Mindre än hälften av de arter som rödlistan tillfört ”utdöda” mellan 2000 och 2015 var hotade 2000. Hälften av de ”nydöda” arterna 2015 med uppgifter observerades sista gången mellan 1830 och 1930. Akut och starkt hotade 2000 var sällan utdöda 2015.

Kategoriseringen i rödlistan 2015 av arter i rödlistan 2000 kategoriserade som utdöda, akut hotade eller starkt hotade redogörs för i en något tidigare artikel. Det gick långt bättre efter femton år för de akut och starkt hotade än vad rödlistan gav skäl att förmoda. Och av 249 utdöda höll sig bara 145 utdöda femton år framåt.

Rekryteringen av utdöda 2015

Rödlistor har upprättats 2000, 2005, 2010 och 2015. I rödlistan 2015 (Sandström m fl 2015) kategoriserades 202 arter som utdöda (RE, Regionally Extinct, försvunna från Sverige). I denna artikel analyseras hur dessa kategoriserats 2000 och när de sist observerades.

Fördelningen av kategorier 2000 för de som kategoriserats som utdöda 2015 framgår av tabellen nedan:

Tabell Rödlistningskategorier 2000 för de 202 arter som kategoriserats som utdöda (RE) 2015.

Kategori	Utdöd	Akut hotad	Starkt hotad	Sårbar	Nära hotad	Livskraftig	Kunskapsbrist	Inte applicerbar	Ej bedömd	Ingen uppgift
Symbol	RE	CR	EN	VU	NT	LC	DD	NA	NE
Utdöda 2015	149	9	6	6	0	3	9	0	6	14
I rödlista 2000	249	262	538	1067	1318	16000?	521	0	111	694
Utdöd fraktion	0,598	0,034	0,011	0,006	0	0,000	0,017	0	0,054	0,020

 

De utdöda ”2015” rekryteras i begränsad utsträckning (21=9+6+6) från de som kategoriserats som ”hotade” 15 år tidigare. Fler nya utdöda rekryteras från kategorier, där man inte gjort eller kunnat göra bedömningar (29=9+6+14) än från de arter som kategoriserats som hotade. Det största bidraget till utdöendet kommer inte från arter som kategoriserats som hotade. Det är förvånande att finna att tre livskraftiga arter dött ut, måste vara fel någonstans. Inte ens en sårbar förväntas vara så nära utdöende.

”Risken” att fortfarande vara utdöd 2015 för de som var utdöda 2000 är 60 %. Risken att räknas som utdöd femton år senare för de som var akut hotade 2000 är 3,4 procent fast risken ”definitionsmässigt” förväntas vara minst 50 procent efter tio år. Risken att kategoriseras som utdöd 2015 för de som 2000 var starkt hotade var 11 promille, fast risken ”definitionsmässigt” förväntas vara minst 20 procent efter tjugo år. Vad som blev av de hotade istället har utsatts för en grundligare analys i en tidigare artikel. Den observerade risken för de hotade kategorierna på något drygt decenniums sikt (akut hotad; starkt hotad; sårbar) förhåller sig ungefär som 6:2:1. Förhållandet verkar rimligt även om utdöendet är lågt.

Förmodligen belastar akut hotade och starkt hotade några decennier och leder till de låga dödssannolikheterna, men det innebär ju att man går ifrån grundprincipen att det skall vara dödsrisken som utvärderas att man inkluderar redan utdöda arter när man beräknar utdöenderisk.

Sista ”observation”

Tabellerna nedan analyserar sista observation. ”Sista observation” har sammanställts av Carl-Henrik Palmér, som jag fått uppgifterna från. Han har redogjort för resultaten på ett eget referat från ett seminarium på KSLA 151125 (Palmer 2015). Samma data presenteras utförligare av Nordberg (2015). De härrör från artfakta på Artdatabanken. Det fanns uppgift om senaste observation på 191 av 202 arter. Ibland saknas uppgift eller uppgiften är för svårtolkad. Också där det finns observation kan den ha olika innebörd. Utdöende anses ofta skett när reproduktion har upphört, t ex inga häckande par av fåglar och en tillfällig observation av en migrant kan vara förenlig med utdöd. Taxonomin kan ändras eller ifrågasättas. Det kan nog finnas några fel eller feltolkningar i själva siffermaterialet. Självklart kan det faktiska utdöendet ägt rum långt efter observationen.

Den senaste observationen av en art utdöd i rödlistan 2015 inträffade 1996, det är lite förvånande att ingen enda art kunnat förklaras utdöd med kortare karenstid även om man förstår att det är svårt för de flesta arter. Ingen av de arter som dött ut i rödlistan 2015 har alltså någon faktisk observation kort före rödlistan 2000 färdigställdes. Detta trots att dessa arter utan färsk observation omfattar 15 arter, där jag trodde en färsk observation skulle behövas för att den inte skulle bli DD eller CR utan EN, VU eller LC.

Tabell Sista observation för utdöda 2015. Kolumner dels för utdöda och icke utdöda 2000 och dels om skog är viktig eller ej.

	Icke utdöd	Utdöd 2000	Skog Viktig	Skog Ej Viktig
Max	1996	1995	1996	1993
Min	1830	1810	1814	1810
Median	1930	1916	1911	1924
övre kvartil	1957	1950	1950	1955
antal uppg	47	144	66	125
<1950	30	100	47	83
>1969	5	13	5	13
1950-1969	12	31	14	29
andel <1950	0,64	0,69	0,71	0,66
andel 50-69	0,26	0,22	0,21	0,23
andel >1969	0,11	0,09	0,08	0,10

De är förvånande att de som icke betraktades som utdöda år 2000 hade sista observation så långt tillbaks i tiden och skiljer sig så lite jämfört med de som var utdöda redan 2000. En tendens till tidigare utdöende kan dock spåras för arter som var utdöda både 2000 och 2015. En noggrannare analys görs i samband med nästa tabell.

För skogsarterna minskar utdöendet över tiden jämfört med arter för vilka skogen inte är viktig. Utdöendet är relativt störst före 1950 och relativt lägst efter 1969. Även om skillnaden inte är stor så tolkar jag den som verklig. Samtliga fem arter som icke kategoriserades som utdöda 2000 med sista observation efter 1969 är skogsarter. Sista observation för dessa var respektive 1996, 1995, 1984, 1980, 1970. Det mest spektakulära utdöendet var mellanspetten (1980) och där var det bara två år mellan sista häckning och konstaterat utdöd.

