Här visas med nya kriterier på svenska att det globala temperaturklimatet ändrats i snabbt ökande takt, långt snabbare än vad den etablerade klimatforskningen ger intryck av Ett komplement till de många utmärkta klimatanalyser som utförts och till IPCCs gedigna arbete, som dock har eftersläpning och kanske är för försiktigt.
Utgångspunkten, inspirationen, data och några engelska termer kommer från https://parisagreementtemperatureindex.com/ av Chris Priest, Brighton. Jag rekommenderar webben för djupare information om global uppvärmning. Jag tycker författaren gjort ett utmärkt nyskapande arbete. Utgångspunkten är Global Mean Surface Temperature (GMST). Milstolpar (Milestones) för temperaturökningen sätts till 0.50, 1.00, 1.25, 1.50, 1.75 och 2.00 grader C över förindustriell tid. Den förindustriella tiden sätts till genomsnittet 1850-1900, eftersom det inte finns pålitliga tidigare uppskattningar, men uppvärmningen är nog något större. Varje dags globala temperatur jämfört med förindustriell tid (anomali) registreras och utgör de data som analysen nedan bygger på.
Analysen resulterar i 4 tabeller över temperaturökningar över tiden: Första dagen en temperatur överskrids, första månaden, första året, när 100 dagar överskridit.
Det tog 8 år att gå från varmaste dag 1.5 grader över förindustriell tid till att varmaste dag 2 grader över, men 57 år från att varmaste dag var 1 grad över tills den var 1.5 grader över. Jättestor skillnad mellan samma temperaturintervall nu och förut!
Det tog 9 år att högsta månadsvärdet höjdes från 1.25 till 1.75 grader. Det tog 35 år för högsta månadsvärdet att öka lika mycket från 0.75 till 1.25 grader över förindustriell. Jättestor skillnad för samma temperaturökning.
Det tar dubbelt så lång tid för årstemperaturen att stiga från 0.50 grader över förindustriell till 0.75 grader som det tar att stiga från 1.00 grader till 1.25 grader.
Det tog 30 år för de 100 varmaste dagarna att stiga från 0.75 grader till 1.25 grader. Men bara 14 år från att de låg över 1.25 grader till att de låg över 1.75 grader. Fördubblad ökningstakt!
Det går att omvandla data från Tabell 4 till uppvärmning per år som en funktion av året som gjorts i Tabell 5 nedan.
Tabell 5 beräkning av global temperaturökning per år
2024 för man naturligt eftersom de två föregående värdena är samma. Då får man nedanstående Figur.
Få är medvetna om hur snabbt uppvärmningen nu går och hur kraftigt uppvärmningens takt har ökat, Jag trodde definitivt inte detta innan jag började grubbla och tänka över det i slutet av 2023!
Vad beror effekten på om inte enbart accelerad uppvärmning? Själv tror jag en ökad variation i temperatur har betydelse, men det är inte speglat i en ökande variation i årsmedelvärdena. Det kanske är någon sorts växelspel med geografisk variation, dagligt variationsmönster, häftigare variationer i luftens och havens strömmar och säsongsvariation som döljer en lokalt ökande temperaturvariation. Att det blir varmare innebär att större energier och energiöverföringar är inblandade och det borde också öka variationerna. Det finns mycket att grubbla över här och de professionella klimatologerna verkar inte tänka i tillräckligt vida banor..
Here I make some analyses constructing tables 1-3 based on data, terminology and considerations from https://parisagreementtemperatureindex.com/Paris Agreement Temperature Index – Just how hot is it ? An excellant contribution to the knowledge of global warming by Chris Priest! I also added a Table 4 based on my own suggestion for a measure of global warming: When a temperature has been passed 100 days!
I have also below commented on presentations but nothing essential.
The global warming may be associated with another dramatically increasing change by time, which I have not seen well quantitavely documented somewhere else. The interval when the first days and periods with an increased temperature becomes much shorter.
See https://parisagreementtemperatureindex.com/1000-day-climate-graphic-design/ for temperature on earths surface data Global Mean Surface Temperature (GMST). The Milestones of temperature raise are 0.50, 1.00, 1.25, 1.50, 1.75 and 2.00 raise above preindustrial era. The table 1 extracted shows year when First Day anomaly above GMST Milestone occured. There is a “random” variation among Days and Months confusing the picture. Thus even if no warming there is a variation in observed deviations, and a “first day or month” 0.25C warmer than average is expected to occur. When the rate of warming is smaller that has a bigger influence of year of first occurance. Thus the “true” intervals are less reliable earlier years when warming was smaller.
Table 1
GMST “Milestone”
First Day over Milestone
Years from First Day above previous First Day above Milestone
Heating speed, degrees/year
0.75 C
Feb 1941
1.00 C
Jan 1958
19
0.25/19 =
1.25 C
Feb 1995
37
0.25/37=
1.50 C
Dec 2015
20
0.25/20=
1.75 C
Feb 2016
1
0.25/1=0.25
2.00 C
Nov 2023
7
0.25/7=
I formulated it on twitter as : It took only 8 years between the first Day with a temperature anomaly > 1.5 C and a Day with >2 C (end of 2023), while it took 57 years to raise from 1.0 to 1.5. It seems evident from Table 1 that it is a trend since 1958 to 2023 that it takes shorter time to pass from a Milestone to next.
To understand how well some of this information is known and discussed among professional climatologists I made comments on the blogg of the Swedish Meteorological and Hydrological Institute global uppvärmning pradoxala resultat – SMHI (kundo.se) . My opinion based on the response is that they are not very aware. I sent a reply but it seems neglected, the authority seems avoiding deeper discussions, but sticking to informing.
Approximate year 100 days above milestone accumulated
Years since previous milestone passed
0.50
1944
0.75
1980
36
1.00
1998
18
1.25
2010
12
1.50
2017
7
1.75
2024
7
2.00
20??
Looking at Table 1 (first day) and 2 (first month) the intervals between passing different intervals are very “jumpy” while Table 3 (when 100 days warmer than Milestone) the intervals change in a smoothe way. It is also logic that the “first” time is more affected by other factors than the contineous heating and thus more uncertain. An advantage with 100 days instead of a higher number of days is that it gives more and more recent milestones. Demanding a high number of days may mean that the Milestone is passed after the full year value has passed the Milestone.
Table 4. Speed of Temperature raise when 100 days above a milestone accumulated
Between years
Average year
Milestones C
temp raise, degree per year
1944-1980
1962
0.50-0.75
0.25/36= .007
1980-1998
1989
0.75-1.00
0.25/18= ,013
1998-2010
2004
1.00-1.25
0.25/12=. 021
2010-2017
2014
1.25-1.50
0.25/7 = .036
2017-2024
2021
1.50-1.75
0.25/7 = .036
2024 trend
2024
0.25/7 = .036
Beräkning av hur snabbt den globala temperaturökningen sker
The milestones do not pass att even years and wherefore temp raise is not accurate by besides the last value the differences will be rather small. The temp raise is smaller than if differnce
A recent report about global warming (which also condense much of the available information around the warming) is ESSD – Indicators of Global Climate Change 2023: annual update of key indicators of the state of the climate system and human influence (copernicus.org) “Human-induced warming has been increasing at a rate that is unprecedented in the instrumental record, reaching 0.26 [0.2–0.4] °C per decade over 2014–2023.” Table 4 estimate is higher, but not “significantly higher”. Recent IPCC assessments concluded that the rate of increase in anthropogenic warming in 2021 was 0.2 °C per decade with a likely range of 0.1 to 0.3 °C per decade. My estimate (Table 4) is higher than that.
Temperature raise accelerated clearly to around 1980 but after that an acceleration is not evident from figures. The trend seems to have almost the same slope for maximum or mininmum temperatures. Plots at GMST Milestones – Mixed Data Set (parisagreementtemperatureindex.com) however trace acceleration. At first sight it seems small if the effect of hot last year period is not included. But at second sight I saw room for rather large acceleration. Thus it seems likely the shortening time intervals between milestones at least partly is caused by rapid acceleration of global warming.
As I see it a reason or contributing reason could be an increased temperature variation around the mean. But if so it is hard to explain why the difference between high and low values around the mean does not seem to increase, they actually seems larger 1900-1970. Perhaps changes in geograhic, seasonal and variation during day pattern could hide such variation.
Results seem contraintuitive at first sight! Much more thinking is needed on what is a reasonable explanation. Could it really just be rapid accelaration of global warming?
Below are comments to the author of the main material, who I try to help.
If separate analyses for sea and land are made instead of all surface, what happens when?
IPCC AR6 Synthesis Report: Climate Change 2023 — IPCC . 10 pages of formalities and starting on p 11 with average of the period 2011-2020. This can be considered a bit misleading in a report from 2023, especially¨as making anomaly 2015 the first bold point. Their alternative future projections have numbers rather than a “business as usual” scenario (to continue as 2020). First it is many unimportant pages and the most important essentials are sort of hidden. My main critic against UN bodies is that it is tabu to claim that we are too many. The word “Overpopulation” is tabu for UN. If the world population dropped to 2 billions, “net-zero” would be an easy target. With a growing population: no chance!
I do not think it is so important how 1.5 is exactly defined as it is only “if possible” and it is sure it will be passed, the exact date is most for newspapers headlines. But 2 is more important how it is defined as the goal is to keep well below. But on the other hand UN could define some measures of temperature raise which are yearly reported, would cause less confusion but also less developement.
