Karl X Gustav
För ett sekel sedan i nationalromantisk anda restes statyer av våra krigiska kungar i städers centrum. Uddevallas Kungstorg fick en staty av Karl X Gustav 1915.
Denna kung är en av de mest krigiska vi haft. Huvuddelens av sin regenttid tillbringade han utomlands som krigsledare i många krig på olika ställen med stormaktsambitioner. Krigen var dåliga för folket med skatter, rekrytering av soldater, plundringar. Kungen var hänsynslös och brydde sig lite om folkets lidanden.
Personligen ägnade han sig mycket åt läckerheter i mat och dryck på ett sätt som väcker avsmak och som ledde till hans tidiga död. Andra krigarkungar (Gustav II Adolf och Karl XII) stupade i strid mot fienden i kamp för Sverige vilket bättre motiverar hjältestatus.
Karl X Gustav slog rekord i antalet utomäktenskapliga barn till svenska kungar. Knappast berömvärt. Ojämlikt eftersom andra skulle haft obehag med kyrkan och folket.
Monarki är en föråldrad styrelseform som allt färre stater har. Det står i stark kontrast till demokrati och jämlikhet. Att ha en kung i stadens centrum där demonstrationer ofta sker eller startar motverkar ideal som demokrati och jämlikhet.
Bohusläns närmaste utländska granne är Norge och därefter Danmark. Det är de länder det är mest angeläget att hålla goda relationer med. Uddevalla Kungstorg kan vara viktigaste platsen för Bohusläns folkliga relationer med grannarna! Då skall vi inte placera en staty där av den kung som lyckats så bra att i maktpolitiskt syfte bekriga dessa grannar och beröva dem territorium.
Socialdemokraterna har avskaffande av monarki i partiprogrammet men skulle säkert förlora röster på att aktivt driva frågan idag eftersom monark och tronföljare gör ett sympatiskt intryck. Men ett första steg borde vara att inte längre ha en klart osympatisk och krigsälskande monark i stadens centralpunkt.
Visserligen gav han Sverige dess största militära seger genom tåget över isen till den danska huvudön med Köpenhamn framtvingade han freden i Roskilde då Götaland fick rationellare gränser inför att landtransporter och flottning blev relativt viktigare än sjöfart. Men det var ett riskfyllt företag som lika gärna gått helt galet om isen inte bar och om danskarna inte misslyckats med sitt försvar. Tala om rysk roulett! Ett sånt vågspel skall inte glorifieras även om utgången blev kortsiktigt bra! Enligt Roskildefreden skulle han dra sig tillbaks men det gjorde han inte utan bröt omedelbart freden med ett nytt krig mot Danmark och Köpenhamn. Opålitlig och oärlig! Men denna gång vann han inte och vid den fred som slöts snabbt efter hans död fick mycket av erövringarna lämnas tillbaka.
Visserligen fick Sverige bra gränser men det hade varit ännu bättre Skandinavien om Bornholm också hamnat i närbeläget Sverige, det kanske hade hamnat där utan det lyckade tågen över bält.
Statyer av forna ledare kan rivas ned när tiden gjort dem mindre passande. Det kan göras med Karl X Gustav också. Men det räcker med att flytta statyn. Visst är han en del av Sveriges historia. Och visserligen dog han i Göteborg och visst bidrog han till att Göteborg blev permanent svenskt, dvs anknytning till regionen. Och visst är han en del av Bohusläns historia. Ett alternativ vore därför att flytta statyn till en oansenlig plats bakom Bohuslänsmuseet. Ett lite fysiskt steg men stort psykiskt/moraliskt!
Statyn kunde ersättas med en staty av Dag Hammarskjöld Dag Hammarskjöld, min “relation” och om jag heter Dag efter honom | Downto2100 eller Olof Palme som kan sägas gav sina liv i kampen för en fredligare framtid för världens folk. För att symbolisera Uddevallas önskan om en fredligare värld med bättre villkor för alla dess innevånare. Så lång tid har förflutit sedan deras död så man kan dra ett streck över de kontroverser de hade när de levde.
Sverige har haft krigarkonungar som står staty i nära stadens centrum. De tre sista är Gustaf 2 Adolf (står i Göteborg, Karl 10 Gustav står i Uddevalla och Karl 12 står i Uppsala). Det är samma anda av hyllning av fornstora dagar som finns i Sveriges nationaldag https://downto.dagli.se/?p=19 . Men Karl X Gustav var mer tyrann och gav mindre bidrag till administrativa förändringar i Sverige i mer demokratisk riktning än Gustav II Adolf.
Jag läste i Uddevalla stads historia från 1951, skriven på uppdrag av stadsfullmäktige i Uddevalla. Tre tunga band med tillsammans 1500 sidor. Det finns 24 sidor sakregister 15 sidor källhänvisningar och personregister på 5 sidor. Ingenstans bland dessa register kunde jag finna en referens till Karl X Gustav eller hans staty. Han nämns dock ett fåtal gånger i texten utan att det uppmärksammats i något register. Det var strider i själva Uddevalla i början av 1658 strax före tågen över bält och även senare under året. Jag tycker det är rätt så anmärkningsvärt att den kung och de omständigheter som legat till underlag för att resa en staty som dominerar Uddevallas centrum förbigås med sådan tystnad. Det antyder dock att intresset är lågt hos såväl innevånare som styrande politiker för statyn, de ville pryda stadens centrum men brydde sig lite om med vad.
Nedan ger jag en del jag lätt redigerat saxat från andra källor.
Karl X Gustav är mest känd för sitt lyckosamma krig mot Danmark (inkl. tåget över Lilla och Stora Bält) och den efterföljande freden i Roskilde 1658 som bland annat gav Sverige de nya landskapen: Skåne, Halland, Bohuslän och Blekinge.