Ingen av de fyra indelningsgrunderna ger uppenbara slående skillnader. Medianen för de som var utdöda både 2000 och 2015 var 1916, medan den för de som bara kategoriserats utdöda 2015 var 1930. Det är förvånansvärt att hälften av arterna som befunnits utdöda hade senaste observation mer än 70 år före dödförklaringen, och ett antal mer än 100 år tidigare. Ungefär en tiondel har dött ut efter 1969 och ungefär två tredjedelar före 1950. Drygt en femtedel av sista observationerna faller mellan 1950 och 1969 vilket är mer än det ”borde” göra. Finns en kausal förklaring? Kan det vara att ökande tillgång till bil och fler biologistudenter gav en ökning av observationer? Nedgången efter 1969 är stor och måste ha orsaker. Ett viktigt skäl är att det tar tid mellan sista observation och att en art kategoriseras som utdöd (karenstid). En del beror på effektivare naturvård.

Tabell sista observation av utdöda 2015 efter kategori 2000

	Akut hotad	Starkt hotad	Sårbar	Nära hotad	Livskraftig
max	1996	1988	1953		1966
min	1890	1899	1880		1899
median	1966	1962	1917		1945
övre kvartil	1989	1970	1943
antal uppg	6	5	5	0	3
<1950	3	1	4		2
>1969	3	2	0		0
1950-1969	0	2	1		1
andel <50	0,50	0,20	0,80		0,67
andel 50-69	0,00	0,40	0,20		0,33
andel >69	0,50	0,40	0,00		0,00

Jag blir förvånad att sista obs ofta ligger så långt bak i tiden för starkt hotade och sårbara, jag trodde att det fordrades en faktisk observation efter 1980 för att en art skall klassas som starkt hotad eller sårbar år 2000 och jag trodde att det räckte med avsaknad av observationer efter 1950 för att dödförklara en art.

Sista observation efter 1969 finns för fem arter av de som 2000 inte kategoriserades som utdöda. Tre av dessa var akut hotade och 2 starkt hotade. Jag tycker det ger ett visst stöd åt att akut hotad och starkt hotad innebär att arterna kan försvinna.

Det är troligen så att en väsentlig del av de arter som nyligen förklarats utdöda inte utsatts för någon tillräckligt omfattande analys för att dödförklaras 2000.

Tabell Stickprov av sista observation för skogsarter kategori kunskapsbrist och akut hotad rödlistan 2015.

	Kunskapsbrist	Akut hotad
ingen uppgift	4	2
uppgift	11	8
median	2004	2003

Medianen för sista observation där uppgift fanns var 2003-2004 (ett decennium före rödlistans upprättande). Uppgifterna och analysen är grov. Att en väsentlig del av de arter som har kunskapsbrist och är akut hotade observerats nyligen visar att inte en stor proportion av dessa arter kan vara utdöda. Men för att denna väg avgöra att inte en femte-del är utdöda måste stickprovet göras större och det måste diskuteras ytterligare vad ingen uppgift innebär. Det är ofta väldigt mycket längre till sista observation för de arter som faktiskt räknas som utdöda än de som räknas som kunskapsbrist eller akut hotade, de rödlistekategorier som jag trodde att utdöda något decennium senare rekryteras från.

Slutkläm

Nedan kommer jag nog att skriva om när jag tänkt mer. Det är så osäkert hur många av arterna med kunskapsbrist eller akut hotade eller i övrigt som nu faktiskt dött ut för hundra eller femtio eller trettio år sedan och om i vilken mån dessa kategoriserats som utdöda. Jag har inte tillräckligt bra tillgång till materialet och begränsad erfarenhet och vill inte lägga ned för mycket tid på så tekniskt mycket svåra frågor. Rödlistan skall vara en artvis skattning av utdöenderisk. Osäkerheten i hur snabbt arterna dör ut och i vilken total omfattning är en bidragande orsak till att det är olämpligt att definiera rödlistekategorier som utdöenderisk. Att denna koppling inte behärskas av specialisterna var ett skäl för mig att analysera. Artutdöendetakten kan vara underskattad även långt tillbaks. Man kanske aldrig får reda på det, eftersom informationen om när arten dött ut är så osäker. Man kanske inte ens vet om den funnits i taxonomisk mening. Troligen är mycket så svårt så det är olösbart.

Jag har tidigare gjort en analys av sista observation för akut hotade, och kom då fram till att utdöende mer än trettio år tillbaks inte skulle ändras mycket pga lång karenstid. Men analysen i denna artikel pekar på att jag var för optimistisk. Det går inte att med säkerhet säga att utdöendehastigheten har minskat sedan 1970 även om det förefaller klart att den inte ökat. Osäkerheten om hur man skall korrigera för den långa och varierande latenstiden mellan observation och faktiskt utdöende är för stor, och det finns också en osäkerhet om återmigration och effekterna av åtgärder för att minska artutdöendet. Trots osäkerheten kan man säga att utdöendehastigheten är en storleksordning under vad som befaras globalt och att den inte ökar.

Jag är ganska säker på att artutdöendehastigheten nu kommer att börja öka pga global warming och de nya förhållanden nya arter och ändrad artsammansätting ger och att nya arter nog inte är lika robusta som de gamla väletablerade, men det tar ju lång tid (ett halvsekel?) innan detta kan konstateras.

När rödlistan 2020 konstaterar nya artutdöenden, så kan det mycket väl bli artutdöendet före 1950 som ökar och detta ger lite ledning för dagens åtgärder och agerande. Det är sas bara av historiskt intresse vad som hände för länge sedan i en annan miljö.