I make an article about speed of passing milestones. Very interested if something similar done by someone else! https://tidningenglobal.se/2024/5-augusti-2024/den-globala-uppvarmningstakten-underskattas/
Keep to surface temperature and evaluations based on daily observations. Do not disturbe by other things! Leave that to others! It takes attention from the most important to go to deep into other things and as you do not work full-time on it better if focused! Just to keep focus and point at new considerations about the most essential observations! Climate is more than temperature. Perhaps some other word? You have a rubric and “definition” that 1.5 C is reached when 1000 days pass that. I do not like that, even if “climate” become 1.4 C permanent you would reach more than 1000 days after some time. You make non linear fits which indicate that climate heating accelerates. But that is partly misleading, the past year has been unusally warm! The is a partly regular pattern how the oceans absorbe heat (la nina) and also other phenomenons. Look on the past! It would be very surprising if the “accerelation” did not look less dramatic if looking backwards 2026. Maybe a note on that.
It is temperature anomalies and maybe explain that better to those who are not so accustemed.
I like the graph “months per year above milestones”. It is pedagogic dealing with months and years. I suggest to have small year signs on the X-axis to facilitate own considerations (as it seems to be in the lower figure). It is not logic using different coulers in the lower figure than the higher and the Y-axis for months should stop at 12.
Is there an annual pattern in anomalies? Maybe your averages should consider that? Is that pattern changing over time?
Probably the heating over time accelerates, but the speed of acceleration is easily over-estimated at the end of a hot period there we are now.
Actually, we do not have the answers to the big questions. The majority of the universe is unknown, it consists mainly of dark matter and dark energy known only by their effect on gravity. We do not know how universe looks outside what we can see because the limits set by speed of light. We do not know if others are aware of their existence, we do not know if our spirit will survive death or not, nor do we know if there are higher levels of consciousness than our own. We do not understand how the universe began, and we are uncertain of how it will end. Einstein once said that God does not play dices, but it seems he do. Even mathematics has unprovable theorems. Thus it is a risk to rely too much on a mathematicical-physical models.
Grunden för utvecklingen av livet, arterna och människan är evolutionen. Sedan minst tre miljarder år drivs den av genetisk kod i cellernas DNA. Det är en enkel grundläggande mekanism som blint ”styr”: ”bli fler!!”; ”tillväx!!”. Ingen medveten vilja vid kontrollerna. Detta tar sig oerhört komplicerade och svårförståeliga uttryck. Det resulterar i underliga komplexa omvägar där meningslös slump är centralt för till synes helt osannolika kombinationer av samverkande ändringar. Arterna hålls i balans genom samspelet med andra arter och miljön. Arternas numerär begränsades också av de destruktiva effekterna evolutionen tagit för att sprida generna. Exempel är revirstrider och konkurrens att para sig med kamp eller teknik att imponera på partners som påfåglarnas långa svans.
Men begränsningarna i antal, ekologiskt utrymme och resursförbrukning gäller inte längre för människan som nu vida överskridit vad som är hållbart. För drygt tiotusen år sedan tillväxte Homo sapiens dominans i accelererande takt och är nu nästan total. Exempel: av den sammanlagda vikten av landlevande däggdjur är 60 % husdjur, 36 % människor och bara 4 % vilda djur.
Begrepp som lojalitet och makt kan gynna geners förekomst i arten och göra att de sprids och ”tar över”. Familj och klan delar gener. Kopior av en individs gener kan spridas med släktingar även om de inte är till fördel för individen. Därför utvecklas många potentiella förmågor i psyket, som att underordna sig gruppens eller familjens intressen. Ha en överordnad ledare är bra för klanens gener. En ganska diktatorisk ledare är bra för olika former av jakt (rovdjur, mammutar), vid våldskonflikter med grupper av artfränder (krig) och något mindre diktatoriska ledare för fördelning av arbeten och resurser. Vi förmås känna lojalitet mot gruppen ”vi”, ”vi tillsammans kan vinna”! Andra grupper blir ”dom” som skall förlora och ofta svartmålas. Men evolutionen skapar inte någon känsla för lojalitet med artfränder för att de tillhör samma art. Detta leder ibland till krig och grovt våld. Den biologiska mekanismen som medverkar till detta beteende är att ”våra” gener då kan ersätta ”deras”.
Detta är roten till människosläktets stora problem: överbefolkning och dödliga gruppkonflikter (”krig”). Visst hopp finns, människor dödar andra människor i mindre uträckning nu än tidigare och det verkar som världsbefolkningen kommer att sluta att växa före 2100. Men det är för sent och inte tillräckligt! Det viktiga “vi”-et borde vara alla människor på jorden, vår hjärna borde kunna ta befäl över våra drifter och sluta propagera mot “dom” (i andra partier t ex, som nu är aktuellt vid EU-valet).
Överbefolkning diskuteras och har diskuterats i den allmänna debatten. Ändå är begreppet överbefolkning (”overpopulation”) tabu i de viktigaste organen. Detta gäller för FN och dess internationella förgreningar liksom för Sveriges regering och myndigheter som inte nämner ordet. Våra grundläggande instinkter är säkert en faktor som spelar roll i att det blivit så.
Förmågan att tillräckligt prioritera vår arts uthålliga framtid verkar för okontrollerad under trycket från våra mest basala instinkter. Vi har inte i tillräcklig grad lyckats bemästra våra gener. Detta tar sig nu uttryck i stöd för upprustning och NATO-medlemskap som sägs skydda oss. Samtidigt som samhällets ekonomiska stöd till fredsorganisationer minskar. I en situation där “vi” borde inse att den viktigaste ingrediensen i försvaret är fred och fredsorganisation därför borde få minst en promille av försvarsbudgeten,
Det är synd att svenska flaggans dag uppgraderats till nationaldagshelg. Betoning av nationalism minskar chansen att släktet överlever. Nationalism ökar chansen för förödande krig och minskar lätt toleransen för andra. Nationalism kan medföra en otillräckligt kritisk nivå mot nationalstatens beslut och värdenormer. Indelningen i nationer minskar tolerans och förståelse för de som hör till andra nationer. Nationaldag och nationalsång glorifierar ofta diskutabla världen.
Det är respektabelt att slå vakt om gamla traditioner, därför tycker jag inte vi skulle avskaffat svenska flaggans dag. Att bevara traditioner tror jag bidrar till långsiktig överlevnad, om det görs med en glimt i ögat och utan överdrivet engagemang från staten. Det är tveksamt om staten försöker ingripa mot för Sverige nya traditioner som “Halloween” och “Alla hjärtans dag” (dessa är kommersiellt styrda, inte uppfunna av staten).
Men nationella beslut som leder till förstärkningar av nationellt glorifierande institutioner bör användas med mycket större restriktivitet än vad som skett med nationaldagen, och framförallt dess upphöjande till helg. Möjligen skulle den kunna vara ursäktligt t ex i svåra orostider eller för att läka sår, eller till på köpet för att legitimera kontroll, men en sådan situation förelåg inte i Sverige.
6 juni fattades ett formellt beslut att utse Gustav Vasa till kung. Detta var ett led i Gustav Vasas kampanj för erkännande. Erkännandet hade ett mycket tveksamt parlamentariskt underlag. Gustav Vasa splittrade definitivt Kalmarunionen, ett tidig försök till internationellt närmande. Det gav intrycket att Sverige befriades från danskarnas ok genom den svenska “patriotiska självständighetsrörelsen” om man ser det ur Vasas historieskrivning. Men terrorstyrd upprorsrörelse om man ser det från Danmark. Den grymme Kristian Tyrann i den svenska historien, men den anti-aristokratiska Kristian bondekjaer i den danska. Analogt med att norrmännen firar befrielsen från svenskarna den syttonde maj! Gustav Vasa har en viktig plats i den svenska historien, men han hade många osympatiska drag som statsbyggare, det känns inte bra att ytterligare idealisera och glorifiera honom. Att fira svenska flaggans dag efter honom är en ganska ny tradition som inte vidmaktshölls på sexton- och sjuttonhundratalet. Det antogs en grundlag 6 juni 1809, men i folkmedvetandet är det nog att Gustav Vasa blev kung som är händelsen. Att det blev nationaldag är nog inte så viktigt för uppmärksamheten, som att den gjordes till nationell helg. Därmed höjdes nivån på “minnesdagen” och vad den står för. Nationaldagen kallar mycket fler svenskar under fanorna ute i kommunerna än svenska flaggans dag, som huvudsakligen utspelades på Skansen utan att vara helg. Själv deltog jag i år för första gången och det var trevligt, vilket kanske motsäger vad jag framför, fast vi förlorade ju en pingsthelgdag som kanske var trevligare.
På nationaldagen skall vi sjunga nationalsången att vi tronar på minnen från fornstora dagar när ärat namnet flög över jorden. Särskilt goda associationer har nog inte minnet efter svenskarnas besök i Köpenhamn, Prag, Krakow, Brest etc hos de lokala.
Nationalism är generellt sett en icke önskvärd och potentiell farlig fraktionsbildning, även om den generellt bör tolereras och man bör inte vara fundamentalisk anti-nationalist. Det är ändå den svenska nationalstaten som kontrollera oss vilket vi måste tolerera och är långt bättre än anarki. Vi har faktiskt anledning att uppskatta den svenska staten. Just Sveriges nationaldag är ganska godartad. Men att underblåsa nationalism genom att upphöja en dag med nationell anknytning till nationaldag och helgdag är ett av de skäl som gör det svårt att tro att det inte kommer att bli sämre 2100, vi prioriterar fenomen som kan leda till elände.
Global temperatur varje dag på året sedan 1940 har jämförts med förindustriell tid. Sista halvåret 2023 har varje dag varit varmare än ”någonsin” för alla dagar utom tre. De nya rekordnivåerna slår de gamla med mycket bred marginal. I november överträffade några dagar temperaturökningen >2 grader, som världen skulle hålla sig väl under!
Jag har alltid oroat mig för människans framtid, men oron har förstärkts sista månaderna och jag misströstar om sapiens kommer att finnas kvar, om hon inte ändrar sig radikalt. Vad kan jag göra åt det? En sak jag kan göra är att skriva brev till mina 71 grannar i Grönstenens samfällighet, kanske påverka dem? Kanske få dem att påverka andra/annat? Detta grepp har aldrig någon annan i Grönstenens samfällighet kommit på, eftersom jag inte minns mig fått något liknande brev! Så jag prövar ett nytt grepp! Jag befarar förstås att många känner att de har något angelägnare att göra än läsa det här men jag gör ändå ett försök.
