. Alla som dött ut efter 1969 fanns i den södra tredjedelen av Sverige. Av detta skulle man kunna förmoda att åtgärder för att förhindra artutdöende är angelägnare i södra än i norra Sverige. Om skogsbrukets åtgärder i sig (kalhyggesskogsbruk) är viktig orsak till artutdöende av skogsarter, är det lite förvånande att artutdöendet är mindre i norr än i söder.

Nyligen upptäckte arter En del av de arter som dött ut sedan 1950 observerades första gången ganska sent. Av 19 arter upptäcktes sju före 1850 tre mellan 1850 och 1900; åtta mellan 1901 och 1950 och en mellan 1951 och 1970. Det kan vara så att sent upptäckta arter är sällsynta och därför löper stor risk att dö ut, eller kategoriserats som utdöda eftersom de bara upptäckt på en lokal där de försvinner. Det kan vara gränsarter vars närvaro fluktuerar men ändå en gång kategoriserats som befintlig och sedan kategoriseras som utdöd, fast det egentligen är fluktuerande.

Skogsbrandfrekvens. En orsak till utdöende av skogsarter efter 1950 borde vara den minskande skogsbrandfrekvensen, men denna möjliga orsak nämns endast för en av de 19 arterna som försvunnit sedan 1950.

Andra landskapstyper. Endast arter för vilka landskapstypen skog är viktig har tabellerats, men arterna förekommer ofta i andra landskapstyper och det kan vara förändringar i dem som är den viktigaste bidragande faktorn. Orsaken till utdöendet behöver alltså inte nödvändigtvis vara förändringar i landskapstypen skog, t ex kan annat än skog vara viktigt för en begränsad del av livscykeln. Tankarna går först till jordbrukslandskapet, som verkar mest drabbat av en ökande hotbild. 5 av de 19 arterna förekommer också i jordbrukslandskapet. Fyra finns i våtmarkslandskap. Vad som är skogslandskap är nog ofta för de utdöda arterna ett skogslandskap som ligger nära jordbruket (trädbevuxen gräsmark och sådant) och en viktig orsak skulle kunna vara att skogsbetet nästa försvunnit

Bara en art har fått kategorin ändrad från hotad till utdöd! I tabellen över utdöda i rödlistan 2015 finns bara en art som kategoriserades som ”hotad” i rödlistan 2000 och (förgyllt metallfly). Skulle hotkategorierna tolkas som utdöenderisker (som de normalt är) skulle mångdubbelt fler i genomsnitt ändrat kategori från hotad till utdöd under en femtonårsperiod. Ytterligare tre arter som inte kategoriserats som hotade 2000 kategoriseras som utdöda 2015. Detta indikerar att tillskottet i utdöda arter mellan 2000 och 2015 har mer med ökad kännedom om arter att göra än hur hotade de var 2000. Dvs kategorierna ”akut hotad” och ”starkt hotad” (som borde märkas på ett till två decenniers sikt) har liten betydelse för utdöendet.

Karenstid Tabellen kan bidra till frågan om karenstid, dvs hur lång tid som förflyter från att en art faktiskt dött ut tills den kategoriseras som utdöd. Av de 19 arter som dött ut 2015 har tre inte kategoriseras 2000 antingen för att de inte tillhörde de som analyserats (sista observation 1956 och 1956) eller analyserats men inte kunnat kategoriseras (1953). En har kategoriserats som akut hotad i tidigare rödlistor (1993 eller 2003 om något som är tveksamt inkluderas). Detta pekar på att det finns en ”reservoar” av utdöda arter bland de som inte kategoriserats i en hotkategori, men för de som tidigare kategoriserats som hotade är karenstiden några decennier. Jag har tidigare analyserat karenstid utgående från att utdöda arter rekryteras från akut hotade, men denna analys underdriver nog karenstiden. Även om den ”observerade” utdöendetakten har minskat väsentligt efter 1970 kan det inte sägas stå bortom rimligt tvivel att den är ungefär oförändrad, och utdöendetakten är nog i högre grad en fråga vilka arter som inte åsatts en hotkategori i tidigare rödlistor än jag tidigare trott. Ofullkomligheter i rödlistan och hur de ändras mellan rödlistor är viktiga faktorer för vilka arter som dött ut och därmed tidpunkten för sista observation. För mellanspett var tiden mellan sista observerad häckning och konstaterat utdöende bara två år, dvs en kort karenstid.

Mellanspett Det enda spektakulära utdöendet av skogsarter sedan 1950 är mellanspetten. De flesta utdöda skogsarter har haft en mycket oansenlig ekologisk roll, men mellanspettens försvinnande kan ses som ett tecken på att utdöende kan drabba också arter vars roll inte är helt obetydlig

Naturvårdseffekter Jag har kommenterat vad jag tror är effekten om dagens naturvård satts in lika mycket tidigare som tidsavståndet till sista observation. Naturvården med inriktning på artbevarande har hela tiden förbättrats med bättre kunskap, bättre överblick, vidare engagemang och den ökande del av arealen som undantas från skogsbruk. Jag gissar att hälften av de tabellerade arterna nu inte karaktäriserats som utdöda om 2015 års artbevarande naturvård hade varit i kraft några decennier före ”sista observation”! Jag gissar också att det inte skulle varit många fler vid liv om dubbla dagens artbevarande naturvård sats i kraft några decennier före sista observation. Gränsvärdesnyttan är säkert marginell och många av de utdöda arterna var bortom räddning. Mycket kraftiga ändringar kan leda till att andra arter dör ut och detta gäller också riktad naturvård.

Frågor från frågebatteriet:

Är Värmlandslaven den enda art som dött ut i Sverige sedan 1950, där utdöendet enligt Artfakta tycks kunna kopplas till avverkning av barrträd? Jag tycker frågan besvarats under seminariet  och sedan har jag utvecklat. Slutavverkningar av övervägande barrskog verkar dock sällan vara direkt kopplade till utdöende.

Referenser

Nordberg M 2015 i Christiansen CG 2015 Växer blåbär i skogen? ISBN 978-91-982931-4 sid 129 & 145

Palmér C-H 2015 vid diskussionsinledning till seminarium på KSLA 151125 och personligt meddelande

Dahlberg A 2015 föredrag vid seminarium KSLA 151125

Sandström, J., Bjelke, U., Carlberg, T. & Sundberg, S. 2015. Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer – rödlistade arter i Sverige 2015. ArtDatabanken Rapporterar 17. ArtDatabanken, SLU. Uppsala