Varför inte fler utdöda? Efter att ha granskat de utdöda och några icke utdöda undrar jag varför listan inte är längre? Om nu alarmisterna och de naturvårdsbiologer som på olika sätt får utkomstmöjligheterna förbättrade av höga utdöenderisker ville, så hade det inte varit svårt att hålla utdöendet uppe på nivån år 2000 genom de subjektiva val som ändå i slutändan måste göras. Att utdöendet sjunker med 20% mellan 2000 och 2015 gör ju att otillförlitligheten av rödlistan blir mer uppenbar. Men å andra sidan ökar det trovärdigheten för att objektivitet, vetenskapligt synsätt och öppenhet för omprövning är viktiga drivfjädrar för de som gör bedömningarna. Detta menat som en positiv vinkling av Artdatabankens jobb med rödlistan. Det gör det också troligare att utdöendet verkligen inte ökar med tiden, eftersom Artdatabanken säkert övervägt metoder att påvisa detta men inte funnit dem vetenskapligt underbyggda

Några frågor jag formulerade i samband med KSLA seminariet 151125 och seminariets respons och några relevanta utdrag ur diskussionen.

Ger inte rödlistans kategorier ganska osäker information som ofta ändras väsentligt i senare rödlistor? Bakgrund: Av 249 arter som var utdöda i Sverige i rödlistan år 2000 är bara 149 fortfararande utöda 2015. 10 arter som var utdöda 2000 är 2015 livskraftiga och har avförts från rödlistan. I rödlistan 2010 var antalet arter utdöda efter 1970 6 st, lika många som i rödlistan 2015. Men tre av dem var inte samma som ansågs utdöda 2015!  Det tar lång tid och mycket osäkerhet innan Artdatabanken förklarar en art utdöd.

Varför är så stor del av de utdöda skogarterna senast observerade på 1800 talet? Bakgrund: Ser man tillbaka på samtliga 68 känt utdöda skogsarter från 1700 eller 1800-talet och framåt, är påfallande många sedda i Sverige bara enstaka gånger och ofta på 1800-talet. Jag kan inte säga att seminariet 151125 gav något svar.

Varför hittar man inte sannolikheter för utdöende som svarar mot de verbala formuleringarna i rödlistan eller i Naturvårdsverkets tolkning av denna? Bakgrund: Rödlistan är en prognos över risken för enskilda arter att dö ut från Sverige. Det förväntas att en prognos över en risk skall uttryckas med sannolikhet. Jag kan inte säga att seminariet 151125 gav något svar.  Från diskussionen efter seminariet: Rödlistan överdriver eftersom den följer de kriterier som fastlagts av IUCN, men objektiva kriterier som möjliggör jämförelse i tid och rum är viktiga. OK Rödlistan skulle förmodligen vara betydligt mindre omfattande om en förnuftsmässig skattning av utdöenderisken gjordes. OK Rödlistan uttrycker sig i termer av utdöenderisk, men skall snarare betraktas som en liten varningsflagga. OK Vi vet inte hur många arter som egentligen dött ut, så djävulsadvokatens matematik bygger på felaktiga siffror. Inte ”felaktiga” men osäkra, men osäkerheten är inte så stor så de kvantitativa orimligheterna inte kvarstår oförklarade. Antalet observerat utdöda arter är ett minimum av antalet utdöda arter. Nej arter invandrar och skattning av utdöda kan minska, endast 60% höll sig utdöda i 15 år!  Att kvantifiera, förklara och kommunicera de med rödlistan förknippade verkliga utdöenderiskerna är det enda som det är viktigt att ändra på. Det är vad jag försöker! Jag tror inte andra gör det tillräckligt! Mindre röd flagga! Det finns biologer som försökt utgående från rimliga förutsättningar och de få exempel som faktiskt finns beräkna utdöenderisker och hamnat på ungefär de sannolikheter som IUCN fastnat för. Men deras resultat stämmer inte alls med den svenska verkligheten! Det är bra och vetenskapligt att argument emot specificeringarna av de framförda sannolikheterna framförs på ett sådant sätt så de framtvingar diskussion som förmodligen leder till bättre förståelse. Jo jag gör det men det kommer knappast någon diskussion, Artdatabanken söker undvika det! I många sammanhang är det lätt att säga att problemet ligger någonannastans, men man måste ju se om sin eget hus och de trender som finns i vårt land bör beaktas. Rödlistan har använts som ett slagträ i debatten på ett olyckligt sätt. I de avseenden skogen förbättras kan det ta lång tid innan det reflekteras i rödlistan och det är inte heller så bra analyserat. Man kan tänka på ”utdöendeskuld”. Närmar vi oss det politiska målet som väl sattes för ett kvartssekel sedan. Målen är luddiga. Vi är inte nära att nå de mål som satts upp. Idealmålet är knappast väl definierat utöver artbevarandekravet, och även det utgår inte från dynamiken. Vi får fler nya arter än det dött ut!

Erkännande: Jag tackar Artdatabanken och dess personal som hjälpt mig att få tillgång till de fyra rödlistorna i elektroniskt kompatibelt format. Jag tackar Carl-Henrik Palmer som utgående från Artdatabankens information skattat sista oberservation.

Referenser

Nordberg M 2015 i Christiansen CG 2015 Växer blåbär i skogen? ISBN 978-91-982931-4 sid 129 & 145

Palmér C-H 2015. Diskussionsinledning till seminarium på KSLA 151125 och personligt meddelande

Sandström, J., Bjelke, U., Carlberg, T. & Sundberg, S. 2015. Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer – rödlistade arter i Sverige 2015. ArtDatabanken Rapporterar 17. ArtDatabanken, SLU. Uppsala

160125

Modernt skogsbruk spelar en förhållandevis liten och indirekt roll i artutdöendet. Rödlisteläget är något bättre för skogen och skogsbrukets arter än annorstädes. Hotet mot arterna är störst i en förhållandesvis liten del av skogen.