Jag tänkte brevet skulle inviga användningen av de nya postfacken, men det verkar dra ut på tiden. Ett ytterligare tecken på vår civilisations oförmåga att den inte verkar klara av att sätta upp funktionella postfack.
Jag heter Dag Lindgren, är 81 år och email dag.lindgren@gronstenen.se . Gillar att diskutera/prata om sånt här, så hör gärna av dig.
Jorden blir varmare. Att 2023 kommer att slå nytt värmerekord har väl inte undgått många. Men jag tror inte många förstår hur överraskande drastiskt rekordåret är. Jordens länder har kommit överens om att jordens tempökning 2100 skall ligga väl under två grader och om möjligt 1.5 jämfört med förindustriell tid. September 2023 låg 1,8 grader högre. För första gången går den globala temperaturen över 2 grader för flera enskilda dagar i november. Över hundra dagar med temperaturer minst 1,5 grader över. Paris-målet för uppvärmningen 2100 överskrids temporärt 77 år tidigare än planerat. Takten i jordens uppvärmning (mätt som strålningsbalans, inte yttemperatur) är nu väsentligt större än för fyra år sedan och ökande. Kanske någon ”tipping point” passerats? Möjligen är 2023 en tillfällig episod, och skeendet sista halvåret är knappast representativt. Men den ger ett mycket starkt motiv för att göra mycket mer än hittills för att begränsa klimatförändringarna. Jag tror jag förstår bättre än de flesta hur osäkra prognoserna för framtida klimat är och att överraskningar är troliga, men det extrema 2023 sedan sommaren verkade mycket osannolikt för mig och de flesta experterna för ett år sedan. Vad lär vi? Framtiden ter sig ännu osäkrare och hotande! Förändringar kan bli snabbare och mer drastiska än vad experterna ansett sannolikt. Jordens ledare klarar inte av de ändringar de och ”experterna” ansett nödvändiga, andra närliggande problem betraktas som viktigare.
Världens koldioxidutsläpp blir högre än någonsin förr 2023, tidigare hoppades man att toppnoteringen 2019 skulle stå sig efter nedgången i början av pandemin. Ökningstakten i atmosfärens klimatgaskoncentrationer verkar inte gå ned.
Uppvärmningen blir högre nära Arktis, som norra Sverige påverkas av. Finns nog större anledning till oro i norra Sverige.
Samtidigt som Umeå upplever en jättetidig rekordkall början på vintern med rekordmycket snö. Vädret varierar även när klimatet ändras. Lokalt/regionalt avviker ofta från globalt. Inte ny kunskap, men en indikation på att dessa avvikelser kan bli större när det globala ändras snabbare. Dvs framtiden blir ännu osäkrare.
Det finns fler allvarliga problem än klimatet, och de multipla hoten är större än klimat-hotet ensamt, men det tar jag inte upp här.
Vad tycker jag ”vi” kan göra? Några punkter, men utan alltför nyanserad diskussion, så övertolka inte vad jag framför!! Dessutom är jag inte säker på vad jag tycker och förstår om en månad. Men det är mycket viktigt vad vi kan och bör göra och diskussionen om det.
”Nedväxt” istället för tillväxt är ett bra sätt att uttrycka vad som verkligen behövs. Begreppet nedväxt är intuitivt motbjudande och provocerar ett starkt motstånd från våra basala instinkter. Jag tror det är riktigt att en del åtgärder som borde göras kommer att uppfattas som besk medicin. Men vi måste rätta munnen efter matsäcken! ”Nedväxten” behöver inte nödvändigtvis innebära mindre av väsentligheterna, men en omvärdering av vad väsentligheterna är!
Ett huvudproblem är att det finns för många människor. Se inte befolkningstillväxt som positivt, sträva inte efter det! Begreppet överbefolkning är tabu för myndigheter och FN-organ, det är för känsligt och värdeladdat! Skrivit om detta på http://stromstadakademi.se/FSS/FSS-38.pdf. ”Att bli fler” är den drivande kraft evolutionen arbetar med sedan miljarder år. Den djupast rotade instinkten, som nu försatt människan i en situation hon inte klarar av.
Vi som bor i Umeå kan faktiskt påverka lokalt genom att tala emot åtgärder för att öka Umeås innevånarantal. Umeå kommun har en ambition att växa till 200000 till år 2050. Det är bättre för Umeåborna om kommunen inte växer. Mindre kommunala investeringar behövs i infrastruktur för att ta hand om de nya innevånarnas behov. Satsningar görs på att åtgärda de flaskhalsar som finns nu, men om det blir fler Umeåbor blir det också nya flaskhalsar.
Umeå har just strandsatt förlängningen av ett stort projekt som startade 2018 ”Umeå växer tryggt och säkert”. Projektet borde döpas om till ”Ett tryggt och säkert Umeå”. Det bidrar till otrygghet och osäkerhet att Umeå växer och att inflyttningen är ganska stor. Tillväxtdrivet ligger i ryggmärgen hos kommunalpolitiker, beslutet att Umeå måste växa var enhälligt i kommunstyrelsen. Under projektets första fem år minskade tryggheten och säkerheten i Umeå, samtidigt som kommunen växte.
Barn som föds i Umeå begränsar den sysselsatta arbetskraften i Umeå, delvis i bristyrken, och försvårarar/fördyrar personalplanering. Potentiell arbetskraft för andra önskemål tar hand om egna och andras barn. Barn fodrar investeringar i dagis, skolor, ungdomsaktiviteter. Under de tjugo första levnadsåren ger barn som tillförts kommunen minskat utrymmer för konsumtion för kommunens innevånare.
Umeå verkar ha svårigheter att nå sitt befolkningsmål vilket bör hälsas med glädje. Fast kanske inte lokalt, för Umeås expansion höjer värdet på Grönstenens fastigheter, men så egocentrerade får väl inte vi grönstenar vara? Se till fördelarna med lägre kommunalskatt och mer arbetskraft till äldreomsorg (och annat). Det skrivs om ofyllda dagisplatser i Umeå, det är naturligt att när barnen börjar skolan på hösten så töms barntillsynsenheterna. Fram till nästa sommar kommer kontinuerligt nya barn så det blir brist på platser före sommarsemestrarna. Men visst bidrar en av kommunen oönskad minskning av födelsetalen.
Växer Umeå genom att barn föds eller att folk flyttar till Umeå? Båda mekanismerna samverkar till tillväxt, utan nettoinflyttning eller utan barnafödande skulle Umeå krympt. Medellivslängden i Sverige var samma 2022 som 2019, så den påverkar knappast Umeås tillväxt sista åren. Umeås befolkningsstatistik finns på Befolkningsförändringar – Umeå kommun (umea.se)
Tillväxt är alltså inte bra i allmänhet. Generellt tror jag att den ”optimala” tätorten har 30-60 tusen innevånare. Blir huvudorter större blir det ”storstadsproblem”. I mindre orter får befolkningen inte tillräcklig service i närheten.
Skall man försöka avskräcka från att sätta barn till världen? Jag vill – som förhoppningsvis alla andra – sapiens skall finnas kvar för evigt och det sker inte utan nya barn. Ålderspyramiden kan bli för skev, och vi bör inte vänjas av vid att ha barn i omgivningen eller kompetens att föda och ta hand om barn. Tycker att jag ser ganska många barn ganska ofta, de kunde vara färre. Jag är av den bestämda uppfattningen att det föds för många barn i världen och i Sverige. Chansen för att det finns någrasapiens kvar om tvåhundra år ökar om födslarna minskar nu. Och de sapiens som finns får mer resurser från nu och framåt om det föds färre barn. Vad svenska samhället kan göra är att ta bort flerbarnstillägget och deklarera att ett skäl att det tas bort är att samhället tycker det föds onödigt många barn. Men det motivet lär samhället inte våga åberopa. Vilket ökar kraven på oss att nu minska vår påverkan såsom klimatändring med andra metoder.
Lönearbeta gärna mindre! Undvik heltid. Ta lång obetald semester. Då konsumerar du själv mindre och produkterna av ditt arbete blir inte konsumtion. Eftersträva inte löneförhöjning!
En del arbeten producerar inte grejor och drar ganska lite resurser. T ex kanske fler skall ta hand om barn 6-15 för att göra dem bättre anpassade till samhället? Och om dessutom lönen är låg? Skrivbordsforskning? Skriva böcker? Etc.
Flytta inte långt! Om någon i en familj flyttar ger det ofta upphov till ett stort antal släktresor. Av samma skäl medför inflyttning till Umeå ökat resande vilket inte är önskvärt.
Undvik att flytta långt från hemorten för studier.
Undvik att äga och bo i flera hus (sommarstuga, fjällstuga mm). Det värms upp 70 m2 byggnadsyta per svensk.
Undvik förflyttning annat än till fots eller när förhållande är lämpliga cykel. Även kollektivtrafik drar resurser.
Det är bättre att köpa kläder second-hand än färska så förbrukas mindre resurser.
Undvik att köpa de mest klimatovänliga produkterna.
Det är ofta bra för klimatet att plantera träd.
Lev bilfritt. Det gör jag. Närheten till 9:ans ändhållplats är bra. Cykel/gångväg till Universitetet/Ålidhem/NUS//Umeå Ö/Flygplatsen underlättar.
Nyinköpta bilar i Grönstenen bör fortsättningsvis vara eldrivna nu när Grönstenen investerat i ladd stolpar för alla fastigheter och t ex jag subventionerat att grannarna skaffar elbil.