Han hade givits en furstlig uppfostran med utlandsresor och studier vid olika universitet.
Genom Karl X Gustavs erövringar i de danska och polska krigen nådde det svenska imperiet sin största utsträckning.
Karl X Gustav dog i Göteborg 1660 endast 37 år gammal. Han hade tidigt blivit mycket överviktig och var närmast lik en tunna – 170 cm lång och 123 cm runt midjan (byxornas midjemått). En storman skulle kunna delta i måltider med otaliga rätter och mycket att dricka. Kungens fetma bekymrade hans egna läkare, men detta uppvägdes tydligen av att kroppshyddan visade på rikedom och makt.
Det tredje dansk-svenska kriget utlöstes genom ett danskt försök till revansch när Karl X Gustav verkade ha kört fast i Polen. Från svensk synpunkt var den danska krigsförklaringen i augusti 1657 dock välkommen. Danmark hade före det polska fälttåget varit ett alternativt angreppsmål. På nytt genomförde den svenska armén ett blixtanfall från kontinenten mot Jylland. Fästningen Frederiksodde stormades i oktober och vintern kom med sträng kyla. När isen lade sig över Lilla och Stora Bält blev det i månadsskiftet januari-februari 1658 möjligt att föra armén över till Fyn och Själland (tåget över Bält) och hota Köpenhamn.
I freden i Roskilde den 26 februari 1658 fick Sverige Skåne, Blekinge, Bornholm, Trondheims län, Bohuslän samt Halland för gott. Dessutom skulle Danmark och Sverige gemensamt spärra av Östersjön för främmande örlogsflottor.
Den iskalla vintern kom svenskarna till hjälp och den 30 januari 1658 gick den svenska armén över isen som lagt sig på Lilla Bält. I början av februari månad upprepades detta militära vågspel när svenskarna gick över Stora Bält (se karta). Hade isarna inte hållit hade merparten av den svenska armén gått under och Sverige hade därefter varit i stort sett hjälplöst inför ett större fientligt anfall. Tåget över Bält räknas som ett av krigshistoriens mest djärva militära operationer – och det lyckades!
Då den svenska armén hotade att erövra Köpenhamn tvingades danskarna att sluta fred med Sverige. Den efterföljande “freden i Roskilde” blev en katastrof för dansk del. Danmark tvingades avstå Skånelandskapen (Skåne, Blekinge, Halland) samt Bohuslän, Bornholm och Trondheims län (se karta).
I och med det nya fredsavtalet hade Sverige definitivt klivit fram som Nordens och Östersjöområdets starkaste makt. Det maktpolitiska läget i norra Europa hade förändrats dramatiskt på några årtionden. Danmark hotade inte längre Sverige utan läget hade blivit det motsatta.
I enlighet med freden i Roskilde skulle den svenska armén återvända till Sverige så fort vädret tillät. Den svenske kungen hade emellertid andra planer. Han hade nu beslutat sig för att erövra hela Danmark. Trots att bland annat Nederländerna vid det här läget hade ställt sig på Danmarks sida i konflikten, inledde svenskarna en belägring av den danska huvudstaden. Men företaget misslyckades.
I syfte att slutgiltigt utplåna Danmark som självständig stat inledde Karl X Gustav ett nytt anfall redan i juli samma år. Nu ingrep dock andra makter, som ogärna såg Danmarks dominans i regionen ersättas av Sveriges. En holländsk flotta slog sig igenom Öresund och undsatte det belägrade Köpenhamn, medan kurfursten av Brandenburg befriade Jylland från svenska trupper.
Sedan Köpenhamns borgerskap hjältemodigt motstått ett svenskt stormningsförsök i februari 1659 framtvingade stormakterna medling. Efter Karl X Gustavs död kunde denna också bli framgångsrik. I freden i Köpenhamn i maj 1660 fick Sverige återlämna Bornholm och Trondheims län.
Hans korta tid som svensk kung präglades av krig, och han tillbringade större delen av sin regeringstid som ledare av den svenska armén i Polen, Tyskland och Danmark. Armén var mycket framgångsrik och tåget över Stora Bält som ledde till freden i Roskilde är en av Sveriges största krigsframgångar någonsin.
Han fick fem barn före äktenskapet Ingen svensk kung har fått fler “permanent” utomäktenskapliga barn https://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_Sveriges_regenters_utom%C3%A4ktenskapliga_barn
Staty av Karl X Gustav
I samband med Nordiska industri- och slöjdutställningen i Malmö 1896 restes en ryttarstaty föreställande Karl X Gustav på Stortorget i Malmö. Statyn skapades av John Börjeson och drivande bakom projektet var politikern Carl Herslow tillsammans med historikern Martin Weibull, som höll högtidstalet den 28 juni 1896. Weibull framförde Karl X Gustavs långsiktiga försök att förena de nordiska folken på 1650-talet. År 1908 firades 250-årsminnet av Roskildefreden i Malmö. På Kungstorget i Uddevalla invigdes 1915 Theodor Lundbergs staty föreställande Karl X Gustav beledsagad av Erik Dahlbergh. Även i Stockholm planerades för en staty av kungen, och efter en långdragen process, främst på grund av den svensk-norska unionens upplösning, invigdes en ryttarstaty framför Nordiska museets byggnad den 6 juni 1917, en staty skapad av Gustaf Malmquist. Malmquists staty fick estetisk kritik från August Brunius i Svenska Dagbladet, och Hjalmar Söderberg föreslog att statyn borde ha smälts ned till nödmynt.[120] På senare tid har Börjesons staty i Malmö blivit föremål för diskussioner bland stadens invånare och kommunpolitiker.[121][122][123][124][125]
Dag Lindgren 250509