Från översikten av rödlistan 2015 av Sandström m fl (2015) gör jag några reflektioner:

• Fig 5 åskådliggör att 5300 arter varit rödlistade någon gång mellan 2000 och 2015. Av dessa har drygt 1000 avförts, förmodligen är det för en stor del för att de nu betraktas som livskraftiga. Drygt 1000 har tillkommit på rödlistan vanligen för att de inte tidigare analyserats, förmodligen finns många nyinvandrade bland dessa. Redan det faktum att mindre än 60% av alla arter som någon gång de sista femton åren har varit rödlistade har varit det både i början och slutet av perioden manar till försiktighet vid användning av rödlistan och till fördjupade analyser av sambanden.
• För 43% av alla rödlistade arter är skogslandskapet viktigt, och skogen är den landskapstyp där det finns flest rödlistade arter. Flest finns i ädellövskog, och mer än hälften i ädellövskog + triviallövskog och mindre än hälften i den areellt mer omfattande barrskogen + bland löv/barr. Drygt 70% av Sveriges landareal är skog, så barrskog och blandskog barr + löv, där skogsbruket mest opererar, är förhållandevis glesa på rödlistade arter.
• Det finns fler rödlistade arter i söder än i norr.
• För de rödlistade arter där trädart är viktig är ”ädellövträd”, t ex ek, bok och alm i förhållande till sin förekomst viktiga. Drar också mot söder.
• Tillståndet har bedömts för drygt 10000 arter för vilka skogen är mer eller mindre viktig och 21600 arter totalt.

Enligt den norska rödlistan förbättrades mellan 2010 och 2015 rödlistekategorin för 349 skogsarter och försämrades för 117 arter. Någon liknande sammanställning för den svenska rödlistan har jag inte sett! De finska skogsarterna har också förbättrats.

En del av de ”värdefulla” ”nyckel”-biotoper i skogen med rödlistade skogsarter som observerats verkar inte varit ”orörd” skog eller ens ”skog” för drygt hundra år sedan. En trolig mekanism är att arter som var anpassade till mer öppna landskapstyper och som fick svårt att klara sig på grund av jordbruksmetoder som successivt avvecklades under tidigare delen av 1900-talet, och därför bara klarat sig i den marginella miljön som delar av den marginella eller nya skogen erbjöd. Det moderna skogsbruket är inte orsak till att sådana arter blivit hotade eller rent av utrotade, men det kan ändå vara ett motiv för att bevara en del skog med sådana ”gamla” karaktärer. Skall skogsmark konverteras till andra marktyper kan det ge större positiv effekt att konvertera till trädbevuxen betesmark än taiga, som nu diskuteras.

I inte så få fall finns rödlistade arter, som enligt Artdatabanken fordrar skoglig kontinuitet, i situationer där sådan inte föreligger.

I skogen behövs olika typer av ”störning” för att många arter och ekosystem ska bevaras (exempelvis brand, översvämning eller djurbete). Dessa störningar har minskat kraftigt och många arter, som är beroende av specifika störningar, är idag hotade. Det känns fel att ”lasta” skogsbruket för de konsekvenser detta kan ha för hotade arter, men naturvårdsinstitutioner måste ändå tillsammans med skogsbrukande markägare arbeta för att dessa funktioner stärks. Detta kan vara relativt viktigare än utökat ”skydd”, men fordrar stora resurser.

Artdatabanken anser att en femtedel av skogen skall vara ”ursprunglig”, dvs sk naturtyp. Det är väsentligt mindre än en tiondel av skogen av dessa naturtyper. Men rödlistan och artutdöendet verkar inte tyda på att tillståndet försämras. Inte heller verkar artutdöendet ökat med ökad användning av kalhyggesskogsbruk och plantering.

 

Nordberg (2015) och Palmer (2015) har utgående från rödlistan 2015 tabellerat nationellt utdöda skogsarter efter sista angiven observation. Takten för utdöende synes sjunka till under hälften efter 1969. 18 arter har dött ut därefter, varav 5 (28 %) är skogsarter. Detta är avsevärt lägre än skogsarternas del 43% i rödlistan, men antalet arter kommentaren bygger på är mycket låg. Införandet av det moderna skogsbruket i dominerande skala (stora kalhyggen följt av aktiva föryngringsåtgärder huvudsakligen plantering) kan tyckas ha åtföljts av minskat snarare än ökat artutdöende. Det är felkällor i beräkningen och minskningen i artutdöendet med tiden är säkert mindre än observerat, så kanske artutdöendet inte minskat. Men det tycks stå bortom rimligt tvivel att det inte är någon ökning av artutdöendet i allmänhet i synnerhet inte för skogsarter.

Jag utnyttjade möjligheten att göra egna analyser av rödlistan 2015 till att göra en tabell för att belysa hotbilden mot skogsarter.

Tabell. Jämförelse mellan rödlistade skogsarter 2015 och andra arter.

Kategori	Alla	Skog viktig	Skog oviktig	Skog/alla	barrbiotyp/alla
Utdöd	202	68	134	0,337	0,089
Akut hotad	215	82	133	0,381	0,065
Starkt hotad	627	253	374	0,404	0,131
Sårbar	1187	568	619	0,479	0,182
Nära hotad	1523	684	839	0,449
Livskraftig	17333	8000	9333	0,462
Alla ovanstående	21087	9655	11432
Okänd	792	327	465	0,413
SumsWc(t,s)	7648	3247	4401
RLI	0,927	0,933	0,923

Förklaringar: Jag har räknat ut alla värdena själv utgående från rödlistan 2015. Kategoriantalen för ”Alla” stämmer med Sandström et al. (2015). ”Skog oviktig” avser alla arter som skogslandskapet inte anses viktigt för. ”Skog/alla” är andelen arter som skog är viktigt för i respektive kategori. ”barrbiotyp/alla” är andelen arter som lever i barrbiotyp av alla rödlistade arter i kategorin. Kategorierna är utdöd RE, akut hotad CR, starkt hotad EN, sårbar VU, nära hotad NT, livskraftig LC. Antalet LC för ”skogsarter” eller värden som en precis beräkning kan göras från finns inte i Sandström et al (2015). Ett värde har skattas (8000) med ledning av givna uppgifter, som har en viss (låg) osäkerhet, kanske +-100. ”Alla ovanstående” är summan av sex kategorier. ”SumWc(t.s)” är en delberäkning för RLI. RLI är rödlisteindex, beräknat enligt formel i Gärdenfors m fl (2010).