Elektrifiering är positivt, men klimatnyttan övervärderas. Sveriges elkonsumtion har inte ökat sedan 1980 och minskat något per capita, vilket nog givit klimatnytta. Utbyggnaden av svensk elproduktion är långsam och går delvis på export söderut, vilket är positivt för den ersätter fossilt söderut. Elbilar drar resurser att tillverka och köra förutom drivmedel, ofta mer än motsvarande bensinbil, så miljövinsterna blir måttliga. Kör mindre även om du har elbil!
I den resursknappare framtida värld jag ser framför mig 2040 kommer bara hälften av hushållen på Marmorvägen att ha egen bil.
Undvik boende som medför bilberoende!
Inomhustemperaturen kan sänkas till 18 grader (i mitt hus är det inte möjligt att få tempen högre än 19, och knappt det, så samfälligheten tvingar mig att göra det, men även de som inte tvingas kan göra det frivilligt!).
En mindre bil drar mindre drivmedel och resurser både för bil och infrastruktur omkring bilen (vägar, parkeringsplatser…).
Problem med sparsamhetens effekter Ett problem med ”sparsamhet” är var man skall göra av pengarna som sparas. Ger man dem till någon/något så blir det ju konsumtion av någon annan istället för en själv. Jag har inte löst detta problem och inte hittat någon bra skrift som trovärdigt förklarar. En del går till barn och barnbarn men det blir ju ”överflöds”konsumtion av det. Men en del av mina medel går till olika typer av aktiviteter för en bättre framtida värld, en del av min tid (som att skriva detta brev) används också till ändamålet. Ger man pengar till välgörenhet eller organisation skapar man konsumtion dels av mottagarna och dels av administratörerna (typ huvuddelen av den post jag får). Lever man sparsamt och lämnar arv efter sig blir det konsumtion. Det är därför osäkert att det förbättrar klimatet om man själv lever resurssnålt och sparsamt.
Den senaste versionen av den här skrivelsen ligger på http://downto.dagli.se/ Där kan länkarna ovan följas. Tyvärr fanns en del fel i tidigare versioner som jag nu sökt korrigera. Tyvärr har ingen påpekat fel och oklarheter i tidigare versioner.
Jag argumenterar här för att lätta planteringsrobotar med ben istället för hjul eller band kommer att få betydande användning i svenskt skogsbruk inom 30 år. Utvecklingen är snabb och svårförutsebar i sina detaljer, det behöver inte vara rätt, men för att främja utvecklingen är det dags att börja diskutera på allvar!
Förutsättningar för effektivare och billigare robotar förbättras i snabb takt. Så småningom borde de bli kostnadseffektivare än människor även för skogsplantering. Det är problematiskt med importerade säsongsarbetare som används i skogen. Att det är svårt att rekrytera infödda visar, förutom andra problem, att planterings-arbete inte är attraktivt, vilket är ett argument för maskinell plantering. Sverige är bra på skogsforskning och praktiskt skogsbruk. Bla för att skogsbruket är viktigt och har en lång historia. Förutsättningarna för skoglig teknikutveckling fram till implementering i praktiken är goda och borde kunna ge verksamheter i Sverige en relativt stor roll på världsmarknaden för teknologiska framsteg i skogsplantering. Men samtidigt satsar skogsbruket i Sverige många miljoner per år på utveckling av hjuldrivna tunga oftast bemannade skogsplanteringsmaskiner. För närvarande aktuellt är projektet ”Autoplant” AutoPlant – Skogforsk, och liknande på skogsplanteringsutveckling. Maskinell plantering är en viktig komponent.
Det har varit svårt att mekanisera planteringen, utvecklingstakten har varit långsam trots en del satsningar. Plantering är en mycket mindre del av skogsnäringen än avverkning och fabriker för förädling av skogsråvara. Specialiserad mekanisering för föryngring får mindre uppmärksamhet och resurser. Eftersom det är svårt och ”marknaden” begränsad är det naturligt att utvecklingen ”släpat efter”.
Dagens planteringsmaskiner är ganska stora och är hjul- eller banddrivna. För att göra det rationellt måste maskinen bära många plantor vilket gör den tyngre. Bemannade maskiner blir tunga pga säkerhet och kostnadseffektivitet. Det pågår en utveckling mot obemannade maskiner, som kan göras lättare, men de är knappast operativa än. Mycket av den kunskap och teknik utvecklingen resulterar i kan utnyttjas för robotar med ben.
Eftersom utvecklingen och framstegen i maskinell plantering hittills skett med hjul eller banddrivna planteringsmaskiner kommer man nog att bygga på detta även när maskinerna blir förarlösa och lättare, det kommer att gå trögt med ett paradigmskifte till ben även om det nog i längden är bättre.
Inga djur rör sig med hjul. Hade det varit rationellt i naturen hade evolutionen troligen funnit och utvecklat den möjligheten. Hjulfordon med enkel kontroll är mer lämpade för – i varierande grad – iordningställda vägar. Fötter, ögon och hjärna är viktigare för besvärlig terräng med många hinder och variationer, som i mycket av den svenska skogen. Men artificiella fötter, ögon och hjärna (AI) utvecklas nu snabbt och snabbare än hjulet.
Människans avtryck i skogen med maskiner och i samband med föryngring är ett påtagligt problem och skulle lätt förvärras med planteringsmaskiner. Med individuellt reglerade fötter blir de mindre. En femtio kilos människa bärande fem kilo plantor kan plantera med dagens viktigaste planteringsredskap. Dvs robotar som inte är tyngre än säg 80 kg totalt kan göra jobbet en människa gör nu.
En gående robot kan välja exakt var den sätter fötterna. En hjul- eller banddriven maskin påverkar marken efter en bana även mellan planteringspunkterna, och ”river” mera.
En gående robot kan göras lätt och vikten kan läggas närmare marken och medför därför mindre risk för människor och annat. En svängarm som kan fungera som tung slägga ökar riskerna, men mycket av utvecklingen nu är med flexibla svängarmar som del.
Det är lättare att passera/kringgå olika typer av hinder med ben än med hjuldrift och ben klarar nivåskillnader bättre.
Det finns kritik mot att nya skogsplanteringar är ”plantager” och inte ”riktig” skog. Robotplanterare ger bättre förutsättningar att plantera en skog som är mindre ”plantageliknande”. Det är lättare att programmera robotar än skogsplantörer!
Det är för tidigt att gå in på precisering eller detaljer för en skogsplanteringsrobot med ben. Men det bör nu spånas mer om hur den skulle kunna se ut och logistiken omkring. Och kanske det kan påpekas vilken specifik utveckling som är önskvärd och där den allmänna utvecklingen nog inte hjälper tillräckligt.
Det är viktigt att vara förutsättningslös, det är något nytt som skall utformas i en teknisk framtid som inte med tillräcklig precision kan förutses. Men jag spånar lite fast jag förstår att det inte behöver bli så:
Två ben fodrar mycket bättre teknik och risken blir stor att falla. Fyra ben verkar bättre för stabilitet, står stadigt på tre medan plats prövas för det fjärde. Sex ben är säkrare, men kostar och väger mer.
Planteringsmaskiner och maskiner för timmerhantering ställer så olika krav att de nog inte skall kompromissas i samma maskin.
Skogsplanteringsroboten kan troligen konstrueras så den blir lite lätt för att göra markberedning i samma steg och det är oftare önskvärt med större tyngd bakom vid markberedning, därför förefaller det bäst att utveckla planteringsroboten först.
50 kg ger möjlighet att hantera (bära, resa, släpa) hela roboten manuellt.
Säkerhet, problemhjälp, flexibilitet, stödjande datahantering, kontroll av inflöde av plantor och energi (batterier), arbete och planering för förflyttningar, möjlighet att uppmärksamma de som råkar (eller sabotörer) komma farligt nära, fodrar (till att börja med) en människa på plats. Olika larm behövs för att fånga operatörens uppmärksamhet, och det bör gå fort att komma till den exakta platsen. En kombinerad husvagn och kontrollvagn måste vara responsen. Inriktning på att robotarna skall kunna arbeta heltid, dvs övervakningen bör inte innebära att varje robot syns eller följs kontinuerligt hela verksamma tiden.
Det blir flera robotar på en plats och ganska stora objekt för kostnadseffektivitet.
Jag presenterade en tidigare version av denna artikel på ”skogsforum” Robotar med ben för att plantera skog! | skogsforum.se och fick ett svar som visade en film med en (tung) maskin med sex ben, det visar att det pågår en utveckling med maskiner som går i skogen. Intresset var inte jättestort, men det hade jag knappast väntat mig för detta forum mest för praktiker. Intresset var inte heller noll, och jag fick en relevant kommentar.
Läsare är välkomna att kommentera!
Dag Lindgren, var professor i skogsgenetik 1977-2009, 80+ , dag.lindgren@slu.se , Umeå
Klimatet: Nya aspekter på att det globala yttemperaturmönstre ändras allt snabbare publicerades på webben Paris Agreement Temperature Index – Just how hot is it ? Det kom 13 kommentarer varav 9 är mina och 4 författarens som reagear. Jag tyckte jag lyckades skärpa analysen. Jag flyttade min analyse hit Comments on climate | Downto2100 (dagli.se) för att den då är mycket lättare att editera och jag kan ändra och rätta.
Boken bär ett MYCKET positivt budskap för Sverige. Sverige tillhör de länder i världen som varit bäst på skogsfröplantager och skogsträdsförädling. Hur man får boken och utförligare information om innehållet på Seed orchard book! | Downto2100 (dagli.se)
Att Sverige har en ledande roll i världen för skogsfröplantager framgår också av en Bibliografisk analys med Web of Science av fröplantager här Bibliometric analysis on trends and future directions of research and development in seed orchards | Research Square Sverige har den största rollen efter USA och Kanada (figur 4) och de är engelskspråkiga länder vilket ger en fördel. Antalet publikatoner är ungefär oförändrat sedan 1990 (figur 2) vilket är lite oroande. En större del av världens skogsfröutsäde kommer nu från fröplantager och forskningsvolymen för bättre framtida skogar borde växt.
