Den 14 augusti 1814 undertecknades konventionen i Moss som avslutatde stridigheter i Norge. Därmed inleddes en i världshistorien unikt lång fredsperiod. Inget annat land har haft fred lika länge.
Dick Harrisson, som är känd svensk historiexpert, utredde detta i en artikel på sin blogg http://blog.svd.se/historia/2014/02/10/varldens-fredligaste-land/ och ytterligare en artikel på fredsdagen http://blog.svd.se/historia/2014/08/14/konventionen-i-moss/ . Det går att diskutera om Sverige verkligen har fred nu, och haft det i 200 år, och om perioden är unikt lång. Men med rimliga definitioner är det det så.
Jag trodde att det skulle uppmärksammas på 200 årsdagen 140814, men ingen svensk dagstidning verkade ha en artikel om det. Förvånande! Sveriges radio hade en intervju med en fredsforskare Peter Wallensten http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=5937027
Att dagspressen inte tar upp en sådan här sak ens i en notis åskådliggör hur skevt urval av ämnen dagspressen tar upp. Denna brist på objektivitet (de flesta håller väl med om att årsdagen för två hundraårig fred är värt en notis) och mångfald (ingen enda tidning tog upp det) hos de som förmodas bevaka det är en viktig orsak till att jag inte tror civilisationen kommer att överleva.
En arrangör av ett fredssymposium på i anslutning till 200 års jubileet utnyttjar tillfället att diskutera omkring freden i en tänkvärd artikel http://www.fria.nu/artikel/115009 men att den ena av de två artiklarna om tvåhundraårsminnet kom från en fredsorganisation understryker faktiskt än mer ointresset från omvärden, fred ter sig som ett vanligt partsintresse, som får använda sina egna bloggar om de vill föra fram något.
De få bloggar som tar upp frågan vid tvåhundraårsminnet verkar göra det för att ifrågasätta om vi haft fred snarare än att framhäva den långa freden som något bra http://bjornbrum.blogspot.se/2014/08/inte-fred-i-tvahundra-ar.html och http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2456246-det-behovs-en-ny-folkrorelse-for-fred Den föregivna långa freden används som ett argument mot Sveriges nuvarande militära eskapader. Skulle skälet att det inte tas upp vara just för att dagspressen anser att det inte är sant, att Sverige inte har haft en lång period av fred. (Men se Harrisons artiklar ovan!)
De svenska tidningarna är dagarna omkring 200 års dagen istället för fredsjubileet uppfyllda av frågan om Sverige och EU skall leverera vapen till Irak eller kanske kurderna i Irak. Det är en långt viktigare fråga än fred på mycket lång sikt.
Dock blev det fler hittar med Googles på kvällen den 14e, en del tidingar hade tagit upp det på webben efter morgonpubliceringen http://www.expressen.se/kultur/toppnyheter-/sveriges-200-ar-av-fred/ http://www.gp.se/kulturnoje/1.2458609-varfor-firar-vi-inte-freden-i-dag-?m=print
Jubileet togs upp i en svensk webtidning på engelska http://www.thelocal.se/20140814/sweden-and-norway-celebrate-200-years-of-peace där man påpekar att bl a det norska kungaparet och andra högt uppsatta företrädare för Norge deltog i 200 årsjubileet i Moss. Dokumentet var ett viktigt steg mot Norges självständighet och det var det Norge markerade, inte Sveriges 200 åriga fredsperiod. Att styrka nationell självständighet är mycket viktigare än att styrka fred.
Jag skrev till biträdande debattredaktören i DN om det låga intresset från journalisterna och fick följande svar:
“Jag håller med om att detta borde uppmärksammats mer. Det finns väl dock ett drag i just vårt land om att vi inte ska slå oss för bröstet. Viljan att framhålla de problem som finns kvar snarare än de som lösts är
dessutom ett mer allmänmänskligt drag än att hänföras till enbart journalistkåren. Lyssna bara på grannsamtal, bostadsrättsföreningsmöten
och föräldramöten i skolor.
Anders Bolling Dagens Nyheter
Själv blev jag så nedstämd av det låga intresset för fred att jag skrev följande insändare
“I min sinnevärld hittills trodde jag att majoriteten av svenskarna tyckte att fred var viktigt!
14 augusti fanns ett mycket viktig skäl att komma ihåg och ta upp fred och dess stora betydelse! Då blev Sverige den enda staten i världen, som haft fred i mer än 200 år! För de som tycker fred är bra borde detta varit något att ta fasta på! Att den krigiska oron tycks öka gör det aktuellt att gynna freden. Pressen styr genom val och kommentering av nyheter. Dagstidningarna tycks förbigått fredsnyheten med tystnad. Den 14 augusti 1814 undertecknades konventionen i Moss. Fred slöts med Norge, och därmed ändades Sveriges historia som krigarnation.
För att privat uppmärksamma händelsen dammsög jag Strömpilens köpcentrum efter fredsprylar. Det enda jag hittade var ett påslakan-set med texten ”make love not war”. Jag köpte det sista svårsålda exemplaret reat till en fjärdedel av ursprungspriset, och tömde därmed Strömpilens fredssortiment! ICAs sortiment tillhör de där fred saknas. Fred tycks kommersiellt ointressant.”
Ointresset för fred finner jag oroande. Det minskar chansen för civilisationens långsiktiga överlevnad att fred inte prioriteras högre. Man kan inte heller tala om att civilisationen utvecklas och förfinas, om civilisationen inte blir mindre krigisk.
Men jag inte kan förneka att civilisationen klarat sig ganska bra, trots dess tidigare krigiska historia. Kriget har drivit på en teknisk utveckling som också kommit resten av samhället tillgodo.
Sista editering september 15