En begränsad andel av de hotade arterna som finns i biotopen ”barrskog” fast barrskog och barrträd är den vanligaste skogstypen. Barr och barrblandskogar dominerar i alla län med 84-92% av skogsarealen. Skog dominerar Sverige. 67-70% av landytan är skogsmark. 80% av den stående volymen är barrträd. Mer än 80% av skogsarealen domineras av barrträd. Om hotade arter var fördelade i förhållande till arealen skulle man förvänta sig att drygt hälften av de hotade arterna var viktiga i skog, det är något mindre. Hotade arter är underrepresenterade i barrskog. Knappt en tiondel av de utdöda och akut hotade arterna finns i barrskog och knappt en femtedel av de starkt hotade eller sårbara, fast det ”borde” vara 30-40% om arthotet var jämnt fördelat. Det är intressant att de mest ”hotade” kategorierna har lägre representation i barrskog än de något mindre hotade. Det ter sig logiskt att avsätta mindre andel skyddad areal för att skydda arter i barrskogshabitat och möjligen också i landskapstypen skog, och att vara mindre orolig för hur barrskogens skötsel inverkar på hotbilden mot arterna än ”genomsnittet” för riket. Det är möjligt att detta är vad som sker, dvs. barrträden är nog underrepresenterade i de arealer som skyddas. Andelen löv förefaller också vara på uppgång.

Tabellen ovan visar att en fallande andel av skogsarter som kategoriseras som rödlistade gentemot andra arter i kategorin ju mer ”hotfull” kategorin var i rangordning: utdöd, akut hotad, starkt hotad, medan för mindre allvarligare hot eller ohotad (sårbar, nära hotad och livskraftig) andelen förefaller oberoende av hotet. Skogsarter är alltså mindre hotade per rödlistad art än andra arter, dvs. antalet rödlistade överdriver något hotet för skogsarter i förhållande till alla arter.

Jag gjorde en tabell (se nedan) för att se utveckling över tiden. Tabellen visar kvoten mellan arter för vilka skog är viktig och arter för vilka skog inte är viktig för de olika kategorierna och åren. Man kan se att av de rödlistade finns det för arter som skog är viktigt för färre av utdöda, akut hotade, starkt hotade och otillräcklig kunskap, men det finns fler av sårbara och nära hotade. Detta gäller alla fyra rödlistorna, man kan inte identifiera någon utveckling över tiden. Slutsatsen är att Skogsarter är bättre ur rödlistesynpunkt än andra arter.

Tabell skog viktig/skog inte viktig
Rödlista år		2000	2005	2010	2015
Utdöd	RE	0,431	0,480	0,493	0,507
Akut hotad	CR	0,679	0,467	0,462	0,617
Starkt hotad	EN	0,687	0,623	0,659	0,676
Sårbar	VU	0,764	1,040	0,942	0,918
Nära hotad	NT	0,964	0,930	0,865	0,815
Okänd	DD	0,468	0,590	0,518	0,473
Rödlistad		0,735	0,772	0,751	0,743

 

Rödlisteindex (RLI)

Begreppet RödListeIndex (RLI) beskrivs av artdatabanken på http://www.artdatabanken.se/naturvaard/roedlistning/foerklaringar-och-definitioner/roedlisteindex/
Rödlisteindex är en vägning av förekomsten av olika kategorier och den därmed förknippade utdöenderisken och speglar den hastighet med vilken arter beräknas dö ut. Väsentligen är det en vägd relation mellan rödlistade och livskraftiga arter. Rödlisteindex kan tolkas som ett mått på hur stor andel av arterna som förväntas finnas kvar inom 50 år. Det finns varianter av hur RLI-beräkningen kan göras, men de ger liknande resultat.

En jämförelse mellan olika landskapstyper görs av Sandström m fl (2015) i figur 8. Skogslandskapet ligger närmare den ”bästa” landskapstypen än den ”sämsta” (jordbrukslandskapet), men dock har en bit kvar till det bästa värdet. Min RLI är något högre för skogsarter (RLI=0.933) än andra arter (0.923) vilket ter sig rimligt från Sandström även om jag intuitivt gissade att skillnaden skulle vara större. Sandström använder bara några artgrupper för jämförelsen representerande mindre än hälften av alla arter, medan jag använder alla arter. Detta är säkert förklaringen till att jag får något högre RLI än Sandström (omkring 0.9), dvs lägre utdöenderisk.

Rödlisteindex för 2000-2015 (Fig 6) är konstant i fyra på varandra följande rödlistor vilket tyder på att ”hotbilden” är konstant (varken ökar eller minskar). Artgrupper har jämförts över tiden (Fig 7). Påtagliga trender är en förbättring (minskat hot) för grod- , kräl- och däggdjur.

Tolkningen att rödlisteindex faktiskt prognosticerar utdöendet tycks vara vedertagen och finns inte bara i Artdatabankens beskrivning. Ur ett dokument från Naturvårdsverket saxas ”Rödlisteindex kan anta värden mellan 0 och 1 och visar hur stor andel av arterna som förväntas finnas kvar inom den närmaste framtiden.” I Artdatabankens redogörelse för rödlistan 2010 (Gärdenfors 2010) står på sid 82: ”RLI tyder på att uppemot 30 % av arterna för vilka naturskog är viktig kan komma att dö ut från Sverige inom det närmaste halvseklet.”, vilket jag misstänker är en mycket grov övertolkning både av utdöendetakt och av utdöendet av naturskogsarter (väsentligen en mycket grov överskattning av effekten av kalhyggesskogbruk på artutdöendet). En korrektare uttolkning vore nog att risken för en naturskogsart att dö ut är ungefär 3 ggr större än för arter som inte är naturskogsarter. Detta blir en mycket liten sannolikhet och långt ifrån så alarmistisk som artdatabankens utsago.

Rödlisteindex för svenska arter ligger på knappt 0.9. Detta innebär att drygt 10% av arterna förutses vara utdöda från Sverige om 50 år, sehttp://www.artdatabanken.se/media/1985/roedlisteanalysrapport-web.pdf
Av knappt 20000 undersökta arter skulle 2000 försvinna på 50 år, dvs 40 per år! Men det försvinner bara ungefär en art per år av de undersökta arterna (202 av 21067 undersökta på ett par hundra år)! Dvs Artdatabankens uppfattning om tolkningen av rödlisteindex överskattar utdöendet med en faktor av storleksordningen 40!
Dvs Artdatabanken framför kvantifieringar av utdöenderisken som är mycket grova överskattningar!