Sveriges skogsgenetiska historia beskrivs här: HistoryOrg_06.doc (live.com) Den första ”industriella” fröplantagen anlades i Sverige. Den första läroboken i “skogsträdsförädling riktad mot fröplantager” skrevs i Sverige. Sverige är störst i EU på skog, bara Ryssland är större i Europa. Sverige har bedrivit vetenskapligt präglad skogsforskning i flera sekler med huvudsikte på att skogstillväxten skall höjas och haft en objektiv uppskattning av skogstillståndet i ett sekel och har den (näst Ryssland) största skogsekonomin i Europa. Sverige har haft fred och inga radikala omstruktureringar på flera hundra år, unikt! Utvecklingen har kunnat drivas med långvarig kontinuitet vilket är viktigt för skog. Den svenska skogsnäringen har sedan flera sekler varit – i förhållande till Sveriges totala ekonomi – stor och betydelsefull och en stor del av Sveriges export. Detta är några faktorer som bidragit till att den svenska skogsforskningen och skogsutvecklingsarbetet – inklusive den skogsgenetiska – varit i den internationella forskningsfronten.
Sverige insåg redan på 1800-talet att skogstillväxten måste öka om uttagen skall bli uthålliga. Detta gav upphov till omfattande åtgärder inklusive skogsforskning, skogsodling och lagar. Svenskt skogsbruk har sedan ca 1900 varit uthålligt beträffande skogens produktion, tillväxten har varit större än uttaget. Sverige har en riksskogstaxering som med objektiva systematiska stickprov sedan 1923 stödjer detta. En organisation för skogsträdsförädling har funnits sedan 1938. Det har sedan före 1950 funnits ett embryo till ett nationellt samordnat fröplantageprogram som utvecklats under lång tid med kontinuitet.
Dessa faktorer ledde till att ”utlandet” riktar mycket uppmärksamhet mot Sverige för att öka sitt kunnande om fröplantager. Bla har jag (Dag Lindgren) haft utländska lärjungar, varav en del spelar en viktig roll i sina hemländer. Bokens författare är ”lärjungar” till mig, har varit i Umeå (för Kyu-Suk i fem år) och har därmed insyn kring svenska fröplantager och svensk långsiktig förädling. Detta har varit viktigt för att de nu blivit professorer i skogsgenetik i sina hemländer (Korea och Turkiet). Och nu har de utvecklat bl a dessa kunskaper till en internationell bok om fröplantager, som alltså till stor del bygger på ”svenskgenerad” kunskap. Författarna erkänner detta genom att dedicera boken till mig. Hälften av de som avtackas i boken för medverkan är “svenska”. Boken visar att Sverige har en internationell ledarroll i förädling av skogsträd och metoderna för dess implementering i de svenska skogarna.
Boken är unik i världshistorien genom att den bara behandlar fröplantager och gör det ur ett globalt perspektiv. Att denna unika bok är så svenskpåverkad visar Sveriges ledande roll!
Boken finns nu som .pdf -fil på skiva. Framgår av bifogade bild. Lägg märke till att skivan toppas av svenska flaggan. Det svenska inflytandet på världens fröförsörjning är påtagligt och erkänt. Att SLU och dess skogsforskning är högt rankad i världen stödjer att svenskt inflytande viktigt. Ett viktigt skäl för finansiering av svensk skogsträdsförädling är att det globala inflytandet på världens skogar är stort. Ett bistånd till världens framtid och inte bara Sveriges!
The book which will make Earth a better place 2100! The world’s forests can be considerable improved using seeds created in special seed orchards. How is described in:
Seed orchards Establishment, Management and Genetics
By Kyu-Suk
Kang and Nebi Bilir
ISBN:978-975-93943-9-4
The book is
the first of its kind in the world. It focusses on seed orchards, while earlier
books on forest tree breeding only had chapters about seed orchards. Or about
special types of seed orchards or limited regions. This book has a global scope
of seed orchards.
Seed orchards are in many important forest countries the major work horse to get progress of forest tree breeding out into forest. In addition, the seeds have other advantages over natural seeds. Seed orchards get less attention than other more futuristic subjects like vegetative propagation and molecular breeding, although seed orchards are often a more important tool and does not seem to be replaced in the foreseeable future.
Together with their mentor, Dag Lindgren, the authors felt that the most important vehicle to get good, cultivated forests needs global discussions. They initiated a Working Party for seed orchards at International Union of Forest Research Organisation IUFRO: 2.09.01 – Seed orchards / 2.09.00 – Tree seed, physiology and biotechnology / 2.00.00 – Physiology and Genetics with regular global seed orchard conferences starting 2007. The history of these efforts is described in the book. We considered it desirable to collect the knowledge about seed orchards in a book. Now it is finally released!
Kyu-Suk Kang is professor of forest genetics in South Korea “Kyu-Suk Kang” kangks84@snu.ac.kr The book can be obtained free of charge from him for a limited number of copies. Nebi Bilir is professor of forest genetics in Turkey. “Nebi Bilir” nebilir@hotmail.com ; A limited number of the book can be obtained from the authors. Dag Lindgren dag.lindgren@slu.se (pensionerad professor i skogsgenetik) kan skänka några kopior till adressater med svensk adress.
Vildbränder, Kontrollerad bränning, framförallt
naturvårdsbränning, är en viktig del av naturvården.
Skäl för naturvårdsbränning. Skogsbränder skapar en
miljö som är nödvändig för många arters överlevnad och gynnar fler. Tidigare
brann skogen mycket oftare. Några av dessa miljöer bör bevaras så gott det går
för att bevara arter och ekosystem och för att förstå och visa hur skogen såg
ut förut. Det finns nog bred enighet om detta. Jag uttrycker det ibland ”Det
största hotet mot den biologiska mångfalden i svensk skog är brandkåren”.
Fler frågor väcks. Naturvårdsbränning har också nackdelen att den tillför atmosfären klimatgaser. Mitt huvudsyfte med denna artikel var ursprungligen att belysa detta. Men statistik, ansvarsfördelning och terminologi var oklara och det förde in mig på många hithörande frågor jag tycker borde bättre utredas och diskuteras, några förtecknas: *) Vad är fackuttrycken för olika typar av kontrollerad bränning? *) Hur mycket klimatgaser orsakar naturvårdsbränning nu? *) Hur mycket naturvårdsbränning är optimalt? *) Vad är naturvårdseffekten av bränder som inte betecknas som naturvårdsbränder? *)Naturvårdsbränningar är vanligen “lätta” medan vildbränder ibland går djupare och är mer “förödande”, bör en del naturvårdsbränder göras hårdare för att i högre grad efterlikna naturtillståndet? *) Vildbrand förväntas öka när klimatet blir varmare. Hur ändras behovet av naturvårdsbränning då? *) Är det praktiskt meningsfullt att utveckla en mer nyanserad kvantitativ analys av naturvårdsbränningens effekter och kostnader i olika miljöer? *) Effekter av att naturvårdsbränning belastas av en klimatkostnad, hur stor är den?
Behov av lättillgänglig sammanfattande tabell på svenska om bränder I Sveriges utsläppsrapportering finns en tabell som ser ut så här:
Jag tycker det vore mycket bra om denna tabell fanns lätt tillgänglig
på svenska på webben med enkla förklaringar.
Källor för mina arealuppskattningar:
Jag använder tre källor för areal kontrollerad bränning med naturvårdssyfte:
A) Skogsstyrelsen Hygges- och naturvårdsbränning (1 000 ha) efter Åtgärd,
År och Variabel. PxWeb (skogsstyrelsen.se)
B) Naturvårdsverket/länsstyrelserna, sammanställning från
Naturvårdsverket från Erik Hellberg Meschaks, bygger huvudsakligen på information
från Life-Taiga projektet.
C) Sveriges internationella rapportering Sweden. 2021 National Inventory
Report (NIR) | UNFCCC
D) Jag gör en egen skattning för vad jag tror inte rapporteras i sammanställningarna.
Det är bara 10% av naturvårdsbränningarna, och osäkerheten i beräkningarna är
större än så.
Naturvårdsbränning betecknas ibland ”biodiversitet”.
Jag har sammanställt en tabell över bränder, framförallt naturvårdsbränder, i svensk skog sedan 2012, hektar per år. För att se hela tabellen måste man dra den i sidled!
Jag tar bara upp ”föryngringsbränning” marginellt i det
följande. Naturvårdsbränning är i någon typ av bestånd, inte kontrollerad
bränning på en färsk föryngringsyta, och betecknas ibland biodiversitet.
Naturvårdsbränning /år skattas till 514+374+100=1008
avrundas till 1000 ha/år.
Naturvårdsbränning skiljer sig från vildbränder eftersom vildbränder ibland kan vara förödande och döda alla träd. Naturvårdsbränning undviker så våldsamma bränder, bl a av säkerhetsskäl. Därför kommer det att finnas mycket lite skog i reservat som representerar en viktig del av hur det var förut. Detta är en brist som man kanske borde tänka på hur den skulle kunna åtgärdas. Ibland blir naturvårdsbränder mildare än vad brännaren egentligen önskade. Kanske man kan göra någon frekvensfördelning av brändernas omfattning för både vildbränder och naturvårdsbränder?
Jag tycker information som bland annat omfattar
sammanfattande vägledande övergripande central kringinformation borde
uppdateras minst vart tionde år. Det borde alltså vara dags för uppdatering nu!