Visserligen är RLI ett av IUCN rekommenderat mått och det är nog användbart och lämpligt för jämförelser. Men RLI fungerar klandervärt dåligt för kvantitativa utdöendeprognoser. Att utelämna denna information eller värre strunta i den är att missleda! Eftersom artdatabanken tolkar rödlisteinformationen så den grovt överdriver utdöenderiskerna finns anledning för beslutsfattare att kraftigt reducera de utdöendehot som rödlistan förmedlar.

 

Några för artikelns fråga relevanta frågor som ställdes inför KSLA seminariet 151125, jag kommenterar svaren

Frågor om barrskog fordrar mindre naturvårdsinsatser än annan skog

Frågor om barrskog fordrar mindre naturvårdsinsatser än annan skog

* Varför är Artdatabanken så tvärsäker på att kalhyggesskogsbruket är ett av de allra allvarligaste hoten mot arternas överlevnad? Bakgrund: Barrskog dominerar Sverige och barrskogsbruket domineras sedan 1950 av kalhyggesskogsbruk. Men ingen barrskogsart har dött ut sedan 1970. Skogsbruket har vidtagit omfattande åtgärder. Visserligen försvinner många arter just där och när man kalhugger, men Sverige är fullt med barrskog som inte är kalhyggen – inklusive ”hänsynsytor” insprängda i eller direkt intill kalhygget – så arterna borde klara sig utanför själva kalhygget. Typiskt för de utdöda skogsarterna efter år 1970 är att de var beroende av andra biotoper än barrskog, inte sällan med grov ädellövskog och/eller relativt öppna marker skapade av äldre tiders jordbruk. Dessa biotoper är ovanliga och blir allt ovanligare. Barrskogen är däremot mycket vanlig och mycket stora arealer är skyddade. Andelen skog äldre än 100 år ökar. Arealen skyddad skog ökar. Enligt SKA15 är drygt 16% av den produktiva skogsmarken inte utsatt för skogsbruk. Insatserna för att öka andelen död ved i olika stadier ökar. Vad talar för att utdöende av barrskogsarter skulle bli nämnvärt i framtiden? Jag kan inte säga att seminariet 151125 gav något svar.

Vore det inte kostnadseffektivare att i barrskogen rikta insatser mot de allra mest akuta barrskogsarterna, säg exempelvis de 10-20 mest hotade? Bakgrund: Generella åtgärder i barrskogen blir mycket omfattande eftersom huvuddelen av skogen är barrskog. Samtidigt finns få allvarligt hotade arter som är beroende av barrskog. Det kanske därför är kostnadseffektivare att vidta åtgärder mot de faktiska hoten än att lägga pålagor på all barrskog. Jag kan inte säga att seminariet 151125 gav något svar.

Hur många skogslevande arter uppskattar Artdatabanken faktiskt dött ut under perioden 1970-2014? Bakgrund: Enligt Mats Nordbergs utvärdering av artdatabankens uppgifter i Rödlistan 2015 har sex skogslevande arter dött ut 1970-2014. Detta estimat borde dock kunna göras noggrannare genom att ta hänsyn till olika faktorer. Ett exempel: det tar ett antal år utan observationer innan Artdatabanken vågar dödförklara en art. Om Artdatabanken anser utdöendet sedan 1970 underskattat bör Artdatabanken presentera en bättre skattning. Är det korrekt att säga att – med utgångspunkt i det observerade utdöendet sedan 1970 – så är risken för nationellt utdöende låg för de 909 hotade skogsarterna (som nu finns i kategorierna akut hotad/starkt hotad/ sårbar)? Min kommentar: Det finns skäl att tro att risken för nationellt utdöende något underdrivs om man begränsar sig till observerat utdöende sedan 1970, och synpunkter på skälen framkom vid seminariet 151125 och är kända i andra sammanhang. Men hur mycket det underdrivs har det inte gjorts något allvarligt försök att beräkna och jag tror fortfarande det rör sig om en riskminskning från 1970, men säker är jag inte.

 

Referenser

Dahlberg A 2015 föredrag vid seminarium KSLA 151125

Gärdenfors, U. (ed.) 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010 – The 2010 Red List of Swedish Species. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Nordberg M 2015 i Christiansen CG 2015 Växer blåbär i skogen? ISBN 978-91-982931-4 sid 129 & 145

Palmér C-H 2015 vid diskussionsinledning till seminarium på KSLA 151125 och personligt meddelande

Sandström, J., Bjelke, U., Carlberg, T. & Sundberg, S. 2015. Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer – rödlistade arter i Sverige 2015. ArtDatabanken Rapporterar 17. ArtDatabanken, SLU. Uppsala

Analys och lista för de 19 skogsarter som dött ut senast. Artutdöende verkar ett mindre problem i norr.  Hotkategori verkar ge dålig skattning av utdöenderisk.

För att här och i senare artiklar diskutera och analysera hur skog och skogsbruk påverkar artutdöende i Sverige har jag i tabellen listat de skogsarter (arter som landskapstypen Skog är viktig för) som enligt rödlistan 2015 dött ut sedan 1950. Det ”moderna skogsbruket” anses ha fått stor omfattning sedan 1950 och det är en lång fördröjning innan aktiviteter som inte hade stor omfattning före 1950 får stort genomslag. Därför är materialet inte helt representativt för dagens situation. Eftersom bara fem skogsarter kategoriserats som utdöda sedan 1970 så vidgades materialet till utdöda sedan 1950.

Fem skogsarter har dött ut sedan 1970 och fem arter anges (Dahlberg 2015) ha skogsbruk som direkt utdöendeorsak sedan 1950. Detta är 5/20000 = 0.25 promille av de arter som beaktats som underlag för rödlistan, dvs en försvinnande liten del av de svenska arterna. Det låga antalet innebär att det är problem med representativiteten och det gäller särskilt de fem arter som kan sägas dött ut som en direkt följd av skogsbruk, eftersom tre av dem är så nära associerade att utdöendet nog kan ses som en enda händelse.