Hur
mycket naturvårdbränning? Kontrollerad bränning
är ett krav för certifiering av storskogsbruket, den
brända arealen räknas upp med en faktor som beror på typen av bränning. Även vildbränder
räknas ofta in. Jag har varit i kontakt med två av Sveriges största markägare,
men bara fått ungefärliga uppgifter. SLU har fått uppgifter om årlig areal från
Skogsstyrelsen, se tabell A3:2.15 (Mattias Lundblad pers medd) som sedan
vidarebefordrades till Naturvårdsverket för internationell rapportering. Kanske
andra markägare bränner lite grand + länsstyrelserelaterat som missats kanske
100 ha/år naturvårdsbränning (inklusive en del ”tomtskötsel”, ”valborgseldar”
och annat som ibland liknar naturvårdsbrand). Jag gissar på motsvarande 100
ha/år ”naturvårdsbrand” och 100 ha/år ”hyggesbränning” vilket nog kan vara
underskattningar. Hittar inga tankar om detta.
Naturvårdsnyttan av olika naturvårdsbränder,
föryngringsbränder och vildbränder är olika. Variation är oftast bra, den
biologiska mångfalden gynnas mer om allt och alla inte följer exakt samma mall.
Hur stor är årliga arealen skogsbränder?
Forskarna anser att ungefär en procent av skogsmarken brann årligen före 1800
talet, möjligen mer under perioder när svedjebränning och föryngringsbränning
var vanligt. Därefter har brandfrekvensen sjunkit och nådde vid millenniumskiftet
ned till drygt en tiondels promille av skogsmarken, som troligen är minimum,
troligt det ökar efter 2000…
Det finns inte exakt statistik på areal skogsbränder vare sig
nu eller tidigare, men ungefärlig. Sedan 1990 finns sammanställningar som
redovisas på sid 146 i annex Tabell A3:2.15 (se ovan) i Sveriges årliga rapport
till relevant FN-organ https://unfccc.int/documents/271847 . Där finns Skogbrandsareal
fördelat på år; vildbrand på resp. skogsmark, mark med få träd och mark utan
träd; kontrollerad brand för föryngring och biodiversitet (naturvårdsbränning).
Prognosen för skogsbränder med ett varmare klimat (enligt
Anders Granström, SLUs skogsbrandspecialist) ”Med de skisserade förändringarna
följer sannolikt dels ett större antal bränder i södra Sverige (fler dagar när
antändning är möjlig), och fler stora bränder (på grund av fler dagar med
extremt brandväder). Dessutom är det troligt att episoder med multipla bränder
ökar, med risk att släckorganisationen mättas. Räknar man nu bör man nog anta
att den naturliga skogsbrandsarealen fördubblats som ett inslag i global
warming.”
Jag förmodar att vildbranduppgifterna i tabellen är underskattningar. Det ter
sig troligt att vildbränder i Sverige de kommande decennierna kommer att vara
uppåt 6000 ha/år, vilket jag räknar med istället för genomsnitt av föregående
år enligt tabellen ovan.
Vad kostar naturvårdsbränning? Projektet Lifetaiga har på fem år förbrukat 100 miljoner och naturvårdsbränt uppåt 2500 hektar. Detta skulle innebära 40000 per hektar. En del av projektet har gått till administration, kompetensuppbyggnad och information. En väsentlig del har gått till inköp av utrustning (typ brandslangar) som delvis kan ses som investeringar och dessutom kan användas vid mer omfattande vildbränder. Kompetensuppbyggnaden omkring naturvårdsbränning har säkert positiva effekter på vildbränder. Den tekniska utvecklingen och den ökade beredskapen för skogsbränder ger säkert förutsättningar för kompetensspridning. Det blir nog lite billigare än ”normalt” eftersom objekten valts grundligt och ganska stora. 500 hektar per år är nog en överskattning, det är inte slutrapporterat. Jag skattar kostnaden till 30 000 per hektar, (drygt) 10 000 ser jag som en merkostnad jämfört med ”normal” hyggesbränning. Om framtida objekt blir större och naturvårdsbränningen får större omfattning blir det nog billigare, medan mindre naturvårdsbränningar än LifeTaiga gjort blir dyrare. Men det räknar jag inte med. Det finns också en klimatkostnad, som hittills inte beaktats som jag skall diskutera.
Skogen som bränns upp vid naturvårdsbränning skulle kunna
innebära ett bortfalla av intäkter, men den är sällan värdefull, det uttag som
görs skulle sällan ge ett ekonomiskt netto och oftast är den skyddad mot
avverkning. Om värdet hypotetisk sattes till 100 kr per kubikmeter skulle
värdet bli 2300/ha vilket är litet jämfört med andra kostnader. Så den posten sätts till noll. I enstaka fall
kanske skadan blir större om värdet på stora gamla tallar avsevärt försämras.
Hyggesbränning minskar gransinslaget, ett växande gransinslag försämrar
generellt naturvärdet. ”Granifieringen” skulle kosta mycket att korrigera med
röjning och gallring till samma reduktion som naturvårdsbränning ger. Förmodligen
räknar man inte så i enstaka objekt, men nationellt är det ett hot mot naturreservatens
naturlighet.
För hyggesbränningen räknar jag med 15 000 kr/ha
Hur mycket koldioxid (klimatgaser) generar
naturvårdsbränder?
Sveriges åtgärder hittills för klimatet bedöms som
otillräckliga. Därför har Regeringen bestämt att alla myndigheter skall beakta
klimatutsläppen. Eftersom naturvårdsbränning i hög grad rör Naturvårdsverket så
ankommer det i första hand på Naturvårdsverket bevaka att en önskvärd skattning
av klimateffekterna utförs. Det kan väl sägas att det hittills fungerat med
uppdrag till SLU, men kraven skärps allteftersom klimatläget förvärras. SLUs
rapport av naturvårdsbränningen har hittills underskattat Sveriges areal
eftersom Skogsstyrelsens uppgifter, som inte omfattar storskogsbruket, har
använts. Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen verkar ålagda att göra bättre
redovisningar av klimateffekterna även utan direkta specificerade uppdrag, men
just klimateffekterna av Naturvårdsbränningar verkar bättre att
Naturvårdsverket har hela ansvaret för!
SLU beräknar klimatutsläppen per
hektar naturvårdsbränning till 21.5 ton CO2 respektive 22.9 ton CO2e (≈
23 ton/ha). Mattias Lundblad, SLU, har
utfört huvuddelen av de skogliga beräkningarna för LULUCF rapportering och en
del uppgifter härrör från honom. Jag vet inte i vilken utsträckning faktorer
som tillverkning av utrustning och resor är inkluderade, men förmodligen är de
marginella. CO2 rapporteras inte separat i
klimatrapporteringen för att undvika dubbelräkning, eftersom den ingår i
förändring av levande biomassa på skogsmark. Däremot rapporteras kväve och
lustgasemissioner som anses härstamma från naturvårdsbränning.
1000 ha/år naturvårdsbränning genererar 23000 ton CO2e/år. Detta är inte mycket ur nationell synpunkt eller jämfört med andra komponenter i skogssystemet, men ändå tycker jag det skall redovisas och det är inte försumbart jämfört med andra komponenter i naturvårdsbränning.
Hur man kan värdera klimatskadan av naturvårdsbränning
Ett ton CO2e betalas i handeln med utsläppsrätter idag med
ca 500 kronor. Men bilisterna betalar mer i extrakostnad för bränslet. Och
utsläppsrätterna betraktas nog fortfarande som för billiga och går säkert upp i
pris. Så jag sätter miljökostnaden av ett utsläpp på ett ton CO2e till 1000
kronor till 2030, därefter tycker jag man skall pröva igen. De 23 ton CO2e per hektar naturvårdsbränningen
”kostar” alltså storleksordningen 23000 per hektar. Det är nästan fossilfritt
så det ska nog ges en lägre kostnad än fossilutsläpp, så högre kostnad per
hektar verkar inte berättigat, snarare lägre. Kanske man inte skall sätta
kostnaden högre än 500 kr/ton, dvs 11500 per hektar. Hela utsläppet sker inte
på en gång utan är fördelat i framtiden, men jag tycker inte det finns skäl att
beakta det. Det kan också diskuteras om inte naturvårdsbränning på sikt ökar
kolupptagningsförmågan. Men å andra sidan är det akut att minska utsläppen.
Jag har gjort troligt att
olägenheten med de av naturvårdsbränning orsakade emissionerna är av en
storleksordning ungefär hälften av de ekonomiska kostnaderna. Detta skall inte
betraktas som försumbart utan en noggrannare avvägning borde göras. Klimatgasemissionerna
av en specifik naturvårdsbrand beror på många faktorer och hur man räknar.
Eftersom de utgör en ganska stor reell nackdel kan det bra om man inte drar all
naturvårdsbränning över en kam som skett hittills. Detta borde nog tänkas på
grundligare.
Föryngringsbränning ger liten utsläppsökning, det är ju mest hyggesavfall vars kol ändå skulle gått upp i atmosfären snart. Det kan nog ge högre tillväxt och bättre växande föryngring. Jag sätter klimatkostnaden till noll.
Att epoken med stora skogbränder, svedjejordbruk och hyggesbränning blir alltmer avlägsen är ett motiv för att nu öka kontrollerad naturvårdsbränning.
Den förutsedda (delvis
realiserade) ökningen av vildbränder är ett motiv för att minska skattningar av
framtida behov av naturvårdsbränning. Detta bör analyseras.
Ett argument för
naturvårdsbränning är att det ökar kompetens och kapacitet för hantering av
vildbränder. Därför har ”brandkår” och ”naturvårdsbrännare” båda att vinna på
kontaktytor. Kanske merparten av investerade slangar bör ligga på gemensamma
depåer, naturvården behöver dem ju inte just när faran är störst. Kanske det
finns ett behov att analysera detta närmare.
Forskare anser att för att uppfylla naturvårdskraven det behövs 20% av de ursprungliga habitaten. Huvuddelen av ”ursprunglig” svensk skog är 9010 taiga. Av denna återstår nu ca 7% enligt uppsatta kriterier, det skulle behövas flera miljoner hektar till. Natuttypen skapades huvudsakligen av återkommande skogsbränder. Dock har man nu definierat det på annat sätt, snarare inte störd av skogsbruk. Denna definition är grundligt missledande, upprepad brand skapar inte samma sorts skog som lång frånvaro av skogsbruk. Naturvårdsbränning är ett nödvändigt komplement. Men det är orealistiskt att sätta flera miljoner hektar skog som brinner vart hundrade år som målsättning, och med de kriterier som naturvårdsforskarna satts upp behövs det inte heller. Började vi naturvårdsbränna i skog som inte skall sparas från avverkning av andra orsaker blir virkesförlusten stor. Men nog verkar det behövas mer än tusen hektar/år för att en rimlig del av den typiska ”
Vad naturvårdsbränning kan skapa är inte ett landskap som helt liknar det “ursprungliga”, men det är mer likt det ursprungliga än att enbart låta skogen sköta sig själv utan brand. Att det ursprungliga inte kan exakt återskapas minskar behovet att söka restaurera det och istället acceptera att världen ändrats. Men en ökning av naturvårdsbränningen i reservat och nationalparker är väl motiverad, till vilken nivå kan diskuteras.
Jag anser fördelar och
nackdelar måste vägas för att få något så när optimala beslut. Idéen att en
kvantifierad insats är nödvändig är fel angreppssätt. Kostnaden för
naturvårdsbränning stiger linjärt med arealen medan nyttan av ytterligare areal
avtar starkt med arealen.
Hur mycket naturvårdsbränning behövs? Naturvårdsbränning på 500 ha/år i naturreservat upprepat med hundra års mellanrum upprätthåller 50000 hektar i reservat som det var i ”förindustriell tid”. Räknar man med storskogsbrukets olika konstruktioner ökas det till säg 75000 hektar som liknar ”urtillståndet”. Detta ter sig väldigt lite och är i sig ett motiv att öka arealen naturvårdsbränning. Det andra viktigare skälet är vad naturvårdsbränningen gör för arterna. Mycket få skogsarter har försvunnit från Sverige sedan 1970 och ingen av dessa är brandberoende. Jag tycker att vi skall acceptera att en del arter minskar kraftigt i antal och utbredningsområde till följd av människan. Nyttan av att stoppa skogsbränder är uppenbarligen mycket stor, naturvårdsbränder kostar och medför andra olägenheter. Därför får vi acceptera att brandberoende arter blir mycket ovanligare. Det tar lång tid att konstatera att en brandberoende art verkligen dött ut. Vildbränder förutses öka, vilket ökar brandberoende arters frekvens. Certifieringskraven har också gjort sitt till. Generellt överskattar rödlistan utrotningsriskerna med minst en faktor 10, förmodligen gäller detta också brandberoende arter. Men trots detta verkar det rimligt att inom landets naturvårdsbudget satsa på ökad areal naturvårdsbränning.
Lever storskogsbruket upp till certifieringskraven? Sveaskog har i en annons i DN ANNONS: Därför är det viktigt att sätta eld på skogen – DN.se räknat ut att för att uppfylla certifieringskraven måste Sveaskog naturvårdsbränna cirka 6 000 hektar under en femårsperiod. Enligt Tabellen ovan uppger Skogsstyrelsen att storskogsbruket totalt naturvårdsbränt 4100 ha under de nio åren 2012-2020. Men nu skall detta inte tolkas som att Sveaskog inte lever upp till certifieringskraven utan har med missvisande semantik i annonsen att göra. Sveaskog beskriver de komplicerade räkningarna för certifieringskraven på Dramatiska landskap och naturvårdsbränningar (sveaskog.se) .
Inspirerande litteratur
för optimering av skogsbrandproblematik
Skogsekonomen Professor
Peter Lohmander har producerat en imponerande kreativ rad av
optimeringar om skogsbrandsinsatser alldeles nyligen. Det var egentligen det
som inspirerade mig att vilja uttrycka mig med en bloggartikel.
Lohmander, P., Adaptive mobile firefighting resources, stochastic dynamic optimization of international cooperation, International Robotics & Automation Journal, Volume 6, Issue 4, 2020, pages 150-155.PL_IRATJ_20_3https://medcraveonline.com/IRATJ/IRATJ-06-00213.pdf
Lohmander, P., Forest fire expansion under global warming conditions: multivariate estimation, function properties and predictions for 29 countries, Central Asian Journal of Environmental Science and Technology Innovation, Volume 1, Issue 5, 2020, 134-142. doi:10.22034/CAJESTI.2020.05.03. http://www.cas-press.com/data/cajesti/news/Peter%20full%20text_2.pdf
Jag räknar med att den
ytterligare klimatskadan av vildbränder och kontrollerad hyggesbränning är noll
(opåverkad av oss).
Om
naturvårdseffektiviteten är 3 ggr högre per hektar för naturbränning än för
hyggesbränning blir det kostnadseffektivare att naturvårdsbränna om man bortser
från klimatkostnaden men om klimatkostnaden är 1000 kr/ton CO2e blir det
kostnadseffektivare att hyggesbränna. Dvs beaktas klimateffekterna är det
motiverat med en större andel hyggesbränning än om man bortser från
klimateffekterna.
Nyttan av skogsvårdsbränning avtar när det blir fler
vildbränder. Ökningen av vildbränder framåt kan antas vara 2500 ha/år. Om man
antar att Naturvårdsbränder har fem gånger så stor effekt som vildbränder
gagnar den ökade frekvensen vildbränder naturen lika mycket som de
naturvårdbränningar som utförts under projektet Lifetaiga. Om man sedan adderar
klimatkostnaden för Lifetaigas så gör ökningen av vildbränder väsentligt större
naturvårdsnytta.
Om Naturvårds och hyggesbränning fördubblas så fördubblas
kostnaden (till ca 50 miljoner/år inkl klimatkostnad) men hur mycket ökar
naturvårdsnyttan och är det värt det?
Denna blogg är öppen för kommentering en tid och jag kanske
ändrar innehållet i den.
En artikel publicerad 2021 är 10.
Biodiversity trends in a historical perspective | How Was Life? Volume II : New
Perspectives on Well-being and Global Inequality since 1820 | OECD iLibrary
(oecd-ilibrary.org) Mycket kan
läggas i begreppet biologisk mångfald (Biodiversitet) och kvantitativa
skattningar kan göras på många sätt. Artikel
använder ”Living Planet Index” (LPI) som mått på biodiversitet, det används av
WWF. LPI skattar utifrån olika källor hur populationer av ryggradsdjur ändras.
Data hämtades från en internationell databas från 1970. En del tidigare LPI
baserade rapporter har använt olika vägningar och då kommit till större
biodiversitetsförlustskattningar. Datamängderna är begränsade, så
slumpinflytandet blir för stort om man studerar förändringar över tid i mindre
regioner (som Sverige) utgående från databasen. Artikeln redovisade biodiversitetsändringar i
olika regioner enligt tabellen.
Region
Förändring av biodiversitet 1970-2010
Östeuropa
-4%
Mellersta
Östern och Nordafrika
-34%
Södra och
sydvästra Asien
-75%
Nordamerika
mm
-34%
Latinamerika
och Karibien
-81%
Östasien
-55%
Afrika söder
Sahara
-62%
Västeuropa
+36%
Den enda region där biodiversiteten har ökat är Västeuropa,
och därnäst kommer Östeuropa där minskningen är låg. Det finns ingen annan
region där biodiversiteten verkar börja öka efter 2000.
Artikeln gör speciella beräkningar för Holland hur biodiversiteten
ändrats från 1900 till 2015 med utvidgade datakällor. Den minskade från 1900
till 1970 och steg därefter, men har inte nått 1900 års nivå.
En minskad LPI som en följd av människans ökade ekologiska
avtryck är inte förvånande. Numera utgörs den helt dominerande biomassan av
landlevande ryggradsdjur av människor och husdjur.
Förmodligen minskade biodiversiteten tidigare i Västeuropa
med ett snabbare genomslag av den industriella revolutionen än i andra regioner.
Förmodligen är uppodling och avskogning obetydlig i Västeuropa efter 1970.
Artikeln har en utförlig diskussion om biodiversitet över
tiden och hur den kan skattas på olika sätt. Det finns många aspekter utöver
LPI. LPI mäter inte artrikedom eller artförluster och är beroende av hur
ingångsdata skapas på ett sätt som knappast kan betraktas som objektivt. Det är
egentligen fel att benämna det biodiversitet men eftersom det nu är vedertaget
så accepterar jag det.
Procentuellt stora LPI-förluster måste accepteras när människan breder ut sig i en avvägning med kostnader och fördelar med låga LPI-förluster. Komponenter och variation blir viktigare än genomsnitt. Men genomsnittligt LPI förefaller inte ge indikation på något allvarligt i Västeuropa, men vara en indikation på att biodiversitetsförlust är ett mindre problem i Västeuropa än resten av världen.
Vår art Homo sapiens har skapat en civilisation som tycks
förbättrat våra liv, de sista seklen i rasande takt. Det viktigaste skälet är vår
intelligens, där vi är unika. Trots detta förefaller vi för dumma för att
åstadkomma en hållbar utveckling av vår civilisation. Detta kan leda till
släktet homos snara undergång. Varför har det blivit så? Jag beskriver möjlig
förklaring hur vår evolution lett till detta. Diskussion omkring troliga
förklaringar kan kanske hjälpa sapiens att bättre bekämpa effekterna av det
”onda” arvet som inte gynnar en uthållig framtid.