Nordberg (2015) och Palmer (2015) har utgående från rödlistan 2015 och Artfakta tabellerat nationellt utdöda skogsarter efter sista angiven observation. 18 arter har dött ut efter 1970 varav 5 (28 %) var skogsarter. Nitton skogsarter har dött ut efter 1950, dessa listas i tabellen. Det finns felkällor, ”verkligt” utdöende sammanfaller inte med observerat och korrektioner är teoretiskt möjliga för bättre skattningar. Givetvis finns det andra aspekter på mångfald än utdöende men detta diskuteras ej i denna artikel.

Tabell. Information från Artfakta 2015 om de skogsarter som försvunnit efter 1950. Bokstäverna i kolumnerna hänvisar till noggrannare förklaringar under tabellen.

Svenskt namn A	Artgrupp B	Senaste obs C	2000 D	2005 E	2010 F	Förekomst G	Noter H
grön kulhalsbock	Skalbaggar	1950	RE	RE	RE	Norrland	kanske, barr, död bark
Acritus minutus	Skalbaggar	1950	RE	RE	RE	Skåne Småland Stockholm	troligen, virkesimp, gammal löv
blodbock	Skalbaggar	1950	RE	RE	RE	Västergötland Härjedalen	kanske död löv
gulnackad rödrock	Skalbaggar	1953	DD	RE	RE	Strömsholm Djurgårde	troligen 1946 j Imp virke löv nedbruten ekstubbe
Danacea pallipes	Skalbaggar	1953	RE	RE	RE	Kullen i Skåne	kanske 1851 j löv
skånsk hättemossa	Mossor	1954	RE	RE	RE	Skåne Dalsland Gotland	otroligt 1884 j löv
lillkuddlav	Lavar	1956	?	NE	RE	en lokal Värmland	ja * 194?? v grangrenar med Värmlandslav
hedbålmossa	Mossor	1965	RE	RE	RE	Hallands Väderö Skåne	nej 1965 j v s
skaftlav	Lavar	1956	?	NE	RE	en lokal Värmland	ja * v 194?? v  grangrenar med Värmlandslav
Ectemnius fossorius	Steklar	1957	RE	RE	RE	Från Småland till Jämtland	nej grov död ved löv
grenskålskinn	Storsvampar	1959	RE	RE	RE	umeå Övertorneå	Troligen 1904 döebde grangrenar
värmlandslav	Lavar	1962	RE	RE	RE	norra Värmland	troligen * v  1941 skuggad gran
brandmögelbagge	Skalbaggar	1966	RE	RE	RE	Norrbotten	möjligen 1940? B beroende brand ofta
skimlig fjällknäppare	Skalbaggar	1967	RE	RE	RE	Sedan 1900 endast Halltorps hage Öland	knappast J jätteträdskontinuitet
tryfjäril	Fjärilar	1970	RE	DD	RE	Skåne Blekinge	ja 1947 j Ädellövsklog kaprifol kanske återetableras
mellanspett	Fåglar	1980	RE	RE	RE	Götaland	knappast J  Gamla Ekskogar fanns en del 1970
praktgrusmossa	Mossor	1984	RE	RE	RE	Halland Uppland	knappast Halvöppen lövskog
barkvårtlav	Lavar	1995	RE	RE	RE	Västergötland Gotland	knappast 1940? Hassel
förgyllt metallfly	Fjärilar	1996	CR	CR	RE	Söderåsen (Skåne) Gotland	Troligen * v 1887 avverkning ädellöv granplantering

Förklaringar till kolumnerna i tabellhuvudet. A) Svenskt namn om det finns, klicka på namnen för att komma till artfaktabladet för arten, Italics+Bold = arter vars utdöende direkt kan kopplas till Skogsbruk (se nedan); B) artgrupp (taxonomisk grupp); C) senaste ”förekomst” (observation eller häckning eller liknande, tidigaste utdöendeår); D-E) kategori i rödlistorna 2000, 2005 och 2010 NE=utdöd från Sverige, DD= ej kategoriserbar, CR=akut hotad, NE,?=ingen kategorisering; G) var arten funnits i Sverige; H) Noter: svar på frågan om dagens naturvård insatt tjugo år före sista obs/reproduktion med lokala måttliga åtgärder eller de allmänna åtgärder som idag görs borde fått arten att överleva, * betyder lokalt avverkningsförbud för känd lokal av värdefulla träd hade troligen hjälpt, J,j viktig resp mindre viktig för jordbrukslandskapet  v(åtmark) ; förekommer i andra landskapstyper.  Årtal=första obs i Sverige (?= osäker); B=minskad brandfrekvens har troligen bidragit till utdöendet.

Artudöende direkt orsakat av skogsbruk Dahlberg (2015) angav att ganska få arter dött ut som en direkt följd av skogsbruk. De fem av dessa arter som dött ut sedan 1950 markeras i Tabellen.
Tre lavarter växte intimt tillsammans. Skaftlav och Lillkuddslav anses ha växt på samma lokal som Värmlandslaven. De upptäcktes i början av 40-talet och bör kanske betraktas som en överart med subarter, försvinnandet kopplas till granavverkningar ungefär samtidigt i norra Värmland.
Skimlig fjällknäppare kopplas till jätteträd (mulm ek) och således förmodligen snarare hagmark än träd.
Förgyllt metallfly behöver värdväxterna aklejruta och ängsruta. Ingen miljöförändring hade skett på lokalerna på Söderåsen där de fanns. Aklejrutan anses missgynnas av att gran planteras på ädellövsmark.
Ingen av dessa fem arter fanns i norra Sverige. Förmodligen hade risken för att arterna dött ut minskat väsentligt om naturvårdsprinciperna år 2000 tillämpats redan 1950. Det ter sig troligt att några levt idag med dagens hänsynsregler. Det ter sig inte särskilt troligt att stora kalhyggen är en viktig komponent i utdöendet.

Förekomst norrut Endast 4 av 19 utdöda skogsarter fanns i den norra halvan av Sverige. Av fem arter vars utdöende utpekas speciellt bero på Skogsbruk fanns ingen i den norra halvan av Sverige. Alla som dött ut efter 1969 fanns i den södra tredjedelen av Sverige. Av detta skulle man kunna förmoda att åtgärder för att förhindra artutdöende är angelägnare i södra än i norra Sverige. Om skogsbrukets åtgärder i sig (kalhyggesskogsbruk) är viktig orsak till artutdöende av skogsarter, är det lite förvånande att artutdöendet är mindre i norr än i söder.

Nyligen upptäckte arter En del av de arter som dött ut sedan 1950 observerades första gången ganska sent. Av 19 arter upptäcktes sju före 1850 tre mellan 1850 och 1900; åtta mellan 1901 och 1950 och en mellan 1951 och 1970. Det kan vara så att sent upptäckta arter är sällsynta och därför löper stor risk att dö ut, eller kategoriserats som utdöda eftersom de bara upptäckt på en lokal där de försvinner. Det kan vara gränsarter vars närvaro fluktuerar men ändå en gång kategoriserats som befintlig och sedan kategoriseras som utdöd, fast det egentligen är fluktuerande.

Skogsbrandfrekvens. En orsak till utdöende av skogsarter efter 1950 borde vara den minskande skogsbrandfrekvensen, men denna möjliga orsak nämns endast för en av de 19 arterna som försvunnit sedan 1950.

Andra landskapstyper. Endast arter för vilka landskapstypen skog är viktig har tabellerats, men arterna förekommer ofta i andra landskapstyper och det kan vara förändringar i dem som är den viktigaste bidragande faktorn. Orsaken till utdöendet behöver alltså inte nödvändigtvis vara förändringar i landskapstypen skog, t ex kan annat än skog vara viktigt för en begränsad del av livscykeln. Tankarna går först till jordbrukslandskapet, som verkar mest drabbat av en ökande hotbild. 5 av de 19 arterna förekommer också i jordbrukslandskapet. Fyra finns i våtmarkslandskap. Vad som är skogslandskap är nog ofta för de utdöda arterna ett skogslandskap som ligger nära jordbruket (trädbevuxen gräsmark och sådant) och en viktig orsak skulle kunna vara att skogsbetet nästa försvunnit

Bara en art har fått kategorin ändrad från hotad till utdöd! I tabellen över utdöda i rödlistan 2015 finns bara en art som kategoriserades som ”hotad” i rödlistan 2000 och (förgyllt metallfly). Skulle hotkategorierna tolkas som utdöenderisker (som de normalt är) skulle mångdubbelt fler i genomsnitt ändrat kategori från hotad till utdöd under en femtonårsperiod. Ytterligare tre arter som inte kategoriserats som hotade 2000 kategoriseras som utdöda 2015. Detta indikerar att tillskottet i utdöda arter mellan 2000 och 2015 har mer med ökad kännedom om arter att göra än hur hotade de var 2000. Dvs kategorierna ”akut hotad” och ”starkt hotad” (som borde märkas på ett till två decenniers sikt) har liten betydelse för utdöendet.

Karenstid Tabellen kan bidra till frågan om karenstid, dvs hur lång tid som förflyter från att en art faktiskt dött ut tills den kategoriseras som utdöd. Av de 19 arter som dött ut 2015 har tre inte kategoriseras 2000 antingen för att de inte tillhörde de som analyserats (sista observation 1956 och 1956) eller analyserats men inte kunnat kategoriseras (1953). En har kategoriserats som akut hotad i tidigare rödlistor (1993 eller 2003 om något som är tveksamt inkluderas). Detta pekar på att det finns en ”reservoar” av utdöda arter bland de som inte kategoriserats i en hotkategori, men för de som tidigare kategoriserats som hotade är karenstiden några decennier. Jag har tidigare analyserat karenstid utgående från att utdöda arter rekryteras från akut hotade, men denna analys underdriver nog karenstiden. Även om den ”observerade” utdöendetakten har minskat väsentligt efter 1970 kan det inte sägas stå bortom rimligt tvivel att den är ungefär oförändrad, och utdöendetakten är nog i högre grad en fråga vilka arter som inte åsatts en hotkategori i tidigare rödlistor än jag tidigare trott. Ofullkomligheter i rödlistan och hur de ändras mellan rödlistor är viktiga faktorer för vilka arter som dött ut och därmed tidpunkten för sista observation. För mellanspett var tiden mellan sista observerad häckning och konstaterat utdöende bara två år, dvs en kort karenstid.

Mellanspett Det enda spektakulära utdöendet av skogsarter sedan 1950 är mellanspetten. De flesta utdöda skogsarter har haft en mycket oansenlig ekologisk roll, men mellanspettens försvinnande kan ses som ett tecken på att utdöende kan drabba också arter vars roll inte är helt obetydlig

Naturvårdseffekter Jag har kommenterat vad jag tror är effekten om dagens naturvård satts in lika mycket tidigare som tidsavståndet till sista observation. Naturvården med inriktning på artbevarande har hela tiden förbättrats med bättre kunskap, bättre överblick, vidare engagemang och den ökande del av arealen som undantas från skogsbruk. Jag gissar att hälften av de tabellerade arterna nu inte karaktäriserats som utdöda om 2015 års artbevarande naturvård hade varit i kraft några decennier före ”sista observation”! Jag gissar också att det inte skulle varit många fler vid liv om dubbla dagens artbevarande naturvård sats i kraft några decennier före sista observation. Gränsvärdesnyttan är säkert marginell och många av de utdöda arterna var bortom räddning. Mycket kraftiga ändringar kan leda till att andra arter dör ut och detta gäller också riktad naturvård.

Frågor från frågebatteriet:

Är Värmlandslaven den enda art som dött ut i Sverige sedan 1950, där utdöendet enligt Artfakta tycks kunna kopplas till avverkning av barrträd? Jag tycker frågan besvarats under seminariet  och sedan har jag utvecklat. Slutavverkningar av övervägande barrskog verkar dock sällan vara direkt kopplade till utdöende.

Referenser

Nordberg M 2015 i Christiansen CG 2015 Växer blåbär i skogen? ISBN 978-91-982931-4 sid 129 & 145

Palmér C-H 2015 vid diskussionsinledning till seminarium på KSLA 151125 och personligt meddelande

Dahlberg A 2015 föredrag vid seminarium KSLA 151125

Sandström, J., Bjelke, U., Carlberg, T. & Sundberg, S. 2015. Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer – rödlistade arter i Sverige 2015. ArtDatabanken Rapporterar 17. ArtDatabanken, SLU. Uppsala