Intelligensen har inte utvecklats mycket på femtio tusen
år. För mellan femtio och trehundra tusen år blev sapiens i stort sett lika
intelligent som idag. Intelligensen är den viktigaste av de många förmågor som
lett till vår snabbt växande dominans. Den låga differentieringen av
intelligens mellan ”raser” och våra gemensamma band till våra förfäder gör det
osannolikt den grundläggande intelligensen skulle utvecklats nämnvärt sent i
sapiens utveckling. Men mindre centrala genetiskt kontrollerade egenskaper
ändras när deras bärare för dem vidare i högre grad än genomsnittsmänniskan.
Korta tidsperspektiv Tills helt nyligen var genomsnittsåldern
låg och få blev gamla. Därav följer att det är en evolutionär fördel för genkonstellationer
som gagnade individerna och flocken på avsevärt mindre än ett sekels sikt, men
knappast längre. Förmodligen var den begränsade faktorn för klanens storlek
ganska korta perioder av svält. Det genetiska urvalet av vad som var
fördelaktigt hade korta perspektiv i tid om rum, såsom vilka som klarade
svältperioder. Egenskaper som var bra för mänskligheten som helhet eller i en
avlägsen framtid gynnades inte.
Underordnande, disciplin och aggressivitet Före
domesticeringen av andra arter levde människan som samlare och jägare i flockar
med typiskt tjugo medlemmar även om det förstås fanns stora variationer i tid
och rum. Det gynnade flocken om individerna anpassade sig till de andra medlemmarna.
Det var viktigt att flocken håll ihop. I många situationer underordnade man sig
ledaren, det var fördelaktigt att agera samordnat (t ex vid jakt) även när det
kunde vara till kortsiktig nackdel för individer. Underordning och disciplin
även när det strider mot omedelbart självintresse har fördelar för flocken,
evolutionen gynnar förmåga till detta. Ett
visst inslag av aggression och egoism är dock en evolutionär fördel, men för
mycket är negativt för flocken. Viss förmåga till oberoende tänkande och
opposition kan resultera i bättre beslut och i viss utsträckning kan detta i
kombination med förmåga till diskussion vara en fördel för flocken. Människan
fick specifika förutsättningar för miljoner år sedan att denna egenskap skulle
förstärkas med evolutionen. Evolutionen leder i riktning mot ”demokrati” (jämfört
med ”aporna”), men utvecklingen mot demokrati och opposition skedde när
populationen kontakter skedde med var liten. Kanske den nu lett till minskad
chans för artens bestånd, när den ofta leder till inbördeskrigsliknande
situationer, diktatoriska tendenser, polariserande förtal, överdriven byråkrati
och sekteristiska fraktioner. Även i relationen med andra flockar har ganska
fredlig samexistens fördelar. Det minskar förlusterna som aggression orsakar. Det
gynnar ”handel” och tekniköverföring, som var viktigt även för hundra tusen år
sedan. Utbyte av gener motverkar inavel och främjar genetisk variation som ger
evolutionen råvara. Men igen är dessa fördelar nästan lika stora med
kontaktpopulationer på några tusen som med millioner.
Befolkningsstorlek är utvecklingsbefrämjande. Att
vara få är en nackdel för teknisk utveckling som fordrar specialisering och
resurser. Ett exempel på specialisering och utveckling är jaktvapens utveckling
från naturligt förekommande tillhyggen som grenar och stenar till spjutspetsar
och harpuner med sofistikerad tillverkningsteknik, som säkert fordrar samverkan
bland långt fler än en klan men inte jättemånga. Det var först vid
teknikutvecklingen efter domesticeringen stora populationer fick påtagliga
fördelar för teknikutvecklingen. Jag tror dock inte mer än två miljarder
människor understödjer teknikutvecklingen nämnvärt, kanske vi bara hade nått
2015 års nivå nu istället för 2020 års nivå om befolkningen varit konstant
sedan jorden fick två miljarder innevånare (1925).
Spridningsförmåga En stor evolutionär fördel är
förmåga att grunda nya flockar, dvs tillväxt och expansion och förmåga att möta
nya utmaningar. ”Ungarna flyger ur boet”, denna drift har delvis med förmåga
till opposition och maktkamp att göra. Grundläggande drift till expansion är
gemensam för allt liv.
”Vi” skall bli större och mäktigare! Domesticeringen
och fasta bosättningar gynnade hövdingar över större befolkningsantal och
därmed följde också mer våld och aggression när man inte längre känner varandra
personligen och folket var mottagligt mot mer artificiell uppdelning av ”vi och
dom” där principen är att ”vi” skall klå ”dom”. Hövdingar från de första
samhällena till dagens strävar vanligen efter territoriell och ideologisk
expansion av sina välden. Denna anda genomsyrar fortfarande oss i en grad som
ofta närmar sig fanatism (sporter av olika slag tex). Fler människor dog i
konflikter och massmord än när stora sammanhållna grupper med permanent bosättning
inte fanns. De genetiska förutsättningarna fanns att underordna sig högre
syften typ ledare eller bygemenskap möjliggjorde framväxten av riken eller
religiösa ideologier och så småningom vad vi kallar för demokratiska stater som
motverkade våld minskade våldet successivt till ca 2000 men verkar därefter
avstannat på en nivå där människor dödar varandra (i stridigheter och våldsamma
konflikter, dödsstraff etc) ungefär lika ofta som schimpanser.
Människans evolution har inte upphört och går allt
snabbare med den allt snabbare ändrade ”miljön”. Men psykosociala egenskaper
som varit fördelaktigt under hundratusentals år har troligen förändrats lite. Resultatet av människans genetiska egenskaper
har blivit en värld som ter sig bättre än någonsin förut. Våra gener har anpassat
sig till jordbrukssamhällets förhållanden. De har anpassat sig till bättre
hygien Vetenskapen har gjort att allt fler överlever som inte skulle klarat sig
på stenåldern. därför har den sena evolutionen ökat sårbarheten för att klara
sig i ett samhälle som kollapsat förutom den drastiska livsmiljöförändringen en
kollaps skulle medföra. Miljön före kollapsen har inte varit gynnsam för livet
efter kollapsen. T ex att klara sjukdomar och epidemier. Kommer kollapsen nu
skulle en större del av människorna klara sig än om kollapsen kommer om hundra
år.
Svårt att återupprätta civilisation efter en kollaps!
Mänskligheten har tömt ut de lättillgängliga naturresurserna och gjort sig
beroende av en komplex teknologi och globala nätverk. Smärre fel och störningar
av olika slag inträffar hela tiden och är mycket vanliga. Men hittills
begränsade i tid och rum. Men de visar att perfektion inte är en hög prioritet.
IT, robotik eller syntetisk biologi kan spår ur. Världskrig 3 kan komma. En
solstorm kan utlösa något. Kollapsar civilisationen i större delen av världen
blir det förmodligen omöjligt för spillror att återupprätta den. Det finns
krafter som eftersträvar begränsade kollapser. Dessa kan utvecklas till större kollapser
än avsett, och kan leda till totala kollapser. Ibland kan (nästan) total
kollaps eftersträvas. Olyckor och tekniska fel kan eskalera till
totalkollapser. Även yttre händelser som
en solstorm kan få den globala civilisationen att kollapsa. Risken för storkrig
har knappast minskat sedan millenniumskiftet. Försvagningar av den globala
civilisationen typ ekonomisk kollaps eller pandemi kan i praktiken omöjliggöra
återhämtning efter en utlösande kollaps av annan natur. Indelningen i ”vi” och ”dom” försvagas inte. Politiska
ledare demoniseras.
Svårt förbereda för överlevnad efter kollaps! Förloras
den civiliserade kontrollen tar nog ”våldet” och ”gäng” överhanden och detta kommer
i sin tur förstöra vad som faktiskt fungerar efter kollapsen och kunnat utgöra
ett embryo till en ny civilisation (typ ekobyar eller preppers) om inte rövare
försökte ta över vad som bevarats. Det är kanske enda möjligheten rövarband ser
att inte dö av svält inom några månader.
Dumheten inspirerade! Jag fick inspiration i Dumhet 23 juni 2021 – P3 Dystopia | Sveriges Radio Introduktion: ”Trots vår unika intelligens verkar vi människor vara oförmögna att lösa de stora problem vi ställts inför. Vi gör fel trots bättre vetande och vi förstör för oss själva och andra. Varför?”. Det finns massor med böcker om den annalkande kollapsen och hur vi hanterar den, men få som verkar realistiska och skildrar hur civilisationen återuppstår när den väl kollapsat djupt.
Sapiens möjliga
undergång initierad före 2121 och möjliga orsaker. Analyser av sannolikheten för förlopp som
initierar sapiens undergång inom hundra år analyseras på Global
catastrophic risk – Wikipedia , där finns en tabell 2008 från Future of
Humanity Institute – Wikipedia och i
en bok 2020 The
Precipice: Existential Risk and the Future of Humanity – Wikipedia De sammanvägda ”bästa” uppskattningarna hamnar
på knappt 20%. Den globala uppvärmningen har fått successivt ökad uppmärksamhet.
Ganska ospecificerade undergångsvisioner finns Climate apocalypse –
Wikipedia Uppvärmningen
ingår inte i riskuppskattningstabellen 2008, men i tabellen 2020 sätts den till
0,1%, drygt en tvåhundradel av undergångsrisken. Att klimatförändringarna blir
huvudorsak till undergången bedöms alltså som osannolikt både absolut och
relativt. Detta innebär ju inte att klimatförändringarna kan få katastrofala konsekvenser.
Själv tror jag att – om sapiens går under – uppvärmningen gör att vi inte kan
återhämta oss efter att något annat initierat undergången.
Boken 2020 uppskattar att ”unaligned”
artificiell intelligens utgör över hälften av undergångsrisken, uppskattningen
2008 ger detta något mindre roll. Genomgång av resonemangen i källorna jag pekat
visar att människan kan gå under även av andra orsaker än de ”ofullkomligheter”
evolutionen försett oss med, men de verkar spela in i en stor del av riskerna
för vår